Religiös på en fredag

2 mars, 2012, 10:19 i Musik

Gaah paniken när man får för sig att man klippt av allt hår. IRL märker jag inte jättestor skillnad, och ingen annan heller tror jag, men när man gör såhär syns det väl? Klippte ändå av typ 8 centimeter på längden. Och ljusade upp det lite överallt (men skillnaden mot ansiktet är liten för där var det redan så solblekt från Grekland och sånt där). Behövde dock klippa det ganska mycket för topparna var så torra och det trashigaste som finns är långt ovårdat hår. Långt ovårdat hår skulle kunna vara med som en egen deltagare i Big brother. Långt ovårdat hår skulle gå runt i underkläder, ligga (och med de fulaste killarna dessutom) och bråka om hjärndöda saker som cigaretter.

Men visst ser jag snel ut med nya håret? Timid och mild och THE HILLS ARE ALIIIIVE WITH THE SOUND OF MUUUUUSIIIIIIC!! typ. Som en, eh, nunna. Känns passande inför ikväll för då ska jag ju på konsert, med tillhörande efterfest på Slakthuset. Justice och fransk elektronika. Och de är ju ganska kyrkliga sådär. Såhär liksom:

 

Hallelujah, prisad vare Justice!

Året 2011: Februari

29 december, 2011, 19:25 i Kläder, Musik, Personligt

Februari 2011

SOLO nr 2 var superfin med Taylor Swift på omslaget. Såhär:

Februari är annars en föredömligt kort vintermånad, det har jag alltid tyckt. Jag och Anton firade ett år som förlovade (och sex år tillsammans) den andre. Då såg jag såhär proper ut:

Körde väldigt hårt på "Jag har en häst och ett gods och min man tycker att rävjakt är ett bra tidsfördriv"-looken (det ni inte kan se är ett par bruna mockastövlar och svarta jeans. Ja och att kavajen har små knappar med hästar på). Reafyndade kavajen på Zara. Bra köp.

Jag tittade om och om igen på den här videon med min älskling James Franco. Och fick kåtslag.

 

Funderade, sådär runt årsdagen, på bröllop. Skrev: "Man vill ju inte go overboard. Inget overkill-bröllop liksom. Det enda viktiga är ju kärleken, och det är inte bröllopsdagen utan alla dagar som kommer efter det som är det stora äventyret. (OM JAG INTE FÅR EN STOR FLUFFIG KLÄNNING, BLIR PÅKLÄDD AV FJÄRILAR OCH BLIR LEDD TILL ALTARET AV ETT TALANDE DJUR SÅ ÄR DET INTE PÅ RIKTIGT!!!)". Håller fortfarande fast vid det.

Nagelinspirerades av catwalkbilder som den här. (Och som ni ser hade vi inte målat om den fula röda väggen än.)

Jag använde det enda vintagefyndet jag gjort i hela mitt liv. Ett skärp.

Var inlåst i Big brother-huset under det pressdygn som hölls innan säsongen drog igång. Det var jag, Pascal, Izza, Peter 08, Dessie, Egoina, Daniel Paris, Jackie och ungefär lika många till men nu orkar jag inte länkgoogla längre. Väldigt intressant dygn, som mynnade ut i en artikel för SOLO. Förstås.

Vi var på den här spelningen med Jonas, som är mer känd som Bedroom eyes. Mycket bra!

Jag var lite besviken på klänningsskörden från årets Oscargala. De här var i alla fall mina favvisar.

En februaridag såg jag ut såhär. Med en ny tröja, från Weekday, som blev en av årets favoriter. Ja, i all sin mörkblåa enkelhet.

Men annars var februari en ganska blähig månad. Jag kände mig ful och det var galet kallt ute (-21 den 24e februari, till exempel). Man kunde värma sig i frysen – så kallt var det. Råkade elda upp min mikro också, och när jag några dagar senare gav mig ut på stan för att köpa en ny kom jag hem med två tröjor istället. Försvarstalet: "Men man kan värma saker med tröjor också. Kanske inte mat, men armar till exempel." Anton åkte och köpte en ny dagen efter. Och så målade vi äntligen över de fula väggarna i vardagsrummet, efter mycket googlande ("Kan man ta vilken färg som helst?", "Hur många lager ska vi måla?" och "Varför finns det så många nyanser av vitt?!").

Play the fucking hit!

19 november, 2011, 18:49 i Musik

Hello boys and babes,

Här sitter jag och webcammar mig medan jag väntar på att Anton ska bli klar med middagen vars huvudingrediens är, eftersom han fått välja, en ordentlig köttbit. Ikväll väntar hajpad konsert med My morning jacket och jag förväntar mig inget annat än att stadens samlade hipsterelit kommer vara där och tävla i vem som kan se hipstrigast ut. Jag är ett väldigt tillbakalutat fan i allmänhet, och på konsert i synnerhet, där jag föredrar en fullpepprad 45-minutrare (japp, oavsett artist). Anton har dock förvarnat mig om att MMJ gärna spelar i 2-4 timmar och bad mig att ta bekväma skor. Där dog min mojo. Bekväma skor, det är väl någon slags skällsord va?

Jag ser just nu mest fram emot förbandet, som är det eminenta The head and the heart. Efter det finns det en överhängande risk att jag tar min tillflykt till baren, där jag gissar att jag kommer få hänga ganska ensam. Kanske blir jag jättejättefull och slår mig så småningom fram till scenen där jag skanderar "Play the fucking hit!" tills jag blir hipsterföda. Sätt 45-minutersgräns på min begravning i så fall är ni snälla.



Från My morning jackets senaste. De är bra, som ni hör, men jag är en mycket rastlös och otålig människa. Inte byggd för fleratimmarskonserter. Är inte Markus Larsson.

The head and the heart – Sounds like hallelujah. En av årets älsklingslåtar.

We! Are! Your friends!

27 oktober, 2011, 12:14 i Musik

Fick precis ett mycket exalterat sms från Anton som berättade (i ofullständiga meningar, som sagt MYCKET exalterad) att Justice kommer till Sverige i vår och att han köpt biljetter. Hoppas på en riktigt cool konsert! Typ såhär:

Fransk elektronika från Ed Banger records. Och ikväll ska jag och Malinpärla till Fotografiska och kolla senaste utställningen (fast jag ser nog mer fram emot Helen Levitt. Eller kanske allra mest mot att strosa i deras shop). Känner mig som en söderschablon. Tur att jag vägde upp med "Bad teacher" igår (som inte var sådär jättebra. En tvåa tycker jag, en trea säger Anna.). Jason Segal var hela behållningen.

Där till höger ligger han, Jason. Ganska söt på Freaks and geeks-tiden, tycker ni inte?

 

Go bananas

10 oktober, 2011, 15:06 i Personligt

Vi var ute i lördags. Emmas kompisar, bandet Parker Lewis som för övrigt rosades i senaste Sonic, hade en spelning på Strand och vi var entusiastiskt stöd. Inte för att det direkt behövdes för framme vid scenkanten stod redan ett gäng känslosamma artonåringar och höll med om precis allt som Emil sjöng, och det var ju kul och fint. Efter att ha testat att göra banana cheesecake-drinkar hemma (...) och fått Niklas att bjuda på irish coffee (chartertant 4 life), var jag både alkohol- och koffeinstinn om man säger så (blagad är ordet vi skulle ha använt hemma i Skåne). Så när vi stod i baren på Strand och jag precis lyckats övertyga den myntalösa bartendern att göra den drink som han på bäst sätt tyckte "representerade själen i en mojito" (åhherreGUD) ser jag ett lockigt hår en bit bort. Ställer mig och stirrar. Hans ansikte känns ju så bekant. Kommer på att det är en jobbkontakt; en fotograf vi brukade jobba med. Nu hade det friska/vettiga/opinsamma varit att vinka lite och fokusera på sitt sällskap/drink/konserten men som ni förstår gjorde jag inte det för då hade det här inte varit en text värd att skriva. Nej nej. Jag går på ostadiga ben fram till fotografen i fråga, som för övrigt är inbegripen i ett samtal, avbryter det och utbrister "MEN HEJ! DET ÄR JU DU! FÖR VISST ÄR DET *och här censurerar jag*? SÅ KUUUUUL ATT SES!" och börjar prata om nåt jobb vi gjorde ihop för en halv evighet sedan. Som tur var är han väldigt trevlig, så det blev inte så himla konstigt ändå. Åtminstone inte tills följande utspelar sig.

 

Fotografen: Du får hälsa E på ditt jobb så mycket. Vi träffades några gånger i somras och festade ihop, hon är en rolig tjej.

Jag: Jätterolig! Ska jag hälsa henne eller ska jag hälsa henne? (Viftar ivrigt med ögonbrynen, tänk Jim Carrey)

Fotografen: Eeeh, va?

Jag: Hälsa eller hälsa? (Skrattar insinuerande)

Fotografen: Jag förstår inte skillnaden.

Jag: Okej. Då hälsar jag E. (Blinkar övertydligt tre gånger och går därifrån)

 

Ja. Vad säger man. Don't do banana cheesecake-drinks?

 

Från i lördags, med en banana cheesecakedrink i handen. Bilden är för övrigt en print screen från en film. Jag gjorde ungefär femton den kvällen som jag skickade till vänner här och var. Försökte till och med lägga upp här vid tre på natten. Är dock ganska nöjd med att det inte gick...

Sommarens sista smak

29 augusti, 2011, 16:51 i Musik

Huvudet är fortfarande uppfyllt av Popaganda. Sommaren gjorde en sista kraftansträngning och skämde bort oss med strålande sol och varma vindar, konserterna var härliga och vännerna var finare än någonsin. Gud vad jag tycker om dem. Jag tog några bilder, men inte alls många, och de få jag tog är på antons mobil. Så jag lånar av Anna så länge. Vill ni se mer, eller läsa (h)ärliga texter, så tycker jag att ni ska kika in här. Nu kör vi festivalskörden!

På väg mot festival! Hatten är på och jag är pepp, redo, glad. I lomo.

(Fre)dagens outfit, fotad i en bussdörr.

Här står jag i min blommiga klänning som jag hatälskar, köpt på Primark för ingapengaralls. Kände mig som ett lik och var lätt blekast på festivalen. Kändes dock lite bättre när jag blev stoppad och fotad av en streetstylefotograf. Bekräftelse, du är mitt livselixir!

Världens bästa Mattias satt under eken och väntade och lyssnade på Henrik Berggren medan jag köpte churros i nåt festivalstånd en bit bort. Sedan satt vi där under trädet. Vi såg Broder Daniels avskedskonsert på Way out west tillsammans för några år sedan, och Henrik nu, utan resten, var inte alls lika bra. Men i slutet, när han spelade "Shoreline", var det fint ändå.

Jag är glad, egentligen. Måste vara Henriks musik som gör att jag ser emo ut.

Jag och mina fina, underbara.

Bästa konserten på hela festivalen var Arcade fire. Verkligen supderduperduperbra! Älskade deras små filmer som visades på storskärmarna bakom också. Stod för övrigt ett stenkast från Annika Norlin/Säkert!. Hon verkade också tycka att det var bra.

Lördagen. Vi förfestade på gräset vid vattnet där Niklas bor. Bästa hänget, bästa gänget.

Och solen sken på bara ben.

Jag hade nya solglasögon. Leoparder. Reafynd från MQ som aldrig blivit använda förut.

Det var mycket skägg, både på scenerna och bland vännerna.

Oskar är hemma! Lämnade London för att krama ur de sista dropparna av svenska sommaren. Fint. Och Mira förfestade som den fyllehund hon är.

På väg mot området igen. Sedan glömde jag bort kameran.

Nu blev det konstigt för att jag blandade både Annas och mina/Antons bilder (fick dem medan jag skrev). Krokigt och brokigt. Men sådan är jag. Väldigt icke-enhetlig. Och trött, efter en mycket bra helg.

Och så var det slut

7 augusti, 2011, 11:41 i Personligt

I fredags var vi ute; jag, anton, Hoffis, Daniel och Gullan. Utelivet i Ystad lämnar mycket övrigt att önska (..) men vi hade förstås kul ändå. Att mamma är gammal bartender och att Soft social club gjorde goda mojitos hjälpte till också. Blött blev det och igår var jag mer död än levande. Passade ändå på att nalla skjuts in till Malmö med Gullan för att träffa Emmchen på en uteservering (på en gata jag först trodde hette Fisgatan, men det visade sig vara ett R där också - Friisgatan alltså). Så himla fint att träffa gamla vänner och nu när jag sitter på ett tåg bort igen gnager saknaden redan i hjärtat. Värst är det att tänka på Gullan som jag träffar så sorgligt sällan eftersom hon bor i Grekland. Försöker tänka på att Oskar snart kommer hem istället. I flera dagar den här gången. Älsk! Och sen kommer ju hösten med Londonbesök, härliga konserter (My morning jacket och Jens Lekman bokat!) och förhoppningsvis en Greklandstripp. Och så Popaganda förstås, alldeles snart. Så det kan nog bli bra det här också.

Måste lägga upp den här också, bara för att G ser så rolig ut.. Världens bästa knäppskalle!

var har du varit i hela mitt liv eller under hela min kväll

21 juli, 2011, 10:09 i Musik

Idag regnar det. Det är för att jag ska på utomhuskonsert ikväll. Jakob Hellman spelar på Kulturhusets tak. "...Och stora havet" är nog den enda skivan jag faktiskt lyssnat sönder, bokstavligt talat. Cdn hoppar och det går inte att lyssna på de fem första spåren. Satt i min stora fåtölj i flickrummet i Ystad (okej, ett av flickrummen – jag har ju flyttat ungefär en triljard gånger) och sjöng inlevelsefullt med i sångerna, med hoppfull start i "Du är allt jag vill ha" (Ja, säg vad du tror att du tänker imorgon när jag vet att du antingen går eller blir kvar. Och som jag sa, Du är allt jag vill ha.) och oundviklig kraschlandning i "Vara vänner" (Jag har suttit för länge för allt som är kvar här är ett fotografi. Och alldeles utanför flyger hela livet förbi). Usch vilken vidrig tid det där var. Inga kan vara olyckligt kära som tonåringar. Fast jag var i och för sig 20, men såhär i retrospektiv kan jag tycka att 20 absolut borde räknas som tonår. Eller så var jag bara lite sen med att få hjärtat sönderslitet av motorsåg maskerad till pojkvän.

 

Men det var ändå något av det jobbigaste jag varit med om. Så mycket skit som sammanföll på en gång; dumpad, halvtidsjobb på bageri utan framtidsutsikter, pank, inga framtidsplaner, ensam (kände knappt någon i Ystad) med en bästis som bodde i Malmö och var så superdupernyförälskad att det fladdrade små hjärtan ur öronen på henne. Blev deprimerad, tappade aptiten, kilon, självkänslan. Lyssnade på "Tårarna" och "Vintern dör" och tänkte att livet såg ut som ett tåg.

 

Det gick ett år. Ett år av Jakob Hellman och depp och sorgliga fyllor och sömnlöshet och framtidsångest.

 

Sedan vände det. Sakta först. Flytta fokus. Flytta 50 mil till en annan stad. Då hade jag äntligen tagit mig in i en annan värld, för att använda Hellmans ord. Och med den fysiska distansen kom den mentala.

 

Det är nästan omöjligt att skriva om Hellman utan att nämna Håkan Hellström idag. De är samma, med tio års mellanrum och med olika lust och ork att följa upp superhyllade debutalbum. Om du inte är bekant med Hellman utöver "Bara vara" men älskar Håkan Hellström för hans vackra texter så ska du göra dig själv en tjänst och lyssna på Hellman. Det är mindre spralligt, mer "Brännö serenad" än "Kom igen Lena". Bortse från syntharna som ger vissa låtar den där Seinfeld-känslan och bara lyssna. "...Och stora havet" är den bästa svenska skivan jag vet. Den är 22 år gammal och håller fortfarande och jag tror aldrig att jag kommer att tycka annorlunda. Ikväll kommer bli magiskt.

 

Hellman när han vann årets nykomling på Grammisgalan 1989.

Petting i parken

21 maj, 2011, 14:31 i Konversationer, Musik, Personligt

Fredagskvällen började såhär...

... Och fortsatte såhär, med Jonas spelning på Mosebacke. Mycket bra, precis som senast. Efter det hamnade vi på Debasers uteservering. Där trodde någon att anton kom från den lilla byn Scrotum, jag blev dissad av en engelsman för att min hatt var köpt i Minneapolis ("fucking coolkid") och så träffade vi en tjuv från gamla stan. Det roligaste var dock Linda. Det här utspelade sig precis när hon skulle gå.

Linda: Det var kul att ses! Vi får göra om det snart. Vad sägs om petting i parken?
Johanna: Öhm, va?
Linda: Ja? Nån dag när det är fint väder. En filt, lite vin och så vidare.
Johanna: Petting? I parken?
Linda: Va? Nej jag sa picknick!

Lite seg när jag vaknade imorse, särskilt när jag tänkte på att vi ska ut ikväll. Men efter en skål med jordgubbar och en hundpromenad känns det bättre! Ikväll ska vi på fest med Izza från mitt dygn i big brother-huset och nån från Bachelorette. Såg på fejjan att Izza gör spellista och hade lagt till Martins "Yeah yeah wow wow". Det här kan sluta lite hur som helst.

Botemedlet (tillsammans med resorb).

Gruff Rhys på Strand ikväll!

18 mars, 2011, 15:29 i Musik, Personligt

Ikväll ska vi på konsert med Gruff Rhys, från Super furry animals. Innan dess väntar middag och vin på Strand med ett gäng vänner. Lite deppigt att det snöar ute (!) men jag gissar att det inte är något som inte går att bota med lite vin och moules frites. Att det bara är en dörr mellan restaurangen och konserten underlättar också (särskilt med tanke på att jag har klackar på sådär 12 centimeter idag). Sedan konsert och lite dans på det. Fin fredag.

Hade tänkt lägga upp en bild på skorna här men det går visst inte så ni får lyssna på Gruffs "Shark ridden waters" istället. (Tänker alltid på dig Malin när jag ser hajpojkar.) Skön låt va?!