Året 2011: April

30 december, 2011, 10:14 i Kläder, Personligt, Relation, Skönhet

April

Började månaden dåligt med en monsterförkylning som aldrig tycktes vilja gå över. Var besviken på sjukgodiset (Jag: Vicks är lätt det äckligaste godiset.
Anton: Det är inte godis. Jag: Precis.). Tappade rösten lagom till det att vi skulle till Rom. Detta faktum fick Anton att tro att det skulle bli den skönaste semestern någonsin, men rösten kom tillbaka efter några dagar. Dock blev jag inte helt frisk innan Rom och fick därför jeeedrans ont i öronen när vi flög dit – och lock som inte släppte på ungefär hela vistelsen. Ändå värt.

 

I Rom var det runt 20-25 grader, nyutslaget och vår. Promenerade, åt gott och skrattade mycket tillsammans med Anton, älsklings-Anna och Mattias. Månaden kunde inte ha börjat bättre.

 

Tillbaka i Stockholm fortsatte jag på den i Rom inslagna banan och uteserveringshängde. Det hade blivit vår här också!

 

Så pass att man kunde ha skinnjacka utan halsduk. Och såhär glada var vi för det!

 

Aprilnaglarna gick främst i olika nyanser av rosa och vitt. Hittade snygga shabby chic-naglar någonstans. Gillade mitt röda läppstift också, gärna i kombination med vita höga converse och skinnjacka.

 

Tvingades gå till jöbbet med glasögon, vilket jag avskyr. Hade lyckats riva sönder ena linsen, något som händer mig flera gånger om året, men oftast har jag reserver redo. Inte den här gången.

 

Firade påsk hemma i Skåne. Vädret var fullkomligt magiskt och jag låg barbent i solstolen och drack Pimms. Och så pussades vi. Fast det gör vi ju varje månad.

 

Sen gifte sig engelska kronprinsen och på jobbet firade vi genom att klä oss i vitt eller kronprinsessblått. Jag fantiserade om att bli prinsessa.

Och sedan blev det valborg. Som jag vaskade. För jag är cool. Eller så var det för att det var blåsigt och kallt och jag inte pallade åka in till söder.

Bortskämd tjej

12 augusti, 2011, 13:56 i Relation

Anton är verkligen världens bästa pojkvän (och sambo. Och fästis. Och nån gång i framtiden när vi kan komma överens om efternamnet; make). Precis anlände ett blombud med värsta jättebuketten med rosor till jobbet. Anledningen? Att jag känt mig ledsen och ful ett tag. Kroppen funkar inte riktigt som den ska, och det gör mig frustrerad och ledsen och då är det så lätt att bara go all in på kroppshatet. Och Anton får höra alltihop. Ält ält ält, gnäll gnäll gnäll. Om han höll på sådär så skulle jag antagligen fräsa "Skärp dig!". Men inte Anton. Han skickar en blombukett med det gulligaste kortet istället. Så. Himla. Fint.

Ni fattar inte hur glad jag är för att jag har honom. Sex och ett halvt år. De bästa åren.

Världens finaste och snällaste Anton och jag, i en trappa i Brighton.

 

 

 

Finaste pojkvännen

19 juli, 2011, 18:04 i Relation

Vet ni hur man vet att man har världens finaste pojkvän? När man är en vrålsur och sönderstressad bitch hela dagen (och, helt orättvist, tar ut det på honom), kommer hem efter att ha jobbat över i några timmar och möts av en gullig liten lapp där det står att han handlat hem middag, choklad och andra favoriter som väntar i kylen. Nu ska jag käka, sedan ska jag jobba lite till. Det är en sådan dag.

Bridesmaides, se den!

25 maj, 2011, 10:21 i Böcker & film, Redaktionsliv, Relation

Igår var jag och chichen och såg en förhandsvisning av "Bridesmaides". Den var jätterolig! Kände mig mycket som huvudpersonen, förutom att hon typ är misslyckad i allt och inte har något jobb, någonstans att bo eller en partner. Men hon gillade att baka och det gör jag med. I alla fall så skrattade jag mitt högsta skratt flera gånger. HAHA! lät det. Kunde inte hindra mig själv. Jag skrattar så ibland, ett ashögt slänga-bak-huvudet-HAHA! och sen inget mer. Ganska fult faktiskt. I alla fall så ger jag filmen fyra plus. Eller fem. Och bilden har jag snott från Chichen, jag har en identisk men orkar inte lägga över den. Vi bjöds i alla fall på dessa små cupcakes innan filmen. Den bästa smakade lakrits.

Imorse flörtade två killar med mig. En av dem satt mittemot mig på tunnelbanan, avbröt sitt mobilsamtal för att han "var tvungen att göra en viktig grej" (jepp, jag är en tjuvlyssnare) och sa till mig att jag hade vackra ögon. Sedan fortsatte han smickret med att gissa att jag var 22. Man bara GOOD GUY!! Fast sedan, när jag svarat att jag inte är singel, sa han indirekt att han drar den där med ögonen för alla. Väljer dock att inte fokusera på det. Messade förstås Anton för att berätta om vilken aspoppis tjej han har. Han svarade "Det är meningen att du ska visa RINGEN när de pratar med dig". Men alltså, om jag gör det så kommer de ju sluta prata med mig. Ibland är Anton så trög, det borde han ju kunna räkna ut liksom.

I alla fall, här är två trailers för filmen. De gör faktiskt inte riktigt filmen rättvisa, men de är roliga ändå.

 

KUL VA?

Pojkvän gör bort sig

6 maj, 2011, 13:13 i Relation

Käkade lurre med Anton idag som sagt. Beklagade mig charmigt mycket över att jag fortfarande var bedövad i halva ansiktet, men jag kallade det för förlamad för lite extra drama. Och kanske var det inte "charmigt mycket" utan mest mycket, men det där är faktiskt en smaksak Anton.

Johanna: Men syns det mycket? Kan du se det nu menar jag?

Anton: Ja, lite.

Johanna (misstänksam): Var då?

Anton: Där (och pekar på högra kinden).

Johanna: ...

Anton: Vad?

Johanna: Det är inte den kinden som är bedövad.

 

Som kompensation ska vi gå ut och äta imorgon. Jag ska välja det dyraste på menyn. Och dubbla efterrätter. Sedan ska jag vaska den ena för så mycket orkar jag ju inte äta.

Fick en hatt av Annika. Tog den på mig. Ser ut såhär då.

Headhuntad

4 maj, 2011, 10:35 i Relation

Har fått ett nytt jobb. Man kan säga att jag blev headhuntad. Planerar dock inte att sluta på SOLO riktigt än, för vad jag förstår så får jag min nya lön i kondomer. Kan ju bli lite knepig stämning när jag försöker betala hyran med det.

Sveriges sexigaste dialekter

3 maj, 2011, 9:03 i Relation

Göteborgska är Sveriges sexigaste dialekt. Åtminstone enligt SIFO som undersökt just detta. På plats nummer två kom norrländska och skånska kammade hem bronset. Det roligaste var att Örebro kom så sist att de inte fick en enda röst. Själv kan jag varken ta åt mig eller bli förolämpad av listan eftersom min dialekt är helt egensnickrad. Jag har helt enkelt flyttat för mycket och är dialektalt förvirrad. Men när jag träffade Timbuktu för några veckor sedan så trodde han att jag kom från Lund precis som han. Det tar jag som en komplimang.

Här är listan på Sveriges mest attraktiva dialekter:

1. Göteborgska (18 %)
2. Norrländska (17 %)
3. Skånska (16 %)
4. Värmländska (15 %)
5. Dalmål (9 %)
6. Gotländska (8 %)
7. Stockholmska (7 %)
8. Småländska (5 %)
9. Västgötska (4 %)
10. Halländska (1 %)

Jason är kort, jag är lång och då blir det såhär.

 

Vilken plats fick din dialekt och vilken är din favorit?

Världens bästa medicin. Och pojkvän.

29 mars, 2011, 18:24 i Relation

När jag kom hem från jobbet hittade jag det här i köket:

Macarons! Lakrits! Choklad! Chips! Bakelse! Pannacotta! Jag har världens bästa pojkvän!! Nu måste jag bli frisk.

manipulera mera

22 mars, 2011, 22:13 i Konversationer, Relation

Försöker övertyga Anton om att han glömde min födelsedag i somras så att han måste spela Uno med mig.

 

Johanna: Men du gjorde det.

Anton: Gjorde jag inte alls. Jag har aldrig glömt din födelsedag, Johanna.

Johanna: Joooe. I somras.

Anton: Nej.

Johanna: OHMYGOD DU HAR GLÖMT ATT DU GLÖMDE MIN FÖDELSEDAG!!!

(paus)

Johanna: Kan vi spela Uno nu?

Anton: Nej.

 

Förtydligande (om Antons mamma läser): Han glömde inte min födelsedag. Han har aldrig glömt min födelsedag. Däremot är det jävligt svårt att få honom att spela Uno med mig.

Trebarnsföräldrar

17 mars, 2011, 14:48 i Relation

Jag och Anton har tre tankebebisar tillsammans. Det äldsta är en pojke som är nästan sex år gammal. Han heter Uno Bruno. Vi uppfann honom vår första sommar tillsammans. Mest för att vi tycker att det är ett hysteriskt roligt namn, men också för att jag brukade tvinga Anton att spela Uno med mig under den perioden. Jag gillar Yatzy också så han kan ju vara glad att jag inte föreslog det, för Uno Yatzy låter inte alls bra. Sedan är det ju passande också, att barn nummer ett heter just ett (uno alltså). Bruno lade vi till för att det är roligt. För ett tag sen sedan födde vi igen. Tvillingar den här gången (det går i släkten). Pojken Ögon Frans och flickan Klito Iris. Vi är så stolta och glada. Och lite trötta förstås. Oskar påpekade att det skulle kunna vara så att Göteborg är pappan. Det är mycket möjligt faktiskt. Hade ju en historia med den stan mellan 2006 och 2008.

 

Här är de stolta föräldrarna i Budapest. Mitt hår matchar färgen på Antons skägg. Är det det som kallas för äktenskapstycke?

3 anledningar att älska Anton

15 mars, 2011, 17:01 i Relation

1. I fredags när jag kom hem från jobbet stod den här och väntade på mig (Anton jobbade kväll). Übersupersliskiga melontuggummin är mitt favoritgodis, men de finns inte i närheten av oss. Anton hade köpt dem i Sundbyberg där han jobbar och tagit hem till mig för att jag skulle bli glad. Dessutom minns han att jag bara gillar de gröna tuggisarna och gör sig omaket att pilla ut dem till mig.

 

2. Han tyckte inte jag var töntig när jag låg i fosterställning och grät när jag först fick syn på den här metallicglänsande GULDVÄGGEN i vårt vardagsrum. Han klagade inte heller när det var han som fick måla över den. Eller köpa färgen. (Eller okej, då klagade han faktiskt lite.)

 

3. I fredags flöt den här isbiten förbi på kanalen utanför mitt fönster precis innan vi skulle mötas för lunch tillsammans. Ni kanske inte fattar varför det här är en anledning så jag förtydligar lite:

Ett hjärta! Som flyter förbi! Precis innan vi ska träffas! Högre makter säger alltså att vi hör ihop. Bra sak att kunna säga till Anton vid nästa guldväggsliknande incident.

Du kan va en banan

11 mars, 2011, 13:20 i Konversationer, Musik, Relation

Johanna: Har du lyssnat på låten som jag länkade på bloggen? Greaselåten?

Anton: Näe.

Johanna: Ameh. Du måste.

Anton: Men jag gillar inte Grease.

Johanna: Men det är ju en totalt omgjord låt. Du kommer knappt känna igen den. Egentligen är den upptempo men i deras version är den mer som en.. öh.. ballad.

Anton: En banan?

Johanna: Ja Anton. De har gjort om "You're the one that I want" till en BANAN.

 

Ibland är det precis som om han inte vill förstå. (Andra bananinlägget här på bloggen nu. Lite märkligt faktiskt.)

Ska du bara stå där?

11 mars, 2011, 10:00 i Bloggar och sånt, Relation

När klockan ringde alldeles för jävla tidigt imorse hade jag redan hunnit gå igenom åhnejdetärmåndagjagdööör-känslan och yes!lördag!sovmorgon!-känslan eftersom jag vaknat till en gång tidigare under morgonen. Lite jobbigt att inse att det trots allt inte var sovmorgon, men fredag funkar rätt fint det med. Särskilt när jag tittar på de här gulliga figurerna.

 

(Skulle kunna vara jag och Anton. Jag är den oskyldiga förstås. Och den som har rätt. Alltid den som har rätt. Det är liksom den rollen jag har valt att axla i vårt förhållande. Det är tungt, men någon måste göra det och så vidare. Sa jag att jag är väldigt ödmjuk också?)

 

Bilderna kommer från Seriebloggen. Underbar serie, underbar blogg!