Brilleschlange

17 maj, 2013, 9:40 i Personligt

Igår var jag, Sara, chef-Karin och praktikant-Gabriella på ett glasögonevent för Specsavers. Helena Christensen har designat bågar (samtliga på bilderna nedan) och så ska årets glasögonbärare koras. Dessutom sitter ched-Karin i juryn för det senare. Först åt jag och Sara snittar för ca sex personer......... så pass mycket att en av servitriserna kom fram till oss, och bara oss, för att fråga om vi ville ha fler. Ehehehe. Tur att man inte är en pinsam person, att man är smidig och så vidare. Goda var de i alla fall. Sedan hamnade jag bredvid Helena Christensen som var lång och urvacker och ja, supermodellig liksom. Snitt-johanna och supermodell-helena. Tog ingen bild på detta nej. Sedan provade jag och Sara cirka alla glasögon tio gånger. Sedan hade typ alla människor gått och vi fick skynda därifrån.

Sådana som tonar ut (användningsområde: kontor) och Harry Potters (användningsområde: Hogwarts).

Svarta av den typen jag alltid har fast här med grön insida. För den som vill vara lite mer wild and crazy.

Överdimensionerade svarta (med anusmun) och vita piloter som andas Elle-Cia.

Det är ju UPPENBART på bilderna ovan att jag eller Sara borde bli årets glasögonbärare. Som ni ser. Annars behöver ni glasögon. (Särskilt på sista bilden tycker jag att man ser vår potential.)

20130517-092806.mov

På länken ovan kan ni även se en rekordliten film på vårt vackra posande. VARSÅGODA!

Etiketter: årets glasögonbärare, event, glasögon, Harry Potter, helena christensen, kontorskänsla, snittar, specsavers

Projekt fotboll: Del 3

12 april, 2012, 12:52 i Personligt

Anton har tjatat ("Det är för lite fotboll i din blogg!") så här kommer del tre i Projekt fotboll. Var först jävligt osugen eftersom det rapporterades att en tjej blivit våldtagen på arenan under matchen i fråga, men det visade sig sedan inte stämma. Tack och lov.

Jag var ju på min första match i måndags. Hammarby mot Halmstad. Superettan, som alltså är serien (eller säger man ligan?) under Allsvenskan. Målet för dagen var att skaffa en halsduk, delta i marschen och överleva matchen. Vi tog oss till supportershopen borta vid Zinken och i ärlighetens namn var jag kanske allt annat än sugen på att tillbringa annandagen med att titta på fotboll tillsammans med tusentals brölisar, även om jag försökte hålla god min (i vanliga fall är jag ganska öppen med mitt missnöje, host). Väl där tyckte jag att halsdukarna var alldeles för små för att tjäna sitt syfte, det var sex grader ute, så det slutade med att jag köpte ett par vantar istället. Såna här:

Jag får lite Harry Potter-feeling av dem? Typ nåt av quidditchlagen har väl de här färgerna..? Jag frågade med det var inga i sällskapet som kunde sin Harry Potter om man säger så. Sällskapet som för övrigt bestod av mig och tre fotbollsnördar; Anton (som bland annat jobbar med fotboll på Eurosport), en engelsk fotbollsjournalist som reser över Europa för att gå på fotbollsmatcher och en tvättäkta Hammarbyare. Vi drack öl (fast jag drack cider, kände att fotbollsmatchen var utmaning nog i sammanhanget) på ett ställe som var absolut fullpackat med extremt peppade hammarbysupportrar. Ibland stängdes musiken av och så sjöng de avancerade sånger som gick ungefär "Hammarby, hammarby, hammarbyyyyy!". Alla var dock snälla. Sedan gick vi till Medis.

Där var luften tjock av rök och smällare. Jag ryckte till varje gång något lät pang (nej nyårsafton är inte heller min grej) och det kändes som om vi var med i någon slags stadsrevolution. Men när jag väl acklimatiserat mig så upptäckte jag att det hela var ganska... trevligt. För folk var liksom glada. Och sen började vi gå och folk sjöng och skanderade och mäktigheten i det hela var rätt cool. Folk hängde ut genom fönsterna och tittade på oss och vinkade. Unga män klättrade i lyktstolpar. Små barn satt på pappors axlar. Jag träffade två skivbolagssnubbar som jag jobbar med ibland och de sa att jag var en bra tjej och "Känn lugnet".

Väl på plats på söderstadion så spelades "Just idag är jag stark" och det var nästan 12000 personer (minus ungefär 100 halmstadsupportrar) som sjöng med och det skallrade så härligt och klacken vecklade ut stora flaggor över sig själva så hela läktaren blev grön. Såhär:

Det var kanske det finaste på hela dagen. Det blir så väldigt dramatiskt och teatraliskt. Sedan började själva matchen. Jag tänkte att det var bäst att engagera sig för att stå ut, så det gjorde jag. Och det gick faktiskt rätt lätt, automatiskt nästan. Bitvis var det ändå lite segt, men då kunde man lyssna på klacken som aldrig slutade sjunga eller delta i nån "Andra sidan är ni klara?!"-ramsa. Sedan vann Hammarby och det kändes lite som om man hade lyckats med något, trots att det enda man hade gjort var att sitta på en bänk och applådera lite då och då och tycka att domaren var helt dum i huvudet så fort han dömde något som var bra för det andra laget (kom också helt automatiskt). Sedan tackade laget klacken och då var det sådär fint igen, och man blev lite varm trots att det var så förbenat kallt ute.

När jag kom hem gjorde jag som Anton hade gjort, det vill säga läste alla artiklar om matchen som jag kunde komma över. Jag fick bekräftat att matchen hade varit lite seg, främst på grund av en risig gräsmatta. Kände mig mallig för att jag hade kommit till samma slutsats (ja förutom den där biten med gräsmattan då). Övervägde att anmäla mig till en tjänst som skickade ut Hammarbynyheter för 3 kronor smset, men bestämde mig för att låta bli (tänk om de kickar 10 sms om dagen, varje dag?). Kan numera namnet på två hammarbyspelare: Bojassén ("Det finns bara en") och Dahl (som spelade ungefär en minut innan han bars ut från planen på bår på grund av hjärnskakning). Vet numera även vem Lee Baxter ("Sopa! Idiot! Bonnjävel!") är.

Nästa hemmamatch är om två veckor. Då är det derby. Och tanken är att jag ska vara där. I måndags såg jag fram emot det, och riktigt så peppad är jag inte längre. Men det pyr ett svagt intresse där inne någonstans. Det har dock inte, för fem ören, spillt över på övrig fotboll. (Sorry babe.) Och det lilla intresset som finns är i avtagande, så nu blir det att kämpa.

Etiketter: Bojassén, Dahl, fotboll, Halmstad, Hammarby, Harry Potter, hjärnskakning, Just idag är jag stark, Lee Baxter, marschen, premiär, Projekt fotboll, quidditch, söderstadion, Stockholm, superettan, vantar

Året 2011: Juli

30 december, 2011, 16:27 i Böcker & film, Kläder, Personligt

Juli

Det började varmt. Nästan 30 grader ute den andre juli.

Köpte den här klänningen på Topshop. Nog sommarens bästa köp.

Läste den här boken, bland andra.

Det var sådär sommarsommar på riktigt och vi hängde på stranden och ute i skärgården på lediga dagar. Badade massor och vattnet var riktigt varmt. Det var tyvärr ersättningsbussarna vi tvingades åka med till och från Gullmarsplan också.

Köpte en cykel för att slippa bussarna och försökte lära Mira att sitta i cykelkorgen. Upptäckte rätt snart att det är tråkigt (läs: jobbigt) att cykla.

Vi åkte till Karlstad där vi åkte båt och badade. Hade simskola med Mira. Och så förlorade jag på minigolf.

Gick på sista Harry Potter-filmen. Var då såhär snygg. 3D ftw.

Ibland funderade jag på att gå ut utan hatten... Men så blev det aldrig så ändå. Förstår fortfarande inte hur jag kunde festa i den varje vecka och inte tappa bort den. Men hatten i fråga har onekligen suttit på många människors huvuden vid det här laget. Och den har varit på många festivaler, som den här pre-popagandafestivalen.

Sedan blev det slutet på juli och vi åkte hem till Skåne igen för några dagars sommarsemester. Först regnade det bara vilket jag och Anton tyckte var exotiskt eftersom sommaren i Stockholm var så fin. Och några dagar senare försvann regnet och sommaren kom tillbaka.