Ett tips för natten

22 april, 2013, 22:51 i Musik

 

Innan man somnar kan man lyssna på denna fina som Eddie Vedder (ja från pearl jam) gjorde till underbara filmen "Into the wild". Den får mig att tänka på min vän Jessi som älskar denna låt. Och det är ju lätt att förstå varför.

 

"Society" med Eddie Vedder. Vissa rader i texten upprepar jag viskande för mig själv, både för innehållet i dem och för klangen i orden. Lyssna och testa. Och se filmen om du inte gjort det, såklart.

She got that M-A-C on her lips

8 mars, 2013, 9:17 i Musik, Skönhet

Gulligullankokosomengök ville se hur tänderna ser ut mot lila läppstift eftersom lila kan locka fram gult and I aim to please så här kommer de. Gaddarna möter lila läppstift. Ser inte så illa ut tycker jag?? Känner mig inte gul i alla fall. Första bilden tagen med mobbekamera i dagsljus i köket imorse och andra i photobooth här på jobbet för ca två minuter sen. Om jag ser trött ut är det för att jag gjorde detta igår kväll:

Hände på Scandic anglais med Sara och lyssnade på författaren Jens Lapidus (ni vet han som skrev "Snabba cash") som gav skrivtips och berättade hur han jobbar när han skriver bok. Det var himla intressant, han var en bra talare och sen var det knappast minus att han är så jävla snygg också. Distraherande snygg. Nästan så snygg att man vill begå brott bara så han kan försvara en. För ja, han är jurist också. Ju.

Sen skyndade vi vidare till Riche där man förhandsspelade David Bowies nya platta (underbara Bowie!) som ju släpps idag. En annan underbar sak är att träffa på människor jag gillar, och precis det hände så fort vi kom innanför dörren för där satt några gamla goa kollegor. Sedan hände det en gång till när vi bytte till lilla baren och jag träffade på mitt Londonsällskap från senast, och så fick vi drinkbiljetter vilket var himlans snällt. Snabblackade förresten över det orange lacket igår eftermiddag med det här mörklila från OPI som ni kan se på bilden. "Vant to bite my neck?" heter det och det är helt okej. Kanske inget superrevolutionerande men det matchade bättre till mina lila läppar. Och där var cirkeln för detta blogginlägg sluten. Hejdå!

Två tips (och en varning)

6 mars, 2013, 10:40 i Böcker & film, Musik

Jag måste tipsa om två grejer till. Nu kanske ni tror att det här har förvandlats till värsta tipsbloggen och så är det inte, eller så är det så?, men skitsamma för jag måste bara dela med mig lite. Jag hoppas förresten att ni lyssnade på Chvrches igår som lydiga små skolbarn. Klart ni gjorde. Och därför tror jag att ni är redo för mitt nästa musiktips som är Tom Odell.

"Another love" med Tom Odell.

Fint va? Jag tänker lite Bright eyes... men det har jag sagt om ganska många akter på senaste tiden så kanske måste jag lämna in mitt musiköra på reparation. Eller bara sluta upprepa mig. Tydligen sägs det att Tom dejtar Taylor Swift och det är ju ett minus för Taylors musik är ju kräksdålig tyvärr men hon är kanske en bra person ändå (???) så man kan ju inte låta det skugga Tom.

 

Nästa grej jag vill tipsa om är serien Gengångare på SVT play. Det är en fransk serie och den har lite Twin peaks-vibbar nästan men jag orkar inte skriva alltför mycket om den utan ni kan läsa HÄR. Det handlar alltså om människor som kommer tillbaka från de döda och jag har tänkt se den i en månad eller så men det har inte blivit av, men i måndags påminde Amalia mig så nu gjorde jag slag i saken. Den ligger kvar tills på lördag, så ni får skynda att titta! Själv måste jag dygna någon gång de närmsta dagarna för att hinna..

Trailer, dock på franska. Älskar hur han säger "cänal plyyys", mihihi. Så lättköpt tjej.

 

Sen har jag ett icketips också, och det är "Du gör mig galen!" som går på bio nu. Ni vet den som Jennifer Lawrence fick en Oscar för? Man tror liksom att den ska vara bra bara därför, men nä. Eller alltså, den är inte DÅLIG. Den lever bara inte upp till (visserligen de ganska högt ställda) förväntningarna. Jag ger den en svag trea, eller kanske en stark tvåa. Den som imponerade mest var faktiskt Bradley Cooper (den manlige huvudrollen). Kul att se att han faktiskt kunde agera liksom... men med det sagt så hade jag hellre sett Joseph Gordon Levitt i rollen. För honom älskar man ju bara.

Misstänker också att denna film är cirka tusen gånger bättre som bok.. Men har inte läst så det är bara en känsla.

 

Och här är jag och Anja när vi såg den på bio i söndags. Och jag är verkligen sämst på att fota.

The way is long but you can make it easy on me

5 mars, 2013, 10:09 i Musik

Hej kompisar. Tänkte bara tipsa er om en låt som jag gillar nu, av ett coolt band från Glasgow. Heja dem och mest av allt heja denna låten. (Men inte heja Spotify som inte verkar ha den. Hoppas den kommer snarast.)

Chvrches – "The Mother We Share".

 

Även heja Bella som i morse kom förbi mitt skrivbord och sa "Du sa ju att du gillade lakrits och choklad så varsågod" och gav mig en påse isländskt lakritschokladgodis. Gullisen! Bästa starten på dagen.

Same same but different

28 februari, 2013, 15:03 i Musik

Det finns ett band som heter Imagine dragons (tydligen) som just nu har en hit som heter "Radioactive". Den är skitkass, men det är ju ingen garanti för att inte spelas på radion (snarare tvärtom?). Däremot så påminner den SKITMYCKET om en låt av Awolnation som heter "Sail" (som inte alls är lika kass).

Lyssna och säg att de är lika (jämför refrängerna!)!

"Sail" med Awolnation. Den som kom först och är bra.

 

"Radioactive" med Imagine dragons. Den nya som spelas på P3 hela tiden och är kass.

 

Jag när låtar som "Radioactive" blir hits:

Purple haze, purle gaze

21 februari, 2013, 10:30 i Skönhet

I senaste Glossyboxen fick man en mascara från Babor. Initiala reaktionen var förstås "Yesss!" eftersom man aldrig kan ha för många mascaror och de tar slut så himla snabbt (tycker tjejen som alltid tar två lager). Och så öppnade jag den för att inspektera borsten... och såg detta.

Lila?! Och den logiska tanken som följde på det var förstås "Och när fan ska man använda den?". Visst att jag vet att skönhetsföretagen då och då gör en räd och försöker återlansera färgade mascaror (tänk vad mycket pengar de skulle tjäna om det faktiskt blev en trend – plötsligt skulle alla inte bara köpa svarta utan istället kanske använda, och därmed köpa!, flera samtidigt) och visst att tidningarna relativt ofta hoppar på (alltid på jakt efter "något nytt" att skriva om). Och visst att jag råkar ha gröna ögon som ska vara "så himla fint mot lila mascara" (fick senast höra detta av Body shops make up artist Chase Aston). Men vill man ha lila fransar? Instinktivt: Nej. Man minns fortfarande med skräck dagmammornas knallblå 80-talsfransar. Men så blev det torsdag den 21 februari och plötsligt tänkte jag "Varför inte?" och så bytte jag den svarta mot lila för en dag. Och, faktiskt, så blev det rätt coolt. Det syns liksom bara på nära håll, och då mest som ett skimmer. Om man fotar snett uppifrån så syns det dock rätt bra.

Fast IRL ser det mer ut såhär:

Ganska diskret va? Och där fick jag lite snitsigt in mina naglar också, tycker ni inte? Ni vill förstås titta närmre på dem ja, nyfikna som ni är (ja jag tittar på dig Anton). Så here goes:

Först två lager"Hypnotic" från Seche (ni vet företaget som gör det där supersnabbtorkande överlacket).

Fast varför stanna där? Lade ett lager "Mosaic madness" från China glaze över. Det kom väl inte helt till sin rätt över det här mörka lacket (jämför med detta där samma lack använts) men det blev helt okej ändå. Lite mer diskret bara.

Och efter allt detta lila... Så måste jag ju avsluta med "Purple rain". Kan för övrigt säga att den är det populäraste "låt jag önskade att jag skrivit"-svaret när jag gör musikintervjuer. Nu vet ni det.

There’s much more stardust when you’re near

18 februari, 2013, 12:30 i Musik

Ni måste kolla den här videon! Den leder nämligen till ett framträdande med min nya bästa låt, "A new life" med Jim James. I vanliga fall spelar han ju med sitt rockband My morning jacket, som är någon slags husgudar hemma pga pojkvän, men jag föredrar detta. Särskilt efter att ha varit fast på en My morning jacket-konsert som varade i TRE timmar. Stod där som typ enda tjej i ett långsamt svajande hav av skäggiga män i rutiga skjortor (jag behöver inte ens skriva att vi var på söder va?). Det hade varit komiskt om jag inte samtidigt hade varit så ofantligt uttråkad.

Men detta är alltså mycket bättre. Gillar hur det bygger och bygger, vilket syns väldigt tydligt i detta framträdande hos Jimmy Fallon. Trummorna! Dansen! Jag handklappar och dansar inombords, min inre indiepoptjej är i himmelriket. (Dessutom påminner Jim om en lite mer städad version av min kompis Ture tycker jag, vilket förstås är en bra sak.)

Titta och bli glada!

Miracle

24 januari, 2013, 10:27 i Musik

Igår träffade jag Hurts för en intervju. Det är alltid kul att göra intervjuer, men ibland är det extra kul. Som när man får intervjua ett band som man älskar. Som när man får intervjua Hurts. Jag var lite rädd för att de kanske skulle vara pretentiösa, det är en risk man får räkna med när det kommer till musik(er) jag gillar, men de var så himla sköna och fina och härliga. När deras första skiva kom 2010 tror jag att jag lyssnade på den hundra gånger, och då lyssnar jag egentligen sällan på hela album numera (being a child of playlists and spotify ni vet). Åh vad jag älskade den. Såg dem på Popaganda innan jag knappt ens visste vilka de var och grämde mig några månader senare för att den beryktade debaserspelningen (på Malins födelsedag...) inte hade förköp och visade sig omöjlig att komma in på pga massiv hajp.

Så gissa om jag dog lilla chockdöden imorse när jag låg i sängen och kollade min Instagram och ser att Adam (killen till höger) GILLAT EN AV MINA INSTAGRAMBILDER?! Förvandlades till en fnissande tonåring som väckte Anton och bara "Vet du vad, vet du vad?!". (Det var Jeff Buckley-bilden han gillade by the way, ni vet den som var med i min helgsammanfattning. Förresten så heter jag Ironien på Instagram. Maria frågade och jag insåg att jag kanske aldrig berättat det. Så komsi komsi små läsare! Ni är väldigt välkomna till Insta också såklart!).

Men ja, för er som missat detta härliga band kommer nu min topp tre. Lyssna om du gillar indie, åttiotalsinspirerad synthpop, maffigt och melankoliskt.

 

"Stay" från första skivan (toppenbra att sjunga med i med maximal inlevelse och dansa nymfdans i vardagsrummet. Rekommenderar dock att du är ensam hemma, eller har en mycket förstående sambo).

"Sunday" från gamla skivan. Känner ni igen berättelsen i videon? Det är den här (älskade den när jag var liten).

"Miracle" från nya skivan.

Min helg i bilder

22 januari, 2013, 12:07 i Personligt

Det var fredag morgon och om jag tittade ut över min högra axel var detta vad jag såg. Det ser förresten nästan exakt likadant ut idag, bara mer is. Jag har väldigt fin utsikt här från min plats på redaktionen.

Och såhär såg jag ut, men det vet ni ju redan för ni har såklart kollat skitnoga på bildspelet med januarijohannor som jag lade upp just i fredags. Inte finaste men aja.

På kvällen läste jag lite i den här. Alltså de OSTIGA könsrollerna i denna bok??? Jag läser ändå en hel del chicklitt och har aldrig varit med om något liknande. Dessutom är det så mycket bröllopsporr att man inte tror att det är sant. Känner mig typ helt okvinnlig som inte bryr mig ett jävla skvatt om olika typsnitt på inbjudningskort. Läser nu enbart för att fascineras (och i mitt huvud har jag döpt om författaren till Marita Colon-McKenna. Tarm-Marita). Fast inte ens det orkar man göra särskilt länge så jag och Anton kollade på tusen (nä men kanske fem) avsnitt av "Downton abbey" istället. Älskserie.

Sen blev det lördag morgon och då såg det ut såhär fast mycket vackrare utanför köksfönstret. Det var sjutton minusgrader och is i träden så när grenarna rörde sig gnistrade de i solen på ett oerhört naturromantiskt sätt.

Vi åt finfrukost som alltid på helgen och jag spelade Jeff Buckley. Fatta att det snart är 20 år sen denna skiva kom ut. Galet.

Sen klädde vi på oss mycket kläder. Jag var morgonsuddig men matchade läpparna med denna supermjuka halsduk från Diane von Furstenberg som jag använder väldigt ofta.

Sen var det dags för utflykt! Vi åkte till Brommaplan och mötte upp gänget för att sedan åka vidare ut på Ekerö. På vägen såg vi en älg (!) så det var lite som safari, i alla fall för de tre skåningar som var med (skriver om mig själv i tredje person nu.......). Väl framme fick vi gå en kilometer eller två och det var så kallt att det stack i näsan men hoppsanhejsan så fint det var. Det var så kallt att luften GNISTRADE. Jag har alltid trott att det bara var ett uttryck, men själva luften glittrade på riktigt som finaste glitternagellacket. Iskristaller. Kändes som om vi var på quest i en fantasyroman. Älskade det väldigt mycket.

Sen kom vi fram till målet som var Ekebyhovs slott där det fanns en utställning med Stefan Thunströms monsternallar som vi ville se (här kan ni kolla mer). Mötte upp lite fler kompisar. Alla var rörande överens om att monsternallarna var urfina. Den här ovan heter "Gingerdead". Övriga utställare var vi lite mer tveksamt inställda till.

Det visade sig att konstnären bakom nallarna var där, just precis samtidigt som oss. Trots att han egentligen bor i Sundsvall och åkte hem samma dag. Jag och Anton köpte en nalle. KONST. Vi köpte konst. Detta ledde till en smärre livskris. Vem ÄR vi liksom?? Men ja, galleristen satte en liten röd prick vid vårt verk och det hela kändes väldigt New york. Oklart hur min hjärna associerar här. (Den längst till höger köpte vi. "Brainsucking sork" heter den.)

Fikade och smed midsommarplaner och sen åkte vi hem och introducerade Mira för konstverket. (Inte säker på att det är såhär man ska behandla konst). Hon brydde sig mycket lite.

På kvällen mötte vi upp med gänget igen, på en ganska göttig bar på Skånegatan där man kan sitta under filt i soffor om man vill (och det ville man ju gärna med tanke på temperaturen utomhus). Jag drack någon slags mousserande drink som smakade äpple.

Jag hade ett avslappnat leende och värsta bästa hållningen som ni ser. Skål för det!

Sen blev det söndag och då gick vi på en sju kilometers-promenad med denna lilla dam.

Hon uppskattade det inte. Kanske för att hon får kramp i bakbenen av kylan, och då måste matte massera liv i dem igen och plocka bort isklumpar mellan trampdynorna. Men man kan liksom inte ligga inne och växa varje dag. Varannan dag MAX, hehe.

Men lite roligare blev det förstås när Anton tog husseplikten på allvar och började springa runt och ropa "Kom Mira!" och "Spring Mira!".

På kvällen jobbade Anton så då passade jag på att äta mat som han hatar: Friterade bläckfiskringar med chili- och zucchiniris och stark sweet chili-sås. Sen var helgen slut.

Igår jobbade jag superkoncentrerat (gjorde bland annat en intervju med Englands hetaste och coolaste artist just nu!). Sen åkte jag hem och bakade med Anton.  Och målade naglarna. Och kollade på nya Top model och försökte betala räkningar. Det gick inte, banken var under någon slags attack tydligen, och jag blev inte jätteledsen för det faktiskt. Skulle gärna inte betala räkningar ännu oftare.

Det var min helg + måndag. Och nu är det tisdag. Fast ni kan nog redan i vilken ordning veckodagarna kommer så jag ska inte dra dem för er. Hejdå!

Back to black

11 januari, 2013, 9:10 i Skönhet

Från ljusrosa med guldgröntsilverglitter (Essies "Angelfood" under China glazes "Luxe and lush"):

Till högblankt och kolsvart (Isadoras "Gothic black"):

Från ljust och skirt till mörkt och hårt. Vi tar lite Amy på det tycker jag.

Morbid bonusinfo: Fram till hennes död stod det "R.I.P the heart of Amy Winehouse" på gravstenen.

Fell in love and all I did was cry (JAG KAN TRÖSTA DIG LILLA SPERMIE!)

30 december, 2012, 17:19 i Musik

Vi har precis kommit hem från en blöt promenad ute i Saltsjöbaden och jag håller egentligen på att laga carnitas (efter Crambys recept, som kommer i SOLO inom kort) men medan köttet marineras tänkte jag bara tipsa om min senaste musikkärlek. Föremålet för min(a örons) ömma låga är Jake Bugg, en alldeles vidrigt begåvad artist från England. Du har säkert hört singeln "Lightning bolt" på radion och kanske har du tänkt att det är nåt nån gammal räv rotat fram ur arkiven, men så är det icke. Det är Jake, det är 2012 (!) och han låter ganska mycket som Bob Dylan. Om du tycker att det är en bra sak så ska du lyssna på hans självbetitlade debutplatta (spotifylänk varsågod). Själv tycker jag att skivan är mycket bättre än singeln, och mitt absoluta favoritspår är "Someone told me". Ni måste lyssna!

Och den här lille mannen är 18 år gammal, praktiskt taget en spermie fortfarande... Jag säger då det.

Nu ska jag fortsätta laga mat. Och packa, för imorgon bär det av mot Hälsingland. Roadtrip! Hoppas övriga gänget är redo för fyra timmar bilresa i sällskap av Jake Bugg.

3 tips (fullt så meningslöst får ingenting vara)

4 december, 2012, 15:06 i Bloggar och sånt, Musik, Personligt

Nu ska jag tipsa. Känner mig tipsig. Och för en gångs skull kommer det inte att handla om skönhetsprodukter, vilket kommer glädja Anton som hyser ett ohälsosamt agg mot smink och nagellack. Förstår inte var detta kommer ifrån. Aja. Tre icke-sminktips alltså, coming right up.

1. Pantone-hotellet i Bryssel. Ser ni vad fint? Perfekt för grafikernördar, hipsters och så mig då. Såhär härligt ser det ut där inne. Dessutom har jag aldrig varit i Bryssel. (Anton: Detta är inte smink. För det är ett färgglatt hotell.)

 

2. Bloggen Nuestra Señora la Reina de los Ángeles (Scenes from the lost city of angels). Jag älskar ju nästan allt som är gammalt, utom nagellack. Den här bloggen är full med bilder från ett gammalt Los Angeles. Så rackarns fint och stämningsfullt. (Anton: Detta är inte smink. För det är en vacker fotoblogg. Som du visade för mig.)

 

3. "Samma himlar" med Hästpojken. Det här är en fin liten bit tycker jag, som jag ofta sjunger på numera. Trots att Hästpojken kanske är en frukt som inte finns. Men jag träffade faktiskt dessa män i förra veckan. De fanns och verkade ganska klyftiga, så kanske är de Apelsinpojkar då? Lyssna iallafall. (Anton: Detta är inte smink. För det är en fin sång som man kan sjunga med i om man har lust.)

Mitt blod är i oro, jag tror jag är kär

2 november, 2012, 11:23 i Musik

Och just det, nu finns Mando Diaos svenska (Fröding-)album "Infruset" på spottan. Eller det kom dit igår. Lyssna! Det här är trots allt skivan som fått Aftonbladets första femma sedan 2010. Så det är inte bara jag som tycker att det är magnifikt, menar jag. För säga vad man vill om Bladet, men man kan ju inte anklaga dem för betygsinflation i alla fall.

Först var min favvo såklart "Strövtåg i hembygden" men så lyssnade jag på den cirka tio gånger i timmen i två veckor så då blev jag lite mätt på den. Min nya älskling blev snabbt "En sångarsaga", som kommer precis efter på singeln, och sedan gick det över till "I ungdomen". Där är jag nu. Har inte hunnit hitta några nya favoriter från albumet än, men det kommer. Det vet jag att det gör.

Och för dig Gullan, som inte har spottan där nere i Greklandet, kommer här några videos!

"Strövtåg i hembygden". Första singeln som snurras flitigt på P3. 

Liveversion av "En sångasaga".

Kan berätta att det kommer en intervju med sångaren Björn Dixgård i nästa SOLO, som finns i butik om två veckor. Väldigt trevlig var han, och intervjun blev väldans sorglig på slutet när vi gled in på hans kompis Kristian Gidlund.

 

There is no silence I will keep following the sirens

3 oktober, 2012, 11:15 i Personligt

För er som inte följer mig på Instagram (där heter jag ironien) så kommer här min gårdagskväll i bilder.

Jag hade mössa på mig för första gången denna säsong. Den matchade jag med gröna ögon som jag inte köpt någonstans utan fått helt gratis. Tack tack lilla mor och far.

Jag träffade Magz som jag träffar alldeles för sällan och så gick vi till Vurma på Nytorget. Där fick jag köttbullar med gräddsås för 45 kronor under ordinarie pris för att ägaren av misstag övertygade mig om att jag skulle ta köttfärslimpa istället – och sen fanns inte det ändå så då fick jag köttbullar till samma pris. Jag lever på en strikt budget denna månad så det var en väldigt trevlig utveckling. Förresten så älskar jag köttbullar med gräddsås och nånslagspotatis. (Min vän Sara tycker däremot att det är äckligt och oftast fattar jag inte alls hur man kan tycka något så konstigt.)

Vi satt på en uteserveringen och åt, visserligen under filt och värmelampa (men utan halsdukmössahandskar), men det är trots allt oktober så jag tycker det är lite fantastiskt. Och Magda instagrammade mig medan jag instagrammade och jag har nog aldrig känt mig mer 2012.

När vi hade ätit färdigt och pratat om kärleken som två riktiga girlzzz kände vi oss ändå inte färdiga med varandra, så då gick vi några pyttesteg bort och hamnade på café Gildas rum där vi drack te och åt paj. Ja, igen. För det är kanske bästa stället just nu. Och så kände jag att jag måste träffa Magda mycket oftare för hon gör mig så glad. Senast om en månad ska vi ses igen. Max.

Sedan skyndade jag hem och videopratade med denna snygging som också råkar vara min bästis. Det är skönt att videoprata för det blir lite mer som att träffas, vilket vi inte är bortskämda med eftersom hon ju bor på en ö i Medelhavet. Igår var hon till exempel förkyld och det var så fint att få se hennes snor. Kändes nästan som old times. Så nu har vi videopratat två gånger på två dagar och jag tycker att detta är ett rekommenderat tempo för fortsatt kontakt. Känns lagom. Johanna såg eventuellt lätt kvävd ut när jag sa det. Hon är konstig på det viset.

Sedan var det hög tid att sova och jag skulle bara kolla lite Twitter innan och då upptäckte jag stor numerisk obalans så jag var tvungen att hitta en person till att följa, vilket tog megalång tid för alla verkade tråkiga. Somnade nästan på kuppen och så jag fick bara dra till med någon till slut, det blev Lena Dunham från "Girls", och sedan somnade jag på direkten men alldeles för sent. Fast sedan vaknade jag en gång och var tvungen att gå upp och kissa och då började jag tänka skitmycket på svarta damen och var tvungen att tänka "ANTONANTONANTON" högt inne i skallen så jag inte skulle råka tänka "Svarta damen" tre gånger istället och på så sätt kalla henne till mitt badrum. Det hela kändes ganska fjantigt när jag vaknade imorse, men jag har egentligen inget emot att vara fjantig ibland för jag har rätt mycket coolnez att ta av. Som ni ser.

Och det var den tisdagskvällen. Nu är det onsdag och det firar vi med den här megahärliga låten och längtar lite extra efter säsong två av eminenta "Girls":

Oh land med "White nights". Och det här kan vara den bästa videon någonsin, för jag älskar allt från den spelande djurorkestern till enhörningshornet i pannan och troshoppet ner bland sirenerna. Och så vill jag bo i det där ljuvliga rummet. Jag är rätt förutsägbar på det viset.

Historien om när jag åt upp Eliza Dolittle

1 oktober, 2012, 9:59 i Personligt

På väg till mat i lördags.

Hej hej flickor och pojkar. Hade ni en fin helg? Det hade jag. Det känns som om vi hunnit med massor, och samtidigt som om den varit superkort. Vi käkade middag på Bara bistro, och det var väldans gott och mysigt. Sedan svängde vi förbi Japandroids spelning på Strand där jag av en slump träffade Emmy och så blev det "Men heeej!" och prat och kram och plötsligt gjorde det inte så mycket att jag tyckte att Japandroids var ganska trista för jag har inte sett Emmy sedan Popaganda. En öl på Brooklyn bar vägg-i-vägg efter det och sedan drog vi oss hem. Fast på vägen hem gick vi på Japandroids och Stånken sa "Bra spelning!", fast på engelska för de är ju från Kanada, och sångaren var gullig och glad och tackade oss för att vi kommit. Så då gillade jag bandet lite mer. Jag är lätt på det viset.

Igår var vi på afternoon tea på gulligaste stället som Amalia tipsade om här i bloggen i veckan. Stockholm tea & garden. Vänta så ska jag visa bilder.. Här!

Temenyerna hade namn efter "My fair lady". Jag tog en Eliza Dolittle. Då fick man en kanna valfritt te (jag tog den spännande smaken jordgubb & champagne), scones med fyra sorters tillbehör, tre trekantsmackor av valfri sort (de med lax var super!) och en liten efterrättskaka. Om man var mätt efteråt? Något...

Anton hade förstås nästan sönder de sköra små kopparna med sina stora, grova manshänder.

GölligölliGÖLL-överdos!!! Dessutom hittade jag kanske de finaste bokstöden där inne också. Den dagen jag tycker att bokstöd är värda att lägga 1300 kronor på så ska jag köpa dem.

(Anja sa förresten idag att det där var ett typiskt Johanna-ställe. Och sen sa hon "Det är konstigt för vi är lika på många sätt och har samma humor, och den är ju allt annat än gullig, och sen har du ändå den där sidan som är så..." och så viftade hon med fingrarna som om jag vore fjolligaste gaykillen. Haha.)

Sedan sa vi hejdå till antons systrar och så åkte vi hem och så sprang jag igen. Det var faktiskt tredje gången den veckan (3 x 3,2 km), så nu har jag nog kommit på gång på riktigt igen. Jag springer efter ett träningsprogram, för första gången, och idag tycker killen bakom programmet att jag ska springa 6,4 km. Josåatte............. Det kan vara så att min andra personliga tränare, som heter Annahoj, tycker att jag ska springa liggandes i soffan ikväll, ätandes på diverse lakrits från lördagens lilla räd. Vi får se om de kan komma överens. Annahoj är rätt stark och sånt.

Nästa sida »