Tre kilo chokladpraliner tack

29 mars, 2012, 8:47 i Redaktionsliv

Är på pressfrukost för bästa kaffet (Nespresso såklart). Var ganska tidig så jag funderar på att snabbt som blixten springa runt och trycka i mig chokladpralinerna från samtligas tallrikar. Och björnbärsmoussen. Är dock inte en girig person... så jag kan tänka mig att lämna marmeladkonfekten. Eventuellt.

Två räddare i nöden

12 januari, 2012, 10:12 i Skönhet

Idag är jag glad trots att jag fick stå och vänta på tvärbanan som aldrig kom. I regnet. Och jeeettehöga klackar. Glad på grund av dessa små härlisar:

Fick nämligen en allergisk reaktion i ansiktet efter att ha använt nån no good-kräm från Medstop. Använde den en eller två gånger och sen BAM! Lepra (som i själva verket visade sig vara eksem över typ en tredjedel av ansiktet. Kli, ont, fult.). Köpte krämen från Avéne i måndags tror jag och redan nu är huden så mycket bättre. Punktbehandlade lite med Locobase och nu är huden nästan återställd. Älsk!! Känner mig helt speedad.... Vilket iofs kan bero lite på det här också:

NÄR ska jag lära mig att jag inte TÅL koffein?! Känner mig halvt hysterisk på insidan nu. Fast gott vare. Är ändå happy bunny som ni kan se:

Fick iofs veta igår att mamma håller på att bli blind och det pga en sjukdom som går i arv... Men va fan. Orkar inte tänka på det nu. Väljer att vara glad över frånvaro av eksem istället. Eller ja, nästan frånvaro då. Firar med årets första photobooth-bild.

Det lyxigaste i mitt liv

6 december, 2011, 17:57 i Personligt

På väg hem från en intervju gick jag förbi Nespresso-butiken på Kungsgatan och bestämde mig för att gå in och köpa några rör koffeinfritt (Malin frågade för nån morgon sen om jag var hög när jag i själva verket bara druckit en kopp kaffe). Det är alltid en lika konstig, och genuint osvensk, upplevelse att handla där. Butiken är superstylad, alla som jobbar där är klädda i mörkmörkmörkbruna kostymer/dräkter och när man kommer in hälsas man av en kostymklädd person vars enda uppgift tycks vara att ge dig en liten nummerlapp.

En sån här.

Och trots att jag var där mitt på dagen är fem kassor bemannade med mörkmörkmörkkaffebrunklädda kostymkvinnor- och kostymmän. Man står och tittar på några kaffedoftande värmeljus och funderar på hur gott ett doftljus för 400 kronor egentligen kan lukta innan det är ens tur och man går fram till den övermänskligt trevliga och mörkmörkmörkkaffebrunklädda människan som står och väntar med ett leende bakom kassa C. Man säger vad man vill ha – och sedan händer nästan det konstigaste av allt. Den mörkmörkmörkkaffebrunklädda människan tar sig tid. På riktigt, liksom. Hon, som det var i mitt fall, lämnar förslag på nya smaker jag kan tänkas gilla, blir inte irriterad när jag inte riktigt minns om jag registrerat nespressomaskinen där hemma på antons eller mitt namn, försöker inte stressa bort mig trots att det står folk och väntar. Och när vi är klara säger hon att jag gärna får gå förbi (den bemannade) kaffebaren längst ner i butiken så bjuder de på en kopp cappucchino, espresso eller vad jag vill. Detta trots att jag bara handlade för 60 kronor.

Visst är det konstigt? Det känns som om att kliva in i ett rymdskepp som tar mig ljusår bort från Stockholm och Sverige.  Men det allra tydligaste tecknet är något annat. Det finns nämligen ingen ironi i Nespressobutiken?!! (Insert läskigt spökljud.) Men jag gillar det ändå. Jag tror att jag kanske till och med gillar det mycket.

 

Det är alltså vad man får om man köper en kaffemaskin för några tusenlappar. En rymdresa. Ja, och en kaffetjänst dit man kan ringa dygnet runt och beställa kaffe för hemleverans. (Måste testa det klockan fyra på natten någon gång.)

Såhär ser ena delen av butiken ut. Allt det där färgglada är kaffe.

Stockholmsnappflaska i högsta hugg

11 augusti, 2011, 8:00 i Personligt

Testar att vara ekonomisk idag. Tar med mitt eget kaffe istället för att köpa på Gullmarsplan och försöker därmed väga upp det inte lika ekonomiska köpet av en (väldigt dyr) kaffemaskin. Kände mig enormt töntig, som en sån där stockholmare som går runt och suger på sitt medhavda kaffe som om det vore någon slags livsuppehållande åtgärd. Faktiskt ungefär lika töntig som när jag och en vän, vi kan kalla honom Mattias, eftersom han heter så, hade en lång mejlkonversation om vilken färg jag skulle välja på kaffemaskinen.

(Något helt annat: Det är bra att skaffa cykel för då börjar man uppskatta konstiga saker – som regn till exempel. Ett litet tips från mig till er göteborgare.)

Experiment för den döve: Sno någons stockholmsnappflaska och se om han eller hon börjar gråta lika ihållande som en kolikbebis. Jag tror.

Inga vägar av de jag gått på idag har lett till Rom

14 april, 2011, 9:57 i Personligt

Har ni tröttnat på mina Rom-bilder än? Bra, för det här är Annas! Hehe. Men seeer ni vad härligt? Blommande körsbärsträd. Hur långt är det kvar tills de kan tänkas slå ut i Kungsan? Fast jag gillar iofs inte Kungsan, med körsbärsträd eller ej. Så himla tråkig plats. Men i år ska jag ringa Anna när de blommar så vi kan åka dit, skaka på huvudet och säga att det var vackrare i Rom. Sedan tänker jag mig att vi åker ut till deras hus vid vattnet och fikar istället.

Är fortfarande okaraktäristiskt sugen på kaffe. Kaffe och Rom. Inte spriten dock. Någon måtta får det vara.