En likeraket

13 februari, 2014, 17:29 i Bloggar och sånt

Idag lyckades jag skapa en likeraket på Twitter. Det var inte meningen. Det enda jag gjorde var att tweeta det här:

20140213-153518.jpg

Med tanke på de senaste dagarnas antifeministiska utspel kom jag att tänka på hennes Feminist 2.0"-omslag (vilket hon själv verkar ha glömt bort). Här är hela omslaget förresten. Så mycket fortplantering av fördomar i de där inläggen på hennes blogg, så mycket brist på insikt och så mycket trams och dumheter.  För att provocera och få massor med uppmärksamhet? För att hon verkligen tycker så? Jag har ingen aning, men grejen är att det inte spelar någon roll. Det som spelar roll är hur hon använder sin jättestora plattform. Själv har jag inte alltför höga förhoppningar om att läsa bra grejer på hennes blogg, vi tycker nog inte samma om en enda sak känns det som, men ändå blir jag provocerad.

Men när min mobil började vibrera gång på gång, för att folk retweetar och favoritmarkerar, blev jag nervös. Jag visste att jag inte twittrat något jag inte kan stå för, men jag kände också "Åh nej, jag orkar inte bråka med folk". Med antifeminister. Med män. Jag är höggravid och lägger hellre den lilla energi jag har på att jobba, inte försvara mig mot pappskallar på twitty. För pappskallarna dyker upp så fort man säger något feministiskt typ. Och det går inte att resonera med dem (jag har försökt). De är för dumma, helt enkelt.

Men! Alla har varit snälla??? De bara retweetar i tysthet. Närmre 350 gånger idag har min mobil surrat till. På några timmar. Det fortsätter hela tiden. Den lever sitt eget liv, tweeten. Jag fick stänga av ljudet till slut.

Det är inte alltid så. Det är nästan aldrig så. Det blir oftast mer såhär när en säger något om feminism på Twitter, som min vän och journalistkollega Magda tweetade ungefär samtidigt:

20140213-160014 20140213-160022

 

Ni förstår ju varför de där mobilsurren gjorde mig... ambivalent. Orka med män som skyddsvakten. Känner mig liksom alldeles skör och konstig för tillfället? Inte riktigt som mig själv. Tycker inte om känslan. Måste vara nåt preggohormon som plötslig går bananas?? Är hur som helst för skranglig för likeraketer nu.

Men för att sammanfatta. Idag är jag glad över att det finns väldigt många som uppenbarligen inte tycker som Blondinbella. Ledsen över att det finns män som "skyddsvakten". Och glad över att det går att stänga av twitternotiserna till mobilen.

Dela på Facebook 0

There is no silence I will keep following the sirens

3 oktober, 2012, 11:15 i Personligt

För er som inte följer mig på Instagram (där heter jag ironien) så kommer här min gårdagskväll i bilder.

Jag hade mössa på mig för första gången denna säsong. Den matchade jag med gröna ögon som jag inte köpt någonstans utan fått helt gratis. Tack tack lilla mor och far.

Jag träffade Magz som jag träffar alldeles för sällan och så gick vi till Vurma på Nytorget. Där fick jag köttbullar med gräddsås för 45 kronor under ordinarie pris för att ägaren av misstag övertygade mig om att jag skulle ta köttfärslimpa istället – och sen fanns inte det ändå så då fick jag köttbullar till samma pris. Jag lever på en strikt budget denna månad så det var en väldigt trevlig utveckling. Förresten så älskar jag köttbullar med gräddsås och nånslagspotatis. (Min vän Sara tycker däremot att det är äckligt och oftast fattar jag inte alls hur man kan tycka något så konstigt.)

Vi satt på en uteserveringen och åt, visserligen under filt och värmelampa (men utan halsdukmössahandskar), men det är trots allt oktober så jag tycker det är lite fantastiskt. Och Magda instagrammade mig medan jag instagrammade och jag har nog aldrig känt mig mer 2012.

När vi hade ätit färdigt och pratat om kärleken som två riktiga girlzzz kände vi oss ändå inte färdiga med varandra, så då gick vi några pyttesteg bort och hamnade på café Gildas rum där vi drack te och åt paj. Ja, igen. För det är kanske bästa stället just nu. Och så kände jag att jag måste träffa Magda mycket oftare för hon gör mig så glad. Senast om en månad ska vi ses igen. Max.

Sedan skyndade jag hem och videopratade med denna snygging som också råkar vara min bästis. Det är skönt att videoprata för det blir lite mer som att träffas, vilket vi inte är bortskämda med eftersom hon ju bor på en ö i Medelhavet. Igår var hon till exempel förkyld och det var så fint att få se hennes snor. Kändes nästan som old times. Så nu har vi videopratat två gånger på två dagar och jag tycker att detta är ett rekommenderat tempo för fortsatt kontakt. Känns lagom. Johanna såg eventuellt lätt kvävd ut när jag sa det. Hon är konstig på det viset.

Sedan var det hög tid att sova och jag skulle bara kolla lite Twitter innan och då upptäckte jag stor numerisk obalans så jag var tvungen att hitta en person till att följa, vilket tog megalång tid för alla verkade tråkiga. Somnade nästan på kuppen och så jag fick bara dra till med någon till slut, det blev Lena Dunham från "Girls", och sedan somnade jag på direkten men alldeles för sent. Fast sedan vaknade jag en gång och var tvungen att gå upp och kissa och då började jag tänka skitmycket på svarta damen och var tvungen att tänka "ANTONANTONANTON" högt inne i skallen så jag inte skulle råka tänka "Svarta damen" tre gånger istället och på så sätt kalla henne till mitt badrum. Det hela kändes ganska fjantigt när jag vaknade imorse, men jag har egentligen inget emot att vara fjantig ibland för jag har rätt mycket coolnez att ta av. Som ni ser.

Och det var den tisdagskvällen. Nu är det onsdag och det firar vi med den här megahärliga låten och längtar lite extra efter säsong två av eminenta "Girls":

Oh land med "White nights". Och det här kan vara den bästa videon någonsin, för jag älskar allt från den spelande djurorkestern till enhörningshornet i pannan och troshoppet ner bland sirenerna. Och så vill jag bo i det där ljuvliga rummet. Jag är rätt förutsägbar på det viset.

Dela på Facebook 0

Ketchupeffekten?

26 juli, 2012, 14:00 i Personligt, Resor

Vet ni hur konstigt det blir när man är van vid att blogga varje dag och sen slutar? Först rycker det i fingrarna mest hela tiden, och man måste påminna sig själv om att man inte bloggar längre. Sen går det liksom över (Instagram underlättade dock en hel del i abstinensfasen). Och nu, när jag tänker att jag ska meddela mig här på något sätt, så går det liksom inte att frammana skrivlusten längre. Hur gör man? Vad ska jag skriva om? Svaret är förstås detsamma som det alltid varit, alltså vadsomhelst, men det tar mest bara stopp. Otroligt konstig känsla för en som lidit av orddiarré så länge hon kan minnas.

Man kan ju tro att bloggstoppet skulle leda till mer kvalitativt ordbajsande på annat håll, men den effekten har uteblivit. Tur det. Man vill ju inte gå och skriva något vettigt bara för att man slutat blogga liksom.

Egentligen har jag gett mig själv en vecka till att fundera på bloggen. Utöver de tre (?) veckor jag redan haft ja. Men jag har insett att jag inte alls funderar så mycket. Jag skjuter mest upp det och Instagrammar (tämligen mycket), twittrar (a lot), facebookar (halvintresserat), pinterestar (oanständigt mycket), dricker vin (...), semestrar (såhär var min semester: jämtland, stockholm, ystad, köpenhamn, ystad, stockholm, athen/poros/nåt annat grekiskt ställe/athen, stockholm, jämtland) och målar naglarna (mest "Surfin for boys" från China glaze) istället. Ibland tragglar jag Fifty shades-trilogin (mitt råd: Don't do it. Läs första boken och lämna det sedan därhän) och varvar med lite Glada hälsningar från Missångerträsk (maybe do it, om du vill läsa nåt superduperlättsamt). Tror ni att svaret på den här bloggens framtid kommer trilla ner från himlen likt hagel i juli (japp det hände)? Det tror inte jag. Så jag får väl ta tag i det.

This is me taking tag in it. (Insert applåder). Trots att jag inte fått input i frågan om bloggens vara eller icke vara av eminenta rådgivarna Sara och Malin eftersom de är upptagna med att.. tja, inte befinna sig där jag är (obs kan ha missuppfattat syftet med deras semestrar lite).

Men ja, för att sluta skriva om något så sinnessjukt tråkigt som pingpongmatchen inuti i mitt huvud så kan jag berätta att jag har åtminstone tre sinnessjukt pinsamma händelser att dela med mig av. Eller ja, ni kan få höra en av dem – de andra två är bara för pinsamma för att någonsin kläs i ord. Den här är mer bara måttligt pinsam.

Scen: Kväll i en hamn någonstans i Grekland. Jag känner ingen. Blir inbjuden på drinkar på besättningsbåten. Visar sig att killen som jag hamnat bredvid fyller år, så vi firar honom. Sedan firar vi honom på restaurangen vi går till. Sedan firar vi honom på klubben vi går till. Hela kvällen är ganska mycket av ett enda långt hurrande, kan man säga. Senare på kvällen frågar födelsedagskillen mig när jag fyller år. Jag svarar... och frågar sedan när han fyller år. Haha. Jag vet. Döda mig. Han bara tittar på mig och säger "Tell me you didn't just ask me when my birthday is?" och jag vet att jag borde skämmas och be om ursäkt men istället börjar jag skratta tills jag trillar av bänken där jag sitter. Like a lady.

Dagen efter fick jag värmeslag. Anton säger att det var baksmälla och inte alls värmeslag, men det var definitivt värmeslag. Som varade i 1,5 dygn. Fi fan. Var faktiskt en person på vår båt som svimmade av värmen. varmt var det. Det värsta? Hon brände browniesarna hon höll på att baka. Så jävla oproffsigt!!! (Obs skämt. Gillar inte ens brownies.)

Så, nu vet ni att jag lever. Kanske var det här inlägget som att ploppa ur korken. Vi får se. Måste ju ha lite bilder så här kommer ett gäng från de tysta veckorna.

20120726-135920.jpg Jag flaskmatar älgkalvar i Jämtland. Det kan man göra på Moosegarden. Typ tusen turistpoäng men så jävla värt. Min lyckligaste stund den veckan.

20120726-140000.jpg De här två sötnosarna var det närmare bestämt. Träffade de stora älgarna också, men alltså de var inte alls lika söta. Får inte vara med i min blogg.

20120726-140039.jpg Lekte med Mira vid Storsjön. Såg ut som ett troll. I gymnastikskor. Skäms.

20120726-140124.jpg Och såhär såg det typ ut i Jämtland. Står en björn och gömmer sig bakom varje björk. Minst.

20120726-140210.jpg Vi firade Antons födelsedag i Köpenhamn.

20120726-140414.jpg På ett underbart hotell. (Med spa!)

20120726-140505.jpg Dag två regnade det i Köpenhamn. Så jag köpte skor. Och smink. (Ej vattenfast.) Sedan kröp vi upp i mjuka soffor på det här stället och låtsades att vi bodde där. Jag sparkade till och med av mig skorna (shoppingfötter) och letade upp en filt att lägga mig under. Anton skämdes eventuellt lite.

20120726-140602.jpg Och jag drack lakritsfrappé! Så JÄVLA god. Gör det om ni åker till Torvehallarne (eller vad det nu hette) i Köpenhamn.

20120726-140707.jpg Reashoppade lite. Som det här linnet. Och de här skorna.

20120726-140831.jpg

Sen åkte jag till Grekland svinatidigt på morgonen. Var ändå såhär glad pga iskylan i sverige.

20120726-140934.jpg Åkte till Pireus för att hänga med på The yacht week. Bodde på en sån här. Det var 45 grader och värmebölja.

20120726-141032.jpg Och så gjorde jag sånt här.

20120726-141108.jpg Och sånt här. Fast med en drink i handen.

20120726-141141.jpg Seglade under brittisk flagg pga var enda svensken. Kände ingen. Älskar när jag inte känner någon.

20120726-141222.jpg Fick nytt namn på Starbucks i Athen.

20120726-141301.jpg Frös som en idiot när jag gick från 45 grader till 15 i ett nafs (halvnafs - mellanlandade i Geneve).

20120726-141412.jpg

Ölhängde lite med fina kompisar i Östersund. Förlorade en tå pga frostskador (sju grader när vi skulle åka hem på natten – fyra grader några kvällar senare).

20120726-141514.jpg
Åt mycket kakor i Jämtland. För de bakar. A LOT.

20120726-141550.jpg
Och Miret var med överallt (utom i Grekland) förstås. Lös, vild och vacker.

20120726-141718.jpg
Klippte med stor sorg av mig dessa. En liten del av mig ville göra fjortisgrejen och behålla dem till nästa år. (okej en ganska stor del. Som segrade i två dagar.)

20120726-141800.jpg
Hängde med hela härliga Anton-släkten, som bland annat innefattar de tre brorsorna boström.

20120726-141837.jpg
Fick presenter av världens BÄSTA Kristina. Bara sådär. För att hon är helt jävla underbar.

20120726-141915.jpg
Var ledsen ibland. Då kramades jag med hund och man.

20120726-141958.jpg
Och sen tillbaka till älsklingsjobbet. Och det kändes så himla skönt ändå.

Ja. Så var det, på ett ungefär. Och så hängde jag med tryggisarna Hoffis och Gullan och kände att livet kan vara bra samtidigt som det är skit. För så konstigt är det, livet.

Dela på Facebook 0

Every moment love begins.. between two veryvery famous actors

11 juni, 2012, 22:54 i Böcker, teve & film

Tittar på "New york, I love you" medan övriga landet tittar på Sveriges första EM-match. Alternativ titel till filmen skulle för övrigt kunna vara "Så samlar man så många superkändisar som möjligt i en och samma film". Eller vad sägs om Natalie Portman, Bradley Cooper, Rachel Bilson, Orlando Bloom, Christina Ricci, Ethan Hawke, Blake Lively, Shia LaBeouf och Robin Wright (Penn)? Och då finns det lika många till som känns bekanta. Minst. Är inte superförtjust i antologier, men den går väl an än så länge.

På tal om film så har jag, med ett halvt öga, följt Brett Easton Ellis twitter efter tips om att han twittrar om Fifty shades-serien. Han är ett stort fan och verkar väldigt sugen på att se den förvandlas till film. Och när man läser böckerna så är det väldigt lätt att se det hela som en film inuti huvudet. Han föreslog däremot Scarlett Johansson som den kvinnliga huvudrollen, och det är ju ett befängt dåligt förslag. Så fel som det bara kan bli. Kristen Stewart skulle passa om hon kunde bajsa så hon slapp se så besvärat förstoppad ut hela tiden (det här är det närmsta ett leende jag sett på henne). Och som Christian, den manlige huvudrollen? Ian Somerhalder! De måste bara göra om hans hår lite, annars är han perfa. Är mycket nöjd med detta förslag. (Brett Easton Ellis föreslog däremot Alex Pettyfer?! Började vid det läget tro att Brett är dum i huvudet på riktigt.)

Annars har jag läst cirka en och en halv bok vid det här laget. Har tappat lite fart. Kan inte sätta fingret på vad det är än.

Har precis ätit en bakelse förresten. Det är mitt bästa gottis. Mallan tyckte det var hysteriskt kul när hon hörde. "Vem går och köper en BAKELSE?!" tyckte hon. Har aldrig själv reflekterat över det eventuellt konstiga i detta. Det är jag och Marie Antoinette*...

20120611-230118.jpg

* Okej nu var jag orättvis. Jag är egentligen högst medveten om att det där bakelseuttalandet som hon är så känd aldrig lämnat hennes läppar. Kvinnor får ta mycket skit i historieböckerna, om de ens får vara med. Dåligt och tråkigt.

Dela på Facebook 0

Enhörningar och hönor

14 mars, 2012, 14:40 i Personligt

Man kan längta efter olika saker i livet. Vissa vill ha världsfred, vissa vill ligga med Johnny Depp och vissa vill hellre ligga med hans fru. Det är var hönas val (vi är alla hönor*  i Guds ögon). Själv längtar jag efter att någon ska fråga mig något så jag kan svara "Förlåt vad sa du? Jag tänkte på enhörningar." Det är något djupt komiskt med enhörningar. Och regnbågar.

 

 

Något som även är roligt är att byta ut alla "university" mot "unicorn" i diverse universitets taglines. Passar in märkligt bra. Som följande:

  • Miami Unicorn: For Love and Honor.
  • California State Unicorn: ExperienceFUSION.
  • Valparaiso Unicorns : Our students come to us seeking the freedom and ability to change their lives and the lives around them. And we deliver.
  • Clarkson unicorn: Defy convention.

Am I right or am I right?

 

* Kanske bäst med förtydligande: Jag tycker att hen är ett bra ord att använda när man inte vet könet på en person. Praktiskt istället för det klumpiga "hon eller han". Men jag tycker också att det är lite roligt att hen betyder höna. Inte jätteroligt, men lite. Hence hens (Säg den meningen högt! Visst var det lite kul?).

Förresten så har Dagens media gjort bort sig lite. Glömde bort mig. Men det är ju deras förlust som mamma hade sagt.

Dela på Facebook 0

Kat(t)astrofen på X2000

22 december, 2011, 5:57 i Personligt, Resor

20111222-054151.jpg
Nu är jag, Anton och den här snygga tjejen på tåget mot Skåne. Sitter bredvid ett par som har en katt - som jag redan nu vet väger sju kilo. Inte för att jag har ett grymt ögonmått (det har jag inte) utan för att de gärna pratar om sin katt. Jag vet numera att den äter flera småportioner mat om dagen, "men det kan ju komma en tid när man kanske bara matar honom två gånger om dagen". Och nej, jag frågade inte.

Igår twittrade min kollega Pearl till mig att personen bredvid henne på tåget läste min blogg. Kände mig så himla känd då. Så det ska bli skönt att komma till landet och slippa uppmärksamheten ett tag. Liksom bara få vara mig, utan paparazzis och skrikande fans i hasorna. (Jagälskarerförsvinnaldrig.)

Nä om man skulle ta och sova lite. Och med det menar jag spela flipper och läsa pinsamhetslitteratur som senaste House of night-boken.

Dela på Facebook 0

Att ständigt vara påpassad av ett kamerateam

8 november, 2011, 15:09 i Personligt

 

Det var då ett jävla skit att twitter inte vill samarbeta med mig nu. Tänkte liksom ta en skärmdump så ni kunde se att Hej Sonja! numera följer mig. OCH att hon skrattade åt ett av mina skämt. Hej Sonja-Sonja skrattade åt ett av mina skämt! Eller alltså, internetskrattade. Skrev "Hahaha!". Nu lider jag av svår prestationsångest och hybris på samma gång. Vi pratar liksom om kvinnan som fått mig att försöka vika mina egna bröst. Så ni förstår magnituden. Men istället blir det en bild som ni inte fattar något av förrän ni läst hela texten och i dagens stressade samhälle kan man inte utgå från att folk faktiskt läser klart de texter de påbörjar. Jag kan dessutom inte lova att den här är värd det. Tvärtom kan jag nästan lova att den inte är det. Men ni läser ju ändå. Ni är konstiga på det sättet. (Jag hoppas att ni förstår att er konstighet kan komma att ställa till det för er i framtiden. Förhoppningsvis på ett bra sätt.)

 

Jag har lunchat med Dick idag. När jag flyttade till Stockholm för lite mer än fyra år sedan så bodde jag hos honom. När jag tänker på honom känns mitt liv lite mer som en film. Jag älskar när mitt liv känns som en film. Allra helst skulle jag vilja att det var en sån där färgglad musikal med synkroniserad spontandans lite här och var, men eftersom jag är lite mer melankoliskt lagd så hamnar jag snarare åt "Breaking the waves"- än "Grease"-hållet. Så alltid när jag åker tåg till exempel sitter jag och stirrar ut genom fönstret och tänker att jag är den sorgsna/missförstådda/hjärtkrossade tjejen som blir filmad (i svartvitt, med regndroppar på fönstret givetvis) medan någon sorglig låt spelas i bakgrunden. Men ibland blir det lite jobbigt med dessa inbillade kameror, som när man sitter där på tåget och vill gå på toaletten till exempel. Då måste man viska "reklampaus" tyst för sig själv så kamerorna försvinner. Och så säger Anton som förstås sitter bredvid "Vad sa du?" och man ba "Eh, inget. Det var inte så att jag låtsades att jag var med i en film om du trodde det. Knäppskalle, hahahaha!" och så tittar han på en lite konstigt och så stryker man en hårslinga ur hans panna så att kameran ska få en bra bild på hans vackra nuna och så försöker man viska "Action!" utan att röra på läpparna.

 

Ja. Jo. Det var väl allt. Nu blire reklampaus.

 

Den här låten är ganska ofta med i min film. Final fantasys remix av "Your ex-lover is dead", en av mina favoritlåtar. Klassisk tåg- samt stryka håret ur hans ögon-scen.

Dela på Facebook 0

Dagens outfit mm

18 oktober, 2011, 17:56 i Personligt

Dagens outfit: Täcke

Dagens to do:

Dagens fundering 1: Varför, varför, varför erbjuder inget apotek hemkörning?? Tycker de verkligen att man, sjuk och eländig, ska gå genom regnet och nästan dö på kuppen bara för att få lite medicin? När de släppte det där monopolet borde väl någon av alla de tusen apotekskedjor som numera finns nappa på idén.

Dagens fundering 2: Är det värt klä på sig och släpa sig till apoteket i regnovädret för att köpa mucoangin? Blir eventuellt sjukare av att gå dit men samtidigt eventuellt friskare av tabletterna. Tar de två ut varandra då? Hamnar jag på plusminusnoll?

Dagens skapelse (egentligen gårdagens): Återuppståndelsen av mitt twitterkonto. Döpt efter min historiska favoritperson Johanna I, mer känd som Juana La Loca eller på svenska Johanna Den Vansinniga. Tim Burton borde göra film om na. Och ni borde följa min twitter.

 

Dela på Facebook 0

Skor ÄR konst

11 oktober, 2011, 15:41 i Kläder

Skor är konst, det är ju det jag sagt hela tiden. Louboutins lookbook för hösten 2011 förenar några av mina intressen; konsthistoria och skor. Magnifikt. (Förresten så håller jag med Jonas Gardell som häromdagen twittrade "Slå vakt om kulturvetarlinjen! Det är den bästa spärrvaktsutbildningen vi har!". Och då har jag faktiskt gått linjen i fråga. Värt även om jag inte blev kulturvetare till slut; hade ju the time of my life och blev kulturellt tät på köpet. Dock glad över att jag inte blev spärrvakt, även om jag inbillar mig att man hinner läsa rätt mycket i kuren. Åtminstone på lugnare stationer.)

Bilder från Fashion gone rouge.

Dela på Facebook 8

Vaknast

5 september, 2011, 6:17 i Personligt

20110905-044142.jpg

Så jävla vaken. Vill åka till jobbet. Rädd för att koden för att ta sig in inte funkar. Ligger kvar. Väcker anton för att fråga vad han drömmer om... och svaret är fotboll.

20110905-044721.jpg

Misstänker att han kommer väsa "mål" den dagen han trär ringen på mitt finger.

P.S 1 Det här inlägget är ganska mycket för din skull Kristina. I väntan på twitter.

P.S 2 Med tanke på hur tyst det är på Facebook skulle man nästan kunna tro att folk sover på nätterna.

P.S 3 Blir visst poetisk på natten. Vad tycks till exempel om "Anton ligger tyst och naken. Inte ens Facebook är vaken."?

Dela på Facebook 0

Min iPhone vill skriva Horace när jag vill skriva hora

28 mars, 2011, 12:22 i Böcker, teve & film

Får ångest av att det är så många bilder på mig här i bloggen. Det är för att det finns ett bildkrav här, varje inlägg måste ha en bild, och då blir det så. Eller så blir det en bild på kondenserad mjölk.

Därför tänkte jag nu skriva ett inlägg om en bok, för då kan jag lägga in en bild på boken. "Sveriges roligaste på 140 tecken – de fyndigaste, sjukaste och smartaste inläggen från twitter" närmare bestämt. Mårten* Andersson har samlat roliga tweets i en lysande orange bok. Jag gillade Therese Lindberg och Hasse Brontén bäst tror jag. Men Mårten Andersson** har även med sina egna tweets i boken. Det tycker jag är märkligt. Att skriva en liten samlingsbok med Sveriges roligaste och sedan lägga in sig själv. Det gör att jag läser hans sidor med stor skepsis. Så nu kan ni säga att jag är jante eller avundsjuk, för det är man så fort man tycker något som kan tolkas som negativt i bloggosfären. I know blog, som jag brukar säga. Och man kan också säga att Mårten Andersson*** gjort en Blondinbella, om man nu är en sån som gillar att säga saker. Och det är jag.****

 

Tänkte i alla fall bjussa er på några favorittweets från boken. Tänkvärt, snuskigt, stort och smått. Håll i er.

"Varför har man hud på kroppen, men hy i ansiktet? Och var går gränsen?" – Daniel Breitholtz

"Min iPhone vill skriva Horace när jag vill skriva hora." – Gry Forsell

"Det känns alltid bättre att säga förlåt. Utom på begravning." – Hasse Brontén

"Om Gud inte ville att man skulle fisa barn i huvudet så hade han inte gjort dom 70 centimeter höga." – Måns Nilsson

 

* Märker att jag vill skriva MårtenS varje gång jag ska skriva Mårten. Precis som jag på samma sätt alltid vill skriva "färsting" istället för fästing. Anton mobbade mig för det där någon gång men då svarade jag att en färsting såklart är en fästing som är en riktig värsting. Frågan är då vad en Mårtens är.

** Dessutom undrar jag jättemycket om det var Mårten själv som skrev den lilla sammanfattningen om Mårten Andersson inne i boken, den där det står att Cafés läsare utsåg honom till årets komiker 2001. Är det verkligen en bra sak att skriva? Att man var rolig för tio år sedan?

*** Undrar om man känner sig som Paul Auster om man gör tillräckligt många fotnötter? (OBS HAR INGET MED MÅRTEN ANDERSSON ATT GÖRA)

**** Svaret är nej, så länge Paul Auster inte känner sig som en halvsjuk reporter på en svensk tjejtidning. I så fall är svaret ja.

Dela på Facebook 4

Följ mitt RSS-flöde