EMEMEMEM

13 juni, 2012, 19:16 i Personligt

Jag (misstänksamt): Vilken konstig slump att du är ledig typ hela EM, utan att ha ansökt om det..
Anton: Ja.. Det är konstigt.. *visslar*

 

Enligt min mobil har dessutom övriga tevekanaler helt gett upp kampen om tittarna:

 

Oriental amber

11 juni, 2012, 19:22 i Personligt

Det här gjorde mig glad idag. Ett doftljus som kom tillsammans med ett pressutskick om LdBs senaste bodylotion. Visst var lådan fin? Om du är sugen på ett eget så kan man köpa här.

Har precis gått igenom två stora Ikea-kassar med kläder som jag ska låta en vän rota igenom. Hon tycks tro att jag gör henne nån slags tjänst, vilket förstås är en galen villfarelse. Det gömmer sig inga Diorfynd i de där högarna tyvärr. Däremot en del toppar från Monki och kjolar från H&M.

Har liiite ont i halsen... men tror nog att det blir en liten löptur ändå. Har dissat två fotbollshäng ikväll, till och med tre om man räknar Antons lilla privata som pågår just nu. Fotboll alltså. Så tråkigt att till och med en löptur är (t)roligare.

Mitt liv som fotbollsfru (fast flickvän)

5 juni, 2012, 9:28 i Personligt

Förrätt: Pilgrimsmusslor

Varmrätt: Ryggbiff med dubbelinbakad potatis med sidfläsk, bbq-sås och rökt smör (ni MÅSTE testa rökt smör om ni inte gjort det, är gott så man dör ungefär).

Efterrätt: Blåbärspaj med vaniljkräm

Och så champagne förstås. Jag och A firade nämligen hans körkort. Eller som han sa; att jag numera har fått en chaufför (märk väl att det var hans ord och inte mina). Sedan pratade vi bilar och så lekte vi billeken på vägen hem.

Idag spelar han fotboll och jag funderade på att WAG*:a (som att vabba, men annorlunda) för första gången i mitt liv. Det kan nämligen vara så att jag aldrig sett honom spela (hehe, oops) och när han väl spelar med landslaget så kanske man borde engagera sig kan man tycka. Men så gjorde jag inte det ändå. Fast jag hade gjort det om han hade velat. Jag är en bra flickvän, egentligen. Jag bjöd ju på skumpa och middag igår till exempel... vilket kanske inte var helt strategiskt med tanke på matchen mot Finland om två timmar. Aja. Jag hörde att Laul laddade med lösgodis så han är i gott sällskap i alla fall.

Baby och jag i Grekland för några veckor sen.

* För er som inte läser brittisk skvallerpress.

Att vara tillsammans med en antonprenör

17 april, 2012, 13:20 i Personligt

Hello children. Ganska ofta glömmer jag bort en blogg, och så får jag lite panik och så rusar jag hit för att skriva en meningslös mening eller två. Jag har bloggat i stort sett dagligen sedan 2005 och ännu längre om man skulle räkna in Lunarstorms öppna dagboksfunktion. Eller Skunk. Minns ni Skunk? Hur som helst så är det konstigt att jag kan glömma något jag gjort dagligen i sådär sju år.

Idag blev det klart att Anton ska skriva en bok. Om fotboll. Jag skojade och sa att han får ta med sig laptopen till Grekland så han kan sitta på nån uteservering och skriva. Han svarade att han planerade att göra det, no joke, och jag sa "Åååhkej Blondinbella." och kände paniken. Så nu måste jag ju också ha ett projekt på semestern. Det här är de projekt jag kommit på hitintills:

1. Irish coffees. Att dricka. Många.

2. Träna. Typ springa.

Punkt nummer två har jag förkastat, för det verkar ju skitjobbigt och dessutom krockar det med punkt nummer ett. Har även utvidgat punkt nummer ett till att innefatta flera sorters kaffedrinkar. Och även om jag är väldigt hängiven mitt projekt så känner jag att det ligger i lä jämfört med Antons när det gäller seriositet. Hade därför en flyktig projektidé som gick ut på att försöka komma över min ödlefobi så inte historien upprepar sig, men det känns som att kaffedrinkarna eventuellt kan ta hand om ödleproblemet också. På det sättet är det ett väldigt brett och heltäckande, mitt kaffedrinksprojekt.

Från förra gången vi var i Grekland (september). Kom nu på att jag fortfarande inte laddat in bilderna från den semestern.. Hehe. Oops.

Projekt fotboll: Del 3

12 april, 2012, 12:52 i Personligt

Anton har tjatat ("Det är för lite fotboll i din blogg!") så här kommer del tre i Projekt fotboll. Var först jävligt osugen eftersom det rapporterades att en tjej blivit våldtagen på arenan under matchen i fråga, men det visade sig sedan inte stämma. Tack och lov.

Jag var ju på min första match i måndags. Hammarby mot Halmstad. Superettan, som alltså är serien (eller säger man ligan?) under Allsvenskan. Målet för dagen var att skaffa en halsduk, delta i marschen och överleva matchen. Vi tog oss till supportershopen borta vid Zinken och i ärlighetens namn var jag kanske allt annat än sugen på att tillbringa annandagen med att titta på fotboll tillsammans med tusentals brölisar, även om jag försökte hålla god min (i vanliga fall är jag ganska öppen med mitt missnöje, host). Väl där tyckte jag att halsdukarna var alldeles för små för att tjäna sitt syfte, det var sex grader ute, så det slutade med att jag köpte ett par vantar istället. Såna här:

Jag får lite Harry Potter-feeling av dem? Typ nåt av quidditchlagen har väl de här färgerna..? Jag frågade med det var inga i sällskapet som kunde sin Harry Potter om man säger så. Sällskapet som för övrigt bestod av mig och tre fotbollsnördar; Anton (som bland annat jobbar med fotboll på Eurosport), en engelsk fotbollsjournalist som reser över Europa för att gå på fotbollsmatcher och en tvättäkta Hammarbyare. Vi drack öl (fast jag drack cider, kände att fotbollsmatchen var utmaning nog i sammanhanget) på ett ställe som var absolut fullpackat med extremt peppade hammarbysupportrar. Ibland stängdes musiken av och så sjöng de avancerade sånger som gick ungefär "Hammarby, hammarby, hammarbyyyyy!". Alla var dock snälla. Sedan gick vi till Medis.

Där var luften tjock av rök och smällare. Jag ryckte till varje gång något lät pang (nej nyårsafton är inte heller min grej) och det kändes som om vi var med i någon slags stadsrevolution. Men när jag väl acklimatiserat mig så upptäckte jag att det hela var ganska... trevligt. För folk var liksom glada. Och sen började vi gå och folk sjöng och skanderade och mäktigheten i det hela var rätt cool. Folk hängde ut genom fönsterna och tittade på oss och vinkade. Unga män klättrade i lyktstolpar. Små barn satt på pappors axlar. Jag träffade två skivbolagssnubbar som jag jobbar med ibland och de sa att jag var en bra tjej och "Känn lugnet".

Väl på plats på söderstadion så spelades "Just idag är jag stark" och det var nästan 12000 personer (minus ungefär 100 halmstadsupportrar) som sjöng med och det skallrade så härligt och klacken vecklade ut stora flaggor över sig själva så hela läktaren blev grön. Såhär:

Det var kanske det finaste på hela dagen. Det blir så väldigt dramatiskt och teatraliskt. Sedan började själva matchen. Jag tänkte att det var bäst att engagera sig för att stå ut, så det gjorde jag. Och det gick faktiskt rätt lätt, automatiskt nästan. Bitvis var det ändå lite segt, men då kunde man lyssna på klacken som aldrig slutade sjunga eller delta i nån "Andra sidan är ni klara?!"-ramsa. Sedan vann Hammarby och det kändes lite som om man hade lyckats med något, trots att det enda man hade gjort var att sitta på en bänk och applådera lite då och då och tycka att domaren var helt dum i huvudet så fort han dömde något som var bra för det andra laget (kom också helt automatiskt). Sedan tackade laget klacken och då var det sådär fint igen, och man blev lite varm trots att det var så förbenat kallt ute.

När jag kom hem gjorde jag som Anton hade gjort, det vill säga läste alla artiklar om matchen som jag kunde komma över. Jag fick bekräftat att matchen hade varit lite seg, främst på grund av en risig gräsmatta. Kände mig mallig för att jag hade kommit till samma slutsats (ja förutom den där biten med gräsmattan då). Övervägde att anmäla mig till en tjänst som skickade ut Hammarbynyheter för 3 kronor smset, men bestämde mig för att låta bli (tänk om de kickar 10 sms om dagen, varje dag?). Kan numera namnet på två hammarbyspelare: Bojassén ("Det finns bara en") och Dahl (som spelade ungefär en minut innan han bars ut från planen på bår på grund av hjärnskakning). Vet numera även vem Lee Baxter ("Sopa! Idiot! Bonnjävel!") är.

Nästa hemmamatch är om två veckor. Då är det derby. Och tanken är att jag ska vara där. I måndags såg jag fram emot det, och riktigt så peppad är jag inte längre. Men det pyr ett svagt intresse där inne någonstans. Det har dock inte, för fem ören, spillt över på övrig fotboll. (Sorry babe.) Och det lilla intresset som finns är i avtagande, så nu blir det att kämpa.

Projekt fotboll: Del två

4 april, 2012, 11:35 i Personligt

Sådär ja, nu blir det fotbollsmatch på måndag! Och inte vilken match som helst heller, utan hemmapremiären för Hammarby. Det såg länge ut som om jag skulle missa den för det var slutsålt redan när Projekt fotboll startade, vilket satte ordentliga stockar i mina hjul kan man säga, men det löste sig tack vare Hammarbys mycket tillmötesgående presskille Love Gustafsson. Jag ska till och med få sitta på läktaren precis som alla andra, vilket var mitt mål. Hela meningen med projektet är ju att göra det här på riktigt, och då kan man inte sitta och äta kakor på nån torr pressläktare. Så tack Love!

Har även förstått att man tidigare på dagen marscherar från Medborgarplatsen till Söderstadion där matchen spelas. Kände direkt att det var något jag måste göra. Anton har lovat att följa med. Tittade på den här filmen från marschen förra året och blev rädd. Det ser ju läskigt ut?? Bröligt, grabbigt och precis allt som jag helst undviker. Får typ hjärtklappning av att titta, och inte på det positiva sätt man får när man till exempel köper ett par snuskigt dyra skor. En liten röst inuti säger att jag nog kommer att dö, och ej av tristess, utan mer för att vi kommer att stormas av Black army som speciellt för tillfället investerat i automatvapen. Fast AIK spelar iofs inte i samma serie (liga?). Kan eventuellt vänta med att vara rädd för dem tills jag ska se Djurgården alltså.

Marschen.

Nu är nästa steg att skaffa en Hammarbyhalsduk, så jag smälter in, samt att lära mig de där sångerna de sjunger. Några i alla fall. Visserligen misstänker jag att man kommer undan med "BRÖÖÖÖÖÖÖL BRÖÖÖÖÖÖÖL BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL", men det förtar nog känslan att inte kunna sjunga med på riktigt. Har dock tittat på några youtubevideos och där hör man ju faktiskt inte vad de sjunger? En låt som jag annars tycker om att sjunga med i är "Walking on the milky way" med OMD (särskilt sista "I don't belive in"-raden precis innan varje refräng) men vad jag vet är det ingen klubb som kör den. Kan man lämna låtförslag på någon klubbstämma kanske? "Walking on the milky way" innehåller ju både "Hey" och "heyeyey", vilket känns väldigt fotbollsvänligt. Vi behöver nog lite stöttning i form av bakgrundsmusik osv med den låten men det får ju till exempel Liverpoolsupportrarna har jag förstått, så det vore väl inte omöjligt att fixa även på Söderstadion.

Men ja. Nästa stopp på agendan är alltså att införskaffa en halsduk. Shopping! Äntligen något jag behärskar till fullo. Vad säger ni, nyskapande rosa eller klassiskt grön?

Halsdukar finnas att köpa här för den som blir sugen.

 

När halsduk är införskaffad ska jag läsa på. En bra sak att veta kan ju till exempel vara vilket lag de möter.

(Om du missade del 1 i Projekt fotboll så finns den här.)

 

Projekt fotboll

29 mars, 2012, 11:38 i Personligt

Jag har ett nytt projekt. Jag ska lära mig att gilla fotboll. Eller nej, jag vill lära mig att älska fotboll. Mitt mål är att någon gång under säsongen vara så känslomässigt engagerad att jag börjar gråta (gråt till följd av tristess räknas ej). Jag tänker att för att detta ska kunna ske så måste jag engagera mig. Läsa på. Gå på varenda hemmamatch. Kanske köpa en halsduk. Dricka öl med fansen efteråt, eller innan, eller när det nu är man gör det. Om man gör det? (Åh gud jag hoppas att man gör det.) Säger man fans? Nej man säger nog supportrar. Dricka öl med supportrarna? Kan man dricka vin istället? Jaja, hur som helst.

Första steget är att välja ett lag. Jag tänker göra detta genomtänkt och ordentligt. Måste välja ett stockholmslag för att få chansen att gå på många matcher, så fina skånelagen går bort. AIK går också bort pga instinktivt ogillande. Det är pappas blod i min kropp som gör det, han skulle vända sig i sin grav om jag hejade på AIK. Jag är född djurgårdare, det var "vårt" (dvs pappas) lag. Men som vuxen känner jag mig närmre Bajen. Bor söder om söder. Hänger på söder. Känner fina hammarbyare (säger man ens så?). Så jag känner att jag har chansen att välja. Steg ett är därför att gå på en hemmamatch med Bajen och en med Djurgården. Sedan väljer jag. Sedan är det avspark för Projekt fotboll.

Frågorna såhär i inledningsskedet är många. Var spelar dessa lag? Är biljetter dyra? Vad har man på sig? Får man dricka öl under tiden? Finns det ens biljetter? Hur ofta spelar de? Kommer jag att frysa? Vilket lag kommer att vinna mest? Kommer jag att tröttna och inte orka slutföra? Kommer jag att lyckas engagera mig på riktigt? Kommer jag att känna det fansen känner? Sjunger man något? Hur ska jag lära mig orden? Kommer det här att vara jag inom ett år?

 

Ja. Många frågor som ni hör. Mina vänner är positivt avvaktande. Många av dem är sportjournalister. Jag är känd som extremt sportovänlig. Det kommer bli en lång väg att vandra med andra ord. Men you'll never walk alone, för att låna lite från Liverpool. Hoppas att det gäller i Sverige också. Och att fotbollskärlek smittar.

Vaknast

5 september, 2011, 6:17 i Personligt

Så jävla vaken. Vill åka till jobbet. Rädd för att koden för att ta sig in inte funkar. Ligger kvar. Väcker anton för att fråga vad han drömmer om... och svaret är fotboll.

Misstänker att han kommer väsa "mål" den dagen han trär ringen på mitt finger.

P.S 1 Det här inlägget är ganska mycket för din skull Kristina. I väntan på twitter.

P.S 2 Med tanke på hur tyst det är på Facebook skulle man nästan kunna tro att folk sover på nätterna.

P.S 3 Blir visst poetisk på natten. Vad tycks till exempel om "Anton ligger tyst och naken. Inte ens Facebook är vaken."?

Mot kolbullar och getter!

2 juni, 2011, 10:47 i Personligt

Vi hittade några dagböcker som Anton skrev när han var sju. De består i stort sett bara av fotbollsresultat, typ "sen såg jag Ipswich - Manchester u. Det blev 2-4.". Missbruket började alltså tidigt. Och just det, dagboken innehåller en del dissar till Sudden (Martin) också. "Förtal" tyckte han när jag mmsade bilden ovan.

Nu är vi på väg mot Östersund och Jamtli. Jag ska på rekommendation av big chief Karin äta kolbullar. Jag tänker att det kommer vara fantastiskt. Jag har förhört mig om det hela och alla säger att det smakar salt och fett - och det är ju typ min drömkombination! Kan inte fatta att jag känt anton i snart sju år och att han aldrig berättat för mig om kolbullarna. Känns lite som ett svek faktiskt.
Jag ser också fram emot att klappa getter. Älskar getter. Eller ja, alla djur man kan klappa på faktiskt. Brukar få en oemotståndlig lust att bära dem. Det ska man dock inte göra, för då blir man utslängd och får en utskällning och så säger de att man som vuxen människa borde veta bättre och så undrar de vad man heter så de kan skriva anmälan och så säger man att man heter
Johanna Get..sson och så tror de inte på en.

Inte för att jag testat.

Klappa hund och jaga bilar

7 maj, 2011, 12:39 i Musik

Jag klappar Mira och tvingar anton att spela Snow patrols "chasing cars" som jag har haft på skallen sen Greysavsnittet i onsdags. Stuart Murdoch från Belle&Sebastian brukar visst spela fotboll med dem. Bara en sån sak.