We laugh until we think we’ll die

31 oktober, 2011, 10:26 i Personligt

Hej flickor, pojkar och könlösa (alla vill inte tilltalas med sitt kön vet ni väl),

Nu är det måndag och det känns så väldigt skönt. Hade en riktig toppenhelg men igår kväll, när Anton jobbade, kände jag mig rastlös och längtade lite efter jobbet. Det enda jag behövde göra för att få som jag ville var dock att blunda och så taadaa – måndag morgon. Vi har två nya praktikanter här idag. Julia tyckte att jag skulle fråga om det var prakticans eller praktican'ts. Jag tog det såklart ett steg för långt och sa att vilket som var okej så länge de inte är prakticunts. Måste tänka på språket nu i några veckor som ni hör.

 

Lördagsnatten bjöd på dansdansdans. Som ett bättre träningspass kan man säga. Och jag sa nästan inga dumheter. Bara tramsade mig lite på toaletten en gång.

Scen: Toakö på Debaser. Står framför två killar i 25-års åldern som ser sådär typiskt F12 ut. Den ene maler på om hur töntiga alla på söder är, vilket i och för sig råkar vara ett av mina favoritämnen, men så kände jag för att mucka lite. Han var ju bara dubbelt så stor som mig.

Killen: ...och så tror de liksom att "Oh bara jag sätter på mig en sjal från Gudrun Sjödén så blir jag automatiskt jättecool". Blablablabla.

Jag: Alltså du verkar ju vara så dum i huvudet att du antagligen kommer ta det här som en komplimang, men vet du att du ser ut precis som Fredrik Wikingsson?

Killen: Jag har hört det förut. Men Fredrik är faktiskt en kompis till mig.

Jag: Mhm..

Killen: Eller ja, han bjöd mig på lunch en gång.

Jag: Haha! Och jag låg med Robert Pattinson igår. (Tänkte att jag också skulle överdriva motsvarande mycket, men han fattade ju inte.)

Killen: Haha, Robert Pattinson! Han är ju inte cool!

Jag: Nä, han är ju ingenting mot Fredrik Wikingsson.

 

 

Haha. Så himla roligt. Skrattar fortfarande. Fredrik Wikingsson. Sedan sa den där killen att han var sångare i ett band och så frågade jag förstås vilket och så svarade han något jag aldrig har hört talas om. Då skrattade jag ännu mer. Sedan gick jag tillbaka till mina vänner och dansade. Fortfarande skrattandes.

 

Den här låten dansade vi inte till men den är fin så vi inleder väl veckan med den då.

Edward Sharpe & The magnetic zeros – Home (fram med låtsastamburinen Malin!)

 

Dela på Facebook 0

Följ mitt RSS-flöde