We are always running for the thrill of it

17 maj, 2012, 9:52 i Personligt

På mornarna brukar A ta ut Mira men idag lämnade han hemmet tidigt medan jag och Mira tog sovmorgon. När jag gick upp kändes det jobbigt att behöva rasta Mira innan min löprunda, så jag bestämde mig för att slå två flugor i en smäll. Jag har sprungit med Mira en gång tidigare, och upplevde det som begränsande att jag inte kunde röra högerarmen (där jag håller kopplet) fritt, så den här gången knöt jag helt enkelt kopplet runt min midja istället. Det gick över förväntan! Visst att man inte kan försöka sig på några personliga rekord när man springer med en hund runt magen, men jag träffade en löptränare (för en jobbgrej) för nån vecka sen och han sa att man ska stänga av Runkeeper och skita i tiderna ibland och springa för att det är kul istället. Riktigt där är väl inte jag, men det är kul att känna sig som en duktig matte och det räcker långt för mig.

Och Mira blev inte ens trött efteråt. Rätt knäckande faktiskt, med tanke på att det här är hennes andra löprunda på lika många månader. Hon intervalltränar ju dock en del (apportlekar). Och har fyra ben.

Big lights will inspire you

14 maj, 2012, 16:01 i Personligt

Ser ni var det här är? New York ja. Den tog jag för ett och ett halvt (?) år sedan. Jag var där ensam och det var konstigt och roligt och uppochner. Lite för att jag sov nästan ingenting eftersom jag festade med mina nyfunna kompisar på nätterna, och shoppade på dagarna, och lite för att det var sinnessjukt varmt (och jag konstant uttorkad). Tog bara 12 foton på hela resan, och det här knäppte jag i farten någon dag. Var nog inte ens medveten om att det där är King kong-huset. Och om ni nu undrar varför jag plötsligt babblar om New York så är det för att jag och Anton nyss bokade biljetter dit! I början av september bär det av, och den här gången tänker jag inte bli sjuk. Och så tänker jag dricka lite mer. Vatten.

Försökte se jeetteglad ut men ser mest lite normalglad ut (men ni kan ju se att jag lockat håret i alla fall). Fast jag lovar att jag är jeeeetteglad. Dock även lite stressad för min jobbdator dog och svalde en halv dags arbete och innan jag, med guidning av data-kalle i telefon, lyckats få liv i den igen höll jag också på att dö. DÖ. Klarar verkligen inte av dataproblem – ena sekunden svär jag och vill kasta ut datorn genom fönstret, andra stryker jag den ömt och väser saker som "Du kan göra det, kom igen! Kom igen nu, du klarar det!!". När data-kalle sa att han aldrig stött på det här problemet förut tror jag att mitt hjärta slutade slå i några sekunder. Det lät liksom som datorspråk för läkarnas "Vi ger dig tre veckor". Som tur var fixade han det ändå. PFEW.

Sen tittade jag på den här och blev glad igen. Hehehe. Hehe. He. En kompis skickade den med orden "Det är lite för enkla poäng att skicka bajshumor till dig". Fattar inte. Jag har ju oerhört sofistikerad humor. Skrattar bara åt sådant som till exempel den engelska drottningen skulle skratta åt. Som fattiga människor.

Nu saknas bara en yogamatta

8 maj, 2012, 21:27 i Personligt

Dricker kokosvatten på väg hem från yogan och känner mig lite som en hollywoodstjärna. Det där färgglada i bakgrunden är förresten mina nya löparskor från Merrell, såna där för barefootrunning. Känns lite som att gå runt i strumplästen, men på ett skönt sätt. Fast jag tror nog att nästa löptur blir med mina vanliga, för när man är ny på barfotalöpning ska man bara springa runt en tiondel av det man vanligtvis gör - och för mig blir det läskigt kort, hehe. Men jag ska promenera in dem lite tänkte jag, sen ska jag testa! När man får in tekniken, som skiljer sig från hur man springer i vanliga skor med dämpning, så blir man snabbare.. Eller ja, i teorin i alla fall.

Här syns de lite bättre. Pigga va?

PS Har pratat med mamman nu. Eller hon väste och jag koncentrerade mig djupt för att höra. Men nu är hon hemma igen, fullpepprad med mediciner, och förhoppningsvis kan hon stanna där. Tack för era fina ord! Jag tror inte min hjärna låter mig riktigt ta in vad som hände och det är rätt skönt ändå. Tack skyddsmekanismer. Utan er skulle jag aldrig kunna blogga om nya skor.

Mamma

8 maj, 2012, 8:07 i Personligt

Ni har alla sett en ambulans i utryckning. De blinkande blåljusen, bilarna som kastar sig ur vägen, den halsbrytande farten. Igår kväll låg min mamma i en sån för att slussas från ett sjukhus till ett annat.
Jag hade somnat tidigt, jag mådde inte helt bra, och väcktes vid halv tolv av mobiltelefonen. Instinktivt vet man att inga bra nyheter levereras på det viset sent en måndagskväll, men kroppen går som på autopilot och svarar ändå. Sedan får man det korta förloppet återberättat för sig och man säger "okej" som en helt vanlig person trots att något har börjat surra ordentligt högt inne i huvudet och man inte är helt säker på vad det är Tommy berättar men det låter i alla fall exakt som min barndoms värsta mardröm. Vi lägger på och migränen som däckat mig tidigare på kvällen slungar mig in i någon slags dvala av blixtrar, blåljus och döda mammor. Mitt i natten kommer smset, det förlösande, och mammas ord får full effekt. "Sov nu Johanna".

Idag vaknade jag, klädde på mig och skickade ett sms. "Lever du?". Jag önskar att jag skojade. Det normala hade varit att ringa, men det där okända i halsen som gör att hon har svårt att andas gör också att hon inte kan prata. Hon skojade om det igår, skrev att hon faktiskt har ett tryckande behov av att prata, men idag är det jag som har ett tryckande behov av hennes prat. Det vardagliga, med den vanliga rösten. Inte den jag hört de senaste dagarna, den där bokstäverna vägrar låta sig tämjas. Den med styrkan av en obefintlig bris.

Hon svarar. Hon vill dricka något och äta frukost och det får hon inte för läkarna, men hon skriver att hon fått en tandborste och att hon tänker smita in på toaletten och svälja lite vatten när hon borstar. Som en envis jäkel och då hör jag äntligen min mammas normala röst igen, visserligen inuti min kropp, men jag kan le och släppa ner axlarna lite.

Min hand. Jag tror att den är lik mammas, minus all värksvullnad.

Vitt bröd i min hjärna

7 maj, 2012, 8:41 i Personligt

Sen till jobbet idag. Anledningen ser ni ovan. Kroppen undrade vad fan jag höll på med, men jag tänkte att det var lika bra att chockstarta efter semestern. Men ja, det märktes att jag bara legat på en solstol och ätit konstant i en vecka. Inte på vågen kanske (min kropp jobbar tydligen inte så), men på flåset. Tror även att hjärnan kan ha blivit påverkad, för när jag lyssnade på Florence Valentins "Smällar man får ta" tolkade jag raden "Tommy bröt mot aaallt" som "Ta vitt bröd mot aaallt".

Nu ska jag hoppa på tväris.

En dos kärlek

6 maj, 2012, 20:25 i Personligt

Såhär ser det ut på min balkong nu. På väggen i vardagsrummet är teven uppsatt på en smart arm, tv-bänken är borta, i hallen finns en ny hallspegel, i köket nya dukar och en odling groddar i köksfönstret, elutag har flyttats, sladdar har magiskt försvunnit, ett nytt skoskåp tronar i hallen och det odlas till och med potatis på balkongen. Allt detta har skett medan jag och A låg på en grekisk sandstrand. Det är som om hela lägenheten fått en stor dos kärlek. Idag åkte de skyldiga hem och jag saknar dem så det värker. För hur fint de än gör runt sig så är det inget mot hur fint de får människor att känna inom sig. Det här med att bo långt ifrån sin familj och ha sin bästis i Grekland är en av mina sämre idéer. Idag är jag så sentimental att jag till och med sörjer det faktum att jag har en helt ny iphone ("Anton jag saaaknar min gamla iphone, vi har ju haft så mycket kul ihop! Vad gör det att den inte riktigt funkade egentligen? Ska man slänga bort saker bara för att de inte funkar, det är ju galet!"). Det är illa, jag vet. Som tur är känner jag mig själv och mina saknattacker vid det här laget så jag vet att imorgon när jag vaknar kommer allt att kännas bättre.

En tavla (som jag köpte på Tate i London) som kommit upp här...

och potatisodlingen på balkongen.

Att köra handen genom en krokodil

5 maj, 2012, 21:47 i Personligt

Från tidigare idag. Jag bad Anton att ta en bild på mig när jag klappade "krokodilen" (cape crocodile). Den heter så av uppenbara skäl vilka ni inte kan se eftersom jag står i vägen, vilket jag gör för att Anton är en usel fotograf (men bra på andra sätt). Istället för att klappa krokodilen på huvudet kör jag liksom min hand rakt genom dess skalle och det är verkligen en usel bild men mina shorts är ju rätt pigga.
Nu sitter vi på planet och enligt den här resans lilla hemsida, det finns en sån ja, så befinner vi oss på 11500 meters höjd en bit öster om Belgrad för tillfället. I Sverige väntar åtta grader som förhoppningsvis tar sig upp till 15 imorgon och det är ungefär hälften av det vi vant oss vid den senaste veckan. Det bränner lätt på mina smalben och lite över näsan nu, det är hudens minnen av dagens strandvistelse och påminnelsen är högst välkommen. Jag har inga strumpor i skorna, däremot har jag ett par hopknölade shorts i handbagaget. På de små flygplansteveskärmarna visas "Mästerkatten i stövlarna", igen, och jag har precis läst ut min bok ("Sju jävligt långa dagar" av Jonathan Tropper) och sörjer att den är slut. Jag önskar att den här flygturen var en tidsresa och att vi kommer att landa på Kreta den 28 april 2012 och att Johanna kommer att komma och möta oss med det största leendet innan vi packar in oss i hennes lilla bil och kör den slingriga vägen till hennes by på andra sidan bergen så vi kan umgås en hel vecka samtidigt som solen bleker och bränner.

Det var en underbar vecka och nu är jag avskedsdeppig och sentimental. Och lite brunare.

Just nu i södra Europa

1 maj, 2012, 15:08 i Personligt

Och en strawberry daiquiri på det. Semesterklyschigt så det förslår.

Strandliv

1 maj, 2012, 9:34 i Personligt

Såhär är vårt liv nu. Igår badade jag i Medelhavet. Hejdå.

Hej värme, jag tror att jag älskar dig

29 april, 2012, 17:36 i Personligt

Här bor vi, precis vid havet vid Greklands sydligaste punkt och med palmer utanför balkongen. Livet är fint.

Hej från mig i en solstol!

Bloggar från himlen

28 april, 2012, 18:15 i Personligt

Här är jag just nu. Bloggar på 10 000 meters höjd, that's commitment! Eller så är jag bara uttråkad. Har precis sett den högkvalitativa filmen "Mästerkatten i stövlarna" och ja, jag har haft roligare. I slutet av filmen insåg jag att jag dessutom glömt att packa ner parfym så jag började fokusera på det och missade typ slutet (men jag tror att ena huvudrollen, som var ett talande ägg, dog). Tur i oturen så rullade parfymvagnen förbi precis då så jag slog till på en sån här:

Det perfekta valet för den obeslutsamma.. Att jag redan har tre av fem i fullstorlek hemma försöker jag att inte tänka på. Och två av dem är faktiskt riktiga favoriter ("Hypnotic poison" och "j'adore") så det är väl bra att ha dem i resvänlig storlek.. Intalar jag mig för att slippa konsumtionsångest.

Mindre än en timme kvar nu, sen är vi i Grekland och jag får äntligen träffa världens bästigaste bästis! Ikväll väntar kramar, grekisk mat och drinkar hela natten. Hurra!

Twinkle twinkle

26 april, 2012, 11:40 i Personligt

 

Igår var jag och Mallster på Body shops invigning av deras nya butik på Drottninggatan. Det regnade på oss och vi tvingades stå i kö men vi var rätt glada ändå som ni ser. Jag mest för att jag inte träffat Mallan på evigheters evigheter och för att hon berättade saker som fick mig att skratta och våndas och skratta igen. Det var megamycket folk på invigningen (Lily Cole bland annat) och det är inte riktigt min grej så vi avvek ganska tidigt, ungefär samtidigt som vi kom på att det är skönt att kunna andas och sånt. Men innan dess hann vi sänka varsitt glas bubbligt förstås samt konstatera att Body shops nya butikskoncept får oss att tänka på Yves Rocher.

Innan dess handlade jag barnkläder. Har aldrig gjort det förut, men det var ju faktiskt rätt kul! Det fanns massor med romantiska och söta retroklänningar som man bara dog lite över men instruktionerna från mamman var rosa och prinsessigt så jag kanaliserade min inre fyra och ett halvt-åring och valde det som var rosa och glittrigt och fluffigt och sådant som min egen mamma aldrig hade köpt till mig när jag var liten. Hehe. (Pojkkläder var inte alls lika roligt. Hoppas verkligen att jag får en dotter någon gång i framtiden.)

Jag vet inte om min inre fyra och ett halvt-åring hängde kvar även idag, för jag fick för mig att blinga min ajfån. Den ser nu ut som något som gjort en tidsresa från 2004. Men jag får en ny ajfån om två veckor så jag tänkte att dess sista veckor i livet kan den få se ut som något Paris Hilton spytt upp. Gillar ändå det fullkomligt ironilösa i glitter på något sätt.

That's hot!

Det är växtvärk (ej träningsvärk)

25 april, 2012, 9:42 i Personligt

Dagen efter yoga känner jag mig alltid mycket längre än annars. Minst en centimeter måste jag ha rätat ut mig tänker jag. Kanske en och en halv. Det skulle göra mig till 173 centimeter. Utan klackar. Så egentligen en sådär 187. (Vilket galet bmi jag skulle ha då!)

Mina tisdagskvällar är konstiga. Plötsligt står man liksom fälld som en fickkniv med korsryggen tryckt mot en vägg, huvudet mot marken och stirrar ut på världen mellan sina vader och tänker "Jaha, det är såhär du ser ut uppochner". Eller ja, i en sekund tänker man det. Sen tänker man mer  "Oj tänker mister yogi verkligen trycka på mig nu? Ja det tänker han visst. Jag tror att mina lårmuskler håller på att gå av. Kan de det? Hoppas inte.".

Jag vaknade tidigt idag. Det var mörkt ute, men mer grått än svart, så jag tänkte att det kanske var gryning eller så. Kom på briljantaste idén; Jag går upp och springer en runda! Tittade på klockan. 03.05. Kanske inte bästa idén ändå. Så jag skrotade den och sen sov jag som en gud (alldeles för länge).

Snart är jag nog såhär lång. Minst. (Från Alexander McQueen S/S 2012.)

 

Fyra dagar kvar

24 april, 2012, 9:58 i Personligt

Det är tisdag idag. Det betyder att ikväll är det yoga och gissa vem som sprang igår? OCH planerade sin nästa löprunda under tiden? MHM! Tyvärr har jag ingen tid, liksom alls (varför kan man inte köpa mer på Ica eller nåt?), så om jag ska hinna springa en gång till innan lördag... så får jag gå upp klockan sex på fredag morgon och springa då. Men ja, det är alltså planen. Som en SERIÖS. (Måste sluta missbruka caps lock som en annan tonåring men en håller ju sig ung på de sätt en kan som jag brukar säga.)

Men mest av allt betyder tisdag att det bara är fyra dagar kvar till lördag. Jag kan knappt tänka på det för då bubblar magen upp i strupen av ren glädje (låter lite som sura uppstötningar, fast jag lovar att de är glada). Vi ska ju hälsa på hos min bästis Johanna som bott där nere i typ fem (?) år nu. Eftersom att människan inte bott i Sverige på sådär åtta år (?) tog det ett tag innan hon och Anton träffades. De hade givetvis hört massor med historier om varandra och räknat ut att de var två ganska olika personer. Jag misstänkte att Anton skulle uppfatta Johanna som något flummig, och att Johanna i hemlighet skulle tycka att det var hysteriskt kul och liksom spä på sin flummighet ännu mer bara för att. Visserligen pratar vi om personen som tycker att olikheter är "sjukt spännande och lärorikt" men ge henne en scen och hon uppträder, typ. Så. Vid en av dessa tidiga träffar var vi hemma hos mina föräldrar. Johanna pratar med några andra när Anton säger till sitt sällskap att han är vänsterhänt vilket Johanna snappar upp och utbrister "Jamen DET förklarar ju saken!" innan hon återgår till sitt eget samtal och Anton sitter kvar och ser helt.. Som om han inte är säker på om hon driver med honom eller inte.

Men ja. Två väldigt olika personer, men ändå så himla lika i kärnan. Och viktigast i världen för mig. 23 år har jag och Gullan varit vänner nu. Jag har inte ens känt mig själv lika länge som jag känt henne.

Johannas pappa tycker att vi är så himla lika och ibland är vi kanske det? Här är två profilbilder från fejjan.

För jag har bara regn hos mig

23 april, 2012, 13:21 i Personligt

Vaknade tidigt idag. Kollade på klockan. Sex. Bestämde mig för att sova lite till. Vaknade igen, tittade på klockan. Kvart över sex. Gick upp. Funderade på om jag skulle ta en löprunda i den jämngrå dimman (2012 – våren som gick vilse). Bestämde mig för att locka håret och springa ikväll istället. Lockade hela håret. På väg till jobbet började det duggregna. Lockar hej då.

Såhära då. Om man kramade upp dem lite så blev de nästan som förut. Eller inte. Men jag skiter i regn, rakt hår och allt sånt där för på lördag är jag i Grekland hos VÄRLDENS BÄSTA BÄSTIS!!! Trallalaaa! Imorse slog det mig och jag fattade liksom att det är ganska snart och nu håller jag på att avlida av längtan. Vill egentligen inte ens tänka på det för det blir semiouthärdligt, men så snabbsurfade jag förbi smhi för att kolla väderprognosen (det kan ju vara lite osäkert vid den här tiden på året) och såg det här:

Alltså, iiih! Hoppas, hoppas, hoppas att det blir så. Kanske särskilt med tanke på att vädret här i Stockholm är såhär (och har varit så i två månader eller nåt):

Visserligen måste jag stå ut den här veckan, men det är fullt ös tills vi åker så det går väl förhoppningsvis snabbt.

Nästa sida »