Work that helmet!

17 juni, 2013, 10:00 i Personligt

Wanna be on top? Nanana, nanananaNanana... (För alla efterblivna: Det där är soundtracket till "Top model", OBVIOUSLY liksom.)  Feeling so sexxxy in my störtkruka, working that helmet mhm!

Cyklade till jobbet idag ja. I en perfekt värld så gick jag ner i cykelförrådet igår och kollade om cykeln var farbar... men i den verkliga världen så klippte jag min hynda igår kväll och det tog lite drygt två timmar (!!!!) så det blev ingen utflykt ner till cykelförrådet då. Men jag beslutade mig ÄNDÅ för att cykla idag (hur man nu kan göra det utan att veta om man har en cykel som det går att cykla på, vilket Anton surt poängterade imorse), så jag gick upp en timme tidigare än vanligt för att hinna äta frukost (i vanliga fall äter jag frullis på jobbet men kan inte cykla på tom mage) och försöka mecka ut min cykel som säkert skulle stå jävligt illa till.

Så trallade jag ner i källaren och upptäckte att cykel givetvis står lääängst in, så först var jag tvungen att vara cykelhulken och bära bort en massa andra cyklar. Sen var jag tvungen att typ spela tetris för att få ut den på det begränsade lilla utrymmet. "Om jag flyttar den cykeln dit, svänger bort det där styret och samtidigt snurrar ett halvt varv motsols så kanske..". Och mitt i allt det där så slocknade ljuset och det blev becksvart och jag förstod att jag bara hade sekunder på mig innan de hundvalpsstora spindlar som av bor i alla källare och äter redaktörer till frukost skulle börja anfalla. Så jag släppte cykel och slängde mig med ett vrål bortåt i korridoren för att trycka igång lampan igen. Cirka då mötte jag en vettskrämd granne som stammade att hen bara skulle till tvättstugan. Där stog jag flåsandes med vilt uppspärrade spindelrädda ögon och ja, cykelhjälm, och tryckte frenetiskt på lampknappen. Aja. Jag tvättar ju aldrig (tack Anton) så den grannen kommer jag nog aldrig se igen ändå.

Fick äääntligen ut cykeln, låste upp de tre (!) låsen och baxade ut den genom den långa källarkorridoren. Kom ut i solljuset... och upptäcker att den inte har någon luft. I något av däcken. AMENVADIHELVE.. säger jag inte, faktiskt. Jag ringer Anton, som ligger och sover. "Heeeeej.... Har vi en cykelpump? Mensåbrakandukommanerochpumpauppmincykeldåjagstårpåframsidanojentunneldetbryts!" Så kom Anton ner och skällde på mig samtidigt som han pumpade min cykel. Jag fick ingen puss, sen cyklade jag till jobbet. Allt som allt tog detta lilla äventyr en timme, med kollektivttrafik tar det 18 minuter för mig att åka till jobbet. Så jävla värt.

MEN SLUTET GOTT ALLTING GOTT!

Mitt fantasyliv (svärd OCH drakar!)

12 juni, 2013, 16:03 i Personligt

Roligaste grejen på hela veckan hände inatt. Anton hade somnat före mig, vilket typ aldrig händer, och jag låg och läste en jättedålig bok (som tack och lov är slut nu) när han plötsligt säger "Jag är ditt svärd". HAHAHA! Jag fnissfrågade såklart om han kunde utveckla det där men då vaknade han till och förstod ingenting. Synd, för hade gärna hört fortsättningen på denna konversation.

Här kommer en helt orelaterad bild på mig från i förrgår, när jag gjorde min bästa fiskgryta, och mitt i upptäckte att min bästa krydda drake var slut! PANIKEN!

OH NO NOT THE DRAGON!!!! skrek jag i förtvivlan som en äkta fantasyhjältinna.

Fast räddade det hela genom denna lilla kryddblandning från hemtrakterna. Man kan väl improvizera likzom. (Ska köpa ny drake snarast dock.)

Picnicktimes!

10 juni, 2013, 10:15 i Personligt

Min vän Johanna påpekade (på ett väldigt fyndigt sätt) att jag bloggat dåligt. Mycket att göra i kombination med dålig inspiration och tysta kommentarsfält gör att det blir lite motigt. Mina dagar ser mest likadana ut. Jobba och göra nåt efter jobbet (oftast i form av AW eller nåt event) och sen sova. Summertimez liksom. Inte världens mest spännande. Vad vill ni läsa om?

Men! I lördags bokade vi äntligen min födelsedagsresa. Barcelona fick det bli till slut, efter flera månaders velande. Det tyckte i alla fall jag var jättespännande.

 

Nu kommer eine kleine bildbomb! (Ska kompensera er för föregående dagars tystnad MED RÅGE!)

I onsdags jobbade vi halvdag och det var strålande finväder. Så när jag kom hem från jöbbet kopplade jag på Mira och så gick vi ut och sprang. Det är på gränsen till för varmt för henne nu, så det var nog sista springisen innan hösten. För hunden alltså, inte för mig. (Mitt nyårslöfte håller än!)

På kvällen svirade jag om och så mötte jag upp min fru Sara på Vau de ville. Där hade Havana club en mojitofest.

Det finns gott om mynta, rom, kubaner och cigarrer...

Och Sara drog till med sin bästa Sopranosimitation. Fem av fem!

Det fanns även livemuzik som fick folk att dansa.

Och så fanns det gott om mojitos. Skål för det!

Det fanns iofs grillspett, och jag åt fyra, men sen ville vi äta mer riktig middag så då gick vi till Riche och åt nåt jättegott mojs med nypotatis, tryffel, sparris och rökt rödlök. Kanske drack vi även vin. Sen kom Pontus också, men strax upptäckte vi att vi var trötta och så vinglade vi hem på obekväma klackar (jag och Sara, inte Pontus).

På torsdagen, även känd som nationaldagen, var jag lite seg men det skiter förstås den här lilla gynnaren i. Så det var bara att dra på sig skorna och gå på promenad.

Men när det är såhär fint ute så blir man förstås piggare ganska så snabbt. (Såhär grönt och lummigt är det i mina hoods.)

Och Mira trodde som vanligt att hon var en ko och stannade för att äta gräs medan jag lyssnade på Medierna i P1. Sedan tillbringade jag resten av dagen på balkongen. Läste och åt melon typ.

På fredagen såg jag ut såhär. Det skulle visa sig bli alldeles för varmt eftersom det blev 24 grader och strålande sol, men klockan åtta på morgonen funkade det. (På naglarna kan ni förresten se "My vampire is buff" från OPIs vårkollektion.)

Och även fredagseftermiddagen tillbringades på balkongen (i min nya bikini som jag inte vågar visa pga känns naket??). Jag läser "Synda" av Sylvia Day, nya 50 shades-författaren ni vet, och den här känns ungefär exakt lika ostig som jag tänker mig att en Harlequin är. Sedan kom i alla fall Anton med take away och vin och så åt och drack vi på balkongen.

På lördagen åkte vi in till Vitabergsparken på söder för att picknickhänga. Det fanns vin.

Svenska jordgubbar! (Ja vi fick sitta i skuggan under ett träd pga värmekänslig hund. Som tur är var det varmt nog ändå.)

Anton var ledig (på en lördag!).

Dessa ska vi åka på semester med. Så det diskuterade vi (och bestämde resmål!).

Mira blev bortskämd med gos (och åt en väldig massa melonskal till husses stora förtret.)

Annars låg hon i skuggan och såg långhårig ut.

På kvällen åkte vi hem och lämnade en trött hund, sedan åkte vi till Ljunggren på Götgatan och drack bubbel på takterassen. Sedan åt vi. Om ni är i stan så måste ni gå dit och äta deras spicy tuna rolls. Så himla goda alltså.

På söndagen städade vi eftersom det ändå regnade. Jag upptäckte att min gamla porslinsblomma (som jag skrivit om tidigare ni vet) blommar. Så himla söt är den. Sedan åkte Anton och spelade fotboll och jag gick ut och sprang. Och sen planerade jag matveckan, storhandlade och gjorde manikyr av bara farten.

Sen gjorde jag visst en kaka också. En New york blueberry cheesecake blev det (ja en sån med vit choklad i). Det blir så himla mycket men jesus vad gott det är alltså. Har tagit med mig till mina SOLOsar förstås. Och ikväll ska jag bjuda frugan på middag (fiskgryta med färskpotatis) och då får det bli cheesecake till efterrätt.

Och sen var helgen slut. Och nu sitter jag här på jöbbet och visar er mina naglar:

"Sunday funday" från Essies sommarkollektion. Igen.

Good news will work its way to all them plans*

27 maj, 2013, 15:03 i Personligt

Helgen började lite knakigt med att de storslagna fredagsplanerna, som innehöll en helkväll på Gröna Lund tillsammans med några kompisar, ställdes in. En halvtimme innan jag skulle åka från jobbet för att möta upp gänget hörde nämligen Anton av sig och berättade att vår hund har gnagit hål på sin egen mage. Ja ni läste rätt. Den lilla ärthjärnan har alltså tyckt att det var en bra idé att äta upp sig själv och hade lyckats slita upp ett 1,5 år gammalt operationsärr på magen som nu förvandlats till ett gapande och inflammerat köttsår (jag har en bild, men jag ska bespara er det). Så det blev direktkontakt med djursjukhus, sårtvätt och hundtratt. Hej då gröna lund-planer, hej hej sjukstuga liksom. Men som tur är blev inte vårt sällskap alldeles för besvikna och gick med på att skjuta upp grönanbesöket och komma hem till oss och äta mat och dricka rosé på vår balkong istället. Det blev alltså en fin kväll ändå, till slut. Mycket tack vare fina vänner och mindre tack vare kannibalhund.

Det här vinet drack vi, efter att jag rådfrågat tre olika personer på Systembolaget. Ljust från Provence och inte för sött ville jag ha. Och helst på box, men det fanns inte ("Nej nej, på box har vi bara riktiga fruktbomber".)

 

Sen blev det lördag och vi hyrde en minilastbil för att hämta ett köksbord och fem stolar som jag vunnit** på Tradera. Anton var meganervös över att behöva köra minilastbil (eftersom man inte kan titta bakåt i backspegeln) och för att behöva köra inne på Södermalm där bordet fanns. Till slut lyckades han göra mig nervös också. Helt i onödan visade det sig för det gick hur smidigt som helst. Som av en konstig slump visade det sig att platsen vi skulle till var en tvärgata från där min farmor och farfar bodde när jag var liten. Har alltså hängt och lekt precis på gatan i fråga och inte varit där sedan dess. Kändes som någon slags tecken men jag vet inte på vad egentligen. Att världen är liten kanske. Killen jag köpt bordet av var jättetrevlig och jag fick alltihop 10 kronor billigare än vad vi bestämt. Packade in allt i lilla lastbilen och så körde vi hem igen.

Sedan kånkade vi in allt och skruvade ihop det. Då såg det ut såhär. Fynd för 400 kronor, tycker ni inte (det finns en stol till, och en fällskiva som vi inte skruvat fast). Jag antar att jag kan måla det om jag vill, men det vill jag nog inte för jag gillar trä när det känns slitet och gammalt på rätt sätt. Sedan kändes det onödigt att slänga vårt fullt fungerande (men fula) gamla bord + stolar men jag orkade ändå inte försöka sälja det så då gick jag ner till en av de tre (!) loppisarna som ligger i vårt pyttecentrum och frågade om de ville ha grejerna. Och de ville de såklart. Så då bar vi ner stolarna och sedan bar vi ner bordet och sedan var det cirka tusen grader ute och vi var trötta i armarna och blåslagna på benen (okej mest jag eftersom jag envisades med att svinga in stolarna i mina ben när vi gick). Jag skakade i armarna resten av dagen sen.

Så då firade vi oss själva och vårt osjälviska givande och vårt nya fast gamla köksbord genom att äta vid vårt väldigt inte nya utebord på balkongen. Prinsesstårta OCH vetebröd, man måste inte välja. Och så läste jag i "S.E.C.R.E.T" som ni ser där i hörnet. Och solade.

På kvällen åkte vi till Emma och Stånken som bjöd på pulled pork som de gjort själva och jävlars vad fint det var. KannibalMira följde med förstås.

På söndagen regnade det. MYCKET. Så jag planterade lite ärtor på balkongen (sann historia) och sedan drog jag på mig gummistövlarna och klarröda regnjackan och tog hunden på en promenad.

Jag hade Modest mouse i öronen och kände att jag kunde gå hur länge som helst för jag älskar ändå att gå i regn och lyssna på bra musik. Ni hör ju, det är alldeles perfekt gå i sommarregn-musik. Man vill liksom aldrig komma fram. Nykär i denna inte alls nya musik.

Tyvärr så uppskattar inte min hund regnpromenader i närheten av lika mycket som sin matte. Hon hukar mest och vill gå hem så fort som möjligt. Så det fick bli en ganska kort tur, trots allt.

När vi kom in väntade ett bad för hundkannibalen. Det här är innan badet. SÅ blöt och smutsig blev hon alltså. Hon uppskattar inte att bada, som ni kanske kan ana. Men eftersom hon kannibalat på sig själv måste hon duschas två gånger om dagen nu.

Asså minen. Obetalbart.

På kvällen skulle vi på middag hos Emma och Henrik, så då lockade jag håret och tillverkade ett litet blomsterdiadem av några små rosgrejer jag fått i ett pressutskick en gång. (Ni kan kalla mig McGuyver.)

Och såhär såg jag ut framifrån. Sommarkänsla mitt i monsunregnet.

Dock inte bästa idén att locka håret när det regnar ute men det finns ju regnjackor.

På middagen, som bestod av vegetariska burgare och sen jättegod chokladkaka, var även Mattias och Anna och världens sötaste lilla Lo. Hon är skitbra reklam för bebisar, alltid glad och gråter inte ens när hon sitter hos mig. Sedan är hon ju en fotomodell to be också, som ni ser.

Sedan blev det kväll och jag gick och lade mig tidigt för att komma upp i tid för min tidiga morgon för reportage på Yasuragi men så fick jag mejlet och helgen slutade med 1,5 timmes nattjobb och allmän stress och panik. Inte det bästa slutet på en helg som inte hade den bästa starten men var fin däremellan.

Hur var din helg?

 

* Från låten "Float on", som jag länkade här uppe.

** Jag säger alltid att jag "vunnit" grejer på Tradera, vilket folk verkar tycka är konstigt. Men det känns som en riktig seger när man vunnit en auktion, tycker jag.

Skaldjursfrossa och fångad mitt i en juck

21 maj, 2013, 16:23 i Personligt

Det går segt här i bloggfabriken. Det är typ världens tråkigaste att läsa om, jag veeeeet, men så är det. Har inga bilder heller. Så det är bara att skicka hit priset som bästa bloggare nu på en gång, hit med det bara, var inte blyga.

Nä men seriöst. Ni kan få se en bild. En sjukt spännande bild. Wait for it....

Waaaait for it....

....

 

BAM! En bild på maten jag lagade i söndags kväll! När Anton varit bortrest har jag passat på att äta saker från havet. Obs menar inte tång eller typ tungmetaller utan snarare fisk och skaldjur. Här är det någon slags skaldjursjallajalla med spenat och grejer i röd curry. Sen igår så gjorde jag en JÄVLIGT god fiskgryta om jag får säga det själv. Och det får jag ju för vem ska stoppa mig? Har dock ingen bild på den. NÅGON måtta får det vara (men den innehöll i alla fall fisk, vitt vin, hummermojs, sparris och lite annat gött). Åt den till lunch idag och min lelle mage ba "åh johanna du är så god mot mig, jag ska följa dig alltid!" Som om den hade något val. Aja.

En bild till kan ni få. På min löpande hund. Ni vet såna hundar som juckar på saker hela tiden? Så jävla jobbigt. Mira har tack och lov aldrig varit sådan. MEN. När hon löper, då blir hon sjukt sugen på en av våra kuddar. En avlång, lila sak som i Miras löpförvridna ögon tydligen ser Så. Himla. Sexig. Ut. Hon vet att hon inte får, men ibland smyger hon in i sovrummet utan att man märker något och sen kommer hon ut helt flåsig med knullrufs och tänder en cigarett.

Jag bad Anton att smygfota detta. Det blev suddigt, men man kan ändå se övergreppet. Den skyldiga uppsynen. Fångad mitt i en juck.

Just nu i det frölanderska hemmet.

 

Jajaja jag inser att man nog inte borde kombinera dessa två ämnen i ett inlägg. Det gör jag. Men jag skiter i det, uppenbarligen. Är mest stolt över att jag pressade ur mig ett inlägg, trots allt.

Brilleschlange

17 maj, 2013, 9:40 i Personligt

Igår var jag, Sara, chef-Karin och praktikant-Gabriella på ett glasögonevent för Specsavers. Helena Christensen har designat bågar (samtliga på bilderna nedan) och så ska årets glasögonbärare koras. Dessutom sitter ched-Karin i juryn för det senare. Först åt jag och Sara snittar för ca sex personer......... så pass mycket att en av servitriserna kom fram till oss, och bara oss, för att fråga om vi ville ha fler. Ehehehe. Tur att man inte är en pinsam person, att man är smidig och så vidare. Goda var de i alla fall. Sedan hamnade jag bredvid Helena Christensen som var lång och urvacker och ja, supermodellig liksom. Snitt-johanna och supermodell-helena. Tog ingen bild på detta nej. Sedan provade jag och Sara cirka alla glasögon tio gånger. Sedan hade typ alla människor gått och vi fick skynda därifrån.

Sådana som tonar ut (användningsområde: kontor) och Harry Potters (användningsområde: Hogwarts).

Svarta av den typen jag alltid har fast här med grön insida. För den som vill vara lite mer wild and crazy.

Överdimensionerade svarta (med anusmun) och vita piloter som andas Elle-Cia.

Det är ju UPPENBART på bilderna ovan att jag eller Sara borde bli årets glasögonbärare. Som ni ser. Annars behöver ni glasögon. (Särskilt på sista bilden tycker jag att man ser vår potential.)

20130517-092806.mov

På länken ovan kan ni även se en rekordliten film på vårt vackra posande. VARSÅGODA!

Kika in i mitt mobilalbum

15 maj, 2013, 12:07 i Personligt

Karin påminde mig just (omedvetet) om att man kanske ska blogga lite också. Det kanske man ska ja. Tyvärr känner jag mig lite för stressad för att hinna med bloggis för det mesta, och i ärlighetens namn har jag inte varit särskilt aktiv på övriga sociala medier heller. Ibland blir det så, att energin och lusten går ner. Istället har jag ägnat mig åt att läsa och springa, typ. Lite yoga också, och lite dricka vin på balkongen med kompisarna. Ni kan få kika in i mitt mobilalbum och se vad som har hänt sen senast.

 

Jag ville äta scones till frukost en dag. Fick akutsug. Så då gjorde antonhjärtat det till mig medan jag låg i sängen och läste. Sen gjorde jag våfflor i gengäld.

 

Vi åkte in till stan och åt på det där nya yoghurtglasstället Yoghs! på grev turegatan. Varken jag eller A var särskilt imponerade, dyrt och mindre urval än vad vi hade hoppats på. Så jag köpte med mig macarons från Lauduree hem och placerade mig på balkongen med dem, kaffe och "Carlstensveckan" – en bok som min kompis Johanna skrivit! Är så himla imponerad av henne. Dessutom står jag med på tacksidan, vilket alltid varit en fåfäng dröm jag närt.

 

Och i boken fanns en gullig blinkning till SOLO också. Log för mig själv, bästa Johanna!

 

Jag sprang några gånger, och råkade ta en bild när jag försökte stänga av runkeeper. Då blir man såhär snygg. Bjuder på den.

 

På lördagen  gjorde jag chocolate chip cookies med lakritssmak. Från påhittat recept av min hjärna. De blev ganska goda. Och så kom Sara och Pontus och så drack vi rosévin och åt jordgubbar på balkongen. Och drack Pimms. Sen flyttade vi in och då kom Anton och Jimmy också.

 

Sen var det visst början på den här veckan, åtminstone i mobilen, och då fick jag det här goda budet från Verum. Precis vad man behöver en måndag eftermiddag faktiskt.

 

Jag gosar med min hund också. Hela, hela tiden. Min hund som behöver klippas. Som nog ska löpa snart, för hon luktar på alltalltallt när vi är ute och går och minsta rundan tar minst dubbelt så lång tid som den brukar. Förresten gick vi mer än 13 km tillsammans lördag och söndag. Bra kämpat av en sexkilos. Fast hon är ju van förstås.

 

De här böckerna har jag läst denna månad. Eller jag är mitt inne i Den femte vågen just nu, men de andra har jag läst. Utöver Carlstensveckan, som såklart är bäst, så kan jag rekommendera Sista dagen i december. Gillade den trots att den kanske egentligen inte är superspeciell? Var skön att läsa, skön att vila i. Om ett kompisgäng i Stockholm, och att livet inte alltid blir som man har tänkt sig. Om att man kanske inte vill ha det man tror att man vill ha, när allt kommer till kritan.

 

Mira är för tillfället sådär knepig som hon blir innan löp. PMS-ig, och vill bara vara med mig. Här har hon bäddat ner sig under täcket med mig, något som hon aldrig gör annars.

 

Imorse var jag på en pressfrukost för en massa underklädesmärken. Här är Hanky pankys bröllopskollektion. Den var fin och jag skulle gärna ha ett sånt nattlinne, trots att jag inte är i giftastagen.

 

Lärde mig också att det även finns Spanx-grejer för män numera. Alla ska formas om, tryckas in och tryckas bort. Jämlikt.

 

Frukosten var otroligt härligt upplagd! Det fanns dessutom megagoda franska lyxyoghurtar. Och så fick man en fin goodiebag.

 

Nyss kom denna lilla mini-ananas med ett bud. Så söt! Den väckte redaktionens moderskänslor och alla började prata med mjuka bebisröster.

Och det var det hela. Mycket bär och frukt i detta inlägg, av någon konstig anledning.

Beam us up Scotty!

7 maj, 2013, 16:28 i Personligt

Ikväll ska jag på premiär. Jag ska ge er en ledtråd:

Peppen!

 

Man är olika (en skåning testar fjälliv)

4 maj, 2013, 13:57 i Personligt

Såhär såg det ut utanför fönstret när jag vaknade imorse. Antons familj blev givetvis lyriska över vädret och tycktes ha glömt att det max är en plusgrad ute. De slängde glatt på sig tusen väskor med mat, spadar, liggunderlag, ombyten och cirka hundra andra grejer (OBS skojar inte ens) och gav sig ut mot toppen för skidåkning och något mer (jag har inte riktigt fattat vad man gör där uppe mer än åker skidor men det behöver man ju inte spade och liggunderlag till vad jag vet).
Själv har jag gått en promenad med A, mira och antons mamma. När vi kom tillbaka höll Anders på att göra upp en eld i snön där det snart ska grillas korv. Jag har nu krupit upp i soffhörnet med en bok och världens bästa lakritskaka. Mira är för tillfället inne hos mig men jag gissar att hon blivit biten av fjällivet och hellre vill vara ute hos friskusarna och göra eld/skida/fälla björn/bygga ett hus med bara händerna som Antons familj.

Jag har det riktigt mysigt och framhärdar i att det är jag som är normal här, trots numerärt underläge.

Uppåt

2 maj, 2013, 13:09 i Personligt

I en bil på väg norrut. Mot fjällen närmre bestämt. Vi ska upp till Antons familjs stuga och fira hans mammas 60-årsdag med alla syskonen. Det är nästan tomt på vägarna, vi lyssnar på Band of horses och jag försöker att inte somna. Snart dags för fikastopp, det sitter en liten fyrbening i bur där bak som vill sträcka på benen.

En utflyktsdag (till!)

2 maj, 2013, 8:00 i Personligt

Igår var vi också på utflykt. Först körde vi tillbaka till Farstanäset för att försöka gå rätt runda. Denna gång kom jag ihåg att fota.

Husse och hund.

Vi hittade en lada från 1700-talet.

M:et var lös och lycklig.

Och sprang så fort runtruntrunt att hon låg i kurvorna. Som hon gör när hon blir hög på gräs. Min lilla ko.

A hittade en ek han gillade lite extra. (Och på tal om gamla växter så är dessa ekar från 1700-talet! Där ligger nog min porslinsblomma i lä.) OBS att det kan ha varit så att jag tvingade honom att krama eken.

Lediga och glada.

Sen satte vi oss i bilen igen och åkte vidare. Jag var glad, för jag älskar utflyktsdagar kanske mest av allt.

Vi åkte till Trosa och köpte allt gott vi kunde hitta på Marsipangården. Det var rätt mycket. Jag åt en lakritspannacotta med kolatäcke och en key lime-paj. Vi satt på uteserveringen i solen och det kändes riktigt vårigt.

Sedan promenerade vi runt i Trosa och konstaterade att det nog är rätt bra drag där på sommaren.

Och sen körde vi hem och jag sjöng hela vägen (varsågod Anton). Och idag ska vi köra till Jämtland.

En porslinsblomma av stål

1 maj, 2013, 22:01 i Personligt

Här var det tyst. Det är för att jag har varit på utflykt. Igår jobbade jag halvdag och sen åkte jag, A och Mira iväg och promenerade på farstanäset. Eller det var i alla fall planen men vi råkade gå alldeles för långt. Det gjorde absolut ingenting för vi såg världens vräkigaste designkåkar på vägen. Ni vet villor som är så designade att de nästan ser ut som någon slags rymdskepp. Sen åkte vi hem, lämnade av hunden och åkte till Plantagen för att ladda upp med nya blommor eftersom jag i frustration slängt våra gamla halvdöda.

Det blev några sådana här..

Och på balkongen ser det numera ut såhär (en av dem är mynta så drinkar någon??). I köket står pelargoner som jag glömde fota.

I vardagsrummet blev det inga nya blommor, men jag vill ändå visa er blomman i mitten av bilden (andra från höger). Det är en porslinsblomma och den är äldre än vad jag är. Mamma kan historien bakom bättre än jag, men jag har i alla fall fått den av henne och hon räddade den från ett sopnedkast där en gammal gubbe i hennes hus stod och tryckte ner den. Innan jag ens fanns. Jag vill minnas att hans fru var eller varit sjuk på något sätt och att ingen således haft tid för blommor, men den biten är jag inte säker på. Vad jag vet är att mamma i alla fall plockade upp blomman ur sopnedkastet och att den sedan dess har levt i frölandersk vård. Jag är inte den bästa på att ta hand om blommor och de trivs sällan hos mig, men den där porslinsblomman blommar flera gånger varje år och har flyttat Stockholm-Skåne-västkusten-Skåne-Stockholm. Och vem vet var den bodde innan tiden hos farbrorn och tanten? En så livsstark blomma, brukar jag tänka när jag tittar på den. Och sedan säger jag förlåt för att jag är en dålig vattnare och hoppas att den håller ännu ett år. Och det gör den alltid.

Men om vi ska återvända till utflyktsdagen så avslutade vi dagen med att åka till Svenska hamburgerköket i Kransen och äta burgare. Ett ypperligt (och frysfritt!) sätt att fira Valborg på.

Valborgsmässoaftonburgare. Inte lika god som senast jag var där men fin ändå.

Förändring

23 april, 2013, 22:10 i Personligt

Idag har de sopat vägarna i den lilla förorten där jag bor. Nu hade gruset legat så länge att jag hade vant mig vid det och införlivat det som en självklar del av min värld. Jag tänkte inte längre på gruset, trots att det är bortsopat sedan länge i större delen av stan. Men så ikväll, på hundpromenaden, märkte jag att något var annorlunda. Varje steg var platt med fullt tillslag. Hundra procent kontakt mellan sula och mark. Det var tyst, knastret var borta. Och jag stod så stadigt. Eller gjorde jag det? Plötsligt upptäckte jag att allt lutade lite grann. Det gjorde det inte igår.

På vägen hem såg jag en bit grusig väg som de missat. Jag gick och ställde mig där. Jag erkänner att jag undrade vad jag höll på med. Jag hoppades att ingen såg, eller fattade. Jag fattade knappt själv.

Men där i grushögen var världen stadig och rak igen.

 

Att börja kämpa sig upp

23 april, 2013, 13:13 i Personligt

Såhär är det förstås.. Inte.

Ni undrar hur det har gått med mitt träningslöfte (att träna minst en gång i veckan hela året). Eller okej det gör ni inte men jag berättar ändå. Jag har nämligen missat min första vecka detta år. Influensan från helvetet kom dagen efter det där långlöpet, och sedan blev jag sjukare än vad jag någonsin varit som vuxen. Så himla typiskt.

I söndags, alltså i förrgår, gav jag mig ut för första gången efter influensan. Då hade jag varit frisk i en vecka. Var ganska orolig för att jag skulle ha tappat allt, hade läst på om influensan och det står på smittskyddsinstitutets hemsida att man kan vara flåsig och jobbig i en månad (!!!) efteråt. Och mycket riktigt, det blev löpturen från helvetet. Dels var jag för varmt klädd eftersom jag inte hängt med i de senaste två veckornas temperaturväxlingar, och dels gick jag ut alldeles för hårt i tron om att jag kunde hålla mitt "vanliga" tempo (eller längd på rundan). Hade också, som den envisa jävel jag är, vägrat backa i mitt milprogram så jag bestämde mig för att bara ta upp där jag lämnat som om inget hade hänt. Det innebar 5 kilometers spring – och sen intervaller. Hohoho. Jag har då aldrig varit så nära att kräkas av fysisk ansträngning som när det var intervalldags. Det tar verkligen på kroppens resurser att vara riktigt sjuk, konstaterade jag efter detta.

Men nu är jag uppe i sadeln igen. Igår sprang jag 6,5 kilometer. Innan var jag nervös över att det skulle vara lika vidrigt som på söndagen, men det gick så mycket bättre! Dels var jag bättre klädd, det gör tydligen stor skillnad, men framför allt förväntade jag mig inte att kunna köra på som vanligt utan satte som mål att bara ta mig runt helt enkelt. Tyvärr gick det betydligt långsammare än innan influensan, men det får jag väl bara tugga i mig. Sluta tänka på "vad som kunde ha varit" och tänka att jag tar mig dit ändå. Jag får bara ta en omväg.

Ikväll blir det ingen löpning för då ska jag träffa Johanna och äta göttigöttigöttiga hamburgare!

Ibland sviker inte bara världen utan även fredagar

20 april, 2013, 0:45 i Personligt

Vilken skitkväll. Ni vet när det bara staplas på hög tills man har ett bajsberg? Det började så fint med fredagsvin på jobbet men när jag skulle ta tuben hem råkade jag såklart ut för ett mästeräckel. Han stirrade totalt oblygt och följde efter mig. På perrongen, i vagnarna. Jag testade att byta plats men han följde efter. Jag märkte att han dessutom höll koll på var jag skulle av, och vid det lagret var jag så äcklad av SVINET att jag smsade Anton och bad honom att släppa matlagningen hemma och komma och möta mig istället. Uppe på perrongen, jag ville inte gå en sekund ensam med den där mannen. Så rullar vi in på min station och jag ser att han igen ställer sig och lurpassar vid dörrarna, som han gjort vid varje station samtidigt som han stirrar på mig. Meddelandet är klart: När du går av så följer jag med. Vad gör man? Tåget rullar obönhörligt, eller tack och lov?, mot min hemstation. Jag går av - och han också. Han går bredvid mig och fortsätter att svepa med blicken över min kropp. Ogenerad, orädd, onormal. Hans ögon berättar allt jag inte vill höra. Sen går han snabbt in genom nästa dörrpar. Lämnar mig på perrongen. Han gick alltså ut bara för att gå bredvid mig och se var jag gick av. Han står kvar innanför dörrarna och stirrar medan detta går upp för mig som i ultrarapid. Det känns som han står i en evighet och stirrar med huvudet en knapp centimeter från dörrarna som sakta stängs. Alldeles för sakta. Hans äckliga grisögon i det äckligt plufsiga ansiktet. Då är jag så förbannad och äcklad att jag ger honom fingret. Det är tunnelbanestål emellan oss nu och för första gången släpper rädslan tillräckligt för att jag ska kunna lyfta handen och ge honom fingret. Det känns lamt, otillräckligt, men vad ska jag göra? Sparka på tåget? Jag hatar honom, jag hatar honom verkligen. Han bara står kvar och tittar på mig och nickar lite åt min gest av hat. Då kommer äntligen Anton och jag säger "Såg du, såg du att han gick av bara för att kunna följa efter mig och såg du att han stod där innanför dörrarna och stirrade på mig?!". Och Anton sa ja. Han såg. Av någon anledning gör det mig ännu räddare.

 

Den enorma känslan av äckel och övergrepp. Som alltid blandar sig med den sugande och förlamande rädslan. Och sen insikten om att man inte är trygg, någonsin. Inte ens i den lugnaste lilla förorten. Jag hatar att män som han gör mig så inibomben jävla rädd, att jag nästan fysiskt kan känna hans fingrar över min kropp. Alla minnen sådana som han väcker. Alla rädslor.

 

Men jag tänkte att du ska inte få förstöra min fredagskväll din äcklige jävel! Försöka skaka bort, tänka på annat, äta middag och krama hund. Till slut så går det, nästan.

 

Men då händer andra saker. En omvärld som inte vill låta mig vara och pussla ihop mig igen. Först en grej. Och sen en grej till. Först bara något litet och sen något mer som gör mig stressad och orolig. Och jag ger bara upp. Orkar inte. Orkar inte stå emot och ångesten rullar in. Alla psykologord är bortglömda, jag låter det äta upp mig inifrån. Kvällen är förlorad. Ikväll somnar jag besviken på sådana jag inte vill vara besviken på, orolig över sådana som jag inte ens vill tänka på och ledsen i magen. Och jag vet att den äcklige mannens fingrar kommer vandra över min kropp hela natten. Att de till slut tar ett fast tag om min hjärna och det är nästan det allra värsta.

 

Han är redan inne i mig.

 

Nästa sida »