Året 2011: Mars

29 december, 2011, 20:32 i Ätbart, Böcker, teve & film, Musik, Personligt, Redaktionsliv, Skönhet

Mars 2011

Vi lanserade vår nya, snygga och bloggdrivna sajt och jag flyttade hit bloggen. Vissa läsare tycker att det var bra, andra att det var dåligt. Själv kände jag mig mer bloggsugen än på länge.

Lyssnade på The Vaccines, skrattade åt allt roligt Charlie Sheen sa och diskuterade BB-Rodneys stora.. personlighet.

Träffade Danny och jämförde mobilbilder på våra husdjur. Hans katter vs Mira. Oklart vem som vann. Melodifestivalen vann han i alla fall inte, till min stora sorg. Han är rackarns trevlig, den där Danny.

En dag när jag satt vid mitt skrivbord flöt det här hjärtformade isblocket förbi utanför. Jag tog det som en uppmaning. Älska mer...

Särskilt mig själv.

Vi var på Strand och lyssnade på konsert med Gruff Rhys. Bra vare. Fast jag fattade inget av vad han sa. Walesiska.

Funderade lite kring Scarlett Johanssons röv innan jag skulle se "No strings attached" med Mallster. Tyckte att den var ganska rolig.

Conversepremiär när vädret äntligen vände och våren kikade fram. Lyckan då! Annars försökte jag övertyga Anton om att han hade glömt min födelsedag (det var under min Uno-period), vi spontanbokade en resa till Rom efter en synnerligen lyckad middag på Strand och jag blev jagad av ekorrar.

Blev vår- och sommarlängtig och var inne på klickiga nagellacksfärger, som silvermetallic, påskgult och himmelsblått här ovan. Fast favoriten som hängde i hela vintern var "Bare fudge".


Snön började äntligen smälta bort och all smuts som den gömt fastnade i Miras päls. Det blev många hundbad, något hon inte uppskattar.


Barmark! Första gången på ett halvår...

Och i slutet av månaden var det varmt nog i solen för balkongbrunch. Äntligen!

 

Dela på Facebook 0

kändisjargong

17 mars, 2011, 9:40 i Kändisar

"No strings attached" var bra faktiskt. Och det där faktiskt:et skvallrar kanske en del om vilka förväntningar jag hade. Både jag och Mallster skrattade faktiskt högt några gånger. Vid två tillfällen naaaw:ade publiken.Var nära att ryckas med ena gången (när de visade en söt hund). Första april har den premiär, gå och se den med någon som du vill ligga med.

Träffade Adriana, en av våra bloggare på sajten, så vi smet in med henne och skippade därmed värsta monsterkön. Vågar knappt skriva det här, för jag hatar när folk gör så. Såg i alla fall några av tjejerna som jag var instängd i Big brother-huset med på bion. Izza, Rosanna och Jackie. De två senare satt dock sådär fem rader framför så vi hejjade inte. Svårt att veta om de hade känt igen mig för den delen också. Jag hade ju känt igen alla från huset, trots att vi bara var där ett dygn, men så är jag ju vanlig människa och inte en kändis (b-kändis). Minnet kanske förändras då. Fast man kan nästan alltid lura kändisar att man känner varandra sedan innan, för efter inledande hej är ofta den andra meningen "Det var länge sen!" (för de modiga) eller "Visst har vi träffats?" (för de försiktiga). Roligast är dom som står på sig när man svarar nej. Händer inte jätteofta, men har absolut hänt. Kan dock inte komma på vem det var just nu... Men "Visst har vi träffats?" fick jag så sent som för två veckor sedan, när jag träffade Danny Saucedo. Det hade vi inte, och han insisterade inte heller.

 

Jag och Danny. Han var supertrevlig, rolig och luktade gott. Det senare sa jag till honom. Det var nog lite konstigt.

Jag och Jackie i storebrors hus för några veckor sen. Hon var frispråkig, rolig och lite speciell.

Dela på Facebook 0

Om Scarlett Johanssons rumpa

16 mars, 2011, 14:05 i Böcker, teve & film

Ikväll ska jag och en kompis på bio och se "No strings attached". Ser mycket fram emot det. Portman är för övrigt väldigt snygg på planschen här ovan. Så pass att jag och Jessi precis konstaterade att vi hellre skulle ligga med henne än Ashton Kutcher.

Bilden får mig att tänka på en rolig text om nakna tjejer i stora mansskjortor någonstans. Att filmskapare älskar att stoppa in en scen med en tjej som går runt barfota i en för stor mansskjorta och rufsigt hår, som Scarlett Johansson i "Lost in translation" till exempel. Sedan dess kan jag inte se den sortens scen utan att tänka på vilken klyscha det trots allt är. Att skjortan på något sätt blivit en symbol för sex, fast på ett "fint" och "acceptabelt" sätt. Sexigt men ofarligt, för tjejen vet inte om att hon är sexig och därför är det okej. Att gilla tjejen i mansskjortan som ett bevis på att man är en av de goda, och inte en av snuskisarna.

Fast givetvis är Portmans skjorta här lite figurssydd (aj aj aj, too sexy!) och passar därmed inte in i Sofia Coppola och kompanis skjortestetik. Men så är ju den här filmen tänkt att tala till en bredare, och antagligen mindre nogräknad, publik än "Lost in translation" också. Snuskisar, alltså.

Enligt mansskjortslogiken är genomskinliga trosor inte snuskis om de är stora. Så här kan du titta på Scarletts röv utan att känna dig dålig. Skönt va?

Dela på Facebook 7

Följ mitt RSS-flöde