Bookie wookie

23 april, 2012, 15:27 i Redaktionsliv

En gång per kvartal dimper bokkatalogerna från de stora drakarna ner i brevlådan. Jag samlar dem på hög och när jag har allihop så fixar jag en mysig fika till mig själv (idag skogsbärste och en tigermuffin) och sen slår jag mig ner för att plöja igenom säsongens bokskörd med målet att välja ut de som är "mest SOLO" (för recensioner). Det går nästan inte att beskriva med ord hur mycket jag gillar detta lilla inslag i min arbetsdag. Bläddrandet, läsandet, urvalsprocessen. Jag tar det på stort allvar som ni hör. Idag tvingade jag mig själv att lyssna klart på och skriva ut en intervju innan jag fick börja, men nu är det dags!

Nej, jag älskar inte min kropp

18 april, 2012, 14:43 i Redaktionsliv

Nya SOLO kom idag. Där finns jag, i bikini. Och det känns lite jobbigt och naket. Man blir sådär självkritisk och tänker "Men varför sträckte jag inte på mig? Och var är rumpan? Och har jag verkligen ingen överläpp?". Och så tittar man sig i spegeln och putar med läpparna så man ser ut som en blåsfisk så man andas ut igen och tänker att de får väl vara som de är, de där läpparna. Jag vet att den allmänna uppfattningen just nu är att man ska ÄLSKA SIN KROPP (ja, med stora bokstäver för små duger inte) men jag gör nog inte det. Jag hatar den inte heller, verkligen inte. Jag är... neutralt inställd. Den är ju mer något som bara är där, en funktion framför allt kanske. Den är inte en stor grej, och den är så långt ifrån viktigast. Jag tänker inte på den så mycket alls faktiskt. Möjligtvis på att den ska må bra. Som... en blomma. Som behöver vatten och näring och solljus och omtanke och det behöver ju jag med. (Och pussar.)
Nej jag tänker sällan på kroppen i mitt vanliga liv. Förutom nu då, när den stirrar tillbaka på mig från en glansig magasinsida. Det är som att den ber om att bli bedömd, och jag gör den till viljes.

Så dumt egentligen. Och nu hade jag väl behövt älska den. Som ett slags skydd och försvar mot det dömande. Jag tror nämligen att det är det man gör när man ÄLSKAR SIN KROPP. Man skriver över och skriker högre när det bästa hade varit att flytta fokus helt och hållet. Jag tror inte att det är sunt att ÄLSKA SIN KROPP, att fokusera så mycket på kroppen. Det känns bättre att älska sig själv, den man är. Tankarna och personligheten och människan. Kroppen är en del, men inte mer. Vi är så mycket mer än kroppar.

 

Året 2011: Oktober

1 januari, 2012, 19:41 i Kläder, Musik, Personligt, Redaktionsliv, Skönhet

Oktober

Kanal 5 kom till oss och spelade in för "Modelljakten". Samma dag som vi var på en galet lyxig champagnefrukost.

 

Var ofta hos diverse läkare, min kropp funkar inte riktigt som den ska. Oroade mig mycket över det.

 

Men hade också flera av årets absolut bästa utgångar i oktober. Fulla med dans, skratt och lycka. Och alkohol. Som den här kvällen.

 

Vilket ledde till en hel del bakisdagar av den här typen.

 

När jag inte festade så lyssnade jag mycket på Alex Turner.

 

Och tog fina höstpromenader med Mira och Anton.

 

Det här var min bästa hösttröja. En knytblus.

 

Myste med Miret som var keligare än någonsin. Var mycket engagerad i "Ensam mamma söker".

Lyssnade på Adele. Helst i badkaret.

 

Blev jättejätteJÄTTEsjuk.

Hade höstiga naglar i brunt, grönt och grått.

 

Flörtade med Robert Pattinson.

 

Som blev kär i mig!

 

Tatuerade mig... tillfälligt.

 

Och Mira började dricka öl. Växte lite.

Och så lyssnade jag på den här också. Som gick på radion hela tiden.

Året 2011: Mars

29 december, 2011, 20:32 i Ätbart, Böcker & film, Musik, Personligt, Redaktionsliv, Skönhet

Mars 2011

Vi lanserade vår nya, snygga och bloggdrivna sajt och jag flyttade hit bloggen. Vissa läsare tycker att det var bra, andra att det var dåligt. Själv kände jag mig mer bloggsugen än på länge.

Lyssnade på The Vaccines, skrattade åt allt roligt Charlie Sheen sa och diskuterade BB-Rodneys stora.. personlighet.

Träffade Danny och jämförde mobilbilder på våra husdjur. Hans katter vs Mira. Oklart vem som vann. Melodifestivalen vann han i alla fall inte, till min stora sorg. Han är rackarns trevlig, den där Danny.

En dag när jag satt vid mitt skrivbord flöt det här hjärtformade isblocket förbi utanför. Jag tog det som en uppmaning. Älska mer...

Särskilt mig själv.

Vi var på Strand och lyssnade på konsert med Gruff Rhys. Bra vare. Fast jag fattade inget av vad han sa. Walesiska.

Funderade lite kring Scarlett Johanssons röv innan jag skulle se "No strings attached" med Mallster. Tyckte att den var ganska rolig.

Conversepremiär när vädret äntligen vände och våren kikade fram. Lyckan då! Annars försökte jag övertyga Anton om att han hade glömt min födelsedag (det var under min Uno-period), vi spontanbokade en resa till Rom efter en synnerligen lyckad middag på Strand och jag blev jagad av ekorrar.

Blev vår- och sommarlängtig och var inne på klickiga nagellacksfärger, som silvermetallic, påskgult och himmelsblått här ovan. Fast favoriten som hängde i hela vintern var "Bare fudge".

Snön började äntligen smälta bort och all smuts som den gömt fastnade i Miras päls. Det blev många hundbad, något hon inte uppskattar.

Barmark! Första gången på ett halvår...

Och i slutet av månaden var det varmt nog i solen för balkongbrunch. Äntligen!

 

Redaktionsjulklappar (hej hej paljettpumps!)

21 december, 2011, 14:28 i Redaktionsliv

Idag jobbar jag sista dagen innan det bär av hem till Skåne och en veckas julsemester. (Så då slipper ni photoboothbilder från mitt lilla redaktionshörn, hurra?!) Jag firar genom att städa skrivbordet och ha på mig en ny blus – som jag redan spillt ner med både vatten och resterna av min lunch. Classy lady. Och så hade vi lite minijulafton, där jag fick ett par paljettpumps av Annika och lite hårprodukter av Karin. Fint! Annika fick en situpsplatta av mig som hon märkligt nog verkade bli glad över. Karin fick en spelrecension, och den blev hon jätteglad över (fast det kan ha varit på samma sätt som mammor blir glada när de får jättefula teckningar målade av sina uppenbart helt talanglösa barn). Amalia fick en ugglekudde, en minikeps och lite chips och blev oproportioneligt glad. De är så lätta att göra glada, lilla redax. Jag log the christmas spirit-smile, high fivade mig själv och tänkte på mina paljettpumps.

Känns inte alls som om jag ska vara ledig i en vecka med start bara om några timmar. Kanske för att det kommer en taxi och hämtar oss klockan 04.30 imorgon. Känner på mig redan nu att jag kommer spritta av julglädje när klockan ringer. Inte.

En redaktionsjulklapp helt i min anda!

Frukostintervju

15 december, 2011, 10:18 i Redaktionsliv

Gjorde en intervju på Två systrar & en kock på Kungsholmen imorse. Har aldrig varit där förut men det är ett riktigt mysigt ställe, måste dit igen nån gång. Och tjejerna jag träffade var den där perfekta kombinationen av smarta och roliga. Sånt som en journalists drömmar är gjorda av.

Londonälskling (doppelgangerweekend)

13 december, 2011, 11:02 i Personligt

London var SÅ kul! Kollegorna är så roliga och fina och det var underbart att träffa Oskar (som assar en plåtning med Harpers bazaar idag, coolt va?). Nu är jag saknig efter Oskar och stan i stort och så trött att jag knappt orkar leva. Så ni får bilder istället (jag tog visst inte så många).

Resan började med att Pearl rev sönder taxin. Halva väggen liksom lossnade inom fem minuter från det att vi satt oss. Classic ffab.

Vi bodde i Docklands vilket ser ganska precis ut som Hammarby sjöstad i Stockholm där vår redaktion ligger. De hade t o m motsvarigheten till tvärbanan. Alla kände sig hemma direkt alltså.

Vi konferensade och diskuterade tidningar...

Och det var kul som ni ser.

Vi shoppade lite (jag köpte bara två tröjor typ, men resten av tjejerna gick bananas) och sen vilade vi i sällskap av dessa cupcakes på Selfridges – där vi blev serverade av prins Williams lookalike! Och på planet till London jobbade Ben Stillers lookalike. Doppelgangerweekend.

På kvällen käkade vi vietnamesiskt och sen mötte vi upp Oskar som tog oss till Jaguar shoes.

Morgonen efter åt jag världens godaste frukost med Oskar på The breakfast club i Shoreditch. Den översta smoothien på menyn här var superduper!

Pannkakorna var det inte heller nåt fel på.

Sedan hängde jag hemma hos Oskar ett tag innan vi promenerade uppför Primrose Hill.

Där O plötsligt såg ut som Filip Hammar?!

Sedan fikade vi lite och kollade några butiker innan jag tog tvärbanedoppelgangern hem till hotellet och sen drog vi till flygplatsen. Fnissade hela vägen hem med Anja, trots att vi både var halvt övertygade om att vi skulle dö på grund av elak pilot som skrämde upp oss och hotade med monsterturbulens. Men vi överlevde. Pfew och så vidare.

Och nu vill jag boka Londonbiljett och åka tillbaka på en gång. Bästa staden. Dessutom shoppade jag ju ingenting!

Tysta leken

7 december, 2011, 15:44 i Personligt

Det kan verka som om jag ignorerar er och blögga. Det gör jag inte. Jag.. leker en lek. Tysta leken. Den går ut på att ni fortsätter gå in här varje dag (tack) och ignorerar de hophastade inlägg om typ nespresso som kommer upp här (det var liksom det enda jag gjorde igår) medan jag jobbar som en galning och mestadels är tyst. Låter det bra?

Ska ju liksom åka till London tidigt som svinet på lördag och missar en arbetsdag på måndag. Dessutom förstörde ju Berit eller vad den där stormen nu hette (ibland kallade de den för första advent-stormen? Är det verkligen ett godkänt namn förresten? Tror INTE att jag får döpa mitt framtida barn till Första Advent Frölander t ex. Oj, lång parantes) min planering.

Igår uppdaterade jag min iphone. Eller ja, jag sa åt anton att göra det och sedan satt jag och kikade oroligt över hans axel tills han var färdig och skrekfrågade "DOG DEN NU?!" så fort något blippade till på datorn – det vill säga ungefär en gång var femte minut. Det hela tog ungefär 1,5 timme, så Anton hann bli lite irriterad, och döv, men ändå inte så väldigt så eloge till honom. Han kommer att bli en bra pappa en dag. Han vårdar ju både sin och min iphone så ömt menar jag.

Sen har det inte hänt något mer. Jag sitter liksom bara här vid datorn och skriver. Ibland åker jag på en intervju eller ringer några samtal och sedan skriver jag igen. Skittrist bloggmaterial som ni hör. Fast jo, igår hände ju en grej till. Jag köpte en chokladkalender. En rosa med prinsessor på och mjölkchoklad i. Den var för stor för att få plats i min väska, så under hela tunnelbaneresan var jag tvungen att hålla den i handen och låtsas att den var till min systerdotter. Hon finns förstås inte, antagligen mest för att jag inte har en syster och hon därmed inte har en livmoder/bebislust/potentiell pappa till potentiell systerdotter. Det var i alla fall skitjobbigt, allt det där låtsandet. Mest för att ingen frågade vem den rosa chokladkalendern var till så jag fick ju inte chansen att säga att den var till min systerdotter som VISST finns för hon har ett par regnbågsfärgade gummistövlar och hur skulle jag kunna veta det om hon inte fanns?

Kunde för övrigt namnen på alla prinsessorna på kalendern. Blev lite mallig. Berättade det för Anton som bara stirrade på mig i ett ointresse så illa dolt att till och med min systerdotter, som inte har ögon eftersom hon (ni kan det här nu) inte finns, såg det.

Så nu berättar jag det för er istället. Och här är kalendern.

Jag sa aldrig att det var svårt.

Chokladen var för övrigt skitäcklig så resten av december tänker jag äta ur antons kalender istället. Hejdå.

Att intervjua Hollywoodstjärnor på Ikea

29 november, 2011, 16:31 i Redaktionsliv

Såhär glad är jag över att vara tillbaka vid mitt lilla skrivbord här på jöbbet. Har jobbat på som en flitig liten myra idag och strax ska jag iväg till Ikea med Anton. Eftersom han jobbar cp-tider (ännu en anledning att hata sport) visade det sig att det här var enda chansen att hinna med det innan julen är över typ. Tyvärr fick jag imorse ett samtal från ett filmbolag som sa att den där intervjun jag suktat efter i en månad äntligen gått igenom – och att Hollywoodkändisen i fråga kommer ringa mig ikväll. Så ikväll ska jag intervjua henne när hon rusar från ett plan till ett annat, allt medan jag själv befinner mig på (eller på väg till) Ikea. Kommer bli toppen det här. Hoppas det flackande fokuset från hennes sida gör att hon bekänner en massa smaskigheter, hehe.

SOLOs webbtevedebut – jag tappade hakan

21 november, 2011, 15:48 i Redaktionsliv

Rubriken menar jag bokstavligt, som ni ser.

Kommer ni ihåg att vi spelade in lite teve här på SOLO-redaktionen för nån månad sedan? Det var för Kanal 5s "Modelljakten" och det är tydligen ute nu. Om ni kollar från 13.30 så är vi med, och då kan ni se mig, min chef Karin och vår AD Amalia och lite hur det ser ut här. Jag skrattade hysteriskt och började svettas när jag såg klippet. Fattar inte hur Anton pallar det här med att vara på teve flera gånger i veckan?? Jag är föredömligt tyst, som tur är. Kanske för att allt HALSFETT hindrar mig från att göra ljud med munnen? Liksom hallå, var tog min HAKA vägen? Brukade jag inte ha en sådan? Har kanal 5 snott den (but why?!)? Måste ha ett väldigt stort struphuvud. Läser på wikipedia att det brukar innebära att man har mörk röst, och det är ju fint tycker jag. Tyvärr stämmer det inte i mitt fall. Min röst är varken mörk eller ljus. Jag har bara en stor, oformlig hals ändå. Kanske är jag man egentligen? Men jag misströstar inte. Jag gör upp en handlingsplan. Såhär ser den ut:

1. Aldrig ha kort hår. Minskar på detta vis exponering av monsterstruphuvud.

2. Sluta visa mig i profil. (Detta kan potentiellt bli väldigt svårt.)

 

Ett annat tillvägagångssätt är förstås att bara acceptera det hela. Se monsterstruphuvudet som en (uppenbarligen väldigt stor) del av mig. Det är nog så det får bli. Mest för att jag inte kommer på hur jag ska komma runt punkt två.

 

We laugh until we think we’ll die

31 oktober, 2011, 10:26 i Personligt

Hej flickor, pojkar och könlösa (alla vill inte tilltalas med sitt kön vet ni väl),

Nu är det måndag och det känns så väldigt skönt. Hade en riktig toppenhelg men igår kväll, när Anton jobbade, kände jag mig rastlös och längtade lite efter jobbet. Det enda jag behövde göra för att få som jag ville var dock att blunda och så taadaa – måndag morgon. Vi har två nya praktikanter här idag. Julia tyckte att jag skulle fråga om det var prakticans eller praktican'ts. Jag tog det såklart ett steg för långt och sa att vilket som var okej så länge de inte är prakticunts. Måste tänka på språket nu i några veckor som ni hör.

 

Lördagsnatten bjöd på dansdansdans. Som ett bättre träningspass kan man säga. Och jag sa nästan inga dumheter. Bara tramsade mig lite på toaletten en gång.

Scen: Toakö på Debaser. Står framför två killar i 25-års åldern som ser sådär typiskt F12 ut. Den ene maler på om hur töntiga alla på söder är, vilket i och för sig råkar vara ett av mina favoritämnen, men så kände jag för att mucka lite. Han var ju bara dubbelt så stor som mig.

Killen: ...och så tror de liksom att "Oh bara jag sätter på mig en sjal från Gudrun Sjödén så blir jag automatiskt jättecool". Blablablabla.

Jag: Alltså du verkar ju vara så dum i huvudet att du antagligen kommer ta det här som en komplimang, men vet du att du ser ut precis som Fredrik Wikingsson?

Killen: Jag har hört det förut. Men Fredrik är faktiskt en kompis till mig.

Jag: Mhm..

Killen: Eller ja, han bjöd mig på lunch en gång.

Jag: Haha! Och jag låg med Robert Pattinson igår. (Tänkte att jag också skulle överdriva motsvarande mycket, men han fattade ju inte.)

Killen: Haha, Robert Pattinson! Han är ju inte cool!

Jag: Nä, han är ju ingenting mot Fredrik Wikingsson.

 

 

Haha. Så himla roligt. Skrattar fortfarande. Fredrik Wikingsson. Sedan sa den där killen att han var sångare i ett band och så frågade jag förstås vilket och så svarade han något jag aldrig har hört talas om. Då skrattade jag ännu mer. Sedan gick jag tillbaka till mina vänner och dansade. Fortfarande skrattandes.

 

Den här låten dansade vi inte till men den är fin så vi inleder väl veckan med den då.

Edward Sharpe & The magnetic zeros – Home (fram med låtsastamburinen Malin!)

 

Nu gör vi lite teve va?

5 oktober, 2011, 14:28 i Redaktionsliv

Här sitter jag och skrattar åt Amalias skräckslagna min. Snart ska vi göra vår webbtevedebut, något oväntat, och Amalia tar det inte så bra. Jag är i alla fall klädd som en färgmässig hyllning till hösten idag, i Antons snodda tröja och strumpbyxor från Annikas lilla strumpbyxsgam häromdagen (tack tack). Har egentligen hatt och en rutig kavaj också. Och en rutig halsduk (ja det ni kan se ovanpå skänken bakom mig). Höst ftw. Insåg dock att jag inte hade klackar på mig idag och eftersom det snart väller in ett gäng modeller här smet jag in i moderummet...

Och hittade de här! Nu känner jag mig lite mer hemma.

OTROGNA TITTA HIT!

2 september, 2011, 16:04 i Redaktionsliv

Jag vill ha en otrogen tjej. Vore så skönt att få hångla lite med någon annan än Anton. Nä bara skoja. Jag ska ha henne till en SOLO-grej. Och ja jag vet att det finns otrogna tjejer överallt, men alla vill inte vara med i tidningen (det finns för få attentionwhores i världen). Då får man ta till det tunga artilleriet. Har till exempel en killkompis som träffade en upptagen tjej för några veckor sen och så låg de lite grand. Hoppsansa. Försöker få min killkompis att släppa hennes (efter)namn så jag kan mejla henne och säga "NU ÄR DU MED I SOLO ANNARS SKRIVER JAG I  TIDNINGEN ATT DU HAR VARIT OTROGEN!!!". Lite old school utpressning liksom, works like a charm.

Men så oetiska är vi inte på SOLO säger Karin. Man ba "Ååååhkej... Jag ska bara gå ut en sväng..." och så springer man iväg och försöker fiska upp hotbrevet man lagt i Måns Zelmerlöws brevlåda där man skriver att man tänker kalla honom för bajskorv om han inte näckar i SOLO.

 

 

Bara en vanlig dag på jobbet. Vad gör ni?

 

Creature of the night

29 augusti, 2011, 22:10 i Personligt

Passade på (mihihahahoho!) på att hämta ut mitt pass efter jobbet. Det finns nån slags lag som säger att man måste se konstig eller rent av ful på sitt passkort. Dock oklart varför jag valde att se ut som en köpeflicka.

Eller nej, det är för att jag hade gjort ett jobb som krävde kvällsmejk för SOLO precis innan. Dum får lida... I fem år, i det här fallet.

Tyst i tidningsfabriken

12 augusti, 2011, 11:17 i Redaktionsliv

Övriga förlaget gillade inte min Amy-sminkning, så jag fick skämmas och äta lunch ensam i det annars överbefolkade köket.

Äh, skoja bara. Fast jag åt själv. Såhär brukar det aldrigaldrig se ut om man äter vid tolvsnåret, men halva förlagsstyrkan är på Way out west och tittar på the artist formerly, and now again, known as Prince. Jag tänker att det måste bli svårt att se honom om man inte står väääldigt nära scenen. Hur som helst så är jag inte alls avundsjuk. Way out west är så gjort liksom. Väldigt 2008. Orka gå runt i jeansshorts och ba What would Kate Moss dooo hela dagarna. Sol känns också gjort tycker jag. Jag sitter hellre här och luktar på korret och fryser lite lätt i min hoppfulla sommarklänning.

 

Bitter? Moi?!

Nästa sida »