Two-in-one dog

Från detta...

Till detta:

Lite drygt två timmar, en kökssax och 100 kilo tålamod tar det men sen har man en hund som känns alldeles ny!

...Samt tillräckligt med päls för att göra en hund till om man vill:

0

Work that helmet!

Wanna be on top? Nanana, nanananaNanana... (För alla efterblivna: Det där är soundtracket till "Top model", OBVIOUSLY liksom.)  Feeling so sexxxy in my störtkruka, working that helmet mhm!

Cyklade till jobbet idag ja. I en perfekt värld så gick jag ner i cykelförrådet igår och kollade om cykeln var farbar... men i den verkliga världen så klippte jag min hynda igår kväll och det tog lite drygt två timmar (!!!!) så det blev ingen utflykt ner till cykelförrådet då. Men jag beslutade mig ÄNDÅ för att cykla idag (hur man nu kan göra det utan att veta om man har en cykel som det går att cykla på, vilket Anton surt poängterade imorse), så jag gick upp en timme tidigare än vanligt för att hinna äta frukost (i vanliga fall äter jag frullis på jobbet men kan inte cykla på tom mage) och försöka mecka ut min cykel som säkert skulle stå jävligt illa till.

Så trallade jag ner i källaren och upptäckte att cykel givetvis står lääängst in, så först var jag tvungen att vara cykelhulken och bära bort en massa andra cyklar. Sen var jag tvungen att typ spela tetris för att få ut den på det begränsade lilla utrymmet. "Om jag flyttar den cykeln dit, svänger bort det där styret och samtidigt snurrar ett halvt varv motsols så kanske..". Och mitt i allt det där så slocknade ljuset och det blev becksvart och jag förstod att jag bara hade sekunder på mig innan de hundvalpsstora spindlar som av bor i alla källare och äter redaktörer till frukost skulle börja anfalla. Så jag släppte cykel och slängde mig med ett vrål bortåt i korridoren för att trycka igång lampan igen. Cirka då mötte jag en vettskrämd granne som stammade att hen bara skulle till tvättstugan. Där stog jag flåsandes med vilt uppspärrade spindelrädda ögon och ja, cykelhjälm, och tryckte frenetiskt på lampknappen. Aja. Jag tvättar ju aldrig (tack Anton) så den grannen kommer jag nog aldrig se igen ändå.

Fick äääntligen ut cykeln, låste upp de tre (!) låsen och baxade ut den genom den långa källarkorridoren. Kom ut i solljuset... och upptäcker att den inte har någon luft. I något av däcken. AMENVADIHELVE.. säger jag inte, faktiskt. Jag ringer Anton, som ligger och sover. "Heeeeej.... Har vi en cykelpump? Mensåbrakandukommanerochpumpauppmincykeldåjagstårpåframsidanojentunneldetbryts!" Så kom Anton ner och skällde på mig samtidigt som han pumpade min cykel. Jag fick ingen puss, sen cyklade jag till jobbet. Allt som allt tog detta lilla äventyr en timme, med kollektivttrafik tar det 18 minuter för mig att åka till jobbet. Så jävla värt.

MEN SLUTET GOTT ALLTING GOTT!

0

Annons:

När man saknar sin bästis = gemista

Gemista, eller tomater fyllda med en smaksatt risröra som man också kan säga.

När man saknar sin bästis (som bor i Grekland) kan man göra gemista och låtsas att man själv också är i Grekland.

Mina gemista(-s..?) innehåller ris, tomatkråset, färska örter, stekt gul lök, krossad vitlök, salt och peppar och mozzarella med basilika i... Det senare är ju inte så grekiskt men if you can put cheese in it then put cheese in it liksom.

Gott!

0

So we beat on, boats against the current

Igår var jag och redaktionen och såg denna härliga film. Jag, som älskar boken, tidsperioden, Carey Mulligan, kläderna, Zelda Fitzgerald och over the top-Baz Luhrmann, hade förstås högt ställda förväntningar – som upplagt för att bli besviken alltså... Men det blev jag inte! Jag ÄLSKADE den! Det är länge sedan jag läste boken, typ sju år tror jag, och även om jag kom ihåg huvuddragen så var det framför allt bokens känsla som stannat kvar hos mig. Det där vemodet. Hur skulle det översättas till filmduken, och med denna svulstälskande regissör..? Man kan alltså lätt tänka att det skulle kunna bli lite hur som helst när man tar denna superavskalade moderna klassiker till bok och matchar den med en regissör som älskar extra mycket av allt, och så lite bling på det, men jag tycker att de två extremerna gifte sig och blev en alldeles underbar liten pärla till film. Eller nej, inte en liten pärla förresten. En stor fet Tiffany-diamant.

Se om du: Älskade "Moulin rouge". Det bombastiska, mixen mellan gammalt och nytt, sättet att använda musiken och inte minst vemodet kommer du att känna igen. Och, om du är som jag, att älska.

Se inte: Om du föredrar din Gatsby lika clean och avskalad som boken. Eller om kamerasvepningar (uppenbart där för 3D-publikens skull) irriterar ihjäl dig.

Bästa ledmotivet också, älskar den här låten.

Det enda som är jobbigt är den fråga som pestat min lille hjärna sedan sluttexterna, nämligen "När kan jag se den igen?!".

Jag hoppas på nästa vecka.

0

Annons:

Höstfeeling

Det finns många fördelar med att jobba här, och en av dem är att man förstås får chans att se och klämma på nästa säsongs kläder väldigt tidigt. Med jämna mellanrum fyller vår moderedaktör Annika upp moderummet med den kommande säsongens hetaste grejer inför diverse modeplåtningar. Ofta tänker jag "Den där ska jag köpa när den kommer i butik!"... och sen glömmer jag bort. Det är nog tur det i och för sig, annars skulle jag vara ganska pank vid det här laget (och ha ännu mindre plats i garderoberna än nu).

Efter en snabb kik på senaste tidens skörd hittade jag en blus med snygg rygg som jag vill ha, hurrade inombords över att en stor slokhatt (hatt är bästa grejen nånsin) och pillade misstänksamt på en fluffig vit päls med svarta detaljer som jag både ogillade och gillade.

Sedan insåg jag att det jag egentligen försökte göra var att skjuta upp att lyssna av och skriva ut en intervju så då återvände jag till skrivbordet och skämdes lite.

Det praktiskt taget står mitt namn på denna knytblus med spetsurringning i ryggen (från Lipsy).

Och i skoväg håller de gamla mc-bootsen än... Det är nog dags att investera i ett nytt par för mig dock, mina mår sådär.

0