Vikten av att ha tung litteratur hemma
26 september, 2012, 22:09 i Böcker & film | 2 kommentarerHjälp! Satt precis i soffan och funderade ut innovativa lösningar på världens problem (läs: kollade på teve) när jag anade en rörelse i ögonvrån. Tittade dit och såg en GIGANORM spindel krypa över schäslongen. Var paniskt rädd för spindlar under hela uppväxten men klarar nuförtiden av dem om de inte är för stora. Den här var för stor. Golvet typ darrade och riskerade att brytas när den tog ett kliv. Flög upp ur soffan och då sprang den in under. Stod mitt i vardagsrummet, ensam hemma förstås, och funderade på vad jag skulle göra. Insåg snabbt att jag inte skulle kunna sova i lägenheten med vetskap om att ett monster när som helst kunde göra mig sällskap i sängen. Gjorde mig alltså redo för strid. Beväpnad med en stadig kilklack väntade jag darrandes framför soffan. Och efter några minuter gjorde den sin framstöt. Jag insåg snabbt att min, om än stadiga, kilklack knappast skulle kunna tillfoga monstret något mer än ett blåmärke på sin höjd. Som tur är var bokhyllan inom räckhåll, så jag grabbade tag i första bästa bok. Sedan släppte jag mitt signerade exemplar av "Skriv din bok och sälj den" (förlåt Dag Öhrlund) på monstret. Eller jag kastade lite snyggt från dörröppningen där jag tryckte. Träffade ett ben men det bekom ju inte monstret som bestämde sig för att anfall är bästa försvar och satte fart mot mig. Så jag snappade åt mig en tung jävel, John Irvings "Sista natten i Twisted river", och siktade igen. Fullträff! Dansade segerdansen. Sedan plockade jag fram Stephanie Meyers "Genom dina ögon", som är ännu en tjockis, och lade bredvid. Tänkte att den kan statuera exempel om monstret har några släktingar i närheten.

Jag kallar denna installation "Självständig och livrädd - Att vara kvinna år 2012".


Haha. Jag gillar egentligen inte att döda sånt som man kan låta bli att döda (getingar, myggor och flugor måste dö.) så här hemma är det standard att fånga spindlarna under glas tills a) de kvävs ihjäl eller b)någon annan kommer hit och kan döda dem åt mig.
Rebecca: Haha, tills de kvävs ihjäl! Men ja, inte en chans att jag skulle våga komma tillräckligt nära den där för att sätta ett glas på den.. Dessutom hade Anton nog bara dödat den ändå när han kom hem. Bättre att korta plågan. Min alltså.