å neeer på systeemeeet!

22 april, 2012, 13:00 i Personligt

Inledde morgonen med en löptur och det kändes så himla skönt den här gången, och inte bara efteråt (som det brukar) utan även under.  Florence Valentin och låten här nedan hade nog något med det hela att göra:

Det ironiska i att man springer till en låt som heter "Upp på sociala, ner på systemet". Särskilt "Neeeeer på systeemeeeet!"-biten får mig att vilja springa med händerna ovanför huvudet i någon slags jublande segergest. Vilka är era bästa springlåtar?

För alltid ung

2 april, 2012, 11:51 i Personligt

Som ni märkte låg bloggen, och sajten, nere i helgen. Men nu är vi tillbaka med nya tag, både jag och ni, eller hur?

Helgen var hur som väldans fin. M var på besök från Malmö och vi dansade och drack drinkar och åt och drack drinkar igen. Dansandet utfördes främst på fredagen till spelet Just dance 3 på wii. Då kan det till exempel se ut såhär:

Jag skrattade så mycket och tänkte att jag är så glad att jag känner de här tjejerna (som jag inte tänker namnge för då finns det risk att de förskjuter mig, samt att E hämnas).

Dagen efter åt vi vår numera traditionella helgfrulle med nybakat surdegsbröd (10 stockholmspoäng) och mina nya kaffekoppar från Nespresso. Jag hade även sparat en liten pralin från mitt Nespresso presskit, signerad Daniel Roos som är chefskonditor på Operakällaren (och så duktig att man dör lite). Om vi ska prata bloggspråk så är det väl sådant som klassas som vardagslyx, eller guldkant kanske.

Ny kopp, Daniel Roos-pralin och så limefrukter som är över från fredagskvällens drinkbonanza. Brukar inte styla hemmet med citrusfrukter annars.

I lördags kväll käkade vi på Kåken och jag åt en alldeles perfekt biff. Vid bordet bredvid satt Love Antell vars nya låt "Stjärna där"  jag spelat flera gånger tidigare på dagen, men jag vågade inte säga något för jag tänkte att han bara skulle tro att jag försökte smickra honom. Vi drack drinkar tills vi tappade räkningen och någon började skandera "STARKSPRIT, STARKSPRIT!", Anton råkade hälla vatten i sin drink istället för i vattenglaset och jag försökte härma Mariah Carey men tog tonen genom att hålla för näsan istället för ena örat... Så ja, en fin kväll. Med fina människor.

Loves senaste (under eget namn nu och inte som Florence Valentin som ni ser) som gick varm i lördags.

Only yesterday was the time of our lives

30 mars, 2012, 9:23 i Kläder

Tänkte visa er mina nya örhängen (idag flörtar jag med 60-talet som ni ser) i form av små rosor, men de syns ju knappt. Kan dock inte sitta närmre kameran utan att praktiskt taget sitta i datorn och då undrar nog folk här vad jag håller på med. Klänningen är också ny och om jag hittar någon som vill ta en outfitbild kan ni få se. Urgöllig är den. Känner mig som Adele typ.

Passande nog lyssnar jag på retroflörtiga Amanda Jenssen. Har haft svårt för hennes röst sen Idol, men "Greetings from space" älskar jag. Får mig att tänka på Katie Melua (som för övrigt är en av Antons frikort men inte ens för det kan jag ogilla henne) och Skeeter Davis som har gjort en av mina absoluta favoritlåtar i hela världen (den här übersentimentala och ostiga saken ja).

Enda nackdelen är att jag allra helst vill sjunga med jättehögt och inlevelsefullt, dramatiskt slå ut med armarna och låtsas att hela världen är min musikvideo.

Har du verkligen paid your dues?

15 mars, 2012, 10:20 i Musik

Jag satt och försökte komma på artister med, enligt mig, irriterande röster (apropå kommentarerna här). Katy Perry, Jocke Berg och Christina Aguilera är några. Dock verkar det som om man vänjer sig efter ett tag, för numera skär det sig inte alls lika mycket i öronen när jag hör Christina, eller stavar hon det X-tina?, och Jocke Berg. Allt motstånd är söndermalet, öronen har gett upp och hjärnan registrerar inte längre. Man blir resistent, helt enkelt. Katy Perry kanske också når dit en dag (fast nu känns det omöjligt för jag hör bara hennes gapiga "I kissed a girl" i huvudet så fort jag tänker på henne).  Anywhooo så ligger de alla i lä jämfört med giganten i sammanhanget, nämligen Anastacia. Det finns ingen röst som är lika hemsk som Anastacias. Minns ni henne? Hon som alltid hade jeettefula tonade glasögon (till hennes försvar ska man väl säga att det trots allt var trendigt vid tidpunkten). Hon lät liksom lite som en groda. Varje dag som jag inte hör en av hennes låtar är en bra dag. Ibland innan jag somnar smyger sig ett litet leende fram på mina läppar och allt känns bara så bra för en stund och sen kommer jag på det: Jag har inte hört något av Anastacia idag. Och så somnar jag gott, trygg i förvissningen om att hon inte ligger på några rotationslistor på SR längre.

 

En liten gif som symboliserar glädjen en känner en Anastaciafri dag.

Det här med grammatik å sånt

14 mars, 2012, 10:10 i Musik

Idag är jag söt som en sockerbit som ni ser. Försöker i alla fall. Trots att dagen började på sämsta tänkbara sätt med att tvärbanechauffören vägrade släppa på mig. Just mig lämnade han kvar, trots att jag var långtifrån sist. Så himla taskigt. Jag ville skrika "Rasism!" och "Våldtäkt!" men så mycket rasism var det kanske inte förstås och inte direkt våldtäkt heller, mer än av mitt människovärde möjligtvis.

Men nu är det inte det vi ska prata om, även om det förstås är viktiga grejer det här med mobbingen i kollektivtrafiken. Vi ska prata om Bruno Mars. Det finns få nutida personer som gör lika irriterande usel musik som tilltalar lika många människor. Det skulle väl vara Katy Perry då, men det är ett annat inlägg (och där tror jag att det eventuellt handlar om någon slags masspsykos som påminner om den som drabbar Sverige under senvintern varje år och populärt kallas för "mellon". Utlösande faktor i båda fallen verkar vara blinkande lampor, glitter och glada färger). Men att folk har dålig smak, ja det får man väl tillåta dem. Det är sådant idiotiska tvärbanechaufförer (och andra) har rätt till, precis som vi har rätt att ifrågasätta deras intelligens så länge vi gör det utan våld och vapen. Men jag vill att vi tittar lite på (Bruno) Mars-gubbens texter. I den första, omåttligt populära, låten "Grenade" sjunger han "Had your ass wide open" flera gånger. Lyssna själva vid 0:17!

Och så har han ju lite problem med grammatiken också. "Why were IT open?" borde han ju fråga sig i meningen efter, men han sjunger  ju "Should've know you WAS trouble" precis meningen innan så man kan ju tänka att han kanske är dyslektiker eller nåt och det är inget fel med det. Tvärtom är det ju faktiskt till och med kungligt. Dessutom undrar man ju när man tittar på denna video varför han släpar ett piano genom en tungt trafikerad tunnel?

Men ja, det tar ju tyvärr inte slut med "Grenade" som ni vet. Han har även belönat världen med mästerverket "Just the way you are". Låt oss titta närmre på refrängen som börjar med de mästerliga raderna: "When I see your face there's not a thing that I would change". Öhm, tack? Han sjunger om tjejen som han eeelskar och är skitnöjd över att han inte vill ändra på en enda grej i hennes fejs. Inte ett endaste litet näsjobb behöver hon, lucky girl! Men redan i nästa rad börjar man undra med tanke på reaktionerna som omvärlden ger henne när hon ler: "And when you smile the whole world stops and stares for a while". Och så tänker man att kanske behöver hon det där näsjobbet ändå? Eller är det något med tänderna kanske? Gomspalt? WHAT'S WRONG WITH HER FACE?! Eller förlåt Bruno, jag menar förstås "What ARE wrong with her face".

Men Bruno Mars alltså. Han får 0 av 5 JFs.

För oss som vill läsa obajsnödiga böcker

1 februari, 2012, 17:18 i Böcker & film

Ska snart iväg på en "mediamiddag". Det är något som kokats ihop (eventet alltså, förhoppningsvis inte själva maten) av ett gäng amerikaner som jag en gång reste till Minnesota med. Jag hoppas det blir trevligt och att vi slipper tillkalla ambulans idag. Det förstör aptiten lärde jag mig igår.

Fin illustration från den här tjejen.

Annars då? Jo jag gjorde en boklista till min bokklubb (som går under det korta namnet "Utbrytarcirkeln - för oss som vill läsa obajsnödiga böcker"). Det är en bokcirkel där det råder fullständig anarki, alla dissar varandras bokval och fullkomligt okritiskt framhåller sig själva som fanbärare för God Smak (i bajslitteratur då). Så givetvis älskar jag klubben innerligt. Nu väntar jag på att alla ska hata på mina val. Det här är vad de får välja mellan:

1. "Varma kroppar" av Isaac Marion.  Något så fint som en slackerzombieroman som blir film med John Malkovich i sommar. (Ja, ja, JA!)

2. "Den hemliga historien" av Donna Tartt. Modern klassiker, utspelar sig på ett internat. Dekandens, alkohol, droger, ritualer. Ett intensivt relationsdrama enligt Nöjesguiden. En thriller för tänkande människor enligt Newsday.

3. "Axolotl roadkill" av Helene Hegemann. Om en skolkande tonårstjej som går på de tuffaste klubbarna, tar de tyngsta drogerna och har värsta självdestruktiva sexet. I Tyskland. Internationell snackis.

4. "Annonsflickan från Odessa" av Janet Skeslien Charles. Tragikomiskt om en tjej som jobbar på kontaktförmedling i Ukraina, där vackra ukrainskor som drömmer om ett nytt liv i USA paras ihop med ensamma västerländska män.

5. "Tabula rasa hotels" av Jonas Joelsson. Om David som går från att vara fixstjärnan i Sthlms reklamvärld till att bli parian. För att få reda på vad som döljer sig i Tabula rasa hotels måste han konfrontera sitt förflutna.

6. "Kommer aldrig mer igen" av Hans Koppel. Mikes fru Ylva försvinner. Misstankarna riktas mot Mike, men vad ingen vet är att hon fortfarande lever – bara en kort bit från deras hem. Sålda filmrättigheter.

7. "Harem: En sann historia" av Jillian Lauren. Om en amerikansk ung strippa som blir en del av sultanen av Bruneis harem. (Nu kom det en biografijävel ändå.)

8. "Tiger, tiger" av Margaux Fragoso. Hon var sju år. Han var femtioett. En memoar och pedofilhistoria. (Varsågod igen, biografiloverz.)

9. "Stål" av Silvia Avallone. En gripande skildring av två unga flickors vänskap och samtidigt en storslagen nutidsbild av livet i ett arbetarklassens Italien, splittrat av Berlusconi.

10. "Gargoylen" av A Davidson. En manlig porrskådis blir svårt brännskadad i en bilolycka (kuriosa: Snoppen trillar av) och träffar på sjukhuset en galen kvinna.

Ja. Det är listan. Och om ni undrar om biografiparanteserna så är det för att jag sagt att jag avskyr biografier och memoarer – så följdaktligen är det biografier och memoarer som röstats fram varenda gång. Dåliga sådana, ska tilläggas (vilken även bokklubben kommit fram till efter ett tag). Den här gången leder dock "Varma kroppar" och jag hoppas så innerligt på att den vinner. Annars läser jag den ändå. Jag menar meningar som "I ankomsthallen möts vi av en liten skara som betraktar oss med hungriga ögon eller ögonhålor" får åtminstone mig att fnissa högt.

Jag och zombieboken. Vilken hade du helst läst av de tio?

 

Och på tal om inget särskilt så älskar jag den här låten.

"Emmylou" med First Aid Kit. Svara nu på bokfrågan så går jag och äter så länge. Hejrå.

Walking on the milky way

10 januari, 2012, 10:11 i Skönhet

Har vintergatan at my fingertips idag. Rymden på en nagel, med lite hjälp av Viva la diva. Glitternagellack är väldigt långt från min bekvämlighetszon egentligen, men det för med sig den lilla fördelen att varje gång jag råkar se mina egna händer så blir jag lika fascinerad av mina fingrar som en bebis. (Så! Glittrigt!) Det är dessutom glittrigt på ett sätt som inte för tankarna till mellanstadiets glitternagellack (som det lätt blir när man kör med glitter och färg i samma – det här är två olika lack) utan känns lite mer salongigt. Fast jag våndas redan över när jag ska ta bort det. Svart OCH glitter i kombo är nog naglarnas värsta fiende. En mäktig sådan som inte ens de bästa nagellacksborttagningsmedlet (pfew, långt ord) riktigt rår på.

Ni vill ha apelsinblogg säger ni? Okejrå.

(Är det här den bästa rymdlåten? Kan ni fler? Jag kommer på rak arm på "Lady stardust" med Lisa Miskovsky (går på radion nu, konstigt sammanträffande?), "Drops of Jupiter" med Train, "Across the universe" med beatlarna och "Life on Mars" samt "Space oddity" med Bowie... Men det finns ju säkert en hel drös.)

Året 2011: Augusti

30 december, 2011, 17:05 i Musik, Personligt, Redaktionsliv, Skönhet

Augusti

Började månaden med att fylla år, som vanligt. Firade hemma i Ystad, på uteserveringar med vänner och på hundstranden tillsammans med lillebrors söta hund.

 

Åkte till Bornholm och blev lurad av ett hotell. Men lika kul hade vi ändå. Badade och vattnet var kristallklart.

 

Och såhär glad var jag!

After beachade på Ystad Saltsjöbad och var mycket på stranden. Badade massor.

 

Hade en blöt kväll med Hoffis och Gulligullankocko på Bar a bar i Ystad. Det var... en upplevelse.

Fick rosor till jobbet från Anton. Bara för att. Han är fin han!

Underbara Sara kom hit och drack bubbligt med mig en sommarkväll på Debaser.

 

Malin hade kräftfest. Mira gick från det här till partyhund på typ en dag.

 

Sen var det Popaganda!

 

Och på nagelfronten rörde jag mig mellan extremerna; clownnaglar, mönstrade naglar och de skiraste rosa nyanserna. White linen är nyansen nere till vänster, betydligt bättre än Sugar daddy till höger. Båda Essie. Om ni undrade.

Bra sexlåtar

22 november, 2011, 9:41 i Musik, Skönhet

Snodde "Cocktail bling" från Karins skrivbord imorse. Ooops. Men det är så fint och Karin bjussar nog gärna på två lager (intalar jag mig). Lagom diskret och därmed bra vardagsfärg tycker jag.

Tack för låttipsen förresten. Tänkte att jag skulle återgälda genom att ge er några mina bästa sexlåtar. Inte för att jag direkt brukar ha sex till dem, utan snarare för att de känns sexiga på något sätt.

Air – Sexy boy. Anton sa något igår om att den här är med i sexscenerna i "Queer as folk" (tror jag att det var) också.

Serge Gainsbourg & Jane Birkin – Je t'aime... mon non plus. Av uppenbara skäl. När jag var yngre ville jag ha den här på mitt framtida bröllop. Vet inte riktigt vad det var för slags bröllop jag tänkt mig...

 

The embassy – Some indulgence. Klart vi måste ha lite svensk fägring på listan också! Det här är trots allt landet som är känt för att vara snuskigt.

 

Sex away mina kära läsare!

These days I seem to think a lot about the things that I forgot to do

21 november, 2011, 17:25 i Musik

Skriver sexjobb och lyssnar på Nico. Fina grejer. Och eftersom jag måste ha en bild till blogginlägget (videos räknas tyvärr inte) så får ni en på ung Nico, eller Christa Päffgen som hon hette på riktigt. Visst blir man luggsugen?

Dock är jag egentligen ute efter musik som man blir ligg(och inte lugg)sugen av och där passar inte "These days" tycker jag. Har ni några favoriter i den genren? Var inte fega nu!

These Days – Nico

Play the fucking hit!

19 november, 2011, 18:49 i Musik

Hello boys and babes,

Här sitter jag och webcammar mig medan jag väntar på att Anton ska bli klar med middagen vars huvudingrediens är, eftersom han fått välja, en ordentlig köttbit. Ikväll väntar hajpad konsert med My morning jacket och jag förväntar mig inget annat än att stadens samlade hipsterelit kommer vara där och tävla i vem som kan se hipstrigast ut. Jag är ett väldigt tillbakalutat fan i allmänhet, och på konsert i synnerhet, där jag föredrar en fullpepprad 45-minutrare (japp, oavsett artist). Anton har dock förvarnat mig om att MMJ gärna spelar i 2-4 timmar och bad mig att ta bekväma skor. Där dog min mojo. Bekväma skor, det är väl någon slags skällsord va?

Jag ser just nu mest fram emot förbandet, som är det eminenta The head and the heart. Efter det finns det en överhängande risk att jag tar min tillflykt till baren, där jag gissar att jag kommer få hänga ganska ensam. Kanske blir jag jättejättefull och slår mig så småningom fram till scenen där jag skanderar "Play the fucking hit!" tills jag blir hipsterföda. Sätt 45-minutersgräns på min begravning i så fall är ni snälla.



Från My morning jackets senaste. De är bra, som ni hör, men jag är en mycket rastlös och otålig människa. Inte byggd för fleratimmarskonserter. Är inte Markus Larsson.

The head and the heart – Sounds like hallelujah. En av årets älsklingslåtar.

När jag blir stor vill jag bli lycklig

15 november, 2011, 11:43 i Musik, Personligt

Kära dagbok,

Idag blev jag intervjuad av en tjej från ett mediegymnasium. "Har du alltid velat bli journalist?" undrade hon och jag sa nej och kände mig som en svikare. Svaret "Det bara blev så" är så otillfredsställande för de flesta. Man tycks vilja att det ska finnas en stor och konkret plan, det förväntas nästan av en. För mig är "drömjobb"  något medelklassen kan roa sig med innan de somnar. Men det betyder inte att man inte kan få det ändå. Som tur är.

Den här låten tycker jag mycket om. Lana del Rey med "Video games". Ni också?

Bra video. Och jävligt bra hår på Lana, eller Elizabeth som hon heter egentligen.

Att ständigt vara påpassad av ett kamerateam

8 november, 2011, 15:09 i Personligt

 

Det var då ett jävla skit att twitter inte vill samarbeta med mig nu. Tänkte liksom ta en skärmdump så ni kunde se att Hej Sonja! numera följer mig. OCH att hon skrattade åt ett av mina skämt. Hej Sonja-Sonja skrattade åt ett av mina skämt! Eller alltså, internetskrattade. Skrev "Hahaha!". Nu lider jag av svår prestationsångest och hybris på samma gång. Vi pratar liksom om kvinnan som fått mig att försöka vika mina egna bröst. Så ni förstår magnituden. Men istället blir det en bild som ni inte fattar något av förrän ni läst hela texten och i dagens stressade samhälle kan man inte utgå från att folk faktiskt läser klart de texter de påbörjar. Jag kan dessutom inte lova att den här är värd det. Tvärtom kan jag nästan lova att den inte är det. Men ni läser ju ändå. Ni är konstiga på det sättet. (Jag hoppas att ni förstår att er konstighet kan komma att ställa till det för er i framtiden. Förhoppningsvis på ett bra sätt.)

 

Jag har lunchat med Dick idag. När jag flyttade till Stockholm för lite mer än fyra år sedan så bodde jag hos honom. När jag tänker på honom känns mitt liv lite mer som en film. Jag älskar när mitt liv känns som en film. Allra helst skulle jag vilja att det var en sån där färgglad musikal med synkroniserad spontandans lite här och var, men eftersom jag är lite mer melankoliskt lagd så hamnar jag snarare åt "Breaking the waves"- än "Grease"-hållet. Så alltid när jag åker tåg till exempel sitter jag och stirrar ut genom fönstret och tänker att jag är den sorgsna/missförstådda/hjärtkrossade tjejen som blir filmad (i svartvitt, med regndroppar på fönstret givetvis) medan någon sorglig låt spelas i bakgrunden. Men ibland blir det lite jobbigt med dessa inbillade kameror, som när man sitter där på tåget och vill gå på toaletten till exempel. Då måste man viska "reklampaus" tyst för sig själv så kamerorna försvinner. Och så säger Anton som förstås sitter bredvid "Vad sa du?" och man ba "Eh, inget. Det var inte så att jag låtsades att jag var med i en film om du trodde det. Knäppskalle, hahahaha!" och så tittar han på en lite konstigt och så stryker man en hårslinga ur hans panna så att kameran ska få en bra bild på hans vackra nuna och så försöker man viska "Action!" utan att röra på läpparna.

 

Ja. Jo. Det var väl allt. Nu blire reklampaus.

 

Den här låten är ganska ofta med i min film. Final fantasys remix av "Your ex-lover is dead", en av mina favoritlåtar. Klassisk tåg- samt stryka håret ur hans ögon-scen.

We laugh until we think we’ll die

31 oktober, 2011, 10:26 i Personligt

Hej flickor, pojkar och könlösa (alla vill inte tilltalas med sitt kön vet ni väl),

Nu är det måndag och det känns så väldigt skönt. Hade en riktig toppenhelg men igår kväll, när Anton jobbade, kände jag mig rastlös och längtade lite efter jobbet. Det enda jag behövde göra för att få som jag ville var dock att blunda och så taadaa – måndag morgon. Vi har två nya praktikanter här idag. Julia tyckte att jag skulle fråga om det var prakticans eller praktican'ts. Jag tog det såklart ett steg för långt och sa att vilket som var okej så länge de inte är prakticunts. Måste tänka på språket nu i några veckor som ni hör.

 

Lördagsnatten bjöd på dansdansdans. Som ett bättre träningspass kan man säga. Och jag sa nästan inga dumheter. Bara tramsade mig lite på toaletten en gång.

Scen: Toakö på Debaser. Står framför två killar i 25-års åldern som ser sådär typiskt F12 ut. Den ene maler på om hur töntiga alla på söder är, vilket i och för sig råkar vara ett av mina favoritämnen, men så kände jag för att mucka lite. Han var ju bara dubbelt så stor som mig.

Killen: ...och så tror de liksom att "Oh bara jag sätter på mig en sjal från Gudrun Sjödén så blir jag automatiskt jättecool". Blablablabla.

Jag: Alltså du verkar ju vara så dum i huvudet att du antagligen kommer ta det här som en komplimang, men vet du att du ser ut precis som Fredrik Wikingsson?

Killen: Jag har hört det förut. Men Fredrik är faktiskt en kompis till mig.

Jag: Mhm..

Killen: Eller ja, han bjöd mig på lunch en gång.

Jag: Haha! Och jag låg med Robert Pattinson igår. (Tänkte att jag också skulle överdriva motsvarande mycket, men han fattade ju inte.)

Killen: Haha, Robert Pattinson! Han är ju inte cool!

Jag: Nä, han är ju ingenting mot Fredrik Wikingsson.

 

 

Haha. Så himla roligt. Skrattar fortfarande. Fredrik Wikingsson. Sedan sa den där killen att han var sångare i ett band och så frågade jag förstås vilket och så svarade han något jag aldrig har hört talas om. Då skrattade jag ännu mer. Sedan gick jag tillbaka till mina vänner och dansade. Fortfarande skrattandes.

 

Den här låten dansade vi inte till men den är fin så vi inleder väl veckan med den då.

Edward Sharpe & The magnetic zeros – Home (fram med låtsastamburinen Malin!)

 

We! Are! Your friends!

27 oktober, 2011, 12:14 i Musik

Fick precis ett mycket exalterat sms från Anton som berättade (i ofullständiga meningar, som sagt MYCKET exalterad) att Justice kommer till Sverige i vår och att han köpt biljetter. Hoppas på en riktigt cool konsert! Typ såhär:

Fransk elektronika från Ed Banger records. Och ikväll ska jag och Malinpärla till Fotografiska och kolla senaste utställningen (fast jag ser nog mer fram emot Helen Levitt. Eller kanske allra mest mot att strosa i deras shop). Känner mig som en söderschablon. Tur att jag vägde upp med "Bad teacher" igår (som inte var sådär jättebra. En tvåa tycker jag, en trea säger Anna.). Jason Segal var hela behållningen.

Där till höger ligger han, Jason. Ganska söt på Freaks and geeks-tiden, tycker ni inte?

 

Nästa sida »