Ketchupeffekten?

26 juli, 2012, 14:00 i Personligt

Vet ni hur konstigt det blir när man är van vid att blogga varje dag och sen slutar? Först rycker det i fingrarna mest hela tiden, och man måste påminna sig själv om att man inte bloggar längre. Sen går det liksom över (Instagram underlättade dock en hel del i abstinensfasen). Och nu, när jag tänker att jag ska meddela mig här på något sätt, så går det liksom inte att frammana skrivlusten längre. Hur gör man? Vad ska jag skriva om? Svaret är förstås detsamma som det alltid varit, alltså vadsomhelst, men det tar mest bara stopp. Otroligt konstig känsla för en som lidit av orddiarré så länge hon kan minnas.

Man kan ju tro att bloggstoppet skulle leda till mer kvalitativt ordbajsande på annat håll, men den effekten har uteblivit. Tur det. Man vill ju inte gå och skriva något vettigt bara för att man slutat blogga liksom.

Egentligen har jag gett mig själv en vecka till att fundera på bloggen. Utöver de tre (?) veckor jag redan haft ja. Men jag har insett att jag inte alls funderar så mycket. Jag skjuter mest upp det och Instagrammar (tämligen mycket), twittrar (a lot), facebookar (halvintresserat), pinterestar (oanständigt mycket), dricker vin (...), semestrar (såhär var min semester: jämtland, stockholm, ystad, köpenhamn, ystad, stockholm, athen/poros/nåt annat grekiskt ställe/athen, stockholm, jämtland) och målar naglarna (mest "Surfin for boys" från China glaze) istället. Ibland tragglar jag Fifty shades-trilogin (mitt råd: Don't do it. Läs första boken och lämna det sedan därhän) och varvar med lite Glada hälsningar från Missångerträsk (maybe do it, om du vill läsa nåt superduperlättsamt). Tror ni att svaret på den här bloggens framtid kommer trilla ner från himlen likt hagel i juli (japp det hände)? Det tror inte jag. Så jag får väl ta tag i det.

This is me taking tag in it. (Insert applåder). Trots att jag inte fått input i frågan om bloggens vara eller icke vara av eminenta rådgivarna Sara och Malin eftersom de är upptagna med att.. tja, inte befinna sig där jag är (obs kan ha missuppfattat syftet med deras semestrar lite).

Men ja, för att sluta skriva om något så sinnessjukt tråkigt som pingpongmatchen inuti i mitt huvud så kan jag berätta att jag har åtminstone tre sinnessjukt pinsamma händelser att dela med mig av. Eller ja, ni kan få höra en av dem – de andra två är bara för pinsamma för att någonsin kläs i ord. Den här är mer bara måttligt pinsam.

Scen: Kväll i en hamn någonstans i Grekland. Jag känner ingen. Blir inbjuden på drinkar på besättningsbåten. Visar sig att killen som jag hamnat bredvid fyller år, så vi firar honom. Sedan firar vi honom på restaurangen vi går till. Sedan firar vi honom på klubben vi går till. Hela kvällen är ganska mycket av ett enda långt hurrande, kan man säga. Senare på kvällen frågar födelsedagskillen mig när jag fyller år. Jag svarar... och frågar sedan när han fyller år. Haha. Jag vet. Döda mig. Han bara tittar på mig och säger "Tell me you didn't just ask me when my birthday is?" och jag vet att jag borde skämmas och be om ursäkt men istället börjar jag skratta tills jag trillar av bänken där jag sitter. Like a lady.

Dagen efter fick jag värmeslag. Anton säger att det var baksmälla och inte alls värmeslag, men det var definitivt värmeslag. Som varade i 1,5 dygn. Fi fan. Var faktiskt en person på vår båt som svimmade av värmen. Så varmt var det. Det värsta? Hon brände browniesarna hon höll på att baka. Så jävla oproffsigt!!! (Obs skämt. Gillar inte ens brownies.)

Så, nu vet ni att jag lever. Kanske var det här inlägget som att ploppa ur korken. Vi får se. Måste ju ha lite bilder så här kommer ett gäng från de tysta veckorna.

Jag flaskmatar älgkalvar i Jämtland. Det kan man göra på Moosegarden. Typ tusen turistpoäng men så jävla värt. Min lyckligaste stund den veckan.

De här två sötnosarna var det närmare bestämt. Träffade de stora älgarna också, men alltså de var inte alls lika söta. Får inte vara med i min blogg.

Lekte med Mira vid Storsjön. Såg ut som ett troll. I gymnastikskor. Skäms.

Och såhär såg det typ ut i Jämtland. Står en björn och gömmer sig bakom varje björk. Minst.

Vi firade Antons födelsedag i Köpenhamn.

På ett underbart hotell. (Med spa!)

Dag två regnade det i Köpenhamn. Så jag köpte skor. Och smink. (Ej vattenfast.) Sedan kröp vi upp i mjuka soffor på det här stället och låtsades att vi bodde där. Jag sparkade till och med av mig skorna (shoppingfötter) och letade upp en filt att lägga mig under. Anton skämdes eventuellt lite.

Och jag drack lakritsfrappé! Så JÄVLA god. Gör det om ni åker till Torvehallarne (eller vad det nu hette) i Köpenhamn.

Reashoppade lite. Som det här linnet. Och de här skorna.

Sen åkte jag till Grekland svinatidigt på morgonen. Var ändå såhär glad pga iskylan i sverige.

Åkte till Pireus för att hänga med på The yacht week. Bodde på en sån här. Det var 45 grader och värmebölja.

Och så gjorde jag sånt här.

Och sånt här. Fast med en drink i handen.

Seglade under brittisk flagg pga var enda svensken. Kände ingen. Älskar när jag inte känner någon.

Fick nytt namn på Starbucks i Athen.

Frös som en idiot när jag gick från 45 grader till 15 i ett nafs (halvnafs - mellanlandade i Geneve).

Ölhängde lite med fina kompisar i Östersund. Förlorade en tå pga frostskador (sju grader när vi skulle åka hem på natten – fyra grader några kvällar senare).

Åt mycket kakor i Jämtland. För de bakar. A LOT.

Och Miret var med överallt (utom i Grekland) förstås. Lös, vild och vacker.

Klippte med stor sorg av mig dessa. En liten del av mig ville göra fjortisgrejen och behålla dem till nästa år. (okej en ganska stor del. Som segrade i två dagar.)

Hängde med hela härliga Anton-släkten, som bland annat innefattar de tre brorsorna boström.

Fick presenter av världens BÄSTA Kristina. Bara sådär. För att hon är helt jävla underbar.

Var ledsen ibland. Då kramades jag med hund och man.

Och sen tillbaka till älsklingsjobbet. Och det kändes så himla skönt ändå.

Ja. Så var det, på ett ungefär. Och så hängde jag med tryggisarna Hoffis och Gullan och kände att livet kan vara bra samtidigt som det är skit. För så konstigt är det, livet.

Att köra handen genom en krokodil

5 maj, 2012, 21:47 i Personligt

Från tidigare idag. Jag bad Anton att ta en bild på mig när jag klappade "krokodilen" (cape crocodile). Den heter så av uppenbara skäl vilka ni inte kan se eftersom jag står i vägen, vilket jag gör för att Anton är en usel fotograf (men bra på andra sätt). Istället för att klappa krokodilen på huvudet kör jag liksom min hand rakt genom dess skalle och det är verkligen en usel bild men mina shorts är ju rätt pigga.
Nu sitter vi på planet och enligt den här resans lilla hemsida, det finns en sån ja, så befinner vi oss på 11500 meters höjd en bit öster om Belgrad för tillfället. I Sverige väntar åtta grader som förhoppningsvis tar sig upp till 15 imorgon och det är ungefär hälften av det vi vant oss vid den senaste veckan. Det bränner lätt på mina smalben och lite över näsan nu, det är hudens minnen av dagens strandvistelse och påminnelsen är högst välkommen. Jag har inga strumpor i skorna, däremot har jag ett par hopknölade shorts i handbagaget. På de små flygplansteveskärmarna visas "Mästerkatten i stövlarna", igen, och jag har precis läst ut min bok ("Sju jävligt långa dagar" av Jonathan Tropper) och sörjer att den är slut. Jag önskar att den här flygturen var en tidsresa och att vi kommer att landa på Kreta den 28 april 2012 och att Johanna kommer att komma och möta oss med det största leendet innan vi packar in oss i hennes lilla bil och kör den slingriga vägen till hennes by på andra sidan bergen så vi kan umgås en hel vecka samtidigt som solen bleker och bränner.

Det var en underbar vecka och nu är jag avskedsdeppig och sentimental. Och lite brunare.

Strandliv

1 maj, 2012, 9:34 i Personligt

Såhär är vårt liv nu. Igår badade jag i Medelhavet. Hejdå.

Hej värme, jag tror att jag älskar dig

29 april, 2012, 17:36 i Personligt

Här bor vi, precis vid havet vid Greklands sydligaste punkt och med palmer utanför balkongen. Livet är fint.

Hej från mig i en solstol!

Bloggar från himlen

28 april, 2012, 18:15 i Personligt

Här är jag just nu. Bloggar på 10 000 meters höjd, that's commitment! Eller så är jag bara uttråkad. Har precis sett den högkvalitativa filmen "Mästerkatten i stövlarna" och ja, jag har haft roligare. I slutet av filmen insåg jag att jag dessutom glömt att packa ner parfym så jag började fokusera på det och missade typ slutet (men jag tror att ena huvudrollen, som var ett talande ägg, dog). Tur i oturen så rullade parfymvagnen förbi precis då så jag slog till på en sån här:

Det perfekta valet för den obeslutsamma.. Att jag redan har tre av fem i fullstorlek hemma försöker jag att inte tänka på. Och två av dem är faktiskt riktiga favoriter ("Hypnotic poison" och "j'adore") så det är väl bra att ha dem i resvänlig storlek.. Intalar jag mig för att slippa konsumtionsångest.

Mindre än en timme kvar nu, sen är vi i Grekland och jag får äntligen träffa världens bästigaste bästis! Ikväll väntar kramar, grekisk mat och drinkar hela natten. Hurra!

Fyra dagar kvar

24 april, 2012, 9:58 i Personligt

Det är tisdag idag. Det betyder att ikväll är det yoga och gissa vem som sprang igår? OCH planerade sin nästa löprunda under tiden? MHM! Tyvärr har jag ingen tid, liksom alls (varför kan man inte köpa mer på Ica eller nåt?), så om jag ska hinna springa en gång till innan lördag... så får jag gå upp klockan sex på fredag morgon och springa då. Men ja, det är alltså planen. Som en SERIÖS. (Måste sluta missbruka caps lock som en annan tonåring men en håller ju sig ung på de sätt en kan som jag brukar säga.)

Men mest av allt betyder tisdag att det bara är fyra dagar kvar till lördag. Jag kan knappt tänka på det för då bubblar magen upp i strupen av ren glädje (låter lite som sura uppstötningar, fast jag lovar att de är glada). Vi ska ju hälsa på hos min bästis Johanna som bott där nere i typ fem (?) år nu. Eftersom att människan inte bott i Sverige på sådär åtta år (?) tog det ett tag innan hon och Anton träffades. De hade givetvis hört massor med historier om varandra och räknat ut att de var två ganska olika personer. Jag misstänkte att Anton skulle uppfatta Johanna som något flummig, och att Johanna i hemlighet skulle tycka att det var hysteriskt kul och liksom spä på sin flummighet ännu mer bara för att. Visserligen pratar vi om personen som tycker att olikheter är "sjukt spännande och lärorikt" men ge henne en scen och hon uppträder, typ. Så. Vid en av dessa tidiga träffar var vi hemma hos mina föräldrar. Johanna pratar med några andra när Anton säger till sitt sällskap att han är vänsterhänt vilket Johanna snappar upp och utbrister "Jamen DET förklarar ju saken!" innan hon återgår till sitt eget samtal och Anton sitter kvar och ser helt.. Som om han inte är säker på om hon driver med honom eller inte.

Men ja. Två väldigt olika personer, men ändå så himla lika i kärnan. Och viktigast i världen för mig. 23 år har jag och Gullan varit vänner nu. Jag har inte ens känt mig själv lika länge som jag känt henne.

Johannas pappa tycker att vi är så himla lika och ibland är vi kanske det? Här är två profilbilder från fejjan.

För jag har bara regn hos mig

23 april, 2012, 13:21 i Personligt

Vaknade tidigt idag. Kollade på klockan. Sex. Bestämde mig för att sova lite till. Vaknade igen, tittade på klockan. Kvart över sex. Gick upp. Funderade på om jag skulle ta en löprunda i den jämngrå dimman (2012 – våren som gick vilse). Bestämde mig för att locka håret och springa ikväll istället. Lockade hela håret. På väg till jobbet började det duggregna. Lockar hej då.

Såhära då. Om man kramade upp dem lite så blev de nästan som förut. Eller inte. Men jag skiter i regn, rakt hår och allt sånt där för på lördag är jag i Grekland hos VÄRLDENS BÄSTA BÄSTIS!!! Trallalaaa! Imorse slog det mig och jag fattade liksom att det är ganska snart och nu håller jag på att avlida av längtan. Vill egentligen inte ens tänka på det för det blir semiouthärdligt, men så snabbsurfade jag förbi smhi för att kolla väderprognosen (det kan ju vara lite osäkert vid den här tiden på året) och såg det här:

Alltså, iiih! Hoppas, hoppas, hoppas att det blir så. Kanske särskilt med tanke på att vädret här i Stockholm är såhär (och har varit så i två månader eller nåt):

Visserligen måste jag stå ut den här veckan, men det är fullt ös tills vi åker så det går väl förhoppningsvis snabbt.

Att vara tillsammans med en antonprenör

17 april, 2012, 13:20 i Personligt

Hello children. Ganska ofta glömmer jag bort en blogg, och så får jag lite panik och så rusar jag hit för att skriva en meningslös mening eller två. Jag har bloggat i stort sett dagligen sedan 2005 och ännu längre om man skulle räkna in Lunarstorms öppna dagboksfunktion. Eller Skunk. Minns ni Skunk? Hur som helst så är det konstigt att jag kan glömma något jag gjort dagligen i sådär sju år.

Idag blev det klart att Anton ska skriva en bok. Om fotboll. Jag skojade och sa att han får ta med sig laptopen till Grekland så han kan sitta på nån uteservering och skriva. Han svarade att han planerade att göra det, no joke, och jag sa "Åååhkej Blondinbella." och kände paniken. Så nu måste jag ju också ha ett projekt på semestern. Det här är de projekt jag kommit på hitintills:

1. Irish coffees. Att dricka. Många.

2. Träna. Typ springa.

Punkt nummer två har jag förkastat, för det verkar ju skitjobbigt och dessutom krockar det med punkt nummer ett. Har även utvidgat punkt nummer ett till att innefatta flera sorters kaffedrinkar. Och även om jag är väldigt hängiven mitt projekt så känner jag att det ligger i lä jämfört med Antons när det gäller seriositet. Hade därför en flyktig projektidé som gick ut på att försöka komma över min ödlefobi så inte historien upprepar sig, men det känns som att kaffedrinkarna eventuellt kan ta hand om ödleproblemet också. På det sättet är det ett väldigt brett och heltäckande, mitt kaffedrinksprojekt.

Från förra gången vi var i Grekland (september). Kom nu på att jag fortfarande inte laddat in bilderna från den semestern.. Hehe. Oops.

En helg i april

14 april, 2012, 9:39 i Redaktionsliv

På väg mot en jobbdag i studion. Och just det, snön är tillbaka. Om jag inte skulle till Grekland om två veckor vet jag inte hur jag hade känt, men nu känns det mest som nån slags skämt där jag inte riktigt fattar poängen.

Grekland, check!

2 januari, 2012, 10:53 i Personligt

Det här är bilder från en liten by på södra Kreta. Där bor min bästis Johanna – och där är jag och Anton i början på maj! Hurra! Det var ju så lyckat att kickstarta sommaren i Rom förra året att vi kände för en repris. Det blev några veckor senare, och lite längre söderut. Jag hoppas på sol, skratt och goda drinkar. De vackra bilder är tagna av Johannas mamma Marie, och jag snodde dem från fejjan. Förlåt, och tack.

Då är det bara New York kvar att bocka av på årets reseönskningslista. Jag tänker september/oktober.

Året 2011: September

31 december, 2011, 13:32 i Personligt

September

Fick en ögonskuggepaljett i bruna nyanser från Body shop som jag använt i stort sett varje dag sedan dess. Älskar den. Man kan sminka på många olika sätt med hjälp av den, men till fest väljer jag den här varianten.

Spontanövernattade hemma hos Anna & Mattias eftersom vi inte ville att aw:n skulle ta slut.

Och dagen efter blev det en skogspromenad. Tokigt varmt var det.

 

Jag och Anton bokade en sista minuten till Thassos. Charter!

 

Fick bästa budet på kanske hela året. Fazer! Tack Nathalie!

 

Det var en varm september, trots att Stockholm envisades med att springa runt i halsdukar sedan en månad tillbaka. Det här var till exempel en hundpromenad den 17 september. Kortärmsvarmt ute.

 

Åkte till Grekland. Möttes av ett helt galet oväder som höll i sig i typ ett dygn. "Never this much rain!" sa lokalbefolkningen. Visserligen exotiskt med så mycket regn, men inte riktigt exotism av den typen vi föreställt oss (eller hoppats på). Som tur var ordnade det upp sig.

Men då flyttade det in ett monster i vårt hotellrum istället. Mycket spänning i förhållandet när jag vägrade sova. Den växte dessutom och blev typ dubbelt så stor varje gång vi såg den.

 

Läste de här samt "Artighetsreglerna" (här kan ni läsa om min Vallgren-frustration). Blev kär i "Den vidunderliga kärlekens historia" ungefär tio år efter alla andra. Men varför vara först när man kan vara sist?

Ändå glad över att komma hem igen. Främst för att få träffa den här lilla gobiten, men också för att slippa ödlorna.

 

Septembernaglarna var ganska neutrala för det mesta.

 

Och så funderade jag på det här med lugg och hårfärger. Utöver det hade jag svåra problem med hur jag skulle få till det här med knästrumpor, lekte gissa diagnosen i psykologens väntrum och hittade nästa års Big brother-deltagare. Sen var september också slut.

Sista dagen

27 september, 2011, 16:26 i Personligt

Idag var det blåsigt men vi hängde på stranden ändå. Sista veckan på säsongen här och det ger stället en lätt melankolisk känsla. Det spänner i huden alldeles lagom mycket, vi har ätit oss igenom otaliga grekiska rätter och badat flera gånger per dag - men både jag och A längtar hem lite nu. Ser det som ett gott betyg på vårt vardagsliv. Fast jag kommer sakna att hänga med honom dygnet runt, varje dag. Det är det bästa med alla våra semestrar, oavsett vart de går.

Den dagliga morgonpromenaden

27 september, 2011, 8:41 i Personligt

Sista prommisen för att köpa frukost. Jag och Dennis Wilson, Antons nya stilideal (vi pratar DW den skäggiga tiden, inte den polerade). Hotellet ligger högt och det är en ganska brant promenad dit, något alla amerikaner på Trip advisor ivrigt gnäller över. Vi har dock inga problem med det, det känns bara bra att bränna av några av de där enorma middagarna vi äter varje kväll.

Jag kör på rosa istället för jeansshorts idag. Misstänker att det är sista gången jag kan använda de här shortsen på väldigt länge. Imorgon åker vi hem till hösten.

Ö(dle)liv

26 september, 2011, 17:09 i Personligt

Har sett ödlan nu, även om ordet "ödla" känns missvisande. Det är mer av ett monster, och dessutom tror jag att den kan trolla..
När vi kom tillbaka från stranden idag satt den på väggen och väntade på oss. Jag skulle ha fotat, men min arm skakade så våldsamt av skräck att det var omöjligt att hålla kameran, än mindre trycka på knappen. Min initiala reaktion är rädsla - men det är då ödlan börjar med sina bländverk. För när jag tittar in i de små ödleögon tänker jag för en sekund att den är söt... och sen springer den iväg och lämnar mig med en känsla av äckel. Igår var den dessutom svagt rosa eller genomskinlig och idag är den helt svart. Den har också växt, för den är faktiskt närmre 1 dm än den ynka centimeter anton påstod. Och innan ni föreslår att det kanske inte är samma ödla så kan jag berätta att både jag och A är övertygade om det rör sig om samma monster.
Tydligen påstås det att det innebär tur att ha en ödla i rummet, jag har googlat, men jag tror mer att det är grekernas sätt att lugna ödleintoleranta turister ("Johanna, jämt så cynisk!" säger anton).

Men man får ge ödlan att den är smart. Istället för att springa ut, och jag lämnade balkongdörren öppen hela dagen bara för att erbjuda möjligheten, har den tagit rummet i besittning medan jag och A trycker på balkongen.

Ödlan 2 - Johanna&anton 0

Dagens outfit, fotad i ödlerummet. Bikini, jeansshorts och olika nyanser av bränd (ibland sol- men ofta bara bränd) hud. Min grekiska uniform.

En drake men ingen prinsessömn

26 september, 2011, 8:54 i Personligt

Mkt trött. Jag och anton har bråkat om en ödla halva natten. Jag menade att den var ca 1 dm lång, livsfarlig för människor och dessutom illvilligt inställd till sina rumsvärdar. Anton menade att den var ca 1 cm lång och skygg. Visserligen var han den enda av oss som såg den, men jag tror ändå mer på min version. När jag väl lyckades somna drömde jag hela natten om hur den kröp runt i taket ovanför mig och när jag vaknade var jag halvt övertygad om att den hade flyttat in i mitt öra. Tvingade anton att genomsöka badrummet innan jag vågade kissa, samt att ödlesäkra mina skor och kläder innan jag klädde på mig. Tryckt stämning här nu.

Kommer att sova utmattad ödlesömn på stranden idag.

Lyckligt ovetandes om draken som tagit hotellrummet i besittning.

Nästa sida »