I want to ride my bicycle

27 juni, 2012, 9:32 i Personligt | 3 kommentarer

Jag cyklade till jobbet idag. Like a boss! Eller nej, för en boss hade nog tagit sin privata helikopter. Så mer like a student kanske. Och jag grät hela vägen. Tårarna splashade nerför mitt ansikte och jag försökte torka bort dem så gott det gick utan att vara mer trafikfara än vanligt (misslyckades antagligen). Konstant tårflöde i en halvtimme. Dripp dropp och mascarafläckar på ljusbeigea byxor. Varför gråter jag när jag cyklar? Jag har givetvis teorier:

1. Min själ känner sig våldtagen. Och tårarna är mitt undermedvetnas sätt att visa detta. Cykling är ju en form av träning, och min själ känner sig helt enkelt våldförd på. Typ "This is not what I signed up for!!". Buhuuuu tårar överaallt.

2. Mina muskler dör och min kropp sörjer dem. Buhuuuu tårar överaallt. (Jag har en mycket empatisk kropp som ni förstår.)

Ja. Det var teorierna det. Svårt att säga vilken som är troligast. Men faktum är att det här inträffar varje gång jag cyklar. Hade glömt detta men blev påmind efter ca 50 meters cyklande. Och då var det ju bara 6200 meters cyklande kvar så då kändes det onödigt att vända.

Omröstning mellan förslag 1 och 2 samt ytterligare teorier, även om det är osannolikt, mottages tacksamt i kommentarsfältet här nedan.

 

(Och förresten, det här är en så jävla konstig låt ändå.)