Att fylla lite (mycket) år

1 augusti, 2012, 10:49 i Personligt

Jobbar med suddighet på mina bilder numera. Istället för wrinkle remover-filter.

Mulberrybilen måste ha kört vilse imorse, men som tur var hade Anton en plan B så jag fick ändå tårta och paket på sängen. Han sjöng dock inte, vilket på sätt och vis också var en present kan man säga. Men sen fick jag andra presenter också. Det var en bra start på morgonen.

Men grejen är liksom att jag verkligen ogillar min födelsedag. Genuint superduperavskyr den. När jag var liten gillade jag den säkert (?) men sedan jag blev tonåring så har jag inte gillat tanken på att bli (ännu) äldre. Inte ens tanken på att fylla arton och bli myndig gjorde mig särskilt upprymd. Eller att bli 20 och få handla på systemet. Och efter det har det ju bara gått utför. Varför ska man fira att man blir gammal och ful? Det är inte ens en bedrift att fylla år. Alla, som inte dör, gör det. Till och med rövhål som Breivik. MEN. Jag har insett en grej. Och det är att jag verkligen gillar att fira Antons födelsedag. (Och inte enbart för att han blir lika gammal som jag.) Det är liksom skönt att få fira världens finaste människa. Fixa och greja och planera. Att få visa hur mycket man tycker om. Och med den insikten så försöker jag att inte bli alltför hatiskt inställd mot mitt eget firande. För födelsedagar kanske egentligen handlar mindre om att bli äldre och mer om att känna sig omtyckt av alla fina man samlat omkring sig. Och då är det ju rätt bra ändå.

Dessutom vet jag att jag kommer vara ännu mer missnöjd nästa år (panikfladder i hjärtat!) och kalla mig själv för en jävla idiot som inte fattade att det inte var så illa att fylla "baaara" 29 trots allt. (Tänk om jag hade kunnat vara nöjd när jag fyllde 25! Eller 26! Eller 21!)

Kanske är dags att stryka punkt 2 på önskelistan* till nästa år?

 

Johannas (stående och modesta) önskelista:

1. Kunna trolla. (OBS enbart riktig magi.)

2. Nytt personnummer/pass/personbevis där jag för alltid kommer vara 25.

3. Ett komplett liv i London alt. på engelska landsbygden (med överkomligt pendlingsavstånd till London)

4. Gå på Hogwarts. Alla åren.

5. Att alla mina vänner flyttar in i samma trappuppgång som mig. Särskilt de som bor i Grekland, Skåne och sånt trams.

6. En hundvalp med tillhörande hundvalpsskötare så jag enbart behöver gosa med den.

7. Perfekt hy. Rynkmotståndig bl a.

8. Ett slott.

9. Att redaktionen flyttar till UK, US eller Frankrike. Eller Köpenhamn.

10. En Mulberry Alexa. Eller två.

11. Obegränsad internetshoppingbudget. Samt fler garderober.

12. 50 betalda semesterdagar om året.

 

Snart kommer Mulberrybilen!

31 juli, 2012, 16:07 i Personligt

Imorgon fyller jag år. Tjugonäjävlarvadniffokuserarpåsiffror blir jag. Folk har frågar mig vad jag önskar mig. Jag har inte kommit på något, så jag frågade Anton. Han svarade "London, Yacht week och Mulberryväskor". Det vore ju inte fel i och för sig, men jag är inte alls sådär high maintenance. Jag skulle till exempel lätt nöja mig med en Mulberryväska. Men ja, det verkar som om Anton kommer väcka mig imorgon bitti. Försöka i alla fall. Det hör inte till vanligheterna eftersom han jobbar kväll/natt. Konversation:

Anton: När går du upp på mornarna?

Jag: Helst ska jag gå upp vid tjugo i. Men det händer ju aldrig.

Anton: Okej. Tack så mycket för info. Jag: Ska du väcka mig imorgon tro..

Anton: Det kommer en Mulberrybil klockan 06.40.

Jag: HURRA!!!

Anton: Not really. Men kanske blir det nåt annat.

Jag: Nej. Imorgon klockan 06.40 ska jag bli väckt av en Mulberrybil.

Anton: High maintenance...

Jag: Men inget folk va? Du vet att jag är ful när jag vaknar.

Anton: Nej gud nej. Var skulle det folket komma från?

Jag: De sitter ju i Mulberrybilen?

 

Han svarade dock bara med att skratta. Förstår inte vad det var som var så roligt. Så imorgon ska jag i alla fall gå upp klockan 05.40 för att göra mig redo för Mulberrybilen. Fatta vad många väskor det måste vara om det behövs en hel BIL för att få dit dem! * Dregglar * *Drömmer* *Får ett epileptiskt anfall orsakat av tankar på kommande väsköverdos*

Såhär kan man se ut. Det gjorde till exempel jag i lördags när jag skulle på fest. (Orelaterad bild, I know, men jag lider av: 1. Bildtvång här på blögga 2. Hjärnsmält pga kommande väsköverdos och 3: Föreställningen om att ni bloggläsare bara eeelskar att titta på mig. Fast egentligen är det nog bara anton som lider av den sjukdomen. Hejrå.)

Every day I'm Gos(e)ling

26 mars, 2012, 10:12 i Personligt

För dig Malin. Ja och för er övriga Goslingälskare där ute.

I övrigt inget nytt att rapportera. Helgen innehöll en middag i gamla stan tillsammans med fyra gamla vänner från universitetsåren i Linköping (visst låter jag både gammal och lite amerikansk när jag skriver så? Universitetsåren liksom.). Man skulle kunna kalla det hela för en tjejmiddag men jag avskyr verkligen det ordet så det var det inte. Åt goda tapas på Café Tabac och drack drinkar på Le Rouge och när dialekterna från Sveriges alla hörn blandade sig i öronen var det som att åka tidsmaskin. På det bra sättet.

I lördags åkte jag och Mira ut på landet och firade min finaste Anna som fyllde år. 22 stora. Den minsta lilla plutten med de största tankarna är hon, min Anna. Och hon hade lockat håret och glittrade med ögonen och jag träffade en massa nya människor och det var fint på många sätt. Mira körde Nellyplåster på magen och satt i allas knän. Som en påträngande. Jag rökte cigarr och pratade om livet med Matti och Maja och sen tog jag rapparhunden under armen och åkte hem till lägenheten och somnade i soffan i väntan på Anton. Märkte inte av den förlorade timmen.

Och nu är det måndag och jag lyssnar av en intervju med en docent som pratar om underliv.

Året 2011: Augusti

30 december, 2011, 17:05 i Musik, Personligt, Redaktionsliv, Skönhet

Augusti

Började månaden med att fylla år, som vanligt. Firade hemma i Ystad, på uteserveringar med vänner och på hundstranden tillsammans med lillebrors söta hund.

 

Åkte till Bornholm och blev lurad av ett hotell. Men lika kul hade vi ändå. Badade och vattnet var kristallklart.

 

Och såhär glad var jag!

After beachade på Ystad Saltsjöbad och var mycket på stranden. Badade massor.

 

Hade en blöt kväll med Hoffis och Gulligullankocko på Bar a bar i Ystad. Det var... en upplevelse.

Fick rosor till jobbet från Anton. Bara för att. Han är fin han!

Underbara Sara kom hit och drack bubbligt med mig en sommarkväll på Debaser.

 

Malin hade kräftfest. Mira gick från det här till partyhund på typ en dag.

 

Sen var det Popaganda!

 

Och på nagelfronten rörde jag mig mellan extremerna; clownnaglar, mönstrade naglar och de skiraste rosa nyanserna. White linen är nyansen nere till vänster, betydligt bättre än Sugar daddy till höger. Båda Essie. Om ni undrade.

Födelsedag

1 augusti, 2011, 13:03 i Personligt

Födelsedagen började såhär, med mäktig choklad i kopp och presenter. Och nu fortsätter den såhär, på en uteservering i Ystad. Väntar på Hoffis och planerar att äta mycket tårta. Under tiden läser jag grattisar på Facebook och känner mig mycket omtyckt och uppmärksammad.

Hummer för en kräfta

6 juli, 2011, 17:32 i Ätbart

Anton solar sig i födelsedagsglansen. Annars dricker vi bubbel (och glömmer bort att beställa in extra vatten, oops) och äter hummer.

Grattis världens bästa fästis!

6 juli, 2011, 8:19 i Personligt

Det här var min morgon, och frukost, för idag fyller Anton år. Jag tassade upp lite extra tidigt för att ordna med tårta, ljus och paketer och sedan väckte jag fästis med fulsång (den enda sången jag kan). Vi räknade ut att det här är hans sjunde födelsedag vi firar tillsammans och tyckte att det lät lite. Sex och ett halvt år låter så mycket mer än sju födelsedagar på något sätt. De flesta av dem har vi varit utfattiga studenter (den här tiden på året, innan man fått sommarjobbslön eftersom den oftast är fördröjd en månad, är extremt fattiga tider för studenter). Vi firade med billiga frystårtor, nästan lika billiga presenter och löften om större "när vi blir vuxna och framgångsrika". Vete tusan om vi är så framgångsrika, eller vuxna, men vi är i alla fall inte fattigaste kyrkråttorna längre och det är kul att äntligen få skämma bort världens finaste fästis lite. Ingen i hela världen är lika bra, fin och underbar som han.

 

Med den här låten började det en gång i tiden.

Idag för Therese

1 juli, 2011, 9:24 i Personligt

En rufsig chailattemorgonskål för dig Therese, wherever you are.

 

Oj vilken skojsig bild ni får idag! Försov mig en hel timme imorse, så jag har inte ens borstat håret och ikväll ska jag på födelsedagsfest... Hoppas jag hinner hem innan. Fördelen med det hela, om man ska anstränga sig för att vara positiv, är väl att jag fick köpa take away-frulle och den är förstås etthundra gånger godare än de trista knäckemackor jag annars brukar mula i mig vid skrivbordet.

Sitter annars och lyssnar på Veckans NU! som fått ett roligt läsarbrev. Här i magasinvärlden får vi inte så mycket roliga (läs: galna) läsarbrev som på t ex kvällstidningarna (eller Radiosporten, för den delen) så vi får passa på att njuta. Kvinnan som skrev till NU är i alla fall mycket missnöjd med hur en kändis framställts och vänder sig starkt emot formuleringen att "Denise Richards inte haft en roll sedan Dackefejden" (för tydligen har hon startat hundhotell i sitt garage, hur det nu kan vara relevant i sammanhanget). Hon tycker också att NU är sega och föreslår att de ska byta namn till Varannan Veckans NU! istället. Hysteriskt kul.

 

Idag fyller min barndomsbästis år. När vi var små tyckte vi att det var lite halvmagiskt att hon fyllde år exakt en månad innan mig. Mitt i sommarlovet var det dessutom, och jag minns att jag längtade extra intensivt efter min egen födelsedag när vi firade Thereses – den var ju så nära men ändå så obegripligt långt bort. Jag älskade så mycket att leka med Tess och många av mina finaste minnen från den tiden är med henne. Det var när allt fortfarande var lätt och normalt och raktfram, när jag visste hur världen funkade och trodde att mammor och pappor var odödliga varelser som levde för alltid. Sedan ställdes allt på ända en morgon i mars och sådär enkelt, lätt och härligt blev livet aldrig igen. Jag och Tess gled ifrån varandra, först långsamt i några år och sedan allt snabbare. På högstadiet var vi mer av ytligt bekanta nästan; hon var plötsligt skolans snygging (hon var verkligen dösnygg) och jag var mer av en anonym pluggis – too school for cool, helt enkelt. Efter det hade vi ingen kontakt alls.

Sedan hittade vi varandra på Facebook. Nuförtiden bor hon på Filippinerna och driver en resort där med sin man. Jag gissar att vi är två väldigt olika personer som antagligen har närapå ingenting gemensamt längre. Kanske har vi aldrig haft det heller, det där är ju inte särskilt viktigt när man är åtta. Ändå känns den här dagen fortfarande lite speciell. Varje år sedan jag lärde känna henne, och det är över 20 år sedan nu, tänker jag på Therese på hennes födelsedag. Jag minns födelsedagskalas i hennes trädgård, barfotafötter mot kvällsblött gräs och glädjekänslan av att få ja på frågan "Mamma mamma, får jag sova över här ikväll?". Det är en slags melankolisk glädje, brottstycken av en barndom som sedan blev allt annat än. Det är minnen från gränslandet, sockrade med det som kunde varit och aldrig blev. Ljuva minnen, med en liten gnutta sorg. Och massor, massor med kärlek.

Lesbian school for the mentally challenged

12 maj, 2011, 14:26 i Redaktionsliv

Ma big chief fyller år idag, så vi har fikat i köket. Idag lät vi riktigt bra när vi sjöng, nästan som någon slags flickkör. Karin tror att det är för att hon inte var med. Nästa gång kör vi stämmor alternativt kanon tycker jag. De andra var tveksamma men jag säger bara Climb every mountain! Sing for life, sing for joy! Kom igen Lena! Ska anmäla oss till Körslaget alternativt Idol*.

Hur som helst så diskuterade vi skäggväxt. På oss själva alltså, inte på män. Folk tror att tjejtidningar är väldigt tjejiga och fnissiga och rosa, men riktigt så är det inte. Jessica demonstrerade till exempel sin såhär ser jag ut när jag flexar mina muskler-min och sedan jämfördes det armmuskler en stund. Fast sedan berömde jag Karins nagellack (döfint, perfekt rosa) och då tyckte någon att det blev för tjejig stämning så då återgick vi till skäggdiskussionen. Sedan försökte sig någon på att prata om hockey-VM men då dog samtalet ganska snabbt. Don't overdo it liksom. Vi hann dock konstatera att det nog är vinter någonstans i världen. Inte för att det spelar någon roll i en ishall.

Smygtog en bild på Karin precis. Här sitter hon alltså, mittemot mig. Och fyller år. Fräckheten i det mina vänner!

 

* Och då ska vi kalla oss för Lesbian school for the mentally challenged och ha "Please don't take advantage" som slogan. Typiskt bra körnamn. Kudos till Jullan och Mira (inte hunden den här gången).

 

Förresten väldigt bra taggar på det här inlägget.

 

att bli leggad

28 mars, 2011, 10:29 i Personligt

Idag fyller min lillebror 25, så nu är vi äntligen lika gamla. Nästa år kommer han vara äldre än mig. Ska bli kul att få en storebror.

I fredags var jag ju på aw på söder. När jag skulle beställa in ett glas vin frågade servitrisen mig hur gammal jag var. Jag blev så glad att jag bröt ut i en spontanapplåd och studsade lite på stället (vilket fick henne att glömma leg-grejen, så om jag har några 17-åriga läsare så kan ni ju testa det nästa gång). Och igår när jag och anton storhandlade så köpte vi en öl, till såsen faktiskt så det var långt ifrån nån okynnessupning av folköl på gång, och då frågade killen i kassan leg på den. Leg! På folköl! Fast då var jag trött och tyckte inte att det var lika kul som i fredags, så jag sa bara "Leg? Är du på riktigt?" och ville liksom slåss lite (blir aggressiv mot kassapersonal i matbutiker, posttraumatiskt stressyndrom från i höstas) så anton ryckte in och flashade sitt medan jag under ilsket muttrade packade ner varorna.

Det är inte lätt att pleasa mig nej.

 

Jag och en öl. Ovanlig syn faktiskt, brukar mest använda öl till sås annars. (Hej matmor.)

manipulera mera

22 mars, 2011, 22:13 i Konversationer, Relation

Försöker övertyga Anton om att han glömde min födelsedag i somras så att han måste spela Uno med mig.

 

Johanna: Men du gjorde det.

Anton: Gjorde jag inte alls. Jag har aldrig glömt din födelsedag, Johanna.

Johanna: Joooe. I somras.

Anton: Nej.

Johanna: OHMYGOD DU HAR GLÖMT ATT DU GLÖMDE MIN FÖDELSEDAG!!!

(paus)

Johanna: Kan vi spela Uno nu?

Anton: Nej.

 

Förtydligande (om Antons mamma läser): Han glömde inte min födelsedag. Han har aldrig glömt min födelsedag. Däremot är det jävligt svårt att få honom att spela Uno med mig.