Tysta leken

7 december, 2011, 15:44 i Personligt

Det kan verka som om jag ignorerar er och blögga. Det gör jag inte. Jag.. leker en lek. Tysta leken. Den går ut på att ni fortsätter gå in här varje dag (tack) och ignorerar de hophastade inlägg om typ nespresso som kommer upp här (det var liksom det enda jag gjorde igår) medan jag jobbar som en galning och mestadels är tyst. Låter det bra?

Ska ju liksom åka till London tidigt som svinet på lördag och missar en arbetsdag på måndag. Dessutom förstörde ju Berit eller vad den där stormen nu hette (ibland kallade de den för första advent-stormen? Är det verkligen ett godkänt namn förresten? Tror INTE att jag får döpa mitt framtida barn till Första Advent Frölander t ex. Oj, lång parantes) min planering.

Igår uppdaterade jag min iphone. Eller ja, jag sa åt anton att göra det och sedan satt jag och kikade oroligt över hans axel tills han var färdig och skrekfrågade "DOG DEN NU?!" så fort något blippade till på datorn – det vill säga ungefär en gång var femte minut. Det hela tog ungefär 1,5 timme, så Anton hann bli lite irriterad, och döv, men ändå inte så väldigt så eloge till honom. Han kommer att bli en bra pappa en dag. Han vårdar ju både sin och min iphone så ömt menar jag.

Sen har det inte hänt något mer. Jag sitter liksom bara här vid datorn och skriver. Ibland åker jag på en intervju eller ringer några samtal och sedan skriver jag igen. Skittrist bloggmaterial som ni hör. Fast jo, igår hände ju en grej till. Jag köpte en chokladkalender. En rosa med prinsessor på och mjölkchoklad i. Den var för stor för att få plats i min väska, så under hela tunnelbaneresan var jag tvungen att hålla den i handen och låtsas att den var till min systerdotter. Hon finns förstås inte, antagligen mest för att jag inte har en syster och hon därmed inte har en livmoder/bebislust/potentiell pappa till potentiell systerdotter. Det var i alla fall skitjobbigt, allt det där låtsandet. Mest för att ingen frågade vem den rosa chokladkalendern var till så jag fick ju inte chansen att säga att den var till min systerdotter som VISST finns för hon har ett par regnbågsfärgade gummistövlar och hur skulle jag kunna veta det om hon inte fanns?

Kunde för övrigt namnen på alla prinsessorna på kalendern. Blev lite mallig. Berättade det för Anton som bara stirrade på mig i ett ointresse så illa dolt att till och med min systerdotter, som inte har ögon eftersom hon (ni kan det här nu) inte finns, såg det.

Så nu berättar jag det för er istället. Och här är kalendern.

Jag sa aldrig att det var svårt.

Chokladen var för övrigt skitäcklig så resten av december tänker jag äta ur antons kalender istället. Hejdå.

Dela på Facebook 0

Följ mitt RSS-flöde