Ute är mörkt och kallt

Först: Eftersom att så många har frågat (en) så vill jag börja med att tala om att det gick bra hos frisören. Håret sitter kvar osv. Det är ungefär så jag definierar ett "bra" frisörbesök. Är nämligen ganska svår att få nöjd. Nu tänkte jag visa er en bild på att utväxten är alldeles borta men det går såklart inte att ta några vettiga foton för det är kolsvart ute.

Och det är det jag vill prata om ikväll. Detta mörker. Jag får panik, allvarligt talat. Det är mörkt när man vaknar, när man slutar jobbet och det är sannerligen mörkt när man går och lägger sig. Det är fruktansvärt. Alla ni som säger att "åh det är ju hur mysigt som helst med mörka och kalla kvällar framför brasan" vet inte vad ni pratar om. (Eller så är ni kanske bara vana vid att leva i total kyla och sen när det äntligen blir minusgrader ute så blir ni jätteglada för det är först då ni får tända brasan två timmar varje kväll och sitta där och värma fingrarna över leden (men sen när ni vaknar på jordgolvet framför brasan dagen efter är ni lika kalla igen.) Men det tycker jag faktiskt inte att jag ska behöva ta med i mina beräkningar.)

För det första är det väl ungefär två procent av befolkningen som har en öppen spis. Och 75% av dem har typ blommor eller ett stort stearinljus till prydnad i dem, absolut inget ved eller ens en skorsten ovanför heller för den delen. Såg till exempel en på halv åtta hos mig som hade en slags träfågelbur där inne och det tyckte jag väl var ganska brutalt ändå.

För det andra är det inte mörka kvällar som är mitt stora problem, det är mörka dagar. När man klockan 15 automatiskt börjar fundera på om det inte är dags för lite kvällsmat snart? Eller när man klockan 17 tänker "kan jag verkligen ringa såhär sent då? De kanske har gått och lagt sig?" Eller när man klockan åtta på morgonen måste titta på klockan för att veta om man har sovit en eller åtta timmar.

Det är mörkt och kallt och det är faktiskt bara i luciasånger och sånt som det är det minsta trevligt.