Snart kommer Mulberrybilen!

31 juli, 2012, 16:07 i Personligt

Imorgon fyller jag år. Tjugonäjävlarvadniffokuserarpåsiffror blir jag. Folk har frågar mig vad jag önskar mig. Jag har inte kommit på något, så jag frågade Anton. Han svarade "London, Yacht week och Mulberryväskor". Det vore ju inte fel i och för sig, men jag är inte alls sådär high maintenance. Jag skulle till exempel lätt nöja mig med en Mulberryväska. Men ja, det verkar som om Anton kommer väcka mig imorgon bitti. Försöka i alla fall. Det hör inte till vanligheterna eftersom han jobbar kväll/natt. Konversation:

Anton: När går du upp på mornarna?

Jag: Helst ska jag gå upp vid tjugo i. Men det händer ju aldrig.

Anton: Okej. Tack så mycket för info. Jag: Ska du väcka mig imorgon tro..

Anton: Det kommer en Mulberrybil klockan 06.40.

Jag: HURRA!!!

Anton: Not really. Men kanske blir det nåt annat.

Jag: Nej. Imorgon klockan 06.40 ska jag bli väckt av en Mulberrybil.

Anton: High maintenance...

Jag: Men inget folk va? Du vet att jag är ful när jag vaknar.

Anton: Nej gud nej. Var skulle det folket komma från?

Jag: De sitter ju i Mulberrybilen?

 

Han svarade dock bara med att skratta. Förstår inte vad det var som var så roligt. Så imorgon ska jag i alla fall gå upp klockan 05.40 för att göra mig redo för Mulberrybilen. Fatta vad många väskor det måste vara om det behövs en hel BIL för att få dit dem! * Dregglar * *Drömmer* *Får ett epileptiskt anfall orsakat av tankar på kommande väsköverdos*

Såhär kan man se ut. Det gjorde till exempel jag i lördags när jag skulle på fest. (Orelaterad bild, I know, men jag lider av: 1. Bildtvång här på blögga 2. Hjärnsmält pga kommande väsköverdos och 3: Föreställningen om att ni bloggläsare bara eeelskar att titta på mig. Fast egentligen är det nog bara anton som lider av den sjukdomen. Hejrå.)

Två historier om bröst

30 juli, 2012, 14:46 i Personligt

Nu ska ni få två pinsamma historier, som båda involverar bröst, som hänt mig det senaste dygnet. Jag vet inte riktigt vad det är för pinsamhetsmaraton jag är inne i för tillfället men jaja. Here goes:

Brösthändelse 1:

Är ute och promenerar hunden. Har på mig en sån där sval sommarklänning. Plötsligt ser och känner jag hur en enorm skalbagge lyckas flyga rakt ner i klänningen. Den befinner sig alltså nånstans mellan det fladdriga klänningstyget och min nakna hud. Jag reagerar på enda tänkbara sätt, det vill säga genom att med mina händer försöka skapa så mycket luft som möjligt mellan min kropp och klänningen (så äckelskalbaggen får fri passage ut) samt stirra ner innanför densamma och skrika "ÅH NEJ FY SÅ ÄCKLIGT!!!". Förbipasserande, som givetvis är ovetandes om att det rumsterar en skalbagge där inne nånstans, tror antagligen att jag har grava kroppskomplex. Eller världens fulaste bröst kanske.

 

Brösthändelse 2:

Har en ny skjorta på mig. Den är vit och något skir, så jag bär en hudfärgad behå under så den inte ska synas igenom. Går nerför backen vid mitt hus i riktning mot tunnelbanan. I slutet av backen står ett gäng män i min ålder. De är säkert 8-10 stycken. Plötsligt ser jag hur en av dem börjar stirra på mig. Stirr-stirra liksom. "I know, I look good" tänker jag. Men så gör stirrkillens kompis honom sällskap. Jag inser att jag knappast kan vara så snygg, så jag tittar ner. Översta knappen i min nya (svikar)skjorta har glidit upp – skjortan är nu öppen ner till naveln. Som om inte det vore nog ser det ut som om jag är behålös tack vare hudfärgad behå. Fast ja, utan bröstvårtor då. Försöker maniskt knäppa skjorthelvetet samtidigt som jag småspringer framåtböjd. Sedan upprepar sig samma sak en minut senare (fast tack och lov utan publik). Och sen på tunnelbanan. Och sen på Gullmarsplan. Och sen på tvärbanan.

Sämsta. Skjortan. Ever.

Och jag som trodde att dödskalleknapparna bara var en rolig detalj. Men det visade sig vara en ledtråd.

Det är viktigt att kommunicera

28 juli, 2012, 13:03 i Personligt

Tittar på OS där Anton gör sändningar idag. Alltid lika märkligt att höra honom på teve, trots att han gjort det rätt länge nu. Om jag blundar kan jag låtsas att han är här. Det är nästan som vanligt faktiskt.

Jag: Har ingen aning om vad jag ska ha på mig ikväll. Ska vi vara utomhus tror du?
Han: Blablabla sport blabla guldmedalj.
Jag: Okej. Dags att promenera Mira strax va? Så vi hinner.
Han: Blablabla sport.
Jag: Mm, det är ju toppen sötnos.

Just an ordinary day.

En osminkad men pigg...

Som tittar på OS (man är väl en Frölander liksom)...

Och äter lax- och avokadomackor. Som jag skrev på Twitty: Om jag inte hade Anton hade jag gift mig med en avokado snabbare än man kan säga "guacamole". Loves it.

Mascaratips och Sephorashopping

27 juli, 2012, 14:25 i Skönhet

När vi var i Köpenhamn gick jag loss lite på Sephora. Inte för att de är så magiskt bra egentligen, utan mer för att det finns få butiker som fyller mig av lika härlig utlandskänsla. Bestämde mig för att köpa tvål, duschcreme och badbubbel och stod länge och funderade på vilken serie jag skulle satsa på (antons odödliga kärlek till mig dog nog lite då), nästan alla luktade ju supergott, men till slut blev det cotton flower. Mest för att den var så fint ljusrosa, haha. (De hade en som luktade ljuvlig kola men den var liksom brun. Inte så härlig färg). Så nu blir jag glad varje gång jag tvättar händerna.

Köpte den här också. "Triple action cleansing water". Är finemangbra på att ta bort sminket MEN man måste göra det med pads. Är generellt inte särskilt förtjust i rengöringar som kräver pads, det får mig liksom att känna mig mindre ren av någon anledning. Så man kan ju fråga sig varför jag köpte den. Jag skyller på nyfikenhet (den hade vunnit priser!) i kombination med semesterhjärna.

Den här lilla rackaren är dock mitt riktiga tips. Jag och Pearl fick den i nån goodiebag för nån månad sen och Pearl sa "Men så bra, den här gillar ju du Johanna!". Det kom jag inte alls ihåg. Tvärtom hävdade jag att jag inte gillade den. Men jag hade fel, för den är faktiskt riktigt bra. Det är svårt att ge mascaratips har jag märkt, för allt handlar ju om vilken effekt man är ute efter. Gillar man till exempel naturliga fransar ska man inte ta tips av mig, för sådana mascaror sågar jag vid fotknölarna. Vill man ha långa fransar framför allt så är jag inte heller rätt person. Nej jag är ute efter maximal svärta, och det får man genom volymmascaror. Högsta betyg får de dessutom bara om jag kan bygga med dem (ni vet ett lager till kontoret, två lager till partajet). Väääldigt många mascaror går inte att bygga med. Alls. Det här är inte en av dem. Isadoras precision mascara är inte den bästa jag någonsin provat, men som vardagsmascara står den sig riktigt bra. Och den kostar inte ens en hundring.

Såhär såg jag ut efter ett (och ett halvt, det är ju fredag) lager med Isadoras "Precision mascara" imorse. Fast mindre suddig, får man hoppas.

Köpte förresten några fler grejer på Sephora (...), men det kommer i ett annat inlägg.

Ketchupeffekten?

26 juli, 2012, 14:00 i Personligt

Vet ni hur konstigt det blir när man är van vid att blogga varje dag och sen slutar? Först rycker det i fingrarna mest hela tiden, och man måste påminna sig själv om att man inte bloggar längre. Sen går det liksom över (Instagram underlättade dock en hel del i abstinensfasen). Och nu, när jag tänker att jag ska meddela mig här på något sätt, så går det liksom inte att frammana skrivlusten längre. Hur gör man? Vad ska jag skriva om? Svaret är förstås detsamma som det alltid varit, alltså vadsomhelst, men det tar mest bara stopp. Otroligt konstig känsla för en som lidit av orddiarré så länge hon kan minnas.

Man kan ju tro att bloggstoppet skulle leda till mer kvalitativt ordbajsande på annat håll, men den effekten har uteblivit. Tur det. Man vill ju inte gå och skriva något vettigt bara för att man slutat blogga liksom.

Egentligen har jag gett mig själv en vecka till att fundera på bloggen. Utöver de tre (?) veckor jag redan haft ja. Men jag har insett att jag inte alls funderar så mycket. Jag skjuter mest upp det och Instagrammar (tämligen mycket), twittrar (a lot), facebookar (halvintresserat), pinterestar (oanständigt mycket), dricker vin (...), semestrar (såhär var min semester: jämtland, stockholm, ystad, köpenhamn, ystad, stockholm, athen/poros/nåt annat grekiskt ställe/athen, stockholm, jämtland) och målar naglarna (mest "Surfin for boys" från China glaze) istället. Ibland tragglar jag Fifty shades-trilogin (mitt råd: Don't do it. Läs första boken och lämna det sedan därhän) och varvar med lite Glada hälsningar från Missångerträsk (maybe do it, om du vill läsa nåt superduperlättsamt). Tror ni att svaret på den här bloggens framtid kommer trilla ner från himlen likt hagel i juli (japp det hände)? Det tror inte jag. Så jag får väl ta tag i det.

This is me taking tag in it. (Insert applåder). Trots att jag inte fått input i frågan om bloggens vara eller icke vara av eminenta rådgivarna Sara och Malin eftersom de är upptagna med att.. tja, inte befinna sig där jag är (obs kan ha missuppfattat syftet med deras semestrar lite).

Men ja, för att sluta skriva om något så sinnessjukt tråkigt som pingpongmatchen inuti i mitt huvud så kan jag berätta att jag har åtminstone tre sinnessjukt pinsamma händelser att dela med mig av. Eller ja, ni kan få höra en av dem – de andra två är bara för pinsamma för att någonsin kläs i ord. Den här är mer bara måttligt pinsam.

Scen: Kväll i en hamn någonstans i Grekland. Jag känner ingen. Blir inbjuden på drinkar på besättningsbåten. Visar sig att killen som jag hamnat bredvid fyller år, så vi firar honom. Sedan firar vi honom på restaurangen vi går till. Sedan firar vi honom på klubben vi går till. Hela kvällen är ganska mycket av ett enda långt hurrande, kan man säga. Senare på kvällen frågar födelsedagskillen mig när jag fyller år. Jag svarar... och frågar sedan när han fyller år. Haha. Jag vet. Döda mig. Han bara tittar på mig och säger "Tell me you didn't just ask me when my birthday is?" och jag vet att jag borde skämmas och be om ursäkt men istället börjar jag skratta tills jag trillar av bänken där jag sitter. Like a lady.

Dagen efter fick jag värmeslag. Anton säger att det var baksmälla och inte alls värmeslag, men det var definitivt värmeslag. Som varade i 1,5 dygn. Fi fan. Var faktiskt en person på vår båt som svimmade av värmen. Så varmt var det. Det värsta? Hon brände browniesarna hon höll på att baka. Så jävla oproffsigt!!! (Obs skämt. Gillar inte ens brownies.)

Så, nu vet ni att jag lever. Kanske var det här inlägget som att ploppa ur korken. Vi får se. Måste ju ha lite bilder så här kommer ett gäng från de tysta veckorna.

Jag flaskmatar älgkalvar i Jämtland. Det kan man göra på Moosegarden. Typ tusen turistpoäng men så jävla värt. Min lyckligaste stund den veckan.

De här två sötnosarna var det närmare bestämt. Träffade de stora älgarna också, men alltså de var inte alls lika söta. Får inte vara med i min blogg.

Lekte med Mira vid Storsjön. Såg ut som ett troll. I gymnastikskor. Skäms.

Och såhär såg det typ ut i Jämtland. Står en björn och gömmer sig bakom varje björk. Minst.

Vi firade Antons födelsedag i Köpenhamn.

På ett underbart hotell. (Med spa!)

Dag två regnade det i Köpenhamn. Så jag köpte skor. Och smink. (Ej vattenfast.) Sedan kröp vi upp i mjuka soffor på det här stället och låtsades att vi bodde där. Jag sparkade till och med av mig skorna (shoppingfötter) och letade upp en filt att lägga mig under. Anton skämdes eventuellt lite.

Och jag drack lakritsfrappé! Så JÄVLA god. Gör det om ni åker till Torvehallarne (eller vad det nu hette) i Köpenhamn.

Reashoppade lite. Som det här linnet. Och de här skorna.

Sen åkte jag till Grekland svinatidigt på morgonen. Var ändå såhär glad pga iskylan i sverige.

Åkte till Pireus för att hänga med på The yacht week. Bodde på en sån här. Det var 45 grader och värmebölja.

Och så gjorde jag sånt här.

Och sånt här. Fast med en drink i handen.

Seglade under brittisk flagg pga var enda svensken. Kände ingen. Älskar när jag inte känner någon.

Fick nytt namn på Starbucks i Athen.

Frös som en idiot när jag gick från 45 grader till 15 i ett nafs (halvnafs - mellanlandade i Geneve).

Ölhängde lite med fina kompisar i Östersund. Förlorade en tå pga frostskador (sju grader när vi skulle åka hem på natten – fyra grader några kvällar senare).

Åt mycket kakor i Jämtland. För de bakar. A LOT.

Och Miret var med överallt (utom i Grekland) förstås. Lös, vild och vacker.

Klippte med stor sorg av mig dessa. En liten del av mig ville göra fjortisgrejen och behålla dem till nästa år. (okej en ganska stor del. Som segrade i två dagar.)

Hängde med hela härliga Anton-släkten, som bland annat innefattar de tre brorsorna boström.

Fick presenter av världens BÄSTA Kristina. Bara sådär. För att hon är helt jävla underbar.

Var ledsen ibland. Då kramades jag med hund och man.

Och sen tillbaka till älsklingsjobbet. Och det kändes så himla skönt ändå.

Ja. Så var det, på ett ungefär. Och så hängde jag med tryggisarna Hoffis och Gullan och kände att livet kan vara bra samtidigt som det är skit. För så konstigt är det, livet.

Det är först när man ger upp som det blir nåt nytt

11 juli, 2012, 15:08 i Personligt

Hej på er. Jag är sjuk, hostig och trött, har på mig nya och alldeles för trånga skor och dessutom vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den här bloggen. Framför allt det. Jag har frågat Anton, men trots att han är så smart så är jag fortfarande inte visare tyvärr. Jag älskar ju att blogga, jag vet inte hur många gånger de här dagarna som jag tänkt "Det här blir en bra bild till bloggen!" (generellt mitt största dilemma annars eftersom den här bloggen är text och inte bilddriven), men det är andra saker som kommit i vägen. Känslan av att det är så lätt för andra att ta del av mig, medan det motsatta inte gäller, låser mig. Och jag fattar att det här låter skitmysko för de flesta av er, men vissa saker är bara för hemska för att skriva på en blogg. Nästan för hemska att leva med också, men där har man ju inte lika mycket av ett val.

Så ja, jag vet inte. Kanske kommer jag på nån smart lösning snart, eller så kanske det börjar kännas annorlunda. Jag hoppas på något av det.

På ett hotellrum i Köpenhamn för några dagar sen. Och i huvudet såhär och hoppas att Krunegård har rätt.