Mira som i mirakel
19 juni, 2012, 19:13 i Personligt
Peppar, peppar men lilla sötnosen verkar lite piggare! Åtminstone så länge hon slipper gå. Nu har jag stängt in oss i vardagsrummet så jag kan ha henne under konstant uppsikt. Vill bara pussa ihjäl henne. Ägnade sena eftermiddagen åt att jaga efter Miras mediciner. Två av tre gick lätt att hitta, men den tredje.. Testade fyra (!) apotek innan jag fick ge upp. Tycker det är lätt sinnessjukt att det inte finns nån samordning mellan de olika apoteken, tänk om man hade varit jättesjuk liksom. Fick beställa in den till slut, var tvungen att återvända till mira innan Anton drog till jobb.
Fast nu verkar hon dålig igen. Fan. Optimismen.
Och den fladdrande lilla bröstkorgen under mina fingrar
19 juni, 2012, 9:48 i Personligt
Åh vad den här hundhistorien utvecklar sig illa. Mira sövdes till slut först igår kväll (ett och ett halvt dygn efter att vi sökt akuthjälp..), och då visade det sig snart att området var för inflammerat för att de skulle kunna tömma det som tänkt. De skar lite men det gick helt enkelt inte, så de tog bakterieprover och på torsdag får vi veta vad de visar. Tills dess får hon äta mediciner som förhoppningsvis dämpar svullnaden så hon kan opereras på nytt på måndag. Vid ett inatt kom hon hem, öm och trött. Hon hälsade och kramades och sedan somnade hon direkt i en hög vid min axel. Vi har blivit varnade om att hon plötsligt kan bli sämre och då måste hon tillbaka direkt, så hela natten har jag legat med en hand på hennes bröstkorg och kontrollerat hennes fladdrande andning. Anton däckade i feber och är alldeles för sjuk (såklart, timingen) för att kunna göra mycket alls. Det är så jobbigt för man märker att hon har så ont och det finns inget att göra mer än att hoppas att medicinen dämpar svullnaden (och att de chansat på rätt sorts antiinflammatoriskt – det får vi veta på torsdag) och mitt hjärta går sönder av att se henne kämpa runt med den lilla kroppen efter en ställning som gör lite mindre ont.
Så nu håller vi tummarna för att medicinen hjälper, snabbt, att hon inte får feber, att det inte är en tumör trots allt (veterinären kom med många uppiggande ord igår kväll..) och att smärtan försvinner fortare än fortast så vi får tillbaka världens finaste och piggaste lilla hund.


