Don't be a hånare

6 december, 2012, 13:38 i Personligt

Såhär tycker jag. Plus att han är lik Nicholas Cage.
Tur i oturen att jag var sjuk igår och slapp kriga mig till/från jobbet. Vår tunnelbanelinje gick inte och jag har redan gått hem en gång den här veckan. En nätt liten promenad på 40 minuter i sexton minusgrader. Apokalyptiskt. Håller den prommisen ansvarig för min sjukdom (läste häromdagen att man konstaterat att vissa virus sprids lättare i kyla. Slump? I think not!). Det tog iaf A lite mer än 2,5 h att ta sig hem igår, en resa som ska ta 38 min. Hade inte pallat det ens utan feber tror jag.
Gårdagen hade nästan kunnat vara lite mysig om det inte vore för:

1. Allt ovanför mina axlar. Inuti skallen och halsen är allt helt svullet och äckligt, blä. Ska inte gå in mer på detta.

2. Icke-stockholmare som facebookhånar alla som bor i denna stad. Hittade en text på twitty som lite fint sammanfattar det hela:

"Stockholm har ungefär 4300 gator; 100 spårvägsstationer ovan jord, 1,4 miljoner invånare, 500 000 fordon som passerar genom stan på ett dygn, 750 000 resenärer i lokaltrafiken varje dag.
Du som sitter på en ort med en handfull vägar, en handfull invånare och 2,53 traktorplogar/snöskotrar/snöslungor per capita och tycker stockholmare är patetiska som inte klarar av 40 cm snö.
Tänk igen."

Lite hårt kanske, alla utanför stockholm är inte lantisar såklart men alla i stockholm är inte heller "dumma stockholmare". Den här stan typ består av inflyttade människor - och asmånga av dem från just Norrland. Ibland tror jag att Stockholm är Norrlands största (enda...) stad på samma sätt som London är Sveriges... Så många av "stockholmarna" vet alltså precis hur de ska hantera snön (och seriöst, det vet en skåning också - det är inte raketforskning vi pratar om). Problemet är såklart att det vore omöjligt för Stockholms stad (eller Skåne för den delen) att under hela vintern hålla sig med de resurser som behövs för att klara av klass 2-väder utan problem, och ingen hade velat betala så mycket skatt som det hade kostat.

Tycker inte heller att det är konstigt att DN osv drar stort på saker som dessa. DN och SvD är ju stockholmstidningar, alltså vår motsvarighet till Corren, Barometern och Ystad allehanda. Och om jag var nyhetschef på Bladet eller Expressen och huvudstaden en dag stod still så skulle jag också dra på det - för när det händer är det en grej som berör allra minst 1,4 miljoner människor. Det är inte en konstigare bedömning än att man drar på Mellovinnaren dagen efter Melodifestivalen - en i mitt tycke meningslös händelse men som likväl berör ungefär lika många människor (för mellon drar väl fortfarande miljonpublik?).

Jag tycker att vi kan känna lite med våra medmänniskor när det händer saker istället för att håna varandra. Jag vet att jag inte hade velat stå och vänta en timme i snöstorm på ett tåg som aldrig kommer, och komma för sent till jobbet eller missa dagishämtning eller en jobbintervju. Oavsett om det är i Ystad, Stockholm eller Umeå.

Sedan kan man såklart ifrågasätta varför SJ, SL och övriga köper in tåg som inte klarar av vinterväder när det finns tåg som klarar av att gå i Sibirien. Det känns bara dumsnålt. Men det är ju en helt annan fråga.

Har på riktigt skrivit på det här inlägget till och från i tre timmar. Är lite mosig i skallen och vet inte ens om det hänger ihop längre. Ska nog avsluta nu och sova en stund istället. Summan av kardemumman är iaf: Var snälla mot varandra. Världen blir en mycket varmare och härligare plats då, och det behövs såhär i vintertider. Hejdå!

 

Såhär beskådade jag snöstormen, med en feber som höll mig varm (och även kall till och från).

Hej Göteborg, jag har inte saknat dig

28 november, 2012, 16:37 i Personligt

Jag är inte säker på hur det gick till, men på något sätt har jag hamnat i Göteborg. När jag gick och lade mig i måndags är jag säker på att det var i Stockholm, men någon gång under natten måste hela staden ha bytt plats med Göteborg. Det har nämligen regnat konstant i två dygn nu. K-o-n-s-t-a-n-t. Igår, när jag var på väg till Barbro* med Magda, blåste mitt paraply sönder också. Om inte det är göteborgskänsla så vet jag inte vad.

Men ja, jag antar att detta envisa regnoväder är det sista hösten har att ge. Sen byter vi till vinter. Riktig sådan, med minusgrader. Redan till helgen, om man ska tro SMHI. Men i helgen är det också första advent, så det passar väl kanske då. (Note to self: Be Anton ta sig upp på vinden och hämta ner adventsljusstaken. Och köp förresten fler, ni har bara en.) Jag har lösa planer på att baka lussekatter, och göra en mjuk pepparkaka. Fast helst innan helgen. Och imorgon åker Anton till Finland för att "spela fotboll" med journalistlandslaget (jag skriver det inom citationstecken eftersom fokus knappast ligger på att faktiskt spela fotboll) och det känns ju onödigt att baka om jag inte får se hans tindrande ögon efteråt. Miras ögon tindrar ju visserligen konstant när man rör sig i köket, men vetskapen om att de skulle tindra lika mycket om man gav henne hundmat som hembakat förtar ju onekligen ganska mycket av effekten.

* Gå dit och ät deras spicy tuna rolls. De är lite sådär tempurakrispiga, älskgoda! Och så använder de inga utrotningshotade eller svartlistade fiskar osv. Fint. Verkar dessutom vara något av ett mediaprofilhäng, så om man gillar sånt är det ett extra bra ställe antar jag.

Guld och lakrits

29 september, 2012, 14:35 i Skönhet

Efter-bilder var det ja. Var visst inte så bra på att sikta med kameran, hehe. Jämnade ut färgen genom att värma den lite i botten, klippte bort de risiga och sönderblekta topparna och halverade "luggen" (det som en gång var) på längden. Det blir nog bra det här.

Nu har vi varit en tur på stan och bland annat besökt detta lilla himmelrike:

En butik med bara lakrits!

Sökes: Café med Amelie från Montmartre-känsla

26 september, 2012, 11:52 i Personligt

Fyra små gifar som symboliserar denna dag. Det är grått ute. Det regnar. Det var mörkt när jag vaknade och jag var övertygad om att jag ställt klockan fel. Det hade jag inte. Blev sur. Jag provade kläder i en halvtimme och förkastade allt på grund av ful och fel. Blev ännu surare. Tänkte att jag skulle ta på mig något mysigt, typ en gosig kofta, men här sitter jag i en snortight klänning och klackar som skulle få Rebecca Simonsson att nicka uppskattande. Önskar att jag hade tagit koftan.

Men efter jobbet ska jag möta upp Mallan och gå till något café och dricka te i stora koppar och göra hela den där klyschgrejen. Allra helst vill jag ha ett café med brokiga och djupa fåtöljer, hembakade grejer, levande ljus och udda koppar. Hela Amelie från montmartre-schabraket ni vet. Där ska vi sitta som två udda fåglar, jag i min snortighta klänning och Mallan i sin kavaj (båda två misslyckades kapitalt med myslooken), och prata om maktmissbruk och vilka mammor i "Ensam mamma söker" vi hatar mest. Stort och smått på en onsdag. Känner visserligen inte till några klockrena sådana café i Stockholm, men Vurma eller Fåtöljen  kanske får duga.

Det fanns ett sånt café i Lysekil när jag gick på gymnasiet. Café Kungsgatan hette det, och vi var där nästan varje dag. Jag brukade beställa blåbärspaj, och M brukade reta mig för att jag uttalade Å så konstigt. Det här var under min mest dialektalt förvirrade period, så hon hade en del att gå på. På den tiden fick man röka inne (åh jesus vad gammal jag känner mig nu) så i takt med att vi blev äldre flyttade vi från det första mysigare rummet till rökrummet och konversationerna gjorde väl ungefär samma resa. Det här var även innan mobiltelefonerna var en självklarhet (jag säger ju det, gammal!!) så om man inte visste var kompis X höll till för tillfället kunde man alltid kika in på Café Kungsgatan och nästan varje gång fick man napp. I tre år var det vårt dagliga hangout, vårt home away from home. Sedan tog jag studenten och ett annat liv startade och jag har aldrig varit i Lysekil sedan jag lämnade det i juni 2002.

Googlade på Café Kungsgatan nyss och det finns tydligen kvar. Nuförtiden har de rättigheter och framträdanden på bakfickan (som alltid var nerpestat med getingar), och såklart inget rökrum. Tiderna förändras. Men jag känner fortfarande igen mig, och jag hade gärna dykt in där i eftermiddag.

Hade ni några sådana där home away from homes när ni gick på gymnasiet? Har ni besökt dem "som vuxna"?

Bilder från Café Kungsgatan, som inte tycks ha förändrats överdrivet mycket trots allt. Åtminstone inte jämfört med mig, som är väldigt långt från det svarta håret, knall-lila läpparna och kantiga glasögonen som jag sportade då. (Japp, det såg förjävligt ut.)

Vaginavoodoo är ju ett spännande ord ändå

17 september, 2012, 16:24 i Musik

Ikväll ska jag och en vän gå på Joshua Radins spelning på Berns. Efter att ha charmat honom på vår intervju i torsdags satte han upp oss på listan. Eller så charmade jag honom inte alls utan han ville bara vara snäll. Eller så tröttnade han på mina tvångsmässigt skämtsamma mejl. Fast nej, det vore ju en omöjlighet. Dessutom kan jag liksom inte låta bli att skämta när jag är tillsammans med människor jag inte känner. Eller när jag mejlar dem. Det är bara bland vänner jag slutar. De borde alltså vara tacksamma över min tråkighet eftersom det är ett tecken på att jag känner mig bekväm. Tänk på det, vänner. Min tråkighet är en present från mig till er. Varsågoda.

Fast innan det blir musik å sånt ska jag möta upp Sara, Emma och Matilda för ett besök på det här stället. En tacqueria. Det blir nog spännande. Har för mig att man sitter vid långbord. Med vaxduk på. Och vaxdukar är spännande grejer.

Nu fick jag precis ett mejl med rubriken "Erotik eller vaginavoodoo" (helt sant!) som jag känner behöver min fulla uppmärksamhet, så hej på er.

Här är jag i lördags, när jag åkte lite tunnelbana. Och kom ihåg att det inte är tjejen på bilden som skrivit bloggen. Förutom att det är det då. I just det här fallet.

Här ska ni äta

4 september, 2012, 9:32 i Ätbart

Strax innan lunch igår skickade jag ett sms till Anton. "Vad är du, vad gör du och vill du komma hit och äta lunch med mig?" stod det och som av en lycklig slump var han alldeles i närheten så han kom och vi gick till Finefood och åt. Det är nog, eller definitivt, sjöstans bästa lurre. Det är sådär hipsterkakel, ekologiskt, udda märken, knotiga bröd-chict (Anton kallade det urbant vilket är ett smidigare ord för samma sak). Men framför allt är det kul där inne. Det finns så mycket att titta på och man blir alldeles skakig i knäna av bakningssug.

Det var bara det jag ville säga. Att om ni någonsin befinner er i Hammarby sjöstad så borde ni gå till Finefoods och äta. Eller köpa grejer som man kan baka med. Eller köpa sådant som redan är färdigbakat, som smaskiga kardemummabullar och söta små macarons.

Det här åt jag. Mümsfillibüms.

Och sen kanske jag råkade köpa med mig lite lakrits också, pga älskar det. Den var helt okej, men inte fantastisk. Eller jo lite fantastiskt dyr med tanke på att det tog mig fem minuter att äta upp alltihop. 35 kronor kostade den här lilla asken har jag för mig. Jag ger den 3 av 5. Tänker dock köpa deras lakritspulver och baka med det. Snart. Ska bara åka till New york först (insert valfri dans).

Jag ska smeka dig med tungan lilla bakelse

14 juni, 2012, 14:22 i Personligt

Bild härifrån, kolla menyn! Himmelriket för en bakelselovahlovah!

Hej kompisar, vad gör ni? Min bekantskapskrets jobbar på att bygga upp Norénstämningen inför midsommar och jag och Anton spikade just våra planer för helgen, vilka bland annat innefattar att hyra en bil (yes we can!) och åka till norra Europas största kakbord. Sen inträffade, något oväntat, det här:

 

Jag har ju visserligen redan friat till Anton en gång. Och han sa ja (det är liksom lite därför vi är förlovade). Men jag tycker att han gärna kan fria till mig också. Jag tycker att vi kan fria till varandra hela tiden. Kan man säga ja för många gånger? Tror inte det.

Sen gick jag händelserna i förväg och föreställde mig själv som gift på söndag. Men tydligen var det inte så det funkade. Det var mer att man kan hyra slottsåbäket och ha bröllopsfest där, efter år och åter år av planering. Och med år så menar jag månader. Hur som helst så lät det besvärligt.

Fast sen friade han typ på riktigt. Ordagrant: "det är söderut efter södertälje så man kan svänga förbi ikea om man hinner på vägen dit/hem". Hör ni?! Ikea! Frivilligt*!!

 

* Kan ha varit så att jag nämnt detta för honom i förbifarten. Och liksom stirrat på honom med mina allra vackraste ögon samtidigt. Och att jag kanske sagt något om att han varit så tråkig hela veckan pga EM att han är skyldig mig något extraordinärt som kompensation, som en pungkula att bära som örhänge till exempel. Eller ett besök på Ikea.

Projekt fotboll: Del 3

12 april, 2012, 12:52 i Personligt

Anton har tjatat ("Det är för lite fotboll i din blogg!") så här kommer del tre i Projekt fotboll. Var först jävligt osugen eftersom det rapporterades att en tjej blivit våldtagen på arenan under matchen i fråga, men det visade sig sedan inte stämma. Tack och lov.

Jag var ju på min första match i måndags. Hammarby mot Halmstad. Superettan, som alltså är serien (eller säger man ligan?) under Allsvenskan. Målet för dagen var att skaffa en halsduk, delta i marschen och överleva matchen. Vi tog oss till supportershopen borta vid Zinken och i ärlighetens namn var jag kanske allt annat än sugen på att tillbringa annandagen med att titta på fotboll tillsammans med tusentals brölisar, även om jag försökte hålla god min (i vanliga fall är jag ganska öppen med mitt missnöje, host). Väl där tyckte jag att halsdukarna var alldeles för små för att tjäna sitt syfte, det var sex grader ute, så det slutade med att jag köpte ett par vantar istället. Såna här:

Jag får lite Harry Potter-feeling av dem? Typ nåt av quidditchlagen har väl de här färgerna..? Jag frågade med det var inga i sällskapet som kunde sin Harry Potter om man säger så. Sällskapet som för övrigt bestod av mig och tre fotbollsnördar; Anton (som bland annat jobbar med fotboll på Eurosport), en engelsk fotbollsjournalist som reser över Europa för att gå på fotbollsmatcher och en tvättäkta Hammarbyare. Vi drack öl (fast jag drack cider, kände att fotbollsmatchen var utmaning nog i sammanhanget) på ett ställe som var absolut fullpackat med extremt peppade hammarbysupportrar. Ibland stängdes musiken av och så sjöng de avancerade sånger som gick ungefär "Hammarby, hammarby, hammarbyyyyy!". Alla var dock snälla. Sedan gick vi till Medis.

Där var luften tjock av rök och smällare. Jag ryckte till varje gång något lät pang (nej nyårsafton är inte heller min grej) och det kändes som om vi var med i någon slags stadsrevolution. Men när jag väl acklimatiserat mig så upptäckte jag att det hela var ganska... trevligt. För folk var liksom glada. Och sen började vi gå och folk sjöng och skanderade och mäktigheten i det hela var rätt cool. Folk hängde ut genom fönsterna och tittade på oss och vinkade. Unga män klättrade i lyktstolpar. Små barn satt på pappors axlar. Jag träffade två skivbolagssnubbar som jag jobbar med ibland och de sa att jag var en bra tjej och "Känn lugnet".

Väl på plats på söderstadion så spelades "Just idag är jag stark" och det var nästan 12000 personer (minus ungefär 100 halmstadsupportrar) som sjöng med och det skallrade så härligt och klacken vecklade ut stora flaggor över sig själva så hela läktaren blev grön. Såhär:

Det var kanske det finaste på hela dagen. Det blir så väldigt dramatiskt och teatraliskt. Sedan började själva matchen. Jag tänkte att det var bäst att engagera sig för att stå ut, så det gjorde jag. Och det gick faktiskt rätt lätt, automatiskt nästan. Bitvis var det ändå lite segt, men då kunde man lyssna på klacken som aldrig slutade sjunga eller delta i nån "Andra sidan är ni klara?!"-ramsa. Sedan vann Hammarby och det kändes lite som om man hade lyckats med något, trots att det enda man hade gjort var att sitta på en bänk och applådera lite då och då och tycka att domaren var helt dum i huvudet så fort han dömde något som var bra för det andra laget (kom också helt automatiskt). Sedan tackade laget klacken och då var det sådär fint igen, och man blev lite varm trots att det var så förbenat kallt ute.

När jag kom hem gjorde jag som Anton hade gjort, det vill säga läste alla artiklar om matchen som jag kunde komma över. Jag fick bekräftat att matchen hade varit lite seg, främst på grund av en risig gräsmatta. Kände mig mallig för att jag hade kommit till samma slutsats (ja förutom den där biten med gräsmattan då). Övervägde att anmäla mig till en tjänst som skickade ut Hammarbynyheter för 3 kronor smset, men bestämde mig för att låta bli (tänk om de kickar 10 sms om dagen, varje dag?). Kan numera namnet på två hammarbyspelare: Bojassén ("Det finns bara en") och Dahl (som spelade ungefär en minut innan han bars ut från planen på bår på grund av hjärnskakning). Vet numera även vem Lee Baxter ("Sopa! Idiot! Bonnjävel!") är.

Nästa hemmamatch är om två veckor. Då är det derby. Och tanken är att jag ska vara där. I måndags såg jag fram emot det, och riktigt så peppad är jag inte längre. Men det pyr ett svagt intresse där inne någonstans. Det har dock inte, för fem ören, spillt över på övrig fotboll. (Sorry babe.) Och det lilla intresset som finns är i avtagande, så nu blir det att kämpa.

Kontraster

3 april, 2012, 14:26 i Redaktionsliv

Är på stan, jagar efter några speciella kläder till en plåtning och det tvingade mig längs hela drottninggatan - ett stråk folk som bor i den här stan helst undviker i möjligaste mån (och jag med dem). Det gjorde dock att jag kom till Gamla stan från Rosenbadhållet istället för det vanliga tunnelbanehållet, och där stod det överallt urlyckliga turister och ooh:ade och aah:ade över vyerna. Så jag tog en bild i farten. Det är rätt fint här.
Några minuter senare mötte jag en uteliggare som glatt gick och viftade med en död råtta.

Men på något konstigt sätt är det de där kontrasterna man gillar med storstäder, antar jag.

Projekt fotboll

29 mars, 2012, 11:38 i Personligt

Jag har ett nytt projekt. Jag ska lära mig att gilla fotboll. Eller nej, jag vill lära mig att älska fotboll. Mitt mål är att någon gång under säsongen vara så känslomässigt engagerad att jag börjar gråta (gråt till följd av tristess räknas ej). Jag tänker att för att detta ska kunna ske så måste jag engagera mig. Läsa på. Gå på varenda hemmamatch. Kanske köpa en halsduk. Dricka öl med fansen efteråt, eller innan, eller när det nu är man gör det. Om man gör det? (Åh gud jag hoppas att man gör det.) Säger man fans? Nej man säger nog supportrar. Dricka öl med supportrarna? Kan man dricka vin istället? Jaja, hur som helst.

Första steget är att välja ett lag. Jag tänker göra detta genomtänkt och ordentligt. Måste välja ett stockholmslag för att få chansen att gå på många matcher, så fina skånelagen går bort. AIK går också bort pga instinktivt ogillande. Det är pappas blod i min kropp som gör det, han skulle vända sig i sin grav om jag hejade på AIK. Jag är född djurgårdare, det var "vårt" (dvs pappas) lag. Men som vuxen känner jag mig närmre Bajen. Bor söder om söder. Hänger på söder. Känner fina hammarbyare (säger man ens så?). Så jag känner att jag har chansen att välja. Steg ett är därför att gå på en hemmamatch med Bajen och en med Djurgården. Sedan väljer jag. Sedan är det avspark för Projekt fotboll.

Frågorna såhär i inledningsskedet är många. Var spelar dessa lag? Är biljetter dyra? Vad har man på sig? Får man dricka öl under tiden? Finns det ens biljetter? Hur ofta spelar de? Kommer jag att frysa? Vilket lag kommer att vinna mest? Kommer jag att tröttna och inte orka slutföra? Kommer jag att lyckas engagera mig på riktigt? Kommer jag att känna det fansen känner? Sjunger man något? Hur ska jag lära mig orden? Kommer det här att vara jag inom ett år?

 

Ja. Många frågor som ni hör. Mina vänner är positivt avvaktande. Många av dem är sportjournalister. Jag är känd som extremt sportovänlig. Det kommer bli en lång väg att vandra med andra ord. Men you'll never walk alone, för att låna lite från Liverpool. Hoppas att det gäller i Sverige också. Och att fotbollskärlek smittar.

Religiös på en fredag

2 mars, 2012, 10:19 i Musik

Gaah paniken när man får för sig att man klippt av allt hår. IRL märker jag inte jättestor skillnad, och ingen annan heller tror jag, men när man gör såhär syns det väl? Klippte ändå av typ 8 centimeter på längden. Och ljusade upp det lite överallt (men skillnaden mot ansiktet är liten för där var det redan så solblekt från Grekland och sånt där). Behövde dock klippa det ganska mycket för topparna var så torra och det trashigaste som finns är långt ovårdat hår. Långt ovårdat hår skulle kunna vara med som en egen deltagare i Big brother. Långt ovårdat hår skulle gå runt i underkläder, ligga (och med de fulaste killarna dessutom) och bråka om hjärndöda saker som cigaretter.

Men visst ser jag snel ut med nya håret? Timid och mild och THE HILLS ARE ALIIIIVE WITH THE SOUND OF MUUUUUSIIIIIIC!! typ. Som en, eh, nunna. Känns passande inför ikväll för då ska jag ju på konsert, med tillhörande efterfest på Slakthuset. Justice och fransk elektronika. Och de är ju ganska kyrkliga sådär. Såhär liksom:

 

Hallelujah, prisad vare Justice!

Skål darling!

18 februari, 2012, 16:18 i Ätbart

Jag, Anton och afternoon tea toppat med champagne. Vi firar hans jobbframgångar och njuter av ledig helg tillsammans. Ikväll väntar tapas på La cucaracha tillsammans med fina kulturvetarvänner som tillfälligt flytt Göteborg (samt några som flydde för länge sen). En fin dag som bara förstörs av en ond hals, rinniga ögon och ett lite läskigt ont i hjärtat(??). Testar att ignorera det och hoppas att det försvinner. Skål på det!

If you act like a piggis, piggis will come. Typ.

Hårresande mode

31 januari, 2012, 22:16 i Kläder

Det är modevecka i Stockholm nu. Ni kanske tycker att det är det varannan månad ungefär och jag säger inte emot. Just den HÄR modeveckan är dock sponsrad av Mercedes benz och är alltså den vecka som får modemaffian att väta sina (givetvis trendigt transparenta) trosor som de köpt för pengar motsvarande ett afrikanskt lands BNP.
Jag mötte upp Mallan och gick och tittade på lite modemode (läs: drack skumpa, men det fanns kläder där också). De här skorna är ett exempel på vad vi såg. "Hår..?!" tänker ni nu. Nej, inte hår svarar jag då. Utan MÄNNISKOhår. Jag fick läskiga andra världskriget-vibbar men självaste Hugo Boss gjorde ju nazistuniformer en gång i tiden så kopplingen kanske inte är helt negativ.
Jag bidrog också med lite hår, dock varken av människa eller djur. Måste jobba på min modegrad som ni förstår. Malin föreslog att jag skulle limma lite könshår på conversen, det kanske funkar?

Sen åkte vi till söder och åt planka och en kvinna  svimmade och fick några hyllor över sig och Malin fick ringa ambulansen som kom på fyra minuter. Sen var jag inte hungrig mer. Fashion.

Året 2011: December

1 januari, 2012, 20:46 i Kläder, Personligt, Redaktionsliv, Skönhet

December

Kollade julkalendern varje morgon innan jobbet. Mysigt. Vill ha julkalenderteve året om.

 

Klippte av mig en massa hår. Blev väldigt nöjd. Sen tog jag det ett steg för långt.

 

Hade varma fötter i de här sötnosarna. Frös inte i december heller. Mycket varm vinter (också).

 

Åkte till London och konferensade med jobbet. Hade så himla kul!

 

Träffade Oskar och drack drinkar i Shoreditch.

 

Jag och Mira hängde i studion. Plåtade och intervjuade tre superfina tjejer, ska bli så spännande att se hur det blir i tidningen sen. Håll utkik i februari!

 

Jag och Anton hade julfest.

 

Och sen åkte vi hem till Skåne för julfirande.

 

Blandade slappis med...

 

..kompishäng av bästa sort.

 

Avslutade året med fest i Hammarbyhöjden tillsammans med roliga fina. Ett bra avslut på ett på det hela taget mycket bra år! Jag ger 2011 4 av 5. Hann med tre utlandsvistelser och framför allt var jag i Skåne hela fyra gånger och i Norrland två. Enda minuset är att min kropp inte riktigt har velat samarbeta och har varit sjuk (för mig) okaraktäristiskt ofta.

För nästa år hoppas jag att jag tar mig iväg till Kreta och gulligullan också. Och att det blir minst lika många spontanresor (för det är roligare så), galna partynätter och skrattiga dagar på redaktionen.

Gott nytt år på er! Och hoppas att ni inte var lika bakis idag som jag har varit. Huvva.

Året 2011: Juli

30 december, 2011, 16:27 i Böcker & film, Kläder, Personligt

Juli

Det började varmt. Nästan 30 grader ute den andre juli.

 

Köpte den här klänningen på Topshop. Nog sommarens bästa köp.

 

Läste den här boken, bland andra.

 

Det var sådär sommarsommar på riktigt och vi hängde på stranden och ute i skärgården på lediga dagar. Badade massor och vattnet var riktigt varmt. Det var tyvärr ersättningsbussarna vi tvingades åka med till och från Gullmarsplan också.

 

Köpte en cykel för att slippa bussarna och försökte lära Mira att sitta i cykelkorgen. Upptäckte rätt snart att det är tråkigt (läs: jobbigt) att cykla.

 

Vi åkte till Karlstad där vi åkte båt och badade. Hade simskola med Mira. Och så förlorade jag på minigolf.

 

Gick på sista Harry Potter-filmen. Var då såhär snygg. 3D ftw.

 

Ibland funderade jag på att gå ut utan hatten... Men så blev det aldrig så ändå. Förstår fortfarande inte hur jag kunde festa i den varje vecka och inte tappa bort den. Men hatten i fråga har onekligen suttit på många människors huvuden vid det här laget. Och den har varit på många festivaler, som den här pre-popagandafestivalen.

 

Sedan blev det slutet på juli och vi åkte hem till Skåne igen för några dagars sommarsemester. Först regnade det bara vilket jag och Anton tyckte var exotiskt eftersom sommaren i Stockholm var så fin. Och några dagar senare försvann regnet och sommaren kom tillbaka.

 

Och då träffade jag Gulligullankocko som var på traditionsenlig Sverigesemester. Bästa.

Nästa sida »