Att ständigt vara påpassad av ett kamerateam

8 november, 2011, 15:09 i Personligt

 

Det var då ett jävla skit att twitter inte vill samarbeta med mig nu. Tänkte liksom ta en skärmdump så ni kunde se att Hej Sonja! numera följer mig. OCH att hon skrattade åt ett av mina skämt. Hej Sonja-Sonja skrattade åt ett av mina skämt! Eller alltså, internetskrattade. Skrev "Hahaha!". Nu lider jag av svår prestationsångest och hybris på samma gång. Vi pratar liksom om kvinnan som fått mig att försöka vika mina egna bröst. Så ni förstår magnituden. Men istället blir det en bild som ni inte fattar något av förrän ni läst hela texten och i dagens stressade samhälle kan man inte utgå från att folk faktiskt läser klart de texter de påbörjar. Jag kan dessutom inte lova att den här är värd det. Tvärtom kan jag nästan lova att den inte är det. Men ni läser ju ändå. Ni är konstiga på det sättet. (Jag hoppas att ni förstår att er konstighet kan komma att ställa till det för er i framtiden. Förhoppningsvis på ett bra sätt.)

 

Jag har lunchat med Dick idag. När jag flyttade till Stockholm för lite mer än fyra år sedan så bodde jag hos honom. När jag tänker på honom känns mitt liv lite mer som en film. Jag älskar när mitt liv känns som en film. Allra helst skulle jag vilja att det var en sån där färgglad musikal med synkroniserad spontandans lite här och var, men eftersom jag är lite mer melankoliskt lagd så hamnar jag snarare åt "Breaking the waves"- än "Grease"-hållet. Så alltid när jag åker tåg till exempel sitter jag och stirrar ut genom fönstret och tänker att jag är den sorgsna/missförstådda/hjärtkrossade tjejen som blir filmad (i svartvitt, med regndroppar på fönstret givetvis) medan någon sorglig låt spelas i bakgrunden. Men ibland blir det lite jobbigt med dessa inbillade kameror, som när man sitter där på tåget och vill gå på toaletten till exempel. Då måste man viska "reklampaus" tyst för sig själv så kamerorna försvinner. Och så säger Anton som förstås sitter bredvid "Vad sa du?" och man ba "Eh, inget. Det var inte så att jag låtsades att jag var med i en film om du trodde det. Knäppskalle, hahahaha!" och så tittar han på en lite konstigt och så stryker man en hårslinga ur hans panna så att kameran ska få en bra bild på hans vackra nuna och så försöker man viska "Action!" utan att röra på läpparna.

 

Ja. Jo. Det var väl allt. Nu blire reklampaus.

 

Den här låten är ganska ofta med i min film. Final fantasys remix av "Your ex-lover is dead", en av mina favoritlåtar. Klassisk tåg- samt stryka håret ur hans ögon-scen.

Dela på Facebook 0

Följ mitt RSS-flöde