Tell no one about tonight

26 juni, 2012, 11:35 i Personligt | 3 kommentarer

Oj vad jag har varit dålig här. Jobbar bara i två dagar till och att allt ska hinna bli klart till dess är prio ett. Skriva, intervjua, skriva skriva, korra, skriva skriva skriva typ. I söndags hejdåkramades jag med Sara som rymt till Marseilles efter mycket om och men (hör av dig och berätta hur du har det!) och igår med Malin. Ikväll med Mägz. Onsdag med Alex och co förutsatt att det går bra hos Mira på djursjukhuset tidigare på dagen.

Sen åker vi hem och jag vet att jag säger det här varje år men det har aldrig känts skönare eller mer välbehövligt. Förändringar på många håll nu, och jag är ett segstartat fan. Då känns det skönt att rymma hem till rötterna och kramas med tryggheten.

Och eftersom jag måste ha en bild så kommer här en från midsommar. Vi ser ut som ett galet, och kristet, hippiekollektiv. Så går det när man prioriterar snaps framför att klä stången.

Till och med mitt hår ser diffust ut. Och låten som vi dansar så exalterat till är den här (från den tiden då de fortfarande hette Eurosport. Är man gammal nu?):