Glitteratis, titta hit!

12 december, 2012, 9:50 i Skönhet

Glitter är något av det härligaste jag vet, men utöver att ha det på naglarna tycker jag att det är svårt att använda i vardagen utan att känna mig som en julgranskula. Kanske är det därför jag gärna går all in på naglarna. De är liksom lagom små och diskreta för att man ska komma undan med det. Men ja, som Åsa påpekade i kommentarerna är glitternagellack ett härke att försöka få bort – glitters enda riktiga nackdel if you ask me. Men det finns förstås knep. Det bästa jag stött på kallas för foliemetoden, och det funkar som följer.

Foliemetoden (eller Hur du får bort det där nagellacket som vägrar att släppa)

1. Klipp ut 10 bitar folie

2. Dra loss 10 små bomullsbitar

3. Dränk de små bomullsbitarna i nagellackborttagningsmedel

4. Lägg en bomullsbit mot nageln. Slå in fingertoppen med folie, så bomullsbiten ligger kvar där inne och trycker mot nageln

5. Upprepa med alla fingrarna

6. Låt verka en liten stund och dra sedan bort folie + bomullstuss

7. Tadaa!

 

Ja som ni förstår är det inte magi – det handlar bara om att nagellacksborttagningsmedlet behöver längre tid på sig att verka för att få det envisa glittret att lossna. Det funkar alltså att bara hålla bomullstussen en längre stund mot varje nageln också om man vill slippa foliet (det brukar jag göra). Vad man absolut inte ska göra är att dra av glittret med tänder eller vassa redskap. Det skadar nageln, gör den svagare och skörare och måste dessutom växa bort.

Men ja, det är en tidsödande metod. Jag hoppas att det, som en logisk följd av glittertrenden, snart kommer ett extra potent nagellacksbortagningsmedel som löser det här I-landsproblemet åt oss glitteratis. (Ping OPI, Depend eller Mavala!)

Trots att jag vid varje glitteravlägsningstillfälle svär som en borstbindare kan jag förstås inte sluta, och ännu mindre nu sedan jag fått se OPIs nya kollektion som är full med glitterlack! De har samarbetat med Mariah Carey och tagit fram en ny formula som de kallar "liquid sand". Den ska ge en liksom matt och glittrig yta på samma gång. Det låter spännande, jag ser fram emot att testa!

Här är kollektionen:

"Stay the night" (svart med rosarött glitter), "Get your number" (blått multiglitter), "Can't let go" (lila glitter med stora och små glitterkorn) och "The impossible" (hallonrött glitter med stjärnor (!) i). Alla är liquid sand.

"A butterfly moment" (aprikosrosa pärlemor), "Sprung" (kopparaktigt skimmer), "Pink yet lavender" (genomskinligt rosa och silver-glitter) och "Anti-bleak" (plommonlila). Dessa är inte liquid sand utan har vanlig, glossig yta.

IRL är de glittriga glittrigare, A butterfly moment mycket mer pärlemorig och Anti-bleak mörkare.

Jag är liiite tveksamt inställd till hela liquid sand-grejen (jag vill ju att mitt glitter ska glittra HEJDLÖST mycket helst) men jag ser verkligen fram emot att testa! Det känns nytt och kul. Och Pink yet lavender är inget nytt egentligen, men så himla fint ändå. Känns vårigt och lätt. Anti-bleak känns däremot höstigt, som om man redan sett det i diverse höstkollektioner?, men det är väldigt fint och jag kan tänka mig att det är toppen på. Skönt när man behöver en andningspaus mellan allt glitter. Kollektionen börjar säljas i början av februari och kostar ca 150 kronor.

Glitter får mig osökt att tänka på stjärnglans (...) vilket får mig att tänka på Tom Cruise och gårdagskvällen. Men det är ett annat inlägg.

Dela på Facebook 0

Februari, concealerprodukternas högtid

10 februari, 2012, 11:58 i Skönhet

Ett genomgående tema för februari bland mina tjejvänner är den där förlamande tröttheten som gör att man helst av allt bara vill släpa sig runt i mjukisbyxor (och vi pratar inte ghettostylish juicy couture utan snarare noppig intersport), oborstat hår och glåmiga, trötta ansikten. Hyn är liksom genomskinlig på ett sätt som hade fått Voldemort att sucka av avundsjuka och ögonen är lika tomma som plånboken dagen innan löning. Så februari är concealerprodukternas högtid på samma sätt som midsommar är snapsens, kan man säga. Idag öppnade jag därför den här primern från Benefit som jag köpte på Gatwick. Skickade upp en tyst bön till sminkguden och sen körde jag. Hitintills är jag nöjd, den funkar väldigt bra på synliga porer. Nu återstår det att se hur länge den håller – jag hoppas förstås på hela dagen och helst natten också. Den kostade trots allt 25 pund eller nåt, på flygplatsen dessutom, vilket var lika dyrt som Diorfoundationen. Älskar dock Benefits och Too Faceds bildspråk, jag blir så glad av alla roliga namn och färger och står ofta vid deras diskar med dregglet i mungipan och väser "It's so intense!", så det är eventuellt värt det ändå.

Om vi ska prata concealers så har jag aldrig hittat någon som jag svär vid, och då har jag ändå testat runt ganska mycket. Nu har jag klassikern "Cover all mix" från Make Up Store. Tycker den är helt okej, men inte bättre än 3 av 5, den blir lätt så kakig. Om man vill tona ner rött så är "Beauty base Red neautralizer" från Lumene rätt bra faktiskt, den får nog hela 4 av 5, mycket på grund av sitt rimliga pris. Tyvärr så tycker jag att den glider av under dagen, så hållbarheten är inte den bästa. Och när det gäller en produkt som kan täcka ringarna under ögonen på ett skönt sätt... så är jag fortfarande på jakt. Skiftar mellan den här från Clarins och den här från Make Up Store, men är inte överdrivet nöjd med någon av dem så allt som oftast skiter jag i det och går utan.

Men en bra ögonskuggeprimer har jag i alla fall, och det är den här. Håller ögonskuggan på plats hela dagen, och det för ett mycket rimligt pris. Ett tips till alla ögonskuggeloverz där ute.

Har ni några concealer- eller primertips att dela med er av till en tjej i nöd?

Dela på Facebook 0

Snälla februari, förstör nu inte det här

31 januari, 2012, 11:40 i Personligt

Igår sprang jag. Vid halv nio på kvällen snörade jag på mig skorna, hoppade lite i hallen, skuggboxades med spegelbilden och gav mig ut. Och i lördags morse sprang jag. Alltså, fattar ni? FATTAR NI? Jag fattar inte. Jag bara håller andan och hoppas att denna motionslust håller i sig. Det senaste dygnet har jag till exempel oroat mig för att det ska bli väldigt kallt i februari så jag inte kan springa utomhus mer. Tänkt på det ganska mycket faktiskt. Igår var det -9, och det kändes trots att jag springer med underställ. Hur som helst så är jag nöjd med att jag sprang genom hela januari. Svinkalla idiotiska januari. Och jag sprang. Som en oljad blixt... eller en deltagare i Biggest loser. Men jag sprang i alla fall.

Idag har jag strumpbyxor under skinnbyxorna för att inte frysa. Det är första gången den här säsongen.

Dela på Facebook 0

Följ mitt RSS-flöde