I need you, I don't need you

3 september, 2012, 10:54 i Personligt

Här sitter jag och fyller mina läppar med läppglans. Gång på gång, med tankarna lite på annat håll. Det blir så när man inte kan låta tankarna vandra fritt och man måste vakta på dem konstant. Man upprepar saker, rörelser, tankar för att distrahera sig. Vissa dagar går det nästan som på rutin och andra dagar måste man kämpa och det är då man sitter där med läppglanset och smörjer frånvarande samtidigt som man tvingar de glada tankarna att skrika högt där inne så inga andra ska få chansen att visa sin sorgliga nuna.

Det har varit mycket sådant den här sommaren. Läppglanssmörjande och fest och skrika glada tankar och fylla på, fylla på, fylla på så nivån håller sig på nästan samma som förut och man inte ska märka att glaset har ett stort hål i botten.

Och nej, jag har fortfarande inte kommit på hur jag ska hantera den här bloggen. Jag har låtit den stanna vid läppglanssmörjandet (Glam shine i "Tart lollipop" från L'Oreal för den som undrar), även om läppglanssmörjandet inte alltid involverar läppglans eller smink, och det går ganska lätt men samtidigt så framstår man som en ytlig (men lycklig?) lolla och är det verkligen så man vill ha det? Dessutom är det svårt för att det får mig att tappa intresset. Känner liksom inte att jag har något att erbjuda. Jag vill inte vara en emobloggare, men så är jag visst det ändå. Det är typiskt livet det där, att man inte alltid får välja. Att man är en jävla emobloggare fast man vill vara en sån där som skriver om läppglans och är nöjd med det.

Fast samtidigt är inget som jag vill ha det ändå så vad gör en blogg.

Nu åker jag snart till New york och högt tempo och upplevelser och bara vi och då kommer det säkert att kunna gå flera dagar på raken utan att jag måste anstränga mig såhär mycket. Det blir toppen. Och nu kommer NY-låten:

"Chelsea hotel no. 2" med Leonard Cohen och han är nog den artist som oftast sjungit mig till sömns. Han har en sån där magisk röst som kan överrösta insidan, till och med när den skriker.

Etiketter: Chelsea hotel no 2, emobloggare, läppglans, Leonard Cohen, musik, New York

Shut up, no you shut up!

1 oktober, 2011, 11:50 i Musik

Det finns så mycket bra musik i mitt liv för tillfället. Hinner inte lyssna på allt. Bäst just nu är Alex Turners Submarinesoundtrack (han är bättre såhär än med Arctic Monkeys i mitt tycke), Mattias Alkberg (skägg!) och så Two door cinema clubs inte helt nya skiva som jag inte riktigt ägnade så mycket uppmärksamhet när den kom. Och så, alltid alltid, Jens Lekman.

Tryck på play om...