Att börja kämpa sig upp

23 april, 2013, 13:13 i Personligt

Såhär är det förstås.. Inte.

Ni undrar hur det har gått med mitt träningslöfte (att träna minst en gång i veckan hela året). Eller okej det gör ni inte men jag berättar ändå. Jag har nämligen missat min första vecka detta år. Influensan från helvetet kom dagen efter det där långlöpet, och sedan blev jag sjukare än vad jag någonsin varit som vuxen. Så himla typiskt.

I söndags, alltså i förrgår, gav jag mig ut för första gången efter influensan. Då hade jag varit frisk i en vecka. Var ganska orolig för att jag skulle ha tappat allt, hade läst på om influensan och det står på smittskyddsinstitutets hemsida att man kan vara flåsig och jobbig i en månad (!!!) efteråt. Och mycket riktigt, det blev löpturen från helvetet. Dels var jag för varmt klädd eftersom jag inte hängt med i de senaste två veckornas temperaturväxlingar, och dels gick jag ut alldeles för hårt i tron om att jag kunde hålla mitt "vanliga" tempo (eller längd på rundan). Hade också, som den envisa jävel jag är, vägrat backa i mitt milprogram så jag bestämde mig för att bara ta upp där jag lämnat som om inget hade hänt. Det innebar 5 kilometers spring – och sen intervaller. Hohoho. Jag har då aldrig varit så nära att kräkas av fysisk ansträngning som när det var intervalldags. Det tar verkligen på kroppens resurser att vara riktigt sjuk, konstaterade jag efter detta.

Men nu är jag uppe i sadeln igen. Igår sprang jag 6,5 kilometer. Innan var jag nervös över att det skulle vara lika vidrigt som på söndagen, men det gick så mycket bättre! Dels var jag bättre klädd, det gör tydligen stor skillnad, men framför allt förväntade jag mig inte att kunna köra på som vanligt utan satte som mål att bara ta mig runt helt enkelt. Tyvärr gick det betydligt långsammare än innan influensan, men det får jag väl bara tugga i mig. Sluta tänka på "vad som kunde ha varit" och tänka att jag tar mig dit ändå. Jag får bara ta en omväg.

Ikväll blir det ingen löpning för då ska jag träffa Johanna och äta göttigöttigöttiga hamburgare!

Jag gjorde det!

7 april, 2013, 16:07 i Personligt

Titta, jag gjorde det! Sprang åtta kilometer alltså. Jag har aldrig sprungit så långt och jag var lite orolig över att jag inte skulle palla med tanke på att jag var på fest igår.. Men det gjorde jag! Kanske för att jag höll alkoholintaget på ett minimum. Och löpningen gick som en dans (trots att det började snöa mitt i...)! Har upptäckt att det blir som skönast när jag sprungit fyra kilometer ungefär, då kommer jag in i ett sånt skönt mode. De första två-tre kilometerna vill jag mest bara dö... Men vid fem, sex kilometer känner jag mig som en kung och tänker att jag kan springa jorden runt. Den känslan höll i sig fram till sju men där någonstans blev jag lite trött igen och sista kilometern var småseg. Men jag skulle nog kunna springa milen nu, om jag pressade mig, men jag fortsätter följa programmet så jag inte springer fram några skador. Dessutom ska jag inte hymla med att det var rätt skönt att höra "Nu är du färdig"-pipet vid åtta kilometer...

Såhär har vecka 2 på programmet sett ut:

Måndag: 5,5 kilometer (först 4,8 km löpning sen intervaller resten. Lite mag- och rumpövningar hemma efteråt.)

Onsdag: 6,5 kilometer

Lördag: 3,3 kilometer (sprang med Mira, som mitt i fick för sig att bajsa. Förlorade vääärdefulla sekunder. Var cirka världens otåligaste matte där och då. Avslutade med lite mag- och rumpövningar hemma.)

Söndag: 8,1 kilometer

Totalt vecka 2: 23,3 kilometer

 

Imorgon väntar intervaller, yeay! Nästa vecka blir tuff att klämma in programmets alla pass eftersom vi åker till Nice, men jag ska göra mitt bästa! (JÄVLAR vad det snöar ute nu. Hoppas det smälter undan till morgondagens pass... Det är det värsta med löpningen, man blir helt besatt av vädret. Eller snarare vädrets påverkan på "underlaget". Det andra människor kallar för marken ja.)

Glad att jag hann ut innan detta började på riktigt.

För såna som mig som inte kan vänta på träningsmotivation (för den kommer ju aldrig)

3 april, 2013, 15:39 i Personligt

Kommer ni ihåg att mitt nyårslöfte var att träna minst en gång i veckan? Jag har faktiskt lyckats hålla det och sprungit sedan 2 januari. Det har mest blivit vad jag tänkt på som "underhållsrundor" på ca 5 kilometer en till två gånger i veckan, i väntan på våren. Men som ni märkt har det varit en lååång vinter och våren har inte riktigt velat komma igång. Konstanta minusgrader, och taskigt underlag. Men för en och en halv vecka sedan bestämde jag mig för att det var dags att sluta vänta på våren. Nu sätter jag fart mot milen under 55 minuter. Inte galnaste målet direkt, men så springer jag ju mest för att komma ut och röra på mig också. Hittade ett program som jag följer. Hitintills har det sett ut såhär:

Söndag: 3,5 kilometer (Här startade programmet. Skitgött att bara behöva springa så kort plötsligt! Dock antagligen inte ultimat att ha sprungit 5 kilometer dagen innan, men samtidigt är det knappast för mycket träning som är mitt problem om man säger så.)

Tisdag: 3,3 kilometer (Tog med mig Mira. Hon var sjukt duktig. Bästhunden.)

Torsdag (skärtorsdagen): 3,3 kilometer

Lördag (påskafton): 3,3 kilometer (Tog med mig Mira igen.)

Söndag (påskdagen): 6,5 kilometer (Okej t u n g t. Kanske för att jag precis innan hade gått 6,5 kilometer med Mira. Ej bästa kombinationen, och nog inte så det var tänkt. Sista 400 meterna av rundan höll jag på att avlida.)

Måndag: Totalt 5,5 kilometer (Först 4,9 kilometer vanligt och sen intervaller på tid. Hade med mig både Mira och Anton. Tyvärr verkade Mira bli förvirrad av att springa med oss båda, så hon sprang ofokuserat och lyckades få mig att trampa snett vid ett tillfälle, så har nu värsta fula och ömma blåmärket på foten. Tack Mira.)

Spring med liten hund. Kan rekommendera, åtminstone på egen hand.

Sen har jag avslutat med lite styrkeövningar hemma efter rundorna. Har särskilt en rövövning som jag gillar och som verkar ha gett resultat redan! Exakt hur den går till kommer i framtida SOLO-nummer. Såklart.

Nu ska jag snart åka hem och springa 6,4 kilometer. Är inte megapeppad (host) men jag har lärt mig att jag inte kan gå runt och vänta på peppen. För den kommer och går hur den vill och för mig tar den alltid slut. Man får bara göra det för att man bestämt sig för att göra det, helt enkelt. Inte lyssna för mycket på min inre latmask, för den är både vältalig och förförisk... Så jag intalar mig själv att det kommer bli skitskönt att springa i kvällssolen (och den ynka plusgraden..) och lyssna på Strokes nya platta som faktiskt är grymmebra och passar fint i löpspåret.

Såhär låter det bland annat på Strokes nya skiva.

Och efter löpturen ska jag slänga i mig mat och sen bär det av in mot stan igen för att kolla på konsert med bästa Jake Bugg. Det här med att hitta tid till träningen är ett evigt gissel för mig (och många andra gissar jag), men om man pusslar riktigt tight så går det. Även om vissa bitar kanske får bankas ihop med våld.

Bildregn! (5 bloggpoäng)

2 april, 2013, 10:45 i Personligt

Jag har varit sämst på att fota denna påskhelg. Men ibland när jag är ledig längre stunder så får jag bara sån avsmak för facebook/instagram/twitter/bloggar/mobiler/internet. Jag kollar ingenting alls nästan för det ger mig stress på insidan. Och sen kommer jag tillbaka till jobbet/vardagen och plötsligt tycker jag inte alls att det är jobbigt längre. Konstigt sånt där. Men ja, eftersom jag inte umgås så mycket med mobileo som ledig blir det nästan inga bilder tagna. Detta är min påskskörd.

En sak jag inte har gjort är att äta en massa godis. Är ungefär så långt ifrån en frossare som man kan komma utan kör mer på den där ät vad du vill när du vill-attityden. Och det leder till att jag äter rätt lite godis, helt utan ansträngning. Jag och Anton delade på en sån här och sen åt jag lite lakrits som jag fick i påskpresent av fina kömpizar i fredags. Fast det mesta är kvar faktiskt. Det tar mig jääättelång tid att äta upp godis. Dö inte på min godispräktighet nu.

Och på skärtorsdagen såg denna påskkärring ut såhär. Kände mig ganska fin eftersom jag för första gången sedan tidernas begynnelse (kan även ha varit i höstas) kunde ha på mig strumpbyxor som inte är en meter tjocka. Efter jobbet möttes jag och A upp och så gick vi och fikade med Oskar på Kaffe. Där kände jag mig plötsligt inte så fin längre för jag var inte alls lika hipstrigt klädd som klientelet. Niklas Strömstedt var förresten också där och jag märkte som vanligt ingenting. Det var Anton berättade för mig när vi gick. Fattar inte hur dålig jag är på kändisspaning. Jag följer ju till och med Niklas på twitter (tips, han är rolig!).

Sen åkte jag hem och gjorde desserter och marinerade lammstek till påskmiddagen på fredagen. Färsk rosmarin, citron och vitlök. (Desserten var någon slags chokladhistoria.)

Och så skrev jag att göra-listor. Och sen gjorde vi detta (och lite till) på fredagen. Lade till "Inte vara sur på Johanna" på Antons lista för säkerhets skull. Han påpekade att det borde stå "Inte vara sur på Anton" på min lista men det är ju jag som gör listorna såatte. Såhär i efterhand kan jag konstatera att ingen var sur på någon så tror att det var en bra idé att skriva ner det såhär. Säkert det som gjorde hela skillnaden.

Sen var det långfredag och påskmiddag. Jag glömde visst att fota maten, men såhär såg förrätten ut. Till varmrätt var det lammstek med karljohanspotatis och en sparrissallad med bacon. Och till efterrätt var det någon slags chokladdessert med påskkycklingar på (men givetvis). Jag insåg när jag stod där och pillade med förrätten (och varmrätten...) att det kanske är dumt att göra recept man aldrig gjort förut såhär inför en påskmiddag... men jag gör alltid så. Och oftast kommer jag undan med det. Men det är helt klart en onödig risk.

Jag sprang också. Nästan varje dag faktiskt. Men det kan vi ta i ett annat inlägg.

Åt många fina, goda frukostar också. Bananpannkakor, smoothies, nybakat surdegsbröd, gravad lax, äggröra med bacon, färska bär och en massa annat som jag glömt. Lyssnade på fin musik och läste. Älskar helgfrullisar.

Hängde såklart massor med denna skönhet som här ger er sin bästa sängkammarblick. Vi gick långa promenader och Mira blev lerig som satan. Alla hundägare vet att detta är värsta tiden på året, åtminstone de som har långhåriga fyrbeningar. Måste duscha av henne efter VARJE promenad och VARJE gång blir det ett litet Sahara i badkaret så man måste skura det också. Kan de sopa gatorna snart tack?

Doctor who började igen! Jag och A var i nördhimlen. Och så fick vi höra världens bästa doctor who-nyhet också, men jag kan inte skriva vad in case of whovians reading. Spoilers, som River skulle sagt.

Jag tappade upp ett lavendeldoftande bad, lyssnade på Tallest man on earth och började på en ny bok. Läser alltid i badkaret. Denna gång i sällskap av hårinpackning, doftljus och ansiktsmask. Bloggpoängen där alltså.

Testade en ny nagellackborttagningsmetod. Funkade PERFEKT, även på liquid sand som annars är lite jobbigt att få bort. Älskade så himla mycket. Kan förklara för er i ett separat inlägg om ni vill (för nu orkar jag inte, hehe). Visst har jag snygga pyjamasbyxor förresten?

Och det var pösken det. Plus en del till som jag glömt/inte fotat. Lugnaste lugna. Egentligen skulle jag på konsert i lördags också men jag orkade bara inte. Ibland blir det så. Men den här veckan blir det fart! Ikväll ska jag AW:a med fina tjejer, imorgon väntar konsert med Jake Bugg (!!!), på torsdag ska jag AW:a med Schreiber, på fredag ska jag och Sara planera världsherravälde, på lördag har bästa Bellis inflyttningsfest och på söndag ska jag andas ut. Sen börjar det om och sen kommer Hoffis och Daniel (!!!!!). Sen åker vi till Nice.

Hörreni kompisar, det gick!

29 januari, 2013, 19:05 i Personligt

Johannas springlust vs snö, is och jäkelskap 1-0.

Om jag måste simma en enda längd till tror jag att min själ kommer drunkna

29 januari, 2013, 15:26 i Personligt

Idag, efter jobbet, ska jag springa. Anton hälsar att det fortfarande är snöigt och isigt på gångbanorna hemmavid vilket känns så jävla orättvist med tanke på att det är bart inne i stan (mestadels bart i alla fall). Är så trött på att simma, känner inte alls samma tillfredsställelse. Förra gången tvingades jag dessutom avbryta i förtid för att jag fick sån jävla kramp i foten som vägrade gå över trots att jag tänjde och stretchade och masserade. Fick till slut bara ge upp och gå hem och hade bara hunnit simma i ynka 35 minuter. Kände mig sjukt missnöjd, inte alls som man vill känna efteråt. Var inte ens lite mör i benen. Dessutom kan man inte lyssna på musik när man simmar, och man måste dela bassängen med en massa långsamma typer som simmar SÅ. SAKTA. ATT. JAG. AVLIDER. Ni hör ju. Bassängen gör mig aggressiv. Vill inte ha den mer. Vill ha löparskor som dunkar mot asfalten medan spellistan "Spring 2" spelas i mina öron. Vill springa intervaller ena dagen och långpass nästa och känna att jag blir bättre. I bassängen trälar man bara på i en jävla evighet. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, inget som ändras eller händer och ingen pulshöjning och bara INGENTING. Buähähähä. Pallar inte mer. Ge mig barmark. Det kan få fortsätta vara kallt och mörkt bara det blir bart.

Ska försöka ge mig ut ikväll i alla fall, nu är det blivit varmt (plusgrader! Eller ja, en i alla fall.). Hoppas att jag inte slår ihjäl mig på kuppen. Det vore ju så jävla typiskt.

Och sen ska jag göra zucchiniplättar för det har jag varit sugen på i några månader minst. Man kan fråga sig varför jag inte gjort det tidigare, det kan man verkligen.

Och om det inte går att springa får jag väl hoppa i sängen istället.

P.S För att ni ska förstå hur illa däran jag är: Jag har idag ägnat en kvart åt att fantisera om hur jag i vår och sommar kommer kunna springa hem från jobbet. Såg framför mig hur jag köpte en liten löparryggsäck och allt. Vad är det som händer...?!

2013, nu är vi igång!

3 januari, 2013, 10:22 i Personligt

Jojomen, igår kväll kom jag hem, snörade på mina löpardojjorna OCH GICK UT OCH SPRANG! Jag är ju sedan förra årets knäincident livrädd för att ramla eftersom det medförde två månaders springförbud och knät dessutom "hoppade" och var allmänt instabilt ända fram till efter sommaren (ett halvår!). Sjukt obehagligt. Ni skulle se mig när jag är ute och går med Anton till exempel, jag håller i honom som om jag vore en liten tant. I alla fall, den ojämna marken och isen har sett till att jag inte sprungit på 1,5 månad. Kanske var det lite lathet inblandat också där i slutet på oktober, host. Men igår kändes vägarna ganska bara efter några dagars töande, så jag gav mig ut. Gäller att utnyttja springsuget när det kommer liksom. Det var inte riktigt lika bart som jag hade önskat, och bitvis tvingades jag sakta ner och bara gåspringa vilket var ganska tråkigt. Jag började med en kort runda för jag var säker på att jag inte skulle orka något – men det gick så himla bra! Kändes inte som om jag tappat något? Hoppas det håller sig bart ett tag till nu så jag kan fortsätta.

Det var nollgradigt, men det var en skön springtemperatur. Jag tycker inte man behöver så himlans mycket extrakläder på sig, man blir ju varm när man springer. Jag kör kompressionsstrumpor i ull som går upp till knät under tightsen (vanliga, ofodrade tights), långärmad underställströja och sen min löparjacka på det (som är en sån där smart funktionsgrej som funkar skitbra, värd varenda öre). Och så löparhandskar och mössa, för där tappar man mycket värme annars. Brukar finnas en diskret svart mössa jag kan använda men Anton hade visst fått med den till jobbet så jag fick nöja mig med denna IK Fryken-variant. Original från 80-talet. Precis som jag alltså.

Trots att 2012 var ett ovanligt sugigt år så var det bra på resefronten (hann med London, Kreta, Köpenhamn, Östersund, Skåne, Athen/Poros/däromkring, Tyskland, New York och London igen!) – och på träningsfronten. Jag tror aldrig att jag haft ett så bra träningsår... vilket iofs inte säger överdrivet mycket. Började springa i januari redan, yogade sedan hela våren (funkade bättre än löpning för knät), sprang duktigt under sommaren (med uppehåll i juli) och sedan började jag springa i augusti igen och höll på till slutet av oktober. Så ja, några uppehåll här och där när jag tillfälligt tröttnade, men sån är ju jag. Och jag har bestämt mig för att det är okej. Huvudsaken är att jag kommer igång igen. Så heja mig! Jag hoppas att jag lyckas hålla igång lika bra, eller helst ännu bättre förstås, även detta år. Och att jag blir lite duktigare på att cykla till jobbet sen när det blir varmt ute.

Här är mina hälsomål för 2013:

* Hålla igång springandet (snitta en gång i veckan iaf)

* Cykla till jobbet så ofta det går

* Bli duktigare på att dricka vatten (är apkass på att få i mig vätska)

 

Ganska modesta mål, men så har jag inte heller något intresse av att bli en galen träningsnarkoman eller "få drömkroppen". Tycker (oftast) att min kropp är finfin som den är faktiskt. Och angående vattengrejen har jag laddat ner en app som ska hjälpa mig komma ihåg att dricka ibland, en utvärdering kommer på min hälsosida i SOLO vid tillfälle.

En glad och färdigtränad jag. Kände mig oförskämt pigg och endorfinig efteråt. Belönade mig själv med att ligga i badkaret insvept i Sephoras bubblande "Cotton flower" och titta på Arrested Development.

Snoppdiskussion och vinröda (nåja) naglar

4 oktober, 2012, 14:32 i Personligt

Jag målade naglarna. Ville ha vinrött, som cirka alla andra i västvärlden just nu, men hade inte något som kändes klockrent. Valde mellan Isadoras "Ancient ruby" och OPIs "Skyfall" och bestämde mig till slut för det senare. Ångrar mig dock nu, för tycker mest det ser ut som brunt. Jag föredrar när vinrött drar mot lila... Men men. Kanske kan rädda det med ett lager glitter eller nåt.

Igår sprang jag! Eller det kanske inte är värt ett utropstecken längre, men jag sprang intervaller för första gången. Har liksom alltid trott att intervaller = döden, så det var med tunga steg jag tog mig ut på min runda igår. I regnet. Och mörkret. Men vad kul det var! Kände mig helt glad och pigg efteråt. Endorfinstinn. Funderade till och med på att springa en runda till av bara farten. Nu längtar jag efter nästa intervallpass, som dock inte infaller förrän om en vecka. Heja intervaller! (Kommer antagligen ha glömt detta till nästa vecka. Men hoppas inte.)

Nu har jag ont i huvudet. Och efter jobbet ska jag möta min snygge man för förhandsvisning av Oliver Stones nya, "Savages". Och här är huvudrollsinnehavaren på senaste SOLO.

Fin va? Spring ut och köp!

P.S Idag har redax roat sig med att räkna ut hur stora snoppar vi skulle ha. Mvh, 21 centimeter

P.S 2 Vi är bara tjejer på redaktionerna här så det är väldigt högt i tak och bitvis ganska grovt. Idag diskuterade vi till exempel våra snoppresultat högt, och gled snart in på vilka kändisar som har stora snoppar. Och sen upptäckte vi att just idag sitter data-kalle här och jobbar. En livs levande man! Mitt i vår snoppdiskussion! Den generade tystnaden som blixtsnabbt lägrade sig över SOLO-redaktionen...

You're Going To Reap Just What You Sow

2 september, 2012, 20:40 i Personligt

Igår (inatt) var det här jag. På inflyttningsfest hos Sara vars golv inte längre är qenbart champagneimpregnerat utan även öl-, kaffe-, drink- och vinimpregnerat. Undertecknad var dock oskyldig till alltihop. Är mycket ordentlig person osv. Har till och med lyckats att inte vara bakis idag. Inte ens lite faktiskt. Orkade till och med en fem kilometers löptur med Mira nyss. Var lite rädd att hon inte skulle orka, men jag underskattade henne för hon sprang så fint bredvid mig. Sötaste lilla aphunden. Ska nog börja ta med henne oftare, det är skönt med sällskap.

Gult var visst helgens färg. Här har vi precis kommit in från rundan, den ena lite svettigare än den andra (trots att hon bar päls).

Och dagens NY-låt:

"Perfect day" med Lou Reed. Ska skråla denna högt för A när vi går i central park.

Champagne for my real friends and real pain for my sham friends

22 augusti, 2012, 14:04 i Personligt

Att äta frukt sådär i handen är inte riktigt min grej, det har jag bloggat om förut. Tror till och med att jag gjorde en duger/suger-lista? I alla fall så kommer det frukt hit till redax några gånger i veckan och då rusar alla dit och grabbar åt sig frukter med en sådan fart att man skulle kunna tro att det var nagellack i den där korgen (åh, önskedröm! Typ gärna det här). Idag när fruktgubben hade varit här satt i alla fall Karin och jublade över ett nytillskott i utbudet, nämligen dessa märkligt platta persikor. De är tydligen inte deformerade utan ska se ut sådär, och enligt Karin är de supergoda och trendiga(?) i södra Frankrike. Jag ska testa, till redaktionens jubel (mitt fruktförakt är vida känt). Uppskattar dock den tuggvänliga formen. Tack naturen för att du tänker på oss läppstiftsbärare.

Igår sprang jag igen, den här gången med sällskap av Anton. Det var kul med sällskap, men kanske borde sällskapets grundförutsättningar vara mer anpassade till mina. Anton har visserligen inte heller tränat på hela sommaren, men eftersom han har tränat flera gånger i veckan i ett helt liv har han en annan grundkondition. En helt annan. Så när vi hade sprungit i fyra kilometer och segade oss upp för den sista backen (okej det var mest jag som segade) sprang Anton före på lätta ben och väntade på mig på krönet. Problemet var bara att han inte bara väntade som en normal person. Nej, han stod och hoppade upp och ner. Glatt leendes. Knäckande att se någon oberörd studsa upp och ner som en jävla duracellkanin efter att ha bestigit segbacken medan man själv, med rosslande andetag, mentalskissar på sitt testamente.

Ikväll ska jag i alla fall göra något som jag är bra på, nämligen dricka lite bubbel. Min fina Sara får tillgång till sin alldeles egna, nyinköpta to die for-lägenhet och det måste såklart firas! Möblerna kommer inte förrän till helgen (?) men feststämningen flyttar in redan nu kan man säga.

Här är jag idag. Sista dagen av shorts tro? Fast hoppas inte.

Stretching medelst hund

11 juni, 2012, 20:53 i Personligt

Och hur lätt är det att stretcha på golvet när det här är vad som händer varje gång?

Det här är Miras "Vad håller du på med, idiot"-min.

Oriental amber

11 juni, 2012, 19:22 i Personligt

Det här gjorde mig glad idag. Ett doftljus som kom tillsammans med ett pressutskick om LdBs senaste bodylotion. Visst var lådan fin? Om du är sugen på ett eget så kan man köpa här.

Har precis gått igenom två stora Ikea-kassar med kläder som jag ska låta en vän rota igenom. Hon tycks tro att jag gör henne nån slags tjänst, vilket förstås är en galen villfarelse. Det gömmer sig inga Diorfynd i de där högarna tyvärr. Däremot en del toppar från Monki och kjolar från H&M.

Har liiite ont i halsen... men tror nog att det blir en liten löptur ändå. Har dissat två fotbollshäng ikväll, till och med tre om man räknar Antons lilla privata som pågår just nu. Fotboll alltså. Så tråkigt att till och med en löptur är (t)roligare.

Det svåra med neon. Och annat.

11 juni, 2012, 10:35 i Personligt

Sitter här med en vag obehagskänsla i kroppen som varit med mig sedan i lördags kväll och inte riktigt vill gå över. Bläh. Vill springa bort den, och ska försöka göra just det ikväll tror jag. Förresten sprang jag totalt 1,2 mil förra veckan, och ovanpå det gick jag 2,2 mil. Det blev en helt okej träningsvecka till slut alltså, trots att jag missade yogan. Hurra för mig!

Det här är den sista hela veckan jag jobbar innan min semester. Nästa vecka är vi lediga på fredagen pga midsommar (yeay!) och veckan därpå jobbar jag till och med torsdagen – för sen har jag semesteeer..! Då tar jag hunden under armen och anton i handen och så åker vi ner till den finaste platsen jag vet. Och då får jag äntligen träffa familjen och min gulligullankocko igen, och Hoffis. Fina gamla tryggisar, jag ska krama er tills ni blir blå.

Jag målade naglarna neonorangerosa inför lördagskvällens utgång. Känns snyggt och somrigt, men visar sig visst vara halvt omöjligt att fånga på bild – neoneffekten försvinner helt och hållet. Nyansen heter i alla fall "Surfin for boys" och kommer från China glaze.

Försov mig imorse. Kaffe i farten för att försöka banka in lite liv i trött skalle.

Vitt bröd i min hjärna

7 maj, 2012, 8:41 i Personligt

Sen till jobbet idag. Anledningen ser ni ovan. Kroppen undrade vad fan jag höll på med, men jag tänkte att det var lika bra att chockstarta efter semestern. Men ja, det märktes att jag bara legat på en solstol och ätit konstant i en vecka. Inte på vågen kanske (min kropp jobbar tydligen inte så), men på flåset. Tror även att hjärnan kan ha blivit påverkad, för när jag lyssnade på Florence Valentins "Smällar man får ta" tolkade jag raden "Tommy bröt mot aaallt" som "Ta vitt bröd mot aaallt".

Nu ska jag hoppa på tväris.

Fyra dagar kvar

24 april, 2012, 9:58 i Personligt

Det är tisdag idag. Det betyder att ikväll är det yoga och gissa vem som sprang igår? OCH planerade sin nästa löprunda under tiden? MHM! Tyvärr har jag ingen tid, liksom alls (varför kan man inte köpa mer på Ica eller nåt?), så om jag ska hinna springa en gång till innan lördag... så får jag gå upp klockan sex på fredag morgon och springa då. Men ja, det är alltså planen. Som en SERIÖS. (Måste sluta missbruka caps lock som en annan tonåring men en håller ju sig ung på de sätt en kan som jag brukar säga.)

Men mest av allt betyder tisdag att det bara är fyra dagar kvar till lördag. Jag kan knappt tänka på det för då bubblar magen upp i strupen av ren glädje (låter lite som sura uppstötningar, fast jag lovar att de är glada). Vi ska ju hälsa på hos min bästis Johanna som bott där nere i typ fem (?) år nu. Eftersom att människan inte bott i Sverige på sådär åtta år (?) tog det ett tag innan hon och Anton träffades. De hade givetvis hört massor med historier om varandra och räknat ut att de var två ganska olika personer. Jag misstänkte att Anton skulle uppfatta Johanna som något flummig, och att Johanna i hemlighet skulle tycka att det var hysteriskt kul och liksom spä på sin flummighet ännu mer bara för att. Visserligen pratar vi om personen som tycker att olikheter är "sjukt spännande och lärorikt" men ge henne en scen och hon uppträder, typ. Så. Vid en av dessa tidiga träffar var vi hemma hos mina föräldrar. Johanna pratar med några andra när Anton säger till sitt sällskap att han är vänsterhänt vilket Johanna snappar upp och utbrister "Jamen DET förklarar ju saken!" innan hon återgår till sitt eget samtal och Anton sitter kvar och ser helt.. Som om han inte är säker på om hon driver med honom eller inte.

Men ja. Två väldigt olika personer, men ändå så himla lika i kärnan. Och viktigast i världen för mig. 23 år har jag och Gullan varit vänner nu. Jag har inte ens känt mig själv lika länge som jag känt henne.

Johannas pappa tycker att vi är så himla lika och ibland är vi kanske det? Här är två profilbilder från fejjan.

Nästa sida »