Regn

22 februari, 2012, 13:02 i Barnen, Familjeliv, Jο

Onsdag idag och regnet öser ner. I flera dagar har det varit ostadigt väder vilket har gjort att mina morgonpromenader har fått ställas in. Jag saknar dem något oerhört men trampar ihärdigt på svåger Vassilis motionscykel om morgnarna istället. Promenaderna brukar jag ge 60 minuter som passerar så snabbt som de vore 20, men på cykeln är jag uttråkad på gränsen till apati efter 40 minuter, men visst förbränner väl cykeln lite mer än promenaderna? Jag tänker att det bör gå på ett ut i alla fall. Benen är verkligen geleiga efteråt...

Regn innebär lugna hemmadagar, jag och Maximos skrotar runt, kollar på Musse Pigg, lagar mat och äter, leker en hel del, killar varandra och snackar en massa goja. Han är en mycket festlig prick, den där lille killen jag fått.

Nu tänkte jag försöka få lite texter skrivna, har varit alldeles för seg på jobbfronten den senaste tiden.

Bilder från en liten kvällspromenad med barnen från häromdagen.

Bäste dansaren jag känner

4 februari, 2012, 23:57 i Barnen

Elli pratar om Bambi som hon just lyssnat på och Max dansar och sjunger. I vanlig ordning alltså.

Maskerad!

4 februari, 2012, 22:19 i Barnen, Familjeliv, Grekland

Precis hemkommen för karnevalens kick-off party. Den årliga karnevalen är inte förrän om tre veckor, men innan dess har orten maskeradfester varje lördag och idag var årets första. Jag hade följe av Törnrosa och Musse Pigg. Törnrosa betedde sig ganska skandalöst för att vara äkta blåblod - kastade konfetti, rullade runt på golven och dansade till dunkadunka-musik med sina vänner. Och Musse var allt annat än pigg eftersom han brukar gå och lägga sig vid den tid som festen satte igång. Men kul var det! Och nu är jag heeelt slut.

Goda sömnvanor - vilket vackert uttryck!

1 februari, 2012, 20:24 i Barnen

I morse fick Elli två söta klämmor i luggen och den nya frisyren gjorde succé i skolan, alla beundrade och ville känna på håret. När Elli kom hem från skolan så sa hon att hon aldrig mer skulle ha långt hår, "Kort är bättre!". Åh vad stolt jag kände mig!

Nu när hon precis gick och lade sig så for handen upp till håret igen och Elli spärrade upp ögonen av förvåning (det där med hårpill har hon hållit på med sedan hon var bebis så det sitter djupt. Jag frågade om hon fortfarande var ledsen över att hon inte kunde mysa med håret, men det var hon inte för hon hade hittat ett nytt sätt - genom att föra fingrarna genom luggen. Det var en glad flicka som gick och lade sig ikväll. En glad och alldeles magisk och fantastisk liten flicka.

Max har också precis lagt sig, men han ligger fortfarande och snackar hör jag. Jag skulle ge vad som helst för att få veta hur han tänker. Han är den roligaste lille buse jag någonsin stött på. Han älskar t ex att gå och lägga sig, ni som har haft småbarn vet hur ovanligt det är. När jag visar honom vällingflaskan och säger att det är dags att gå och nanna så springer han skrattandes mot trappan till ovanvåningen. När han kommer upp så kastar han sig mot sängen och försöker klättra upp och är jag inte snabb nog att hjälpa honom så blir han sur. Uppe i sängen har han sin ritual, han ska först stå vid sin sängkant och plocka nappar från bordet intill sänggaveln, en i munnen och en i var hand. Sedan ska jag säga "Lägg dig ner min lille älskling." varpå han lägger sig ner med ett busigt leende. Sedan får han sin välling som han bara dricker ibland, annars vänder han bara bort huvudet och går in i sig själv. Jag släcker lampan och går ut. Proceduren tar 10 min om han dricker sin välling och två minuter om han inte vill ha den. Sedan ligger han där tills han somnar själv. Ibland, om han är övertrött eller inte riktigt helt trött så snackar han en stund med sig själv innan han somnar. Jag har till och med hört honom skratta för sig själv. Obetalbart! Den senaste tiden sover han dessutom hela nätterna - ca 20.30-08.30. Det är obeskrivligt skönt!

En trött liten godbit.

Hårdrama

31 januari, 2012, 20:21 i Barnen

Elli kom upp till mig när jag låg på hennes säng och tittade på Maximos när han lekte med hennes saker. Stolt sa hon att hon hade klippt sig och jag fäste först inte så mycket uppmärksamhet vid hennes uttalande. När orden någon minut senare hade sjunkit in reste jag mig för att kolla hennes hår, något sa mig att allt inte stod rätt till. Och visst, nog hade hon kapat en rejäl bit. På ett mycket olyckligt ställe också.

Jag blev förtvivlad och det förvånade mig väldigt. Jag insåg att jag skulle tvingas klippa av hennes söta lockar, men jag har ju alltid gillat kort hår och Elli har ett fantastiskt ansikte som klär i allt. Men så klippte jag, först gjorde jag det kort på den avklippta sidan och långt på andra i en assymetrisk kreation, men det klädde ju inte Elli - som är fyra år. Så då rök även andra sidan. Nu har hon samma korta frisyr som hon fick inför skolstarten för två år sedan. Hon är jättesöt som vanligt, men jag tror att min ångest kom för att jag kände att jag tog bort lite av hennes flickighet. Elli är en väldigt flickig tjej som älskar att klä sig till prinsessa, borsta sitt långa hår och smycka sig med allsköns smycken. Hon tittar sig inte i spegeln nästan alls, så det är inte reflektionen hon saknar nu, utan känslan. När håret var klippt var hon dock fortfarande helt lugn, ho brydde sig inte alls verkade det som. Hon skrattade när hon såg sig i spegeln och sa att hon såg lite tokig ut varpå jag svarade att hon ju är en alldeles tokig gullunge. Sedan struttade hon i säng.

När hon fick sin nappflaska for handen som vanligt upp till håret och när hon inte hittade några testar att tvinna med vänsterhanden medan hon drack sin mjölk med högran så kom tårarna. Hon sa att hon ville ha mycket hår så att hon kunde mysa. Då tyckte jag så synd om henne men påminde henne om att det ju var hon själv som hade klippt av det mesta. Det höll hon inte med om, efter hennes jobb med saxen fanns fortfarande långt hår kvar. Och det var ju sant. Stackarn. Men hon kommer snart över traumat och förhoppningsvis sätter hon inte själv saxen i håret igen.

Jag saknar de söta lockarna, men det är ju hår. Hår växer och framsidan på myntet är ju att det sannerligen fick sig en riktig uppfräschning. Och att det kommer att spara en massa föntid efter duschen.

Smittande skratt

30 januari, 2012, 20:04 i Barnen

När Maximos väl kommer igång och skrattar så finns det knappt någon hejd på skrattsalvorna. Jag vet inte, jag... Kanske är det bara för att jag är mamma själv och för att det är min son i videon, men det finns få saker som så lätt får mig att dra på smilbanden som att se den här videon. Tänkte därför dela med mig. Videon är inspelad hemma hos mamma i julas, det är min mamma som sitter och "hostar" och roar den lille skitungen.

Afro

28 januari, 2012, 21:08 i Barnen, Familjeliv, Jο

Bollafro är en av mina favoritfrisyrer, det är så sjukt coolt på rätt person. Jag har alltid undrat om jag skulle klä i afro och hemma hos morfar i julas fick jag svaret.

Vad tycks? Inte riktigt lika klockrent som jag hade hoppats på. Känns som att jag är lite för... blek?

Kanske snyggare på mamma?

En skönhet klär ju i allt, men jag har sett henne i bättre frisyrer.

Aris då?

Jo, helt okej, särskilt om man trimmade till bollen litegrann. Att se honom i hår överhuvudtaget känns oerhört spännande.

Maximos?

Oemotståndlig i allt!

Premiär för videoblogg!

28 januari, 2012, 14:26 i Barnen

Har äntligen lärt mig hur man lägger upp videoklipp här så håll till godo! Detta är lillMaxen i vår trädgård, en solig dag i november förra året. Vår vovve, Hybridis, syns i bakgrunden.

Och lite om Elli

16 januari, 2012, 13:15 i Barnen

Min vackra och stolta hjältinna. Det finns så mycket känslor kring denna flicka, vilket det säkert också gör kring Maximos om tre år. Just nu är Max mest en gullig fjärt som man älskar att pussa på, busa med och fascinerat studera när han tultar omkring och bara är. Med Elli är det så mycket mer.

Elli är den vackraste människa jag någonsin har vilat ögonen på. Hon har en djup, intensiv blick som skiner som den klaraste sol när hon är glad, men som också kan bli alldeles kolsvart om hon är arg, besviken eller ledsen. Precis som sin pappa. När hennes blick är svart gör det ont i mitt hjärta och jag vill flyga bakåt i tiden till hennes första år då hon praktiskt taget bodde i min famn. Där vill jag att hon ska få ligga i lugn och ro och känna absolut trygghet. Som hon gjorde då. Ögonen är desamma, men människan har fått många fler sidor.

Elli är oerhört stolt och vill alltid väl. Därför blir hon ofta arg och kränkt när hon blir tillsagd om något, vilket ändå sker ganska sällan eftersom hon trots allt är ganska lugn. När hon blir kränkt sätter hon sina små händer i sidorna och spänner sina svarta ögon i en och ryter ifrån. Sedan kommer tårar som hon med all sin kraft försöker mota bort, men hon är väldigt känslig så det är inte så lätt. Då är det enda som funkar att ta några steg tillbaka och låta Elli förklara hur hon känner och försöka hitta orsaken till att det blev som det blev. Det går nästan alltid bra. Om Elli kommit upp i varv för mycket så vill hon ingenting alls mer än att sitta på sitt rum och gråta "fävl!" och då får hon det. Jag säger att vi väntar så länge och hoppas att hon blir glad snabbt så hon kan komma tillbaka till oss. Hon säger alltid genom sina arga tårar att "ja kommer nä jag blitt glad igen!". Sedan tar det inte många minuter förrän hon kommer smygandes med ett mjukt leende och kryper upp i mitt knä.

Ellis röst är väldigt hög och ganska gäll och hon pratar non-stop. Hon vill nästan alltid bara prata med mig dessutom så jag blir alldeles snurrig flera gånger om dagen. Emellanåt sätter jag på barnprogram på TV:n för att få en paus och då klistras hon fast i soffan och blir helt tyst. Elli kan titta på TV i timmar utan att tröttna, annars vill hon prata. Ofta ska vi leka rollspel och Elli har två favoriter. Den ena leken går ut på att hon är min mamma och kallar mig "Min älskling" precis hela tiden. Varje mening hon säger börjar med "Min älskling" - "Min älskling, nu är pangkakorna färdiga!" eller "Min älskling, nu ska du bada." osv, osv i all oändlighet. Den andra leken går ut på att hon är en hund. Denna stackars hund gnäller och skäller och kan inte äta med sin händer eller gå på två ben. Lägligt nog blir hon ofta hund just när vi ska äta, eller gå och lägga oss (problematiskt för hundar att hålla en gaffel, borsta tänder och kissa på toalett osv). Nästan alltid får jag specifika repliker att säga och om jag inte säger det jag ska så rättar hon mig tålmodigt tills jag säger precis så som hon vill. Hon driver mig till vansinnets rand med dessa lekar, men är fruktansvärt envis så det är bara att leka med. Ibland får jag ryta ifrån och säga att hon minsann får gå och snacka lite med sin pappa nu, eller ge mig fem minuters lugn och ro. En gång av tio gör hon som jag säger. Ungefär.

Elli är också väldigt gullig. Hon är oerhört varm och generös mot de hon älskar, men också stolt och lite egensinnig. Hon har väldigt mycket karaktär och märks i de flesta sällskap. Om hon inte får uppmärksamhet blir hon dämpad, uttråkad och låg, på gränsen till deprimerad, hon skiner när hon får vara i centrum.

En spådam har sagt att Elli kommer att bli skådespelerska och spela på stora scener i framtiden och jag tror på det mer och mer för varje dag som går. Hela livet är en teater för min lilla drama queen.

Hon ska alltid le ett stort fejksmajl när kameran kommer fram.

Lite om Maximos

15 januari, 2012, 20:51 i Barnen

I morse vaknade jag av att en tydlig duns ljöd från walkie-talkien, sedan kom gråt. Max hade klättrat/fallit ur sin spjälsäng och låg rufsig på golvet med sin lille mun vidöppen och en skärrad blick. Senast igår diskuterade jag med Aris vad vi kunde göra med han säng eftersom jag var säker på att Max rent tekniskt sett med enkelhet skulle kunna klättra ur den om han bara kom på att det var möjligt. Ikväll fällde jag ner ena sidan så att han kan klättra i och ur sängen bäst han vill och jag var säker på att det skulle bli problematiskt att få honom att somna, men det gick fint. Kanske har han inte fattat än att han nu kan ta sig i och ur utan att skada sig..? Vi får väl se hur det blir inatt när han vaknar och vill ha sin nattmjölk.

Den lille äventyraren har också börjat snacka lite och det är fasligt gulligt. Storsyrran pratar så mycket, högt och intensivt att jag ibland känner att det vore skönt om Max aldrig lärde sig prata, men det är ju inte så schysst att hoppas på. Idag är han 15 mån och 10 dagar och säger:

Mam (allt som kan stoppas i munnen, oftast napp eller något riktigt gott)
Dä (där)
Ta (tack)
Mamma (mamma, men han säger det bara när han är riktigt trött och gnällig vilket han inte är så ofta eftersom han är en glad skit)

Ja, det är ju inte så mycket än så länge, men jag är ändå sådär stolt som alla jordens löjliga mammor blir när deras barn når milstolpar.

Max absoluta favoritsysselsättning är att dansa, han vevar med sina knubbiga små händer och svajar med den framåtlutade överkroppen på böjda ben. Samtidigt skrattar han. Alltid. Det är så sött att jag dör. Vi dansar väldigt mycket här hemma för tillfället.