Projekt fotboll: Del 3

12 april, 2012, 12:52 i Personligt

Anton har tjatat ("Det är för lite fotboll i din blogg!") så här kommer del tre i Projekt fotboll. Var först jävligt osugen eftersom det rapporterades att en tjej blivit våldtagen på arenan under matchen i fråga, men det visade sig sedan inte stämma. Tack och lov.

Jag var ju på min första match i måndags. Hammarby mot Halmstad. Superettan, som alltså är serien (eller säger man ligan?) under Allsvenskan. Målet för dagen var att skaffa en halsduk, delta i marschen och överleva matchen. Vi tog oss till supportershopen borta vid Zinken och i ärlighetens namn var jag kanske allt annat än sugen på att tillbringa annandagen med att titta på fotboll tillsammans med tusentals brölisar, även om jag försökte hålla god min (i vanliga fall är jag ganska öppen med mitt missnöje, host). Väl där tyckte jag att halsdukarna var alldeles för små för att tjäna sitt syfte, det var sex grader ute, så det slutade med att jag köpte ett par vantar istället. Såna här:

Jag får lite Harry Potter-feeling av dem? Typ nåt av quidditchlagen har väl de här färgerna..? Jag frågade med det var inga i sällskapet som kunde sin Harry Potter om man säger så. Sällskapet som för övrigt bestod av mig och tre fotbollsnördar; Anton (som bland annat jobbar med fotboll på Eurosport), en engelsk fotbollsjournalist som reser över Europa för att gå på fotbollsmatcher och en tvättäkta Hammarbyare. Vi drack öl (fast jag drack cider, kände att fotbollsmatchen var utmaning nog i sammanhanget) på ett ställe som var absolut fullpackat med extremt peppade hammarbysupportrar. Ibland stängdes musiken av och så sjöng de avancerade sånger som gick ungefär "Hammarby, hammarby, hammarbyyyyy!". Alla var dock snälla. Sedan gick vi till Medis.

Där var luften tjock av rök och smällare. Jag ryckte till varje gång något lät pang (nej nyårsafton är inte heller min grej) och det kändes som om vi var med i någon slags stadsrevolution. Men när jag väl acklimatiserat mig så upptäckte jag att det hela var ganska... trevligt. För folk var liksom glada. Och sen började vi gå och folk sjöng och skanderade och mäktigheten i det hela var rätt cool. Folk hängde ut genom fönsterna och tittade på oss och vinkade. Unga män klättrade i lyktstolpar. Små barn satt på pappors axlar. Jag träffade två skivbolagssnubbar som jag jobbar med ibland och de sa att jag var en bra tjej och "Känn lugnet".

Väl på plats på söderstadion så spelades "Just idag är jag stark" och det var nästan 12000 personer (minus ungefär 100 halmstadsupportrar) som sjöng med och det skallrade så härligt och klacken vecklade ut stora flaggor över sig själva så hela läktaren blev grön. Såhär:

Det var kanske det finaste på hela dagen. Det blir så väldigt dramatiskt och teatraliskt. Sedan började själva matchen. Jag tänkte att det var bäst att engagera sig för att stå ut, så det gjorde jag. Och det gick faktiskt rätt lätt, automatiskt nästan. Bitvis var det ändå lite segt, men då kunde man lyssna på klacken som aldrig slutade sjunga eller delta i nån "Andra sidan är ni klara?!"-ramsa. Sedan vann Hammarby och det kändes lite som om man hade lyckats med något, trots att det enda man hade gjort var att sitta på en bänk och applådera lite då och då och tycka att domaren var helt dum i huvudet så fort han dömde något som var bra för det andra laget (kom också helt automatiskt). Sedan tackade laget klacken och då var det sådär fint igen, och man blev lite varm trots att det var så förbenat kallt ute.

När jag kom hem gjorde jag som Anton hade gjort, det vill säga läste alla artiklar om matchen som jag kunde komma över. Jag fick bekräftat att matchen hade varit lite seg, främst på grund av en risig gräsmatta. Kände mig mallig för att jag hade kommit till samma slutsats (ja förutom den där biten med gräsmattan då). Övervägde att anmäla mig till en tjänst som skickade ut Hammarbynyheter för 3 kronor smset, men bestämde mig för att låta bli (tänk om de kickar 10 sms om dagen, varje dag?). Kan numera namnet på två hammarbyspelare: Bojassén ("Det finns bara en") och Dahl (som spelade ungefär en minut innan han bars ut från planen på bår på grund av hjärnskakning). Vet numera även vem Lee Baxter ("Sopa! Idiot! Bonnjävel!") är.

Nästa hemmamatch är om två veckor. Då är det derby. Och tanken är att jag ska vara där. I måndags såg jag fram emot det, och riktigt så peppad är jag inte längre. Men det pyr ett svagt intresse där inne någonstans. Det har dock inte, för fem ören, spillt över på övrig fotboll. (Sorry babe.) Och det lilla intresset som finns är i avtagande, så nu blir det att kämpa.

Kontraster

3 april, 2012, 14:26 i Redaktionsliv

Är på stan, jagar efter några speciella kläder till en plåtning och det tvingade mig längs hela drottninggatan - ett stråk folk som bor i den här stan helst undviker i möjligaste mån (och jag med dem). Det gjorde dock att jag kom till Gamla stan från Rosenbadhållet istället för det vanliga tunnelbanehållet, och där stod det överallt urlyckliga turister och ooh:ade och aah:ade över vyerna. Så jag tog en bild i farten. Det är rätt fint här.
Några minuter senare mötte jag en uteliggare som glatt gick och viftade med en död råtta.

Men på något konstigt sätt är det de där kontrasterna man gillar med storstäder, antar jag.

Projekt fotboll

29 mars, 2012, 11:38 i Personligt

Jag har ett nytt projekt. Jag ska lära mig att gilla fotboll. Eller nej, jag vill lära mig att älska fotboll. Mitt mål är att någon gång under säsongen vara så känslomässigt engagerad att jag börjar gråta (gråt till följd av tristess räknas ej). Jag tänker att för att detta ska kunna ske så måste jag engagera mig. Läsa på. Gå på varenda hemmamatch. Kanske köpa en halsduk. Dricka öl med fansen efteråt, eller innan, eller när det nu är man gör det. Om man gör det? (Åh gud jag hoppas att man gör det.) Säger man fans? Nej man säger nog supportrar. Dricka öl med supportrarna? Kan man dricka vin istället? Jaja, hur som helst.

Första steget är att välja ett lag. Jag tänker göra detta genomtänkt och ordentligt. Måste välja ett stockholmslag för att få chansen att gå på många matcher, så fina skånelagen går bort. AIK går också bort pga instinktivt ogillande. Det är pappas blod i min kropp som gör det, han skulle vända sig i sin grav om jag hejade på AIK. Jag är född djurgårdare, det var "vårt" (dvs pappas) lag. Men som vuxen känner jag mig närmre Bajen. Bor söder om söder. Hänger på söder. Känner fina hammarbyare (säger man ens så?). Så jag känner att jag har chansen att välja. Steg ett är därför att gå på en hemmamatch med Bajen och en med Djurgården. Sedan väljer jag. Sedan är det avspark för Projekt fotboll.

Frågorna såhär i inledningsskedet är många. Var spelar dessa lag? Är biljetter dyra? Vad har man på sig? Får man dricka öl under tiden? Finns det ens biljetter? Hur ofta spelar de? Kommer jag att frysa? Vilket lag kommer att vinna mest? Kommer jag att tröttna och inte orka slutföra? Kommer jag att lyckas engagera mig på riktigt? Kommer jag att känna det fansen känner? Sjunger man något? Hur ska jag lära mig orden? Kommer det här att vara jag inom ett år?

 

Ja. Många frågor som ni hör. Mina vänner är positivt avvaktande. Många av dem är sportjournalister. Jag är känd som extremt sportovänlig. Det kommer bli en lång väg att vandra med andra ord. Men you'll never walk alone, för att låna lite från Liverpool. Hoppas att det gäller i Sverige också. Och att fotbollskärlek smittar.

Religiös på en fredag

2 mars, 2012, 10:19 i Musik

Gaah paniken när man får för sig att man klippt av allt hår. IRL märker jag inte jättestor skillnad, och ingen annan heller tror jag, men när man gör såhär syns det väl? Klippte ändå av typ 8 centimeter på längden. Och ljusade upp det lite överallt (men skillnaden mot ansiktet är liten för där var det redan så solblekt från Grekland och sånt där). Behövde dock klippa det ganska mycket för topparna var så torra och det trashigaste som finns är långt ovårdat hår. Långt ovårdat hår skulle kunna vara med som en egen deltagare i Big brother. Långt ovårdat hår skulle gå runt i underkläder, ligga (och med de fulaste killarna dessutom) och bråka om hjärndöda saker som cigaretter.

Men visst ser jag snel ut med nya håret? Timid och mild och THE HILLS ARE ALIIIIVE WITH THE SOUND OF MUUUUUSIIIIIIC!! typ. Som en, eh, nunna. Känns passande inför ikväll för då ska jag ju på konsert, med tillhörande efterfest på Slakthuset. Justice och fransk elektronika. Och de är ju ganska kyrkliga sådär. Såhär liksom:

 

Hallelujah, prisad vare Justice!

Skål darling!

18 februari, 2012, 16:18 i Ätbart

Jag, Anton och afternoon tea toppat med champagne. Vi firar hans jobbframgångar och njuter av ledig helg tillsammans. Ikväll väntar tapas på La cucaracha tillsammans med fina kulturvetarvänner som tillfälligt flytt Göteborg (samt några som flydde för länge sen). En fin dag som bara förstörs av en ond hals, rinniga ögon och ett lite läskigt ont i hjärtat(??). Testar att ignorera det och hoppas att det försvinner. Skål på det!

If you act like a piggis, piggis will come. Typ.

Hårresande mode

31 januari, 2012, 22:16 i Kläder

Det är modevecka i Stockholm nu. Ni kanske tycker att det är det varannan månad ungefär och jag säger inte emot. Just den HÄR modeveckan är dock sponsrad av Mercedes benz och är alltså den vecka som får modemaffian att väta sina (givetvis trendigt transparenta) trosor som de köpt för pengar motsvarande ett afrikanskt lands BNP.
Jag mötte upp Mallan och gick och tittade på lite modemode (läs: drack skumpa, men det fanns kläder där också). De här skorna är ett exempel på vad vi såg. "Hår..?!" tänker ni nu. Nej, inte hår svarar jag då. Utan MÄNNISKOhår. Jag fick läskiga andra världskriget-vibbar men självaste Hugo Boss gjorde ju nazistuniformer en gång i tiden så kopplingen kanske inte är helt negativ.
Jag bidrog också med lite hår, dock varken av människa eller djur. Måste jobba på min modegrad som ni förstår. Malin föreslog att jag skulle limma lite könshår på conversen, det kanske funkar?

Sen åkte vi till söder och åt planka och en kvinna  svimmade och fick några hyllor över sig och Malin fick ringa ambulansen som kom på fyra minuter. Sen var jag inte hungrig mer. Fashion.

Året 2011: December

1 januari, 2012, 20:46 i Kläder, Personligt, Redaktionsliv, Skönhet

December

Kollade julkalendern varje morgon innan jobbet. Mysigt. Vill ha julkalenderteve året om.

 

Klippte av mig en massa hår. Blev väldigt nöjd. Sen tog jag det ett steg för långt.

 

Hade varma fötter i de här sötnosarna. Frös inte i december heller. Mycket varm vinter (också).

 

Åkte till London och konferensade med jobbet. Hade så himla kul!

 

Träffade Oskar och drack drinkar i Shoreditch.

 

Jag och Mira hängde i studion. Plåtade och intervjuade tre superfina tjejer, ska bli så spännande att se hur det blir i tidningen sen. Håll utkik i februari!

 

Jag och Anton hade julfest.

 

Och sen åkte vi hem till Skåne för julfirande.

 

Blandade slappis med...

 

..kompishäng av bästa sort.

 

Avslutade året med fest i Hammarbyhöjden tillsammans med roliga fina. Ett bra avslut på ett på det hela taget mycket bra år! Jag ger 2011 4 av 5. Hann med tre utlandsvistelser och framför allt var jag i Skåne hela fyra gånger och i Norrland två. Enda minuset är att min kropp inte riktigt har velat samarbeta och har varit sjuk (för mig) okaraktäristiskt ofta.

För nästa år hoppas jag att jag tar mig iväg till Kreta och gulligullan också. Och att det blir minst lika många spontanresor (för det är roligare så), galna partynätter och skrattiga dagar på redaktionen.

Gott nytt år på er! Och hoppas att ni inte var lika bakis idag som jag har varit. Huvva.

Året 2011: Juli

30 december, 2011, 16:27 i Böcker & film, Kläder, Personligt

Juli

Det började varmt. Nästan 30 grader ute den andre juli.

 

Köpte den här klänningen på Topshop. Nog sommarens bästa köp.

 

Läste den här boken, bland andra.

 

Det var sådär sommarsommar på riktigt och vi hängde på stranden och ute i skärgården på lediga dagar. Badade massor och vattnet var riktigt varmt. Det var tyvärr ersättningsbussarna vi tvingades åka med till och från Gullmarsplan också.

 

Köpte en cykel för att slippa bussarna och försökte lära Mira att sitta i cykelkorgen. Upptäckte rätt snart att det är tråkigt (läs: jobbigt) att cykla.

 

Vi åkte till Karlstad där vi åkte båt och badade. Hade simskola med Mira. Och så förlorade jag på minigolf.

 

Gick på sista Harry Potter-filmen. Var då såhär snygg. 3D ftw.

 

Ibland funderade jag på att gå ut utan hatten... Men så blev det aldrig så ändå. Förstår fortfarande inte hur jag kunde festa i den varje vecka och inte tappa bort den. Men hatten i fråga har onekligen suttit på många människors huvuden vid det här laget. Och den har varit på många festivaler, som den här pre-popagandafestivalen.

 

Sedan blev det slutet på juli och vi åkte hem till Skåne igen för några dagars sommarsemester. Först regnade det bara vilket jag och Anton tyckte var exotiskt eftersom sommaren i Stockholm var så fin. Och några dagar senare försvann regnet och sommaren kom tillbaka.

 

Och då träffade jag Gulligullankocko som var på traditionsenlig Sverigesemester. Bästa.

Äntligen en bra!

2 december, 2011, 11:39 i Skönhet

Såhär fint blev det! Om ni ska klippa er någonstans i Stockholm så ska ni gå till Sandra på Salong blå butiken. Hon är så himla duktig; lyssnar på vad man säger, ger toppenbra förslag och användbara tips på hur man kan styla och fixa på egen hand (utan att det känns övermäktigt och frisörsvårt). Och som om det inte vore bra nog så är hårtvättstolarna massagestolar (!) som är så förbannat sköna att man nästan somnar och medan man blir klippt kan man titta på den ipad (som visar klipp från catwalks och behind the scenes från diverse omslagsplåtningar) som sitter på spegeln. Skönt att slippa stirra dumt på sig själv i en timme. Och äntligen har jag hittat en frisör i den här stan som jag faktiskt vill återvända till. Har hoppat runt i fyra år.

Åh så bra det var. Dessutom känner jag mig nu så fin att jag snabbstyrde ihop en AW för kvällen. Bra betyg!

En vänlig främling

28 november, 2011, 20:12 i Personligt

Sådär ja, äntligen lite flyt! När vi kom av på t-centralen behövde jag ladda mitt månadskort när det plötsligt dök upp en ung man och sa "Här, det här är två tre dagars-kort. Funkar till på torsdag". Sedan försvann han medan jag och Anton stod kvar och såg chockade ut. Tänker att jag ska pass it forward, så om någon som jag träffar i det snaraste vill ha ett kort är det bara att säga till.

Vad jag lärt mig om män

23 augusti, 2011, 14:00 i Personligt

Träffade J igår som berättade att en vän till henne är kompis med (pfew) en mycket känd kvinnlig artist. Artisten vill tydligen alltid lyssna på sina egna låtar på förfester. J tyckte detta var konstigt beteende, och jag höll med. "Det vore ju som att läsa sin egen blogg när man vill ha nåt kul att göra" frustade jag. Sedan åkte jag hem och läste min egen blogg. Det var kul.

Upptäckte att jag är ganska exakt och precis samma person nu som för fyra år sedan. Då hade jag precis kommit till Stockholm för att tillbringa fyra månader på Amelia. Anton var kvar i Göteborg, där vi egentligen bodde, och jag saknade honom megamegamycket. Ändå skrev jag det här inlägget:

"Nu ringer min mobil. Jag är för lat för att resa mig upp och hämta den. När ska man uppfinna mobiler som kommer när man ropar? I och för sig kan man ha pojkvän och då kommer ju de bästa exemplaren med den eftersökta hämtningsfunktionen. Men ibland så kanske pojkvännen får för sig att han ska jobba eller plugga i en helt annan stad, säg Göteborg till exempel, och då tycker han att det är för långt att åka från ena änden av landet till den andra bara för att räcka mig min mobiltelefon som ligger tre meter bort. Efter intensiva diskussioner har vi kommit fram till att detta lilla fabrikationsfel inte är tillräckligt skäl för att reklamera pojkvännen."

 

Skulle aldrig aldrig aldrig reklamera Anton, trots att det senare visat sig att han saknade förlovningsförmåga och dessutom har vissa brister i ryggmassagefunktionen. Däremot har det visat sig att han, med rätt förutsättningar, lagar rätt god mat. Det har för övrigt också visat sig att han inte går på batteri. Tydligen gör inga killar det så försök inte att stoppa upp sådana i rumpan på dem – det uppskattas inte. Det är fortfarande tveksamt var de får sin energi ifrån, men jag tror att det kan vara en kombination av fotboll och öl. Ytterligare studier behövs dock innan slutsats kan dras. Återkommer.

 

Pluttjohanna och Pluttanton för fyra år och en vecka sedan. I Florens.

Ingen vill titta på mina ladyparts (ledsen smiley)

12 juli, 2011, 13:27 i Personligt

Men HUR svårt ska det vara att få tag på en gynekolog i den här muppstan?! Jag bara undrar. Tydligen måste man vara gravid för att få någon att undersöka the ladyparts. Någon utbildad that is, vill man bara ha någon som kollar i största allmänhet så kan man ju plocka vilket fem i tre-ragg som helst. Dock ytterst osäkert om en sådan person kan förklara varför min mens blivit helt jävla cepe. Min plan är att med hjälp av en gyn ställa mensen mot väggen och fråga vad fan den håller på med. Alternativt döda den. Inte för att det verkar vara en genomförbar plan eftersom jag inte är gravid och därmed inte får träffa en gynekolog. En barnmorska går däremot bra, ironiskt nog. Så om det nu är så att jag har livsfarlig cancer i tjejmaskineriet alternativt svår hormonsjukdom tänker jag go all american på stockholms läkarvård och STÄMMA DEM för negligering.

 

Eller okej, man kan inte stämma på det sättet  i Sverige. Det är bara folk som tittar för mycket på (amerikansk) teve, det vill säga bloggsverige, som tror det. Men "då ska jag lex maria-anmäla dem!" har liksom inte alls samma schvung.

 

Gynekologen i Askim. En raritet, visar det sig.

Jag tror, jag tror på sommaren

29 juni, 2011, 10:52 i Personligt

(En bild på min bikini i väskan är det närmsta ni kommer i att se mig i bikini.)

Och så åt vi mackor där ute på sjön och blev rädda för en svan som nästan gjorde oss sällskap uppe i båten. Sedan körde Ingrid oss hem och båten gungade på svallvågorna från större båtar och små hårtesar slet sig loss från min tofs och kittlade mig i ansiktet medan solen gick ner över ett Stockholm i sommarskrud.

 

Jag tror så mycket på sommaren att jag nästan skulle kunna bli religiös.

En mamacita på Mälarpaviljongen

28 juni, 2011, 16:03 i Redaktionsliv

å

Är på Mälarpaviljongen och ska göra en intervju. Stockholm visar sig från sin bästa sida med blå himmel och varma vindar. Jag blev kallad för mamacita på vägen hit - om det har något med riktiga mammor att göra så är jag förolämpad!