Regn

22 februari, 2012, 13:02 i Barnen, Familjeliv, Jο

Onsdag idag och regnet öser ner. I flera dagar har det varit ostadigt väder vilket har gjort att mina morgonpromenader har fått ställas in. Jag saknar dem något oerhört men trampar ihärdigt på svåger Vassilis motionscykel om morgnarna istället. Promenaderna brukar jag ge 60 minuter som passerar så snabbt som de vore 20, men på cykeln är jag uttråkad på gränsen till apati efter 40 minuter, men visst förbränner väl cykeln lite mer än promenaderna? Jag tänker att det bör gå på ett ut i alla fall. Benen är verkligen geleiga efteråt...

Regn innebär lugna hemmadagar, jag och Maximos skrotar runt, kollar på Musse Pigg, lagar mat och äter, leker en hel del, killar varandra och snackar en massa goja. Han är en mycket festlig prick, den där lille killen jag fått.

Nu tänkte jag försöka få lite texter skrivna, har varit alldeles för seg på jobbfronten den senaste tiden.

Bilder från en liten kvällspromenad med barnen från häromdagen.

Maskerad!

4 februari, 2012, 22:19 i Barnen, Familjeliv, Grekland

Precis hemkommen för karnevalens kick-off party. Den årliga karnevalen är inte förrän om tre veckor, men innan dess har orten maskeradfester varje lördag och idag var årets första. Jag hade följe av Törnrosa och Musse Pigg. Törnrosa betedde sig ganska skandalöst för att vara äkta blåblod - kastade konfetti, rullade runt på golven och dansade till dunkadunka-musik med sina vänner. Och Musse var allt annat än pigg eftersom han brukar gå och lägga sig vid den tid som festen satte igång. Men kul var det! Och nu är jag heeelt slut.

 

Vinter

30 januari, 2012, 21:51 i Familjeliv

Idag var Elli hemma från förskolan, det är någon helig barndag av nåt slag. Det är meningen att barnen ska gå i kyrkan och i de flesta fall går de med skolklassen, men inte Ellis klass. Eftersom vi var på en evighetslång minnesstund igår så var jag definitivt inte kyrksugen idag så vi tog sovmorgon och hemmamys istället. Det är ju inte ens min religion så är det så viktigt får väl den grekiska delen av familjen ta barnen till kyrkan och Aris var inte särskilt intresserad heller.

Nu är den sen kväll och barnen sover sött i sina sängar, Aris kollar film i soffan och jag ligger på en enorm puff framför brasan, invirad i filtar och surfar och kollar serier - min absoluta favoritsyssla för tillfället. Vintern har kommit och det blåser isvindar. Alla pratar om minusgraderna som lär komma i veckan och den stora frågan i byn är huruvida det blir snö i år eller ej. År 2004 och 2008 föll det snö över Paleohora som låg kvar i flera timmar så är det en ihållande trend så är det dags i år igen. Skolorna stängs och bara fullständigt vansinniga människor lämnar sina hus. Vi snackar om 2-3 minusgrader och ett snötäcke på ett par cm. Det är så himla roligt.

Jag tycker att det är mysigt. Så länge vi har ved, choklad och glada ungar så är jag nöjd.

Innan vi vet ordet av så sitter vi här igen, fast Elli är dubbelt så stor och Max, ja han är utanför magen och lär inte låt mig sitta sådär avkopplat särskilt många sekunder. Mmm, sommar... (Foto från sommaren 2010 med Max i magen).

Afro

28 januari, 2012, 21:08 i Barnen, Familjeliv, Jο

Bollafro är en av mina favoritfrisyrer, det är så sjukt coolt på rätt person. Jag har alltid undrat om jag skulle klä i afro och hemma hos morfar i julas fick jag svaret.

Vad tycks? Inte riktigt lika klockrent som jag hade hoppats på. Känns som att jag är lite för... blek?

Kanske snyggare på mamma?

En skönhet klär ju i allt, men jag har sett henne i bättre frisyrer.

 

Aris då?

Jo, helt okej, särskilt om man trimmade till bollen litegrann. Att se honom i hår överhuvudtaget känns oerhört spännande.

Maximos?

Oemotståndlig i allt!

Sprakande brasa, choklad och lite lugg

27 januari, 2012, 22:11 i Familjeliv, Jο

Idag, alldeles samtidigt, fick jag uppmaningen av två personer att börja blogga lite mer frekvent. Jag kan ju inte säga att jag klandrar dem, det är ju inte så tätt mellan inläggen här nuförtiden. Jag har varit av med kameran och varit väldigt oinspirerad att blogga i allmänhet. Men jag ska ge det ett försök.

Fredag. Barnen har nyss badats och stoppats om i sina sängar. Maken är traditionsenligt ute på grabbkväll eftersom det är fredag och jag njuter av veckans lugnaste kväll. Jag älskar att ha Aris hemma, men en dag i veckan är det skönt med ensamhet, dator i knäet framför brasan, lite choklad som enda sällskap och skön tystnad i husets alla rum. I början hade jag lite problem med det hela, men jag rannsakade mig själv grundligt och kom på att det handlade om avundsjuka för att inte jag har tre så tighta bästisar att hänga med en dag i veckan. De där fyra är lite som tjejerna i Sex And The City med skillnaden att de är män. Och greker. I en liten håla på Kreta. De spelar alltid några rundor biljard först, sen tar de några öl i någon av byns två vinteröppna barer. Ibland blir det lite whisky eller tequila också. Numer är jag inte ett dugg avundsjuk, jag unnar verkligen Aris detta. Alla borde få ha en vändag i veckan och varför jag inte har det är för att jag dels trivs väldigt bra hemma under vintern - tro inte att det är någon som helst action här i januari - och dels för att jag inte mina nära vänner är utspridda över hela Europa, jag har inget fast gäng så som Aris - eller Carrie - har. Dessutom blir jag mer och mer ensamvarg för varje år som går. Jag älskar lugna stunder för mig själv. På söndag kommer min Palle-bästis hem från England, där hon varit sedan oktober, med sin nyfödde lille son Tio. OM jag längtar?

Nytt är också att jag ska börja jogga. Om 12 veckor ska jag orka jogga en halv mil utan att stanna, men vägen dit är hyfsat lugn och inte så krävande (hoppas jag). Jag har en vilopuls på över 70 och hör varningsklockorna, det är dags att ända om livsstil lite. Sakta men säkert. Bästa Johanna , tillika SOLOs hälsoexpert, peppar mig! Nikeskor och mp3-spelare är beställda från eBay och både ljudbok samt bra låtar med 120-130 bpm är nedladdade. Man måste vara väl förberedd!

Ovan nämnda Johanna kommer förresten hit i april, tillsammans med sin pojkvän. Äntligen! Jag längtar så jag spricker!

Vad tycker ni om luggen förresten? Lugg är en sån grej man inte kommer undan om man väl har börjat fundera på att skaffa en. Jag känner mig dock tveksam till resultatet. Kanske för att den är för kort?

Julen 2011

9 januari, 2012, 14:09 i Familjeliv, Resor

Första vardagen efter julsemestern. Elli är tillbaka på förskolan och jag har fejat loss för att komma i ordning här hemma, märkligt vad mycket som behöver städas, tvättas och fixas när man har varit på semester, jag tycker inte att det är rimligt.

Julen var ljuvlig, Sverige var varmt och i alla fönster lyste stakar och stjärnor. Min mamma skämde bort mig något alldeles fruktansvärt, både med barnhjälp, mat och allmän uppassning. Jag fick träffa pappa mycket också - och brorsorna, svägerskan och mina ljuvliga brorsbarn. Små glimtar av alla de viktigaste släktingar och vänner fick jag med. Jag hade velat träffa alla mer men är så nöjd över det jag fick. Efter 5,5 år i exil så vet jag numera vad jag kan förvänta mig av de korta små tillfällena i Sverige. Mindre stress. Mer kärlek. En hel himla massa kärlek faktiskt.

Aris stod inte ut i det stora, kalla, tomma huset utan oss, så efter 6 dagar stod han i mammas dörr med sin backpack på ryggen. Vilken underbar halvöverraskning! Det var menat att vara en överraskning, men den var för svår att få till utan att avslöja sig, men härligt var det likväl.

Nu är vi alltså hemma igen, vedkaminen brinner från morgon till kväll och vi har det varmt och mysigt här hemma. Ikväll blir det kyckling med apelsin och ingefära till middag, de står och marinerar as we speak.

Livet är bra fint.

Kusierna Maximos och Alvin äter mormor/farmors goda Spaghetti Bolognese.

Fick äntligen träffa ljuvliga lilla Alice!

Moster Neyda och lilla Elli

Fina mamma vid julstjärnan i köket

Jag ville posa med Alice vid stjärnan

Max och Elli myser i mormors soffa - samma soffa som jag, Jim och Måns härjade omkring i för drygt 20 år sedan.

En julprinsessa

Tomten kom!

Att öppna presenter och klappar är en riktig höjdare!

Min underbara mamma

Max nya fotomin

Min fine pappa hälsade på många gånger

Max i morfars famn hemma hos Vanja

Jag och mina kusiner - bara Johan saknas. Innan Neyda kom var jag alltid enda tjejen.

Bästis. Övernaturligt snygg.

Johanna och Emma efter en trevlig middag med efterföljande cocktails.

Aris kom och vi drog till Leos Lekland

Alla hade fruktasvärt roligt. Kanske den bästa dagen på hela semestern...

Mamma och Alice.

Gullefjunet Alvin gillade rutschkanorna.

Till slut vågade Elli också, wiiie!

Max gillade bollhavet bäst

'

Efteråt käkade vi tomtegröt, saffransgifflar och pepparkakor hemma hos mamma.

 

Julen närmar sig

12 december, 2011, 12:50 i Familjeliv

Igår klädde vi granen här hemma och Elli vari extas. Det är så roligt att hon äntligen har kommit upp i åldern då det börjar tindra i ögonen vid tanken på jul, tomte, klappar och gran. Innan har det väl mest varit jag som har pushat för julen, men nu har jag en entusiastisk side-kick som också råkar vara en av mina två största kärlekar i livet.

Jag har klassiskt tema på julgranen - rött och guld. Förra året gjordes en storinvestering för julgran och -pynt så allt är än så länge vackert och enhetligt. Men jag är samtidigt väldigt noga med att låta julen vara så härlig för Elli som bara möjligt så givetvis fick hon hjälpa till att klä granen igår och ena sidan - på ca 80 cms höjd från marken - sitter kulorna v ä l d i g t tätt. Aris sa att det var granens fotogeniska sida. Han blev förresten också rätt så tagen av det söta trädet som stod och gnistrade när han kom hem från att ha kollat på fotboll. Han lev så inspirerad att han tog fram kameran, satte på självutlösaren och arrangerade familjefotosession. Det har aldrig hänt förr. Tyvärr blev bilderna framför granen inte så bra, så vi får göra nya försök en annan dag.

Om några dagar har lillsessan namnsdag (15:e dec) och dagen därpå fyller jag år så det blir en festlig helg. Eventuellt tar Aris med mig till Milia igen - som födelsedagspresent - och jag kan inte tänka mig något bättre.

Om tio dagar bär det av till Sverige, för så blev det ändå till slut. Aris, som inte alls är julfrälst, stannar hemma och jobbar medan vi vräker i oss julmat och badar i julklappspapper. Man ska alltid följa sitt hjärta, eller hur? Längtar som en fullständig galning efter mina päron, syskon, syskonbarn, fastrar, mostrar och alla våra familjer. Nostalgisk som aldrig förr. I år, känner jag, är ett sådant år då jag kommer att gråta lite av lycka varenda dag.

Här uppmanar jag Elli att pussa Maximos för ett gulligt syskonfoto. Men den nya kameran som Aris köpte är så långsam att den knäpper bilden ca 5 sekunder efter att man tryckt på kameran. Alla fina moments lost och ett rent turspel att få fina bilder.

Julen 2011 - var?

25 november, 2011, 12:25 i Familjeliv, Jο, Resor

Har sanslös beslutsångest. Är fruktansvärt sugen på att åka hem och fira jul i Sverige i år, även om jag hade bestämt mig för att det får bli en grekisk jul denna gång. Det finns oerhört starka motiveringar till både och, jag blir galen!

För en svensk jul:

• Elli längtar som en galning efter att få resa till Sverige och verkar associera julen mer med Sverige än med Grekland.

• Jag vill träffa mina brorsbarn! De ska eventuellt flytta till Bolivia nästa  år. Lilla Alice, 2 månader, har jag inte ens träffat.

• Jag behöver klippa mig (och den enda frisör jag låter sätta en sax i mitt hår finns hemma i Malmö).

• En svensk jul slår en grekisk med hästlängder.

• Familjemyyyys, juleljus och kanske, kanske snöööö!!!

För en grekisk jul:

• Jag har jättemycket jobb och kommer kunna fokusera mycket bättre på det om jag är hemma i Paleohora.

• Känner för att fira jul med min man i år.

• Det blir enormt mycket billigare att stanna här, och plånboken väller inte direkt över med pengar...

Nu vet jag vad ni tänker säga: Ta med mannen till Sverige och se till att mormor ställer upp som barnvakt några timmar om dagen så att du hinner jobba. Då finns det bara den ekonomiska biten kvar som hindrar dig - och då väger Sverigelistan tyngre.

Jo... förvisso. Men han har inte lust att åka till kylan och då har vi ändå inte kul i Sverige. Det är liksom inte så lätt att ändra på. Och det där med barnvakt hade säkert ordnats, men det har också att göra med min självdisciplin, som är en av mina svaga punkter.

Hjärnan säger klart och tydligt Jul i Grekland!, medan hjärtat kämpar för en Jul i Sverige.

Fortsättning följer... antar jag.

De här bilderna är från julen 2008 då Elli var drygt ett år och Aris besökte Sverige för första (och hittills enda) gången. Elli var söt som socker (herreguuuud vilken liten goding!) och jag var en riktig pingla (tydligen!). Aris frös mest. Och fick vinterkräksjukan.

Att orka

11 november, 2011, 22:12 i Barnen, Familjeliv

En dag kommer jag att sitta där och önska att jag bara kunde få spendera en enda dag, eller kanske bara ett ögonblick, i det som idag är mitt nu. Att få höra ettårige Max kikna av skratt åt gör en skojig min eller att få höra Ellis jamande när hon leker katt - ett ljud som tränger igenom allt annat och som för det mesta bara gör mig irriterad (som den jävla idiot jag är). Att få svara på någon av Ellis surrealistiska varför-frågor och att få busa med en trött, glad och snubblig liten Maximos i soffan strax innan läggdags. Att få motta en abstrakt teckning från Elli som hon stolt lämnar över som vore det ett dyrbart konstverk som hon med stor möda skapat bara åt mig, eller att få mata Maxen med vindruvor som gör att hans lille mun rör sig som om den vore gjord av gummi.

Det är så hårt att ha hand om två barn, jobba, sköta hem och socialt liv, leva med en ständig längtan och saknad och en känsla av att aldrig riktigt räcka till någonstans. Dagarna känns långa redan när klockan bara är tio på morgonen, det händer att jag redan då längtar till tio timmar senare, då lugnet infinner sig, barnen sover, dagens jobb är gjort och allt som finns kvar är någon timmes avkoppling innan jag går och lägger mig.

Aldrig kommer barnen att vara gulligare, roligare och ge mig mer kärlek än nu. Aldrig någonsin blir jag så ung som jag är idag och jag älskar mitt liv så att jag nästan brister i gråt av tacksamhet. Det gör smärtan av att inte lyckas uppskatta ögonblicken så intensiv...

Jag känner mig helt slut.

Jag vill ge dem allt som de förtjänar... men jag räcker inte till.

Hinner inte..!

9 november, 2011, 10:16 i Familjeliv, Jο

Den här stackars bloggen är fullständigt försummad, jag vet! Jag har ingen tid över för den, men jag hoppas att det blir bättre snart. Inser att det är hög tid att skaffa dagmamma till Maximos, någon som kan ta honom för 2-3 timmar per dag för jag hinner inte få jobbat det jag ska under de knappa två timmar som han sover. Det skapar sedan en stress som gör att jag inte riktigt ger mina barn det de förtjänar under resterande timmar heller. Yaya är en busy lady som säkert snart får mer tid över för att ta hand om lillen, men jag är i akut behov av hjälp nu så jag kan inte vänta längre. Barnflicka/dagmamma it is! Svårt bara att hitta någon som jag känner förtroende för, jag lämnar ju inte min lille älskling till vem som helst... Önska mig lycka till!

När detta är fixat hinner jag nog blogga lite mer också. Håll ut!

Nästa sida »