Den återkommande hårpsykosen som alltid visar sig 24 h innan klipptiden

28 september, 2012, 11:11 i Skönhet | 5 kommentarer

Idag ska jag klippa lilla håret. Eller ja, inte jag – jag är ju inte Britney Spears, men frisör-Sandra ska. Fram tills igår tyckte jag att håret såg helt förfääärligt ut och kände mig nästan tvungen att bära mössa dygnet runt, men cirka 24 timmar innan klippningen hände det som alltid händer mig – jag tycker plötsligt att mitt hår är fantastiskt. Precis som det är. Jag tror det är någon form av separationsångest som visar sig. "Inte ska jag väl färga DET HÄR?!" säger jag till min spegelbild och tittar på de ledsna hårtestarna i nån sommarurblekt nyans och ser istället ett drömhår värdigt Blake Lively. Minst. Ett trasigt hår som jag plötsligt älskar mer än livet självt. Glömt är utväxten, hårstrån som bryts och toppar som är lika kluvna som jag när jag ska välja nagellacksnyans. En hår-psykos är vad det är. Hjälp?

Men jag låter givetvis inte dessa återkommande och övergående små kriser styra mitt liv, så ikväll är det snipp snipp snipp. Kanske lite slingor på detta och så lite mer inklippt mot ansiktet igen. I min drömvärld skulle jag dock ha det här håret (men i blont):

Eller det här kanske:

Nu har jag lite mer självinsikt än så, och framför allt har jag lärt känna mitt hår efter 29 år (och branschen, så jag vet vad som ligger bakom bilder som de där), så jag har en lite mer realistisk målbild som ser ut ungefär såhär:

Blake slumming it. Lite risigt och slitet, men ändå finare än mitt nuvarande. Det borde väl gå att fixa?